Hur fungerar vacciner? - Kelwalin Dhanasarnsombut

Se hela lektionen: http://ed.ted.com/lessons/how-do-vaccines-work-kelwalin-dhanasarnsombut

Det första vaccinet någonsin skapades när Edward Jenner, en engelsk läkare och vetenskapsman, framgångsrikt injicerade små mängder av kokoppsvirus i en ung pojke för att skydda honom från det relaterade (och dödliga) smittkoppsviruset. Men hur fungerar denna motsägelsefulla process? Kelwalin Dhanasarnsombut berättar detaljerat om vetenskapen bakom vaccin.

Lektion av Kelwalin Dhanasarnsombut, animering av Cinematic.

1796 injicerade forskaren
Edward Jenner

material från kokoppsvirus
i en åttaårig pojke

med en känsla av att det skulle
ge det nödvändiga skyddet

för att skydda folk från dödliga utbrott
av det relaterade smittkoppsviruset.

Det blev en succé.

8-åringen blev vaccinerad mot sjukdomen

och detta var det första vaccinet nånsin.

Men varför fungerade det?

För att förstå hur vacciner fungerar,

måste vi veta hur immunsystemet
skyddar oss mot infektionsjukdomar

till att börja med.

När främmande mikrober invaderar oss,

sätter immunsystemet igång
en serie av gensvar

i ett försök att identifiera dem
och avlägsna dem från våra kroppar.

Tecknen på att dessa immunsvar fungerar

är hostan, nysningarna,
inflammationen och febern vi upplever,

som fångar, hindrar och håller kroppen
fri från hot som bakterier.

Dessa medfödda immunsvar
utlöser också en andra försvarslinje,

det adaptiva immunförsvaret.

Specialceller som B-celler och T-celler
rekryteras för att slåss mot mikrober,

och även spara information om dem,

för att skapa ett minne
av hur inkräktarna ser ut,

och hur man bäst bekämpar dem.

Denna kunskap blir användbar

om samma patogen invaderar kroppen igen.

Men trots detta smarta svar
finns det fortfarande en risk.

Kroppen tar lång tid på sig att
lära sig svara på olika patogener

och att bygga upp försvaren.

Och även då,

om kroppen är för svag eller för ung
för att slå tillbaka vid invasion,

kan det innebära en risk
om det är en allvarlig patogen.

Men tänk om vi kunde förbereda
kroppens immunsvar,

och ha det färdigt innan någon blev sjuk?

Det är där vacciner kommer in i bilden.

Med hjälp av samma principer
som kroppen använder för att försvara sig,

använder forskare vacciner för
att utlösa det adaptiva immunförsvaret,

utan att människor behöver utsättas
för den fullskaliga sjukdomen.

Detta har resulterat i många vacciner,
som alla fungerar på unika sätt

och är uppdelade i olika typer.

Först finns det levande,
attenuerade vacciner.

De är gjorda av försvagade
och dämpade versioner av patogenen.

Sedan finns det inaktiva vacciner,
där patogenet har avdödats.

Dämpningen och inaktiveringen
i båda typerna av vaccin

garanterar att patogenerna
inte utvecklas till fullskalig sjukdom.

Men precis som sjukdomen
så utlöser de ett immunsvar,

och lär kroppen att känna igen en attack

genom att skapa en profil
av patogener som förberedelse.

Nackdelen är att levande vacciner
kan vara svåra att framställa,

och eftersom de är levande
och ganska kraftfulla

kan inte människor
med dåligt immunförsvar få dem,

medan inaktiva vacciner
inte ger någon långvarig immunitet.

En annan typ av vaccin

framställs från en del av
patogenen, en så kallad antigen,

beståndsdelen som utlöser immunsvaret.

Genom att ytterligare isolera
specifika komponenter i antigener,

som proteiner eller polysackarider,

kan dessa vacciner utlösa
specifika immunsvar.

Forskare tar nu fram
en helt ny rad vacciner

som kallas DNA-vacciner.

I dessa isoleras gener
som bygger upp de specifika antigener

som kroppen behöver
för att utlösa specifika immunsvar.

När de injiceras i kroppen

talar dessa gener om för kroppens celler
hur de ska skapa antigener.

Detta ger ett starkare immunsvar

och förbereder kroppen
för eventuella framtida hot,

och eftersom vaccinet bara innehåller
specifikt genetiskt material,

har det inga andra ingredienser
från resten av patogenen

som skulle kunna utvecklas
till sjukdomen och skada patienten.

Om dessa vacciner lyckas,

kan vi kanske skapa
effektivare behandlingar

mot invasiva patogener framöver.

Och precis som Edward Jenners
fantastiska upptäckt

sporrade den moderna medicinen
för så länge sedan, kan kanske

den fortsatta vaccinutvecklingen

till och med ge oss möjligheten
att behandla sjukdomar som HIV,

malaria,

eller en dag, ebola.