Bli en möjlighetsskapare

Vi vill alla använda våra förmågor för att skapa något meningsfullt i våra liv. Men var börjar man? (Och ... om vi är blyga?) Författaren och skribenten Kare Anderson delar här med sig av sin historia av kronisk blyghet, och hur hon öppnade upp sin egen värld genom att hjälpa andra använda sina förmågor och sin lust.

Jag växte upp

diagnostiserad som sjukligt blyg,

och, precis som minst 20 andra personer

i ett rum av denna storlek,

stammade jag.

Vågar ni räcka upp handen?

Och det klistrar sig fast,
det förföljer oss,

för när vi blir behandlade
på ett visst sätt,

känner vi oss ibland osynliga,

eller att andra talar förbi oss.

När jag började betrakta människor,

vilket oftast var det enda jag gjorde,

upptäckte jag att en del människor

verkligen ville ha
uppmärksamhet och erkänsla.

Ni får komma ihåg, jag var ung då.

Så vad gjorde de?

Det vi fortfarande gör, kanske för ofta.

Vi pratar om oss själva.

Och andra som jag observerade

hade vad jag kallar
ett gemensamt tankesätt.

I varje situation hittade de
ett sätt att prata om oss

och skapa den där känslan av "vi".

Min idé för att göra om
vår bild av världen

är att se den som en plats
där vi alla blir möjlighetsskapare,

både med och för varandra.

Det finns inget bättre tillfälle

eller en bättre utmaning för oss nu

än att bli möjlighetsskapare

som tillsammans använder våra förmågor

för det allmännas bästa,

för att åstadkomma resultat
vi inte skulle nått på egen hand.

Jag vill prata med er om det,

därför att mer än att ge,

än mer än att ge, är det vår förmåga

att göra saker smartare tillsammans

för allas bästa,

som lyfter oss båda

och som kan göras i stor skala.

Det är därför jag sitter här.

Men jag vill också peka på följande:

Var och en av er

är bättre än någon annan på nånting.

Detta förkastar den
populära uppfattningen att

är du den smartaste personen i rummet,

då är du i fel rum.

(Skratt)

Så låt mig berätta om

en Hollywoodfest jag var
på för några år sedan,

där jag stötte på
en lovande skådespelerska,

och snart pratade vi om ett ämne

som vi båda brann för: offentlig konst.

Hon hade en glödande vision

att varenda ny byggnad i Los Angeles

skulle smyckas med offentlig konst.

Hon ville att det skulle regleras,

och entusiastiskt började hon -

vem kommer från Chicago? -

entusiastiskt började hon prata om

de bönformade skulpturerna i blankt stål

i Millennium-parken,

och hur folk brukade gå fram till dem

och le åt sin spegelbild,

de poserade och fånade sig

och tog selfies tillsammans,

och de skrattade.

Medan hon pratade fick jag en idé.

Jag sade, "Jag vet någon
som du borde träffa.

Han friges från San Quentin
om några veckor" -

(Skratt) -

"och han delar din önskan

att konst ska engagera
och föra samman människor."

Han tillbringade fem år i ensamcell,

och jag träffade honom
då jag höll ett föredrag i fängelset,

han är vältalig

och snygg och vältränad.

Han hade ett träningsprogram
som han utförde varje dag.

(Skratt)

Jag tror att hon förstod
vart jag ville komma.

Jag sade, "Han kunde bli
en oväntad bundsförvant."

Och inte bara han;
vi har James, han är arkitekt

och professor, och han älskar placemaking,

placemaking är när man har

de där små torgen och urbana gångvägarna

och de är fulla med informell konst,

där folk målar och ibland
stannar till för att prata.

Jag tänkte att de skulle bli
bra bundsförvanter.

Och det blev de verkligen.

De möttes, de förberedde sig.

De talade inför
Los Angeles stadsfullmäktige.

Stadsfullmäktige godkände
inte bara förslaget,

hälften av dem kom dit
för att posera med dem efteråt.

(Skratt)

De var överraskande,
övertygande och trovärdiga.

Det kan du inte köpa.

Det jag ber dig fundera över

är vilken typ av möjlighetsskapare

vi kan bli, för mer värt än rikedom

eller fina titlar

eller mängder med kontakter,
är vår förmåga att

plocka fram och förena våra bästa sidor.

Jag säger inte att det är lätt,

och jag är säker på
att många av er trampat fel

när det gäller vem ni ville
skapa en relation med,

men vad jag vill säga är

att detta är en möjlighet.

Jag började fundera kring det

för länge sedan när jag var reporter
på Wall Street Journal

och var i Europa
för att rapportera om trender

och gränsöverskridande trender
för företagsamhet

eller politik eller livsstilar.

Så jag behövde ha kontakter

i världar som var väldigt olika min egen,

för annars kunde jag inte se trenderna.

För det tredje, jag var tvungen
att skriva rapporten

utifrån läsarnas perspektiv,

så att de kunde se hur trenderna
kunde påverka deras egna liv.

Det är vad möjlighetsskapare gör.

Här är en märklig iakttagelse:

Olikt en ökande mängd amerikaner

som jobbar, lever och umgås med människor

som tänker likadant som de själva

och därmed tenderar att
bli mer rigida och extrema,

söker möjlighetsskapare aktivt situationer

med människor som inte är som de själva,

och de skapar relationer,

och eftersom de gör det,

skapar de pålitliga relationer

där de kan ta in rätt team

och engagera dem i att hitta lösningar
både bättre och snabbare

och fånga fler möjligheter.

De upprörs inte av åsiktsskillnader,

de fascineras av dem,

och det är en stor skillnad i tankesätt,

och när du väl upplevt detta,
vill du att det händer igen.

Världen uppmanar oss till
att förena våra tankesätt

och jag tror på att ha det.

Det är särskilt viktigt nu.

Varför är det särskilt viktigt idag?

För att saker kan utvecklas, som drönare

läkemedel och datainsamling,

och de kan utvecklas av fler människor

på billigare sätt med ett gott syfte

och sen, som vi hör i nyheterna varje dag,

kan de användas i farliga syften.

Världen vädjar till oss,
varenda en av oss,

att ha ett högre kall.

Men här kommer pricken över i:

Det är inte den första gången

du skapar något med någon annan

som förmodligen blir den bästa,

antingen som institution
eller individuellt.

Det ögonblicket kommer
efter den erfarenheten,

då ni har förtroende för varandra.

Det är de oväntade tillfällena

du skapar i efterhand

och som du aldrig kunnat förutse.

Som exempel, Marty är gift
med skådespelerskan jag nämnde,

och han betraktade henne
och Wally när de tränade,

och snart pratade han med Wally,

min vän fängelsekunden,

om hans träningsupplägg.

Han tänkte, jag har några racketbollbanor.

Den där killen kunde undervisa.

Många som jobbar där
är medlemmar i min klubb.

De reser regelbundet.

De skulle kunna träna på hotellrummet,

utrustning behövs inte.

Det var så Wally blev anställd.

Inte bara det, flera år senare

var han också racketbolltränare.

Flera år efter denna händelse
tränade han racketbolltränarna.

Det jag föreslår är att,
när du förenas med människor

kring ett gemensamt intresse,

är du van vid att slumpen styr

vad som händer,

och jag tror att det är det vi ser nu.

Vi öppnar upp oss själva
för dessa möjligheter,

och i detta rum finns
nyckelspelare och teknik,

nyckelspelare som är utvalda för uppgiften

att länka samman system och projekt.

Så detta är vad jag uppmanar er till.

Kom ihåg möjlighetsskaparens
tre karaktärsdrag.

Möjlighetsskapare finslipar
hela tiden sin styrka

och de blir mönstersökare.

De involverar sig i världar
som är olika deras egna,

så att de bygger upp tillit
och kan se mönstren.

De kommunicerar för att enas

kring kopplingar
mellan gemensamma intressen.

Så det jag vill säga er är,

världen är redo.

Jag tror uppriktigt,
utifrån mitt första experiment,

att världen suktar efter att

vi förenas som möjlighetsskapare

för att eftersträva de beteenden

som så många av er redan har -

jag vet det -

för att omtolka en värld

där vi tillsammans
använder våra bästa egenskaper

oftare för att åstadkomma
större förändringar

än vi kan göra på egen hand.

Så kom ihåg,

vad Dave Liniger en gång sade,

"Du gör inte succé

om du kommer till knytkalaset
med bara en gaffel."

(Skratt)

Tack så mycket.

Tack. (Applåder)