Teckenspråkets förtrollande musik

Konstnären Christine Sun Kim föddes döv och fick lära sig att ljud inte var en del av hennes liv; det var en grej för hörande personer. Genom sin konst hittade hon likheter mellan amerikanskt teckenspråk och musik. Hon insåg att ljud inte bara behöver upplevas med öronen, man kan känna det, se det och uppleva det som en idé. I detta härliga föredrag uppmanar hon oss att öppna ögonen, spetsa öronen och delta i det värdefulla visuella språket.

Piano, "p", är min favoritsymbol

inom musiken.

Det betyder "spela svagt".

Om man spelar ett musikinstrument
och ser "p" i noterna

ska man spela svagare.

Två "p", ännu svagare.

Fyra "p", extremt svagt.

Här är min ritning av ett p-träd,

som visar att oavsett hur många
tusentals "p" det finns

kan man aldrig nå total tystnad.

Det är min nuvarande definition
av tystnad; ett väldigt svagt ljud.

Jag vill berätta lite
om det amerikanska teckenspråkets,

ASL:s, historia,
och lite om min egen bakgrund.

Det franska teckenspråket
kom till USA under tidiga 1800-talet

och med tiden blandades det
med lokala tecken,

och utvecklades till det språk
som vi i dag kallar för ASL.

Så det har en historia på ungefär 200 år.

Jag föddes döv,

och jag fick lära mig att ljud
inte var en del av mitt liv.

Och jag trodde på det.

Jag inser nu att så är det inte alls.

Ljud är en stor del av mitt liv,

jag tänker på det hela tiden.

Att vara döv i en värld av ljud

är som att leva i ett främmande land

där man följer regler, seder,
beteenden och normer

utan att någonsin ifrågasätta dem.

Så hur kan jag förstå ljud?

Jag studerar hur folk beter sig
och reagerar på ljud.

Ni är som mina högtalare,
ni utvidgar ljuden

och jag lär mig att härma ert beteende.

Samtidigt har jag lärt mig
att jag skapar ljud,

och har sett hur folk reagerar på mig.

Bland annat har jag lärt mig:

"Smäll inte igen dörren!"

"Smaska inte så högt
när du äter från chipspåsen!"

(Skratt)

"Rapa inte

och när du äter, gnissla inte
med besticken mot tallriken."

Alla dessa saker
kallar jag för "ljud-etikett".

Jag kanske tänker mer på ljud-etikett
än vad en hörande person gör.

Jag är väldigt uppmärksam på ljud

och jag väntar alltid nervöst
och med spänning

på vad som ska komma härnäst.

Därav denna ritning.

TBD, kommer att beslutas.

TBC, fortsättning följer.

TBA, kommer att meddelas.

Som ni ser har notsystemet
inga noter bland linjerna.

Det är för att linjerna
redan innehåller ljud

i de små hacken och ojämnheterna.

Inom dövkulturen är rörelser
likvärdiga med ljud.

Det här är tecknet för "notsystem" på ASL.

Ett vanligt notsystem har fem linjer.

Men att teckna det med tummen
uppåt så här känns onaturligt.

Det är därför jag håller mig
till fyra linjer i min ritning.

År 2008 hade jag möjligheten
att åka till Berlin i Tyskland

på en specialistutbildning inom konst.

Jag hade tidigare jobbat som konstnär.

Under den sommaren besökte jag
olika museer och utställningar

och när jag gick mellan de olika ställena

märkte jag att det inte fanns
någon visuell konst.

Då var det inne med ljud

och jag blev helf paff.

Det fanns ingen visuell konst,
allt var auditivt.

Nu har ljud kommit till mitt konstområde.

Kommer det att distansera mig
ännu mer från konsten?

Jag insåg att det inte alls
behöver bli så.

Jag känner faktiskt till ljud,
jag känner till ljud så pass väl

att det inte bara behöver
upplevas med öronen.

Man kan känna det,

eller uppleva det med ögonen,

eller som en idé.

Så jag bestämde mig för
att återta min rätt till ljud

och använda det i mitt konstutövande.

Och allt jag hade lärt mig angående ljud

bestämde jag mig för att glömma.

Jag började med ett nytt projekt.

Och när jag visade upp det
för konstsamfundet

blev jag helt paff över allt stöd
och uppmärksamhet jag fick.

Jag insåg:

Ljud är som pengar,

makt, kontroll,

en social valuta.

Jag har alltid känt att ljud var er grej,
en hörande persons grej.

Ljud har så pass mycket makt

att det antingen kan ta makt
från mig och min konst

eller ge mig mer makt.

Jag valde att få mer makt.

Kulturen runt talat språk är jättestor.

Bara för att jag inte använder
min bokstavliga röst för att kommunicera

är det som om jag inte har
någon röst alls i samhällets ögon.

Så jag måste arbeta med människor
som stödjer mig som en likvärdig

och som blir min röst.

På så sätt kan jag upprätthålla
en relevans i dagens samhälle.

Så i skolan, på jobbet
och hos institutioner

arbetar jag med flera olika ASL-tolkar

och deras röster blir
min röst och identitet.

De hjälper mig att bli hörd.

Och deras röster har värde
och ger inflytande.

Ironiskt nog, genom att låna deras röster,

får jag ett tillfälligt inflytande.

Ungefär som att ta ett lån
med väldigt hög ränta.

Om jag inte fortsatte med detta

skulle jag lika gärna
kunna blekna bort i intet

utan något socialt inflytande alls.

Så med ljudet som min nya konstform

utforskade jag musikens värld.

Jag blev förvånad över alla likheter
mellan musik och ASL.

Till exempel:

En musiknot kan inte greppas

eller uttryckas fullt ut på papper.

Samma sak gäller för ett koncept på ASL.

De är båda väldigt beroende
av omgivning och böjning

vilket betyder att små förändringar

kan påverka hela betydelsen

av både tecken och ljud.

Jag vill dela med mig av en pianometafor

så att ni får en bättre förståelse
för hur ASL fungerar.

Så tänk er ett piano.

ASL består av många olika
grammatiska parametrar.

Om ni ger en ny parameter
till varje finger när ni spelar piano –

till exempel, ansiktsuttryck, kroppsspråk,

hastighet, gester och så vidare,

när du spelar piano –

Engelska är ett linjärt språk,

som om en tangent åt gången
blir nedtryckt.

ASL är mer som ett ackord,

alla tio fingrar måste komma ner samtidigt

för att uttrycka tydliga koncept
eller idéer på ASL.

Om en enda tangent ändrar ackordet

skapar det en helt annan betydelse.

Detsamma gäller för musik
när det gäller tonhöjd, klang och dynamik.

Genom att leka med
de grammatiska parametrarna i ASL

kan man uttrycka olika idéer.

Ta till exempel tecknet "att titta"

Det här är tecknet "att titta" .

Jag tittar på dig.

Stirrar på dig.

(Skratt)

(Skratt)

Oj, du såg mig!

(Skratt)

Oj då!

Vad glor du på?

Åh, sluta.

(Skratt)

Och sedan tänkte jag:

"Tänk om jag skulle studera ASL
med musikens ögon?"

Om jag skapade ett tecken
och upprepade det om och om igen

skulle det kunna bli visuell musik.

Till exempel, det här
är tecknet för "dag",

solen stiger och går ner.

Det här är "hela dagen".

Om jag gör det igen och långsammare

ser det ut som musik.

Hela... dagen.

Detsamma gäller för "hela natten".

"Hela natten"

Det här är "hela natten"
representerad i denna målning.

Sedan började jag tänka
på tre olika typer av nätter:

"I går natt",

"Under natten",

(sjunger) "Hela natten lång".

(Skratt)

Den tredje har nog
mer musikalitet än de andra.

(Skratt)

Den här visar hur man uttrycker tid på ASL

och hur avståndet från kroppen
kan uttrycka förändringar i tiden.

Till exempel:

1H är en hand,
2H är två händer,

nutid sker närmast kroppen
och framför kroppen,

framtiden är framför kroppen
och dåtiden är bakom dig.

Så första exemplet är "för länge sedan".

Sedan "förut",

"brukade"

och den sista, min favorit

med en väldigt romantisk
och dramatisk föreställning,

"Det var en gång".

(Skratt)

"Fyra fjärdedelstakt"

är en musikterm

som signalerar en taktart
med fyra slag per takt.

Men när jag ser termen
tänker jag direkt på "samtidigt".

RH är höger hand och LH är vänster hand.

Vi har notsystemet
över huvudet och bröstet.

[Huvud: RH, snabb klo]
[Fyra fjärdedelstakt]

[Bröst: LH, snabb klo]

Nu ska jag visa er en gest
som kallas för "den snabba klon".

Gör som jag, är ni snälla.

Allihopa, upp med era händer.

Nu ska vi göra den
över både huvudet och bröstet,

ungefär som "fyra fjärdedelstakt"
eller "samtidigt"

Ja, ni kan.

Det betyder "bli förälskad"
på internationellt teckenspråk.

(Skratt)

Internationellt teckenspråk

är ett visuellt verktyg
som hjälper en att kommunicera

över olika kulturer
och teckenspråk runt om i världen.

Nästa tecken jag vill visa är det här –

gör som jag igen.

Och sen så här.

Det betyder "kolonisering" på ASL.

(Skratt)

Och det tredje –

gör som jag igen.

Och igen.

Det betyder "upplysning" på ASL.

Vi gör alla tre tillsammans.

"bli förälskad",

"kolonisering",

"upplysning".

Vad duktiga ni är.

(Skratt)

Ni märker att alla tre tecken
är väldigt lika,

alla sker vid huvudet och bröstet,

men de betyder väldigt olika saker.

Så det är fantastiskt att ASL
är ett levande och växande språk,

precis som musik.

Men i denna tid lever vi
i en väldigt ljudfixerad värld.

Och bara för att ASL inte har några ljud

saknar det automatiskt socialt inflytande.

Vi måste tänka efter på vad
som definerar socialt inflytande

och tillåta att ASL
utvecklar ett eget inflytande

utan ljud.

Och detta kan vara ett steg
mot ett mer inkluderande samhälle.

Och folk kanske kan förstå

att man inte behöver vara döv
för att lära sig ASL

eller vara hörande för att lära sig musik.

ASL är så pass värdefullt

att jag vill att ni
ska få samma upplevelse.

Och jag vill uppmana er till
att spetsa öronen,

öppna ögonen,

ta del av vår kultur
och upplev vårt visuella språk.

Man vet aldrig,

du kanske blir förälskad i oss.

(Applåder)

Tack.

Denise Kahler-Braaten: Ja, här är jag.

(Applåder)