Idestesi: Hur känns idéer? - Danko Nikolić

Se hela lektionen: http://ed.ted.com/lessons/ideasthesia-how-do-ideas-feel-danko-nikolic

Den traditionella modellen av vår mentala funktion har varit att våra sinnen förser separat data till vår hjärna, som sedan översätts till det lämpliga mentala fenomen: visuella bilder till träd, auditiva upplevelser till fågelsång, och så vidare.
Men tänk om denna process faktiskt sker samtidigt? Danko Nikolić beskriver teorin om idestesi.

Lektion av Danko Nikolić, animering av nenatv

Långt innan Descartes kända förkunnande,
"Jag tänker, alltså finns jag",

och långt efter det,

har forskare likt filosofer

grubblat över vad de kallar
kropp-själ-problemet.

Är sinnet en separat, icke-materiell
enhet som styr en maskin av kött och blod?

Eller, om det bara är en flyktig del
av vår fysiska kropp,

hur kan det då översätta flödet
av våra djuriska känslor

till de synes icke-fysiska erfarenheter
som vi kallar tankar?

Men trots att svaren
varit debatterade i oändlighet,

visar nya studier på
att delar av problemet ligger i

hur vi formulerar frågan i första taget,

genom att anta en distinktion
mellan våra sinnesuppfattningar och idéer

som kanske faktiskt inte finns där.

Den traditionella modellen
av vår mentala funktion

har varit att sinnena
förser separat data till vår hjärna

som sedan översätts
till lämpligt mentalt fenomen:

visuella bilder till träd,
auditiva upplevelser till fågelsång,

och så vidare.

Emellanåt har vi stött på personer

vars sinnen verkar blandas samman,
och tillåter dem att höra färger,

eller smaka ljud.

Tills nyligen har den allmänna
uppfattningen varit att detta fenomen,

så kallad synestesi,

varit en direkt kontakt
mellan de delar av hjärnan

som ansvarar för sensorisk stimuli,

som att se färgen gul omedelbart
vid ljudet av tonen b-moll.

Nyare studier har visat att synestesi

faktiskt medlas genom vår förståelse

av former, färger och ljud
våra sinnen uppfattar.

För att tvärsensoriska
erfarenheter ska uppstå,

av idéer måste de högre nivåer
och koncept våra sinnen associerar

med sinnesuppfattningar vara aktiverade.

Exempelvis, kan formen ses
som antingen bokstaven "s" eller nr "5"

och synestesier associerar vardera
med olika färger och ljud

baserat på hur de tolkar den

trots att det rent visuella är identiskt.

I en annan studie, skapade synestesier
nya färgassociationer

för främmande bokstäver efter att
de fått veta vilka bokstäverna var.

Eftersom det bygger på en koppling
mellan idéer och känslor,

är detta mentala fenomen
bakomliggande synestesi

känd som idestesi.

Synestesi förekommer
bara hos vissa personer,

det kan däremot vara vanligare
än man tidigare trott.

Idestesi i sig

är en grundläggande del av våra liv.

Praktiskt taget alla känner igen
färgen röd som varm och blå som kall

Många skulle säga att ljusa färger,
kursiva bokstäver och tunna linjer,

har hög frekvens,

medan jordfärger har låg frekvens.

Samtidigt som många av associationerna
förvärvas genom kulturell exponering,

har andra även påvisats
hos spädbarn och apor,

vilket tyder på att åtminstone
vissa associationer är medfödda.

Ställd inför valet mellan två
möjliga namn för dessa former,

så höll människor från helt skilda
kulturella och språkbakgrunder,

överväldigande med om att "Kiki"
är den spetsiga stjärnan.

medan "Bouba" är den runda klumpen,

både genom deras ljud i sig
och den form vår mun gör

för att producera dem.

Detta leder till fler associationer

inom ett rikt nätverk av semantik.

Kiki beskrivs som nervös och duktig,

medan Bouba uppfattas som lat och seg.

Allt detta antyder
att våra vardagliga upplevelser,

av färg, ljud och annat stimuli
inte lever på helt separata sensoriska öar

utan är organiserade
i nätverk av associationer

liknande vårt nätverk av språk.

Detta möjliggör att vi förstår metaforer,

trots att de inte är logiska,

som jämförelsen mellan snö
och en vit filt,

baserat på perceptionen
av mjukt och ljust.

Idestesi kan till och med
vara avgörande för konst,

som bygger på föreningen
av det begreppsliga och känslomässiga.

Inom konst höjer idé och känsla varandra,

oavsett om det är en sångtext
perfekt förenad med en melodi,

det tematiska innehållet i en tavla

förhöjd i utförandet
av färger och penseldrag.

Eller en välkonstruerad
handling i en roman,

uttryckt genom perfekt skapade meningar.

Framför allt behöver inte nätverket
av associationer skapade genom idestesi

bara vara snarlika vårt språkliga nätverk,

utan kanske faktiskt vara
en väsentlig del av det.

Till skillnad från synen

att våra sinnen först fångar
en samling av färger och former,

eller vibrationer i luften,

och vårt sinne sedan klassificerar dessa
som ett träd eller siren,

tyder idestesi på

att de två processerna sker samtidigt.

Våra sensoriska uppfattningar är skapade
av den konceptuella förståelse av världen

Och dessa två hör ihop så mycket

att den ena inte kan existera
utan den andra.

Om denna modell av idestesi är riktig,

kan det ha stora implikationer
för de största vetenskapliga

och filosofiska frågorna
som kretsar kring studiet av sinnet.

Utan tidigare existerande
koncept av Jaget,

Skulle Descartes inte haft ett
"Jag" att tillskriva tankarna till

Utan ett tidigare nätverk av
sammanhängande och distinktiva koncept,

skulle våra sensoriska erfarenheter
av världen vara en odifferentierad massa

istället för de åtskilda objekt
vi faktiskt uppfattar.

Vetenskapens uppgift är
att ta reda på var detta nätverk finns,

hur det är utformad, och hur den
interagerar med extern stimuli.

För filosofin, är utmaningen att ompröva

vad denna nya modell av medvetande betyder
för vår förståelse av oss själva,

och vår relation till världen omkring oss.