Piano, "p", är min favoritsymbol inom musiken. Det betyder "spela svagt". Om man spelar ett musikinstrument och ser "p" i noterna ska man spela svagare. Två "p", ännu svagare. Fyra "p", extremt svagt. Här är min ritning av ett p-träd, som visar att oavsett hur många tusentals "p" det finns kan man aldrig nå total tystnad. Det är min nuvarande definition av tystnad; ett väldigt svagt ljud. Jag vill berätta lite om det amerikanska teckenspråkets, ASL:s, historia, och lite om min egen bakgrund. Det franska teckenspråket kom till USA under tidiga 1800-talet och med tiden blandades det med lokala tecken, och utvecklades till det språk som vi i dag kallar för ASL. Så det har en historia på ungefär 200 år. Jag föddes döv, och jag fick lära mig att ljud inte var en del av mitt liv. Och jag trodde på det. Jag inser nu att så är det inte alls. Ljud är en stor del av mitt liv, jag tänker på det hela tiden. Att vara döv i en värld av ljud är som att leva i ett främmande land där man följer regler, seder, beteenden och normer utan att någonsin ifrågasätta dem. Så hur kan jag förstå ljud? Jag studerar hur folk beter sig och reagerar på ljud. Ni är som mina högtalare, ni utvidgar ljuden och jag lär mig att härma ert beteende. Samtidigt har jag lärt mig att jag skapar ljud, och har sett hur folk reagerar på mig. Bland annat har jag lärt mig: "Smäll inte igen dörren!" "Smaska inte så högt när du äter från chipspåsen!" (Skratt) "Rapa inte och när du äter, gnissla inte med besticken mot tallriken." Alla dessa saker kallar jag för "ljud-etikett". Jag kanske tänker mer på ljud-etikett än vad en hörande person gör. Jag är väldigt uppmärksam på ljud och jag väntar alltid nervöst och med spänning på vad som ska komma härnäst. Därav denna ritning. TBD, kommer att beslutas. TBC, fortsättning följer. TBA, kommer att meddelas. Som ni ser har notsystemet inga noter bland linjerna. Det är för att linjerna redan innehåller ljud i de små hacken och ojämnheterna. Inom dövkulturen är rörelser likvärdiga med ljud. Det här är tecknet för "notsystem" på ASL. Ett vanligt notsystem har fem linjer. Men att teckna det med tummen uppåt så här känns onaturligt. Det är därför jag håller mig till fyra linjer i min ritning. År 2008 hade jag möjligheten att åka till Berlin i Tyskland på en specialistutbildning inom konst. Jag hade tidigare jobbat som konstnär. Under den sommaren besökte jag olika museer och utställningar och när jag gick mellan de olika ställena märkte jag att det inte fanns någon visuell konst. Då var det inne med ljud och jag blev helf paff. Det fanns ingen visuell konst, allt var auditivt. Nu har ljud kommit till mitt konstområde. Kommer det att distansera mig ännu mer från konsten? Jag insåg att det inte alls behöver bli så. Jag känner faktiskt till ljud, jag känner till ljud så pass väl att det inte bara behöver upplevas med öronen. Man kan känna det, eller uppleva det med ögonen, eller som en idé. Så jag bestämde mig för att återta min rätt till ljud och använda det i mitt konstutövande. Och allt jag hade lärt mig angående ljud bestämde jag mig för att glömma. Jag började med ett nytt projekt. Och när jag visade upp det för konstsamfundet blev jag helt paff över allt stöd och uppmärksamhet jag fick. Jag insåg: Ljud är som pengar, makt, kontroll, en social valuta. Jag har alltid känt att ljud var er grej, en hörande persons grej. Ljud har så pass mycket makt att det antingen kan ta makt från mig och min konst eller ge mig mer makt. Jag valde att få mer makt. Kulturen runt talat språk är jättestor. Bara för att jag inte använder min bokstavliga röst för att kommunicera är det som om jag inte har någon röst alls i samhällets ögon. Så jag måste arbeta med människor som stödjer mig som en likvärdig och som blir min röst. På så sätt kan jag upprätthålla en relevans i dagens samhälle. Så i skolan, på jobbet och hos institutioner arbetar jag med flera olika ASL-tolkar och deras röster blir min röst och identitet. De hjälper mig att bli hörd. Och deras röster har värde och ger inflytande. Ironiskt nog, genom att låna deras röster, får jag ett tillfälligt inflytande. Ungefär som att ta ett lån med väldigt hög ränta. Om jag inte fortsatte med detta skulle jag lika gärna kunna blekna bort i intet utan något socialt inflytande alls. Så med ljudet som min nya konstform utforskade jag musikens värld. Jag blev förvånad över alla likheter mellan musik och ASL. Till exempel: En musiknot kan inte greppas eller uttryckas fullt ut på papper. Samma sak gäller för ett koncept på ASL. De är båda väldigt beroende av omgivning och böjning vilket betyder att små förändringar kan påverka hela betydelsen av både tecken och ljud. Jag vill dela med mig av en pianometafor så att ni får en bättre förståelse för hur ASL fungerar. Så tänk er ett piano. ASL består av många olika grammatiska parametrar. Om ni ger en ny parameter till varje finger när ni spelar piano – till exempel, ansiktsuttryck, kroppsspråk, hastighet, gester och så vidare, när du spelar piano – Engelska är ett linjärt språk, som om en tangent åt gången blir nedtryckt. ASL är mer som ett ackord, alla tio fingrar måste komma ner samtidigt för att uttrycka tydliga koncept eller idéer på ASL. Om en enda tangent ändrar ackordet skapar det en helt annan betydelse. Detsamma gäller för musik när det gäller tonhöjd, klang och dynamik. Genom att leka med de grammatiska parametrarna i ASL kan man uttrycka olika idéer. Ta till exempel tecknet "att titta" Det här är tecknet "att titta" . Jag tittar på dig. Stirrar på dig. (Skratt) (Skratt) Oj, du såg mig! (Skratt) Oj då! Vad glor du på? Åh, sluta. (Skratt) Och sedan tänkte jag: "Tänk om jag skulle studera ASL med musikens ögon?" Om jag skapade ett tecken och upprepade det om och om igen skulle det kunna bli visuell musik. Till exempel, det här är tecknet för "dag", solen stiger och går ner. Det här är "hela dagen". Om jag gör det igen och långsammare ser det ut som musik. Hela... dagen. Detsamma gäller för "hela natten". "Hela natten" Det här är "hela natten" representerad i denna målning. Sedan började jag tänka på tre olika typer av nätter: "I går natt", "Under natten", (sjunger) "Hela natten lång". (Skratt) Den tredje har nog mer musikalitet än de andra. (Skratt) Den här visar hur man uttrycker tid på ASL och hur avståndet från kroppen kan uttrycka förändringar i tiden. Till exempel: 1H är en hand, 2H är två händer, nutid sker närmast kroppen och framför kroppen, framtiden är framför kroppen och dåtiden är bakom dig. Så första exemplet är "för länge sedan". Sedan "förut", "brukade" och den sista, min favorit med en väldigt romantisk och dramatisk föreställning, "Det var en gång". (Skratt) "Fyra fjärdedelstakt" är en musikterm som signalerar en taktart med fyra slag per takt. Men när jag ser termen tänker jag direkt på "samtidigt". RH är höger hand och LH är vänster hand. Vi har notsystemet över huvudet och bröstet. [Huvud: RH, snabb klo] [Fyra fjärdedelstakt] [Bröst: LH, snabb klo] Nu ska jag visa er en gest som kallas för "den snabba klon". Gör som jag, är ni snälla. Allihopa, upp med era händer. Nu ska vi göra den över både huvudet och bröstet, ungefär som "fyra fjärdedelstakt" eller "samtidigt" Ja, ni kan. Det betyder "bli förälskad" på internationellt teckenspråk. (Skratt) Internationellt teckenspråk är ett visuellt verktyg som hjälper en att kommunicera över olika kulturer och teckenspråk runt om i världen. Nästa tecken jag vill visa är det här – gör som jag igen. Och sen så här. Det betyder "kolonisering" på ASL. (Skratt) Och det tredje – gör som jag igen. Och igen. Det betyder "upplysning" på ASL. Vi gör alla tre tillsammans. "bli förälskad", "kolonisering", "upplysning". Vad duktiga ni är. (Skratt) Ni märker att alla tre tecken är väldigt lika, alla sker vid huvudet och bröstet, men de betyder väldigt olika saker. Så det är fantastiskt att ASL är ett levande och växande språk, precis som musik. Men i denna tid lever vi i en väldigt ljudfixerad värld. Och bara för att ASL inte har några ljud saknar det automatiskt socialt inflytande. Vi måste tänka efter på vad som definerar socialt inflytande och tillåta att ASL utvecklar ett eget inflytande utan ljud. Och detta kan vara ett steg mot ett mer inkluderande samhälle. Och folk kanske kan förstå att man inte behöver vara döv för att lära sig ASL eller vara hörande för att lära sig musik. ASL är så pass värdefullt att jag vill att ni ska få samma upplevelse. Och jag vill uppmana er till att spetsa öronen, öppna ögonen, ta del av vår kultur och upplev vårt visuella språk. Man vet aldrig, du kanske blir förälskad i oss. (Applåder) Tack. Denise Kahler-Braaten: Ja, här är jag. (Applåder)