Kapitalismen kommer att äta upp demokratin - om vi inte säger ifrån

Har du undrat varför politiker inte är som förr, varför regeringar verkar oförmögna att lösa verkliga problem? Ekonomen Yanis Varoufakis, Greklands före detta finansminister, säger att det beror på att man idag kan vara politiker utan att ha makt - eftersom den verkliga makten nu finns hos dem som kontrollerar ekonomin. Han anser att de extremt rika och storföretagen kannibaliserar den politiska sfären och därmed orsakar ekonomisk kris. I detta tal berättar han om sin dröm om en värld där kapital och arbetskraft inte längre bekämpar varandra, "en värld som samtidigt är libertariansk, marxistisk och keynesiansk".

Demokrati.

I väst

begår vi ett kolossalt misstag
när vi tar den för given.

Vi ser på demokratin

inte som den sköra blomma den är,

utan som en av möblerna i vårt samhälle.

Vi har en tendens att se den
som en oböjlig självklarhet.

Vi tror felaktigt att kapitalism
oundvikligen bringar demokrati.

Det gör den inte.

Lee Kuan Yew i Singapore och de
som imiterar honom i Beijing

har visat bortom alla rimliga tvivel

att det är helt möjligt att ha
en blomstrande kapitalism,

enastående tillväxt,

medan politiken förblir
fri från demokrati.

Demokratin är faktiskt
på tillbakagång här hos oss,

här i Europa.

Tidigare i år, då jag
representerade Grekland -

den nyvalda grekiska regeringen -

som dess finansminister i Eurogruppen,

gjorde man väldigt klart för mig
att vår nations demokratiska process -

våra val -

inte kunde tillåtas påverka

den ekonomiska politik
som tillämpades i Grekland.

I den stunden

kände jag att det inte kunde finnas
en större framgång för Lee Kuan Yew,

eller det kinesiska kommunistpartiet,

eller för några av mina motsträviga vänner
som hela tiden sa till mig

att demokrati skulle bannlysas
om den någonsin hotade att förändra något.

Här ikväll vill jag lägga fram

ett ekonomiskt argument
för en autentisk demokrati.

Jag vill be er ansluta er
till mig i övertygelsen

att Lee Kuan Yew,

Kinas kommunistparti

och även Eurogruppen

har fel när de tror att vi kan
göra oss av med demokratin -

att vi behöver en autentisk
och livlig demokrati.

Och att utan demokrati

blir våra samhällen otäckare,

vår framtid dyster,

och vår fantastiska
nya teknologi bortkastad.

På tal om slöseri,

låt mig peka på en intressant paradox

som hotar vår ekonomi i detta ögonblick.

Jag kallar den tvillingtopparnas paradox.

En topp man kan förstå -

ni känner till den redan -

är berget av skulder
som kastat en lång skugga

över USA, Europa, hela världen.

Vi känner alla igen berget av skulder.

Men få känner till dess tvilling.

Ett berg av overksamma pengar

som tillhör rika sparare och storföretag,

som är för rädda för att investera

i de produktiva aktiviteter
som kan generera inkomsterna

som man kan tillintetgöra
berget av skulder med

och som kan producera allt det
som mänskligheten så desperat behöver,

som miljövänlig energi.

Låt mig ge er två siffror.

Under de sista tre månaderna

i USA, Storbritannien och i euroområdet

har vi kollektivt investerat
3,4 biljoner dollar

i varor som genererar rikedom -

sådant som industrifabriker, maskiner,

kontor, skolor,

vägar, järnvägar, maskiner och så vidare.

3,4 biljoner låter som mycket pengar

tills man jämför det med de 5,1 biljoner

som skvalpar runt i samma länder

i våra finansinstitut,

och under samma period
inte gjort något alls

utom att driva upp börser och huspriser.

Så ett berg av skulder
och ett berg av overksamt kapital

bildar tvillingtoppar
som inte neutraliserar varandra

genom marknadens normala funktioner.

Resultatet är stagnerande löner,

mer än en fjärdedel av de mellan 25
och 54 år i USA, Japan och Europa

är arbetslösa.

Och som ett resultat,
låg aggregerad efterfrågan,

som i ett oändligt kretslopp

förstärker investerarnas pessimism,

som i sin rädsla för låg efterfrågan
skapar den genom att inte investera -

precis som Oidipus far,

som vettskrämd av oraklets profetia

att hans son skulle växa upp
och döda honom,

oavsiktligt skapade de omständigheter

som säkerställde att Oidipus,
hans son, skulle döda honom.

Detta är min tvist med kapitalism.

Dess grova slöseri,

allt detta overksamma kapital,

borde stimuleras till att förbättra liv,

utveckla mänskliga talanger,

och finansiera all denna teknik,

miljövänlig teknik,

som är absolut nödvändig
för att rädda vår planet.

Har jag rätt i att tro att demokrati
kan vara lösningen?

Jag tror det,

men innan vi går vidare,

vad menar vi med demokrati?

Aristoteles definierade demokrati

som den konstitution
där de fria och fattiga,

eftersom de är i majoritet,
styr regeringen.

Atens demokrati uteslöt förstås för många.

Kvinnor, invandrare och förstås slavarna.

Men det vore ett misstag

att avfärda betydelsen
av antikens demokrati i Aten

på grund av vem den inte omfattade.

Vad som var mer relevant,

och fortfarande är det när det gäller
antikens demokrati i Aten,

var att de fattiga arbetarna inkluderades,

och de fick inte bara yttrandefrihet,

utan mer avgörande fick de rätten

till politiska ställningstaganden

som gavs lika mycket tyngd

i statens beslutsfattande.

Atens demokrati varade förstås
inte särskilt länge.

Liksom ett klart brinnande ljus
brann den fort ned.

Och faktum är,

att dagens liberala demokratier
inte har sina rötter i antikens Aten.

De har sina rötter i Magna Carta,

i 1688 års Ärorika revolution,

i den amerikanska författningen.

Medan Atens demokrati fokuserade
på den härskarlösa medborgaren

och gav inflytande
åt de fattiga arbetarna,

är våra liberala demokratier
grundade på Magna Carta-traditionen,

som ändå var ett kontrakt för överheten.

Faktiskt uppstod liberal demokrati
först när det blev möjligt

att helt separera den politiska
från den ekonomiska sfären,

så att den demokratiska processen

helt begränsades
till den politiska sfären,

och lät den ekonomiska sfären -
affärsvärlden, om ni så vill -

som en zon fri från demokrati.

Så i dagens demokratier,

gav denna separation av den ekonomiska
från den politiska sfären,

samma ögonblick som den startade,

upphov till en obeveklig,
episk kamp mellan de två,

där den ekonomiska sfären
koloniserade den politiska sfären,

och började tära på dess makt.

Har ni undrat över
varför politiker inte är som förr?

Det är inte för att deras DNA
har degenererat.

(Skratt)

Det är snarare för att man idag
kan vara i regeringen utan att ha makt,

för makten har flyttats från den politiska
till den ekonomiska sfären,

som är separat.

Ja,

jag talade om min tvist med kapitalism.

Man kan se på det

lite som att en grupp rovdjur

är så framgångsrik i sin jakt
på de byten de behöver,

att de till slut svälter.

På samma sätt

har den ekonomiska sfären koloniserat
och kannibaliserat den politiska sfären

i en sådan utsträckning
att den undergräver sig själv,

och orsakar ekonomisk kris.

Företagens makt ökar,

politiska ståndpunkter nedvärderas,

ojämlikhet ökar,

aggregerad efterfrågan minskar,

och företagsledare är för rädda för
att investera sina företags kapital.

Så ju mer kapitalismen
lyckas ta "demos" ur demokratin,

desto högre tvillingtoppar

och desto större slöseri
med mänskliga resurser

och mänsklighetens rikedom.

Så om detta stämmer

måste vi återförena den politiska
med den ekonomiska sfären

och helst låta demos ha kontroll

liksom i antikens Aten, fast utan slavar

eller uteslutandet av kvinnor
och invandrare.

Nu är det här ingen ny idé.

Den marxistiska vänstern
hade den idén för hundra år sedan

och det gick ju inte så bra, eller hur?

Läxan vi lärde oss av Sovjets misslyckande

är att det krävs ett mirakel för att
de fattiga arbetarna ska få inflytande,

som de hade i antikens Aten,

utan att man skapar nya former
av brutalitet och slöseri.

Men det finns en lösning:

Avskaffa de fattiga arbetarna.

Kapitalismen gör det

genom att ersätta lågavlönade arbetare
med automater, androider, robotar.

Problemet är att

så länge som den ekonomiska
och den politiska sfären är separerade

gör automatiseringen
tvillingtopparna högre,

slöseriet större

och de sociala konflikterna djupare,

även -

snart, tror jag -

i länder som Kina.

Så vi behöver modifiera,

återförena den ekonomiska
med den politiska sfären,

men vi behöver göra det genom att
demokratisera den återförenade sfären,

annars hamnar vi i ett
övervakningsgalet hyper-envälde

som får filmen Matrix
att framstå som en dokumentär.

(Skratt)

Så frågan är inte om kapitalismen
kommer att överleva

de teknologiska uppfinningar den föder.

Den mer intressanta frågan
är om kapitalismen

kommer att följas av något i stil med
en Matrix-artad dystopi

eller något som ligger närmare
Star Treks samhälle,

där maskiner tjänar människan

och människan lägger sin energi
på att utforska universum

och hålla långa debatter om livets mening

i något antikt Aten-liknande
high-tech forum.

Jag tror vi har råd att vara optimistiska.

Men vad krävs,

hur skulle det se ut,

att ha denna Star Trek-liknande utopi
istället för en Matrix-liknande dystopi?

I praktiska termer,

låt mig helt kort ge er

ett par exempel.

Föreställ er att det på företagsnivån

finns en kapitalmarknad

där man tjänar kapital
allt eftersom man arbetar,

och där kapitalet följer med en
från ett jobb till nästa,

från ett företag till nästa,

och att företaget -

oavsett vilket man arbetar för
vid det tillfället -

enbart ägs av de som arbetar där just då.

Då kommer all inkomst
från kapital, från vinster,

och själva lönekonceptet
kommer att bli föråldrat.

Ingen mer separation mellan de
som äger men inte arbetar i företaget

och de som arbetar i
men inte äger företaget;

ingen mer dragkamp
mellan kapital och arbetskraft;

inget stort mellanrum
mellaninvestering och besparing;

faktiskt inga enorma tvillingtoppar.

På den globalpolitiska ekonomins nivå,

föreställ er ett ögonblick

att våra nationella valutor
har en fritt flytande växelkurs,

med en universell, global digital valuta,

utgiven av den
Internationella valutafonden,

G20,

å hela mänsklighetens vägnar.

Föreställ er också

att all internationell handel
sker i denna valuta -

låt oss kalla den "kosmos" -

i enheter av kosmos -

och att alla regeringar är överens om
att betala till en gemensam fond

en summa kosmos-enheter i proportion
till varje lands handelsunderskott

eller handelsöverskott.

Och föreställ er att den fonden används
för att investera i miljövänlig teknologi,

särskilt i de delar av världen där det
är ont om resurser till investering.

Detta är ingen ny idé.

Det är i princip
vad John Maynard Keynes föreslog

vid Bretton Woods-konferensen 1944.

Problemet är

att då hade de inte teknologin
för att genomföra det.

Nu har vi den,

särskilt om vi får en återförenad
politisk-ekonomisk sfär.

Världen jag beskriver för er

är samtidigt libertarian

eftersom den prioriterar
inflytande för individen,

marxistisk,

eftersom den förflyttar uppdelningen
mellan kapital och arbetskraft

till historiens skräphög

och keynesiansk,

globalt keynesiansk.

Men viktigast av allt;

Det är en värld där vi kan föreställa oss
en autentisk demokrati.

Kommer en sådan värld att gry?

Eller kommer vi sjunka ner
i en Matrix-liknande dystopi?

Svaret finns i det politiska val
vi kollektivt kommer att göra.

Det är vårt val,

och vi borde göra det demokratiskt.

Tack.

(Applåder)

Bruno Giussani: Yanis...

Det var du som beskrev dig själv
som en libertarian marxist.

Vilken relevans har Marx analys idag?

Yanis Varoufakis: Om det fanns någon
relevans i vad jag just har sagt,

så är Marx relevant,

för hela poängen i att förena
det politiska med det ekonomiska är -

om vi inte gör det,

kommer teknologisk innovation att skapa

en så stor minskning
av aggregerad efterfrågan,

det som Larry Summers kallar
sekulär stagnation.

I och med att denna kris sprids
från en del av världen,

som den gör nu,

kommer den inte bara
att destabilisera våra demokratier,

utan även den växande del av världen
som inte är så pigg på liberal demokrati.

Så om denna analys stämmer
är Marx absolut relevant.

Men det är också Hayek,

därför är jag en libertarian marxist,

det är Keynes också,

så därför är jag totalt förvirrad.

(Skratt)

BG: Just det, och det är nog vi också nu.

(Skratt)

(Applåder)

YV: Om man inte är förvirrad
tänker man inte, eller hur?

BG: Det där lät väldigt
grekiskt filosofiskt -

YV: Det var faktiskt Einstein -

BG: Du nämnde Singapore och Kina,

och vid talarnas middag igår kväll

yttrade du ganska starka åsikter
om hur vi i väst ser på Kina.

Vill du säga något om det?

YV: Ja, det finns mycket hyckleri.

Våra liberala demokratier
ger sken av demokrati.

Det är för att vi har begränsat,
som jag sa tidigare,

demokratin till den politiska sfären

medan vi låter den sfär där allt händer -

den ekonomiska sfären -

vara helt fri från demokrati.

På ett sätt,

om jag får provocera lite,

är dagens Kina närmast
1800-talets Storbritannien.

Kom ihåg att

vi brukar associera liberalism
med demokrati -

ett misstag historiskt sett.

Liberalism, liberal,
det är som John Stuart Mill.

John Stuart Mill var mycket skeptisk
till den demokratiska processen.

Så vad ni nu ser i Kina är en process
som är väldigt lik

den vi såg i Storbritannien
under den industriella revolutionen,

särskilt övergången
från den första till den andra.

Och att kritisera Kina

för att de gör det man gjorde
i väst på 1800-talet

är rent hyckleri.

BG: Jag är säker på att många här
är nyfikna på dina erfarenheter

som Greklands finansminister
tidigare i år.

YV: Jag visste det...

BG: Ja.

BG: Sex månader senare,

hur ser du på det första halvåret?

YV: Väldigt spännande,
ur ett personligt perspektiv,

och en stor besvikelse,

eftersom vi hade en chans
att ge euroområdet en omstart.

Inte bara Grekland, euroområdet.

Att gå ifrån självbelåtenheten

och det eviga förnekandet av den enorma -

och det finns en enorm
arkitektonisk förkastningslinje

som går genom euroområdet,

som är ett enormt hot
mot hela EU-processen.

Vi hade en möjlighet baserad på
det grekiska programmet -

som förresten

var det första programmet
som manifesterade detta förnekande -

att rätta till detta.

Och tyvärr

valde makthavarna i euroområdet

i eurogruppen,

att bibehålla förnekandet.

Men ni vet vad som händer.

Detta är Sovjetunionens erfarenhet.

När man försöker hålla liv i

ett ekonomiskt system som
arkitektoniskt inte kan överleva,

genom politisk vilja
och genom totalitarism,

kan man kanske förlänga det,

men när förändringen sker

blir den abrupt och katastrofal.

BG: Vilken sorts förändring förutspår du?

YV: Jag betvivlar inte att

om vi inte ändrar arkitekturen
av euroområdet,

har euroområdet ingen framtid.

BG: Begick du misstag som finansminister?

YV: Varje dag.

BG: Till exempel?
YV: Alla som ser tillbaka -

(Applåder)

Nej, men seriöst.

Om en finansminister,
eller vilken minister som helst,

efter sex månader i jobbet säger,

särskilt i en så stressfylld situation,

att de inte begått några misstag
är de farliga människor.

Jag gjorde förstås misstag.

Det största misstaget var
att skriva på ansökan

om en förlängd låneöverenskommelse

i slutet på februari.

Jag trodde

att det fanns genuint intresse
från fordringsägarnas sida

att vara överens.

Det fanns det inte.

De var bara intresserade av
att krossa vår regering,

bara för att de inte ville

behöva handskas med den
arkitektoniska förkastningslinje

som går genom euroområdet.

Och eftersom de inte ville medge

att de i fem år hade tillämpat
ett katastrofalt program i Grekland.

Vi förlorade en tredjedel
av vår nominella BNP.

Det är värre än den stora depressionen.

Och ingen har trätt fram

från trojkan av långivare
som tvingade fram denna policy

för att säga, "Det här
var ett kolossalt misstag".

BG: Trots allt detta,

och trots den aggressiva diskussionen,

verkar du fortfarande ganska pro-Europa.

YV: Absolut.

Min kritik av EU och euroområdet

kommer från någon
som lever och andas Europa.

Min största rädsla är
att euroområdet inte ska överleva.

För om det inte gör det,

kommer centrifugalkrafterna
som släpps lösa

att vara demoniska,

och de kommer att förstöra EU.

Och det vore katastrofalt
inte bara för Europa

utan för hela den globala ekonomin.

Vi är troligtvis den största
ekonomin i världen.

Och om vi tillåter oss själva

att falla in i samma mönster
som postmodernismens 30-tal,

vilket verkar vara vad vi gör,

så blir det till skada

för framtiden för både
européer och icke-européer.

BG: Vi hoppas verkligen
att du har fel där.

Yanis, tack för att du kom till TED.

YV: Tack.

(Applåder)