Så här ser hbtq-livet ut runt om i världen

Jenni Chang och Lisa Dazols är ett lesbiskt par som bor i San Francisco. Det har varit ganska enkelt för dem att leva som de har velat. Men hur ser det ut utanför deras bubbla? Hur ser livet ut för människor som fortfarande saknar dessa rättigheter?

Jenni och Lisa reste jorden runt för att leta efter "Gayhjältar", hbtq-personer som har gjort något extraordinärt i världen. I 15 länder i Afrika, Asien och Sydamerika, hittade de inspirerande berättelser och de modiga, tuffa och stolta Gayhjältarna som de letade efter.

Jenni Chang: När jag
berättade att jag är gay

sade mina föräldrar till mig:
"Vi tar dig tillbaka till Taiwan".

(Skratt)

De tänkte att min sexuella
läggning var USA:s fel.

Västvärlden hade fördärvat
mig med avvikande idéer

och om mina föräldrar
aldrig hade åkt från Taiwan

skulle detta aldrig ha
hänt deras enda dotter.

Jag funderade faktiskt på
ifall de hade rätt.

Självklart finns det
hbtq-personer i Asien,

precis som det finns
hbtq-personer överallt i världen.

Men är idén om att leva livet "ute" –
på ett "jag är gay, här är min partner,

vi är stolta över vårt
liv tillsammans"-sätt –

bara en västerländsk idé?

Om jag hade vuxit upp i Taiwan,
eller någonstans utanför västvärlden,

skulle jag ha hittat förebilder
på glada, livfulla hbtq-personer?

Lisa Dazols: Jag hade liknande tankar.
Som en hiv-socialarbetare i San Francisco

har jag träffat många gay-immigranter.

De berättade för mig om hur
de förföljdes i sina hemland

bara för att de var gay,

och anledningarna till
att de flydde till USA.

Jag såg hur utslagna de var.

Efter 10 år med denna typ av arbete

behövde jag bättre berättelser
för min egen skull.

Jag visste att världen inte är perfekt,

men alla gay-berättelser
är nog inte tragiska.

JC: Som par kände vi båda att vi
behövde hitta hoppfulla berättelser.

Så vi åtog oss ett uppdrag
att resa världen runt

och leta efter människor som vi sedan
kom att kalla för "Gayhjältar".

(Skratt)

Dessa skulle vara hbtq-personer

som gjorde något
extraordinärt ute i världen.

De skulle vara modiga, tuffa,

och framför allt stolta över sig själva.

De skulle vara sådana personer
som jag strävar efter att vara.

Våran plan var att dela med oss
av deras berättelser genom film.

LD: Det fanns dock ett problem.

Vi hade ingen erfarenhet av
reporteryrket eller filmskapande.

(Skratt)

Vi visste inte ens var
vi skulle hitta Gayhjältarna

så vi fick helt enkelt försöka
klura ut det på vägen.

Vi valde 15 länder i Asien,
Afrika och Sydamerika,

länder utanför västvärlden
som hade olika hbtq-rättigheter.

Vi köpte en videokamera,

beställde en bok om hur
man gör dokumentärer –

(Skratt)

man kan lära sig mycket nu för tiden –

och påbörjade vår jorden-runt-resa.

JC: En av de första länderna
vi åkte till var Nepal.

Trots mycket fattigdom,
ett tio år långt inbördeskrig,

och nyligen en förödande jordbävning,

har Nepal gjort stora framsteg
i striden om jämställdhet.

En av nyckelpersonerna
i rörelsen är Bhumika Shrestha.

En vacker, livlig, transsexuell kvinna.

Bhumika har fått leva med
att bli avstängd från skolan

och bli fängslad på grund av sin läggning.

Men år 2007

begärde Bhumika och Nepals
hbtq-rättsorganisation

att Nepals högsta domstol
skulle skydda mot hbtq-diskriminering

Här är Bhumika:

(Video) BS: Vad jag är mest stolt över?
Jag är en transsexuell person.

Jag är stolt över mitt liv.

21 december 2007

beslutade högsta domstolen
att Nepals regering

ska ge transsexuella personer id-kort

och samkönat äktenskap.

LD: Jag uppskattar Bhumikas
självsäkerhet i mitt vardagsliv.

Något så enkelt som att
gå på en offentlig toalett

kan bli en riktig utmaning
när man inte passar in

i folks strama uppfattning om kön.

När vi reste genom Asien

blev kvinnorna rädda för mig.

De var inte vana vid
att se en sådan som jag.

Jag fick komma på en strategi så
att jag kunde kissa i lugn och ro.

(Skratt)

Varje gång jag gick in på en toalett

fick jag trycka ut bröstkorgen
för att visa mina kurvor

och försöka att inte verka hotfull.

Räcka ut händerna och säga "hej",

så att de kunde höra min feminina röst.

Det blir ganska tröttsamt,
men det här är den jag är.

Jag kan inte vara något annat.

JC: Efter Nepal åkte vi till Inden.

Å ena sidan är Indien
ett hinduistiskt samhälle

utan någon tradition av homofobi.

Å andra sidan är det också
ett väldigt patriarkaliskt samhälle

som avvisar allt som hotar
ordningen mellan kvinnor och män.

När vi pratade med aktivister

berättade de att makt börjar med att
säkerställa jämställdhet mellan könen

där kvinnornas status
är etablerad i samhället.

Och på så sätt kan hbtq-personers
status också bejakas.

LD: Där träffade vi prins Manvendra.

Han är världens första
öppet homosexuella prins.

Prins Manvendra kom ut i "Oprah Winfrey
Show", väldigt internationellt.

Hans föräldrar avfärdade honom

och anklagade honom
för att ha vanärat kungafamiljen.

Vi satt med prins Manvendra

och pratade med honom om varför han
valde att komma ut så offentligt.

Här är han:

(Video) Prins Manvendra:
Jag kände att det fanns behov

av att stoppa diskrimineringen
som finns i vårt samhälle.

Det sporrade mig till att komma ut
öppet och prata om mig själv.

Vare sig vi är bögar, lesbiska,
transsexuella, bisexuella,

eller vilken sexuell minoritet
vi än kommer från

måste vi alla gå ihop och
kämpa för våra rättigheter.

Rättigheterna vinns inte i rättssalar,

utan i människors hjärtan och själar.

JC: När jag klippte håret
frågade frisören mig:

"Har du någon make?"

Denna fruktade fråga ställde
invånarna flera gånger under vår resa.

När jag förklarade för henne att jag
levde med en kvinna i stället för en man

blev hon skeptisk

och ställde många frågor
om mina föräldrars reaktioner

och ifall jag var ledsen för att jag
aldrig skulle kunna ha barn.

Jag berättade för henne att mitt liv
inte är inte är begränsat

och att Lisa och jag planerar
att skaffa familj någon gång.

Kvinnan var beredd att avfärda mig
som ytterligare en knäpp västerlänning.

Hon kunde inte begripa att något
sådant kunde ske i hennes eget land.

I alla fall tills jag visade henne
foton på våra Gayhjältar

som vi hade intervjuat i Indien.

Hon kände igen prins Manvendra från tv

och sedan kom det fler
frisörer som ville träffa mig.

(Skratt)

Och under den där vanliga eftermiddagen

fick jag möjlighet att introducera
hela skönhetssalongen

till de sociala förändringar
som sker i deras eget land.

LD: Från Indien åkte vi till Östafrika,

en region som är känd för sin
intolerans mot hbtq-personer.

I Kenya blir 89 procent av alla
som kommer ut för sin familj förskjutna.

Homosexuella beteenden är olagliga
och kan leda till fängelsestraff.

I Kenya träffade vi tystlåtna David Kuria.

David ville arbeta för de fattiga

och förbättra landets regeringsform.

Han bestämde sig för
att kandidera till senator.

Han blev Kenyas första politiska kandidat
som var öppet gay.

David ville bedriva sin kampanj
utan att behöva dölja vem han var.

Men vi ororade oss för hans säkerhet
eftersom att han började få dödshot.

[Video] David Kuria: Jag blev riktigt rädd

eftersom de verkligen ville
att jag skulle mördas.

Och, ja

det finns människor som skulle göra det,

de ser det som sin religiösa plikt.

JC: David skämdes inte över den han var.

Trots att han blev hotad
fortsatte han vara sig själv.

LD: På motsatta sidan har vi Argentina.

I Argentina identifierar sig 92 procent
av befolkningen som katoliker.

Ändå har Argentina mer utvecklade
hbtq-lagar än vad USA har.

År 2010 blev Argentina
det första landet i Latinamerika

och tionde i världen med att införa
en jämställd äktenskapslag.

Där träffade vi Maria Rachid.

Maria var en av drivkrafterna
bakom den rörelsen.

MR (spanska): Jag säger
alltid att jämställdhet i äktenskap

inte bara är till
för paren som gifter sig.

Det är till för alla de som,
trots att de aldrig gifter sig,

kommer att uppfattas
annorlunda av sina kollegor,

familjer och grannar

tack vare statens budskap om jämställdhet.

Jag känner mig stolt över Argentina

eftersom Argentina är ett
föredöme för jämställdhet i dag.

Och förhoppningsvis kommer hela världen
snart att ha samma rättigheter.

JC: När vi besökte mitt ursprungsland

önskade jag att jag kunde visa
mina föräldrar vad vi hittade.

Eftersom vi träffade de här:

(Video) Ett, två, tre: Välkomna
hbtq-personer till Shanghai!

(Skratt)

En hel grupp av unga,
vackra kinesiska hbtq-personer.

De har så klart haft sina motgångar,
men de kämpade tillbaka.

I Shanghai fick jag möjligheten
att prata med en lokal lesbisk grupp

och berätta vår historia
på min knaggliga kinesiska.

Varje gång vi åkte tunnelbana i Taipei

såg vi nya lesbiska par hålla handen.

Vi fick också veta att Asiens
största hbtq pride-evenemang

håller till bara några kvarter
från där mina farföräldrar bor.

Om mina föräldrar bara visste.

LD: När vi avslutade vår
inte-så-hetero resa runt jorden

(Skratt)

hade vi rest över 8000 mil och samlat
120 timmars filmat material.

Vi reste till 15 länder

och intervjuade 50 Gayhjältar.

Det visade sig att det inte alls
var svårt att hitta dem.

JC: Ja, tragedier sker fortfarande
på den krokiga vägen mot jämställdhet.

Och vi får inte glömma att 75 länder
fortfarande kriminaliserar homosexualitet.

Men det finns också berättelser
om hopp och mod överallt i världen.

Det vi slutligen tog med
oss från resan var:

jämställdhet är inget
västerländskt påfund.

LD: En av kärnfaktorerna i denna
jämställdhetsrörelse är styrka,

styrkan av att fler och
fler hyllar sina riktiga jag

och använder varje tillfälle
till att förändra sin del av världen,

och styrkan i att fler och fler länder

ser varandra som
förebilder för jämställdhet.

När Nepal skyddade mot
diskriminering av hbtq-personer

ville Indien vara bättre.

När Argentina erkände
jämställd äktenskapslag

följde Uruguay och
Brasilien deras exempel.

När Irland sa ja till jämställdhet

(Applåder)

uppmärksammades det i hela världen.

När USA:s högsta domstol spred
ett budskap till världen

som vi kan vara stolta över.

(Applåder)

JC: När vi granskade vårt material

insåg vi att vi tittade
på en kärleksberättelse.

Kärleksberättelsen var inte
som jag förväntade mig,

men den var fylld av mer
frihet, äventyr och kärlek

än vad jag kunde ha trott.

Ett år efter resan

kom lagen om jämställt
äktenskap till Kalifornien.

Och vi tror att kärleken
kommer att vinna till slut.

(Video) I kraft av mitt ämbete

i staten Kalifornien,

och inför Gud,

förklarar jag er makar
tills döden skiljer er åt.

Ni kan kyssa varandra.

(Applåder)