Jag växte upp diagnostiserad som sjukligt blyg, och, precis som minst 20 andra personer i ett rum av denna storlek, stammade jag. Vågar ni räcka upp handen? Och det klistrar sig fast, det förföljer oss, för när vi blir behandlade på ett visst sätt, känner vi oss ibland osynliga, eller att andra talar förbi oss. När jag började betrakta människor, vilket oftast var det enda jag gjorde, upptäckte jag att en del människor verkligen ville ha uppmärksamhet och erkänsla. Ni får komma ihåg, jag var ung då. Så vad gjorde de? Det vi fortfarande gör, kanske för ofta. Vi pratar om oss själva. Och andra som jag observerade hade vad jag kallar ett gemensamt tankesätt. I varje situation hittade de ett sätt att prata om oss och skapa den där känslan av "vi". Min idé för att göra om vår bild av världen är att se den som en plats där vi alla blir möjlighetsskapare, både med och för varandra. Det finns inget bättre tillfälle eller en bättre utmaning för oss nu än att bli möjlighetsskapare som tillsammans använder våra förmågor för det allmännas bästa, för att åstadkomma resultat vi inte skulle nått på egen hand. Jag vill prata med er om det, därför att mer än att ge, än mer än att ge, är det vår förmåga att göra saker smartare tillsammans för allas bästa, som lyfter oss båda och som kan göras i stor skala. Det är därför jag sitter här. Men jag vill också peka på följande: Var och en av er är bättre än någon annan på nånting. Detta förkastar den populära uppfattningen att är du den smartaste personen i rummet, då är du i fel rum. (Skratt) Så låt mig berätta om en Hollywoodfest jag var på för några år sedan, där jag stötte på en lovande skådespelerska, och snart pratade vi om ett ämne som vi båda brann för: offentlig konst. Hon hade en glödande vision att varenda ny byggnad i Los Angeles skulle smyckas med offentlig konst. Hon ville att det skulle regleras, och entusiastiskt började hon - vem kommer från Chicago? - entusiastiskt började hon prata om de bönformade skulpturerna i blankt stål i Millennium-parken, och hur folk brukade gå fram till dem och le åt sin spegelbild, de poserade och fånade sig och tog selfies tillsammans, och de skrattade. Medan hon pratade fick jag en idé. Jag sade, "Jag vet någon som du borde träffa. Han friges från San Quentin om några veckor" - (Skratt) - "och han delar din önskan att konst ska engagera och föra samman människor." Han tillbringade fem år i ensamcell, och jag träffade honom då jag höll ett föredrag i fängelset, han är vältalig och snygg och vältränad. Han hade ett träningsprogram som han utförde varje dag. (Skratt) Jag tror att hon förstod vart jag ville komma. Jag sade, "Han kunde bli en oväntad bundsförvant." Och inte bara han; vi har James, han är arkitekt och professor, och han älskar placemaking, placemaking är när man har de där små torgen och urbana gångvägarna och de är fulla med informell konst, där folk målar och ibland stannar till för att prata. Jag tänkte att de skulle bli bra bundsförvanter. Och det blev de verkligen. De möttes, de förberedde sig. De talade inför Los Angeles stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige godkände inte bara förslaget, hälften av dem kom dit för att posera med dem efteråt. (Skratt) De var överraskande, övertygande och trovärdiga. Det kan du inte köpa. Det jag ber dig fundera över är vilken typ av möjlighetsskapare vi kan bli, för mer värt än rikedom eller fina titlar eller mängder med kontakter, är vår förmåga att plocka fram och förena våra bästa sidor. Jag säger inte att det är lätt, och jag är säker på att många av er trampat fel när det gäller vem ni ville skapa en relation med, men vad jag vill säga är att detta är en möjlighet. Jag började fundera kring det för länge sedan när jag var reporter på Wall Street Journal och var i Europa för att rapportera om trender och gränsöverskridande trender för företagsamhet eller politik eller livsstilar. Så jag behövde ha kontakter i världar som var väldigt olika min egen, för annars kunde jag inte se trenderna. För det tredje, jag var tvungen att skriva rapporten utifrån läsarnas perspektiv, så att de kunde se hur trenderna kunde påverka deras egna liv. Det är vad möjlighetsskapare gör. Här är en märklig iakttagelse: Olikt en ökande mängd amerikaner som jobbar, lever och umgås med människor som tänker likadant som de själva och därmed tenderar att bli mer rigida och extrema, söker möjlighetsskapare aktivt situationer med människor som inte är som de själva, och de skapar relationer, och eftersom de gör det, skapar de pålitliga relationer där de kan ta in rätt team och engagera dem i att hitta lösningar både bättre och snabbare och fånga fler möjligheter. De upprörs inte av åsiktsskillnader, de fascineras av dem, och det är en stor skillnad i tankesätt, och när du väl upplevt detta, vill du att det händer igen. Världen uppmanar oss till att förena våra tankesätt och jag tror på att ha det. Det är särskilt viktigt nu. Varför är det särskilt viktigt idag? För att saker kan utvecklas, som drönare läkemedel och datainsamling, och de kan utvecklas av fler människor på billigare sätt med ett gott syfte och sen, som vi hör i nyheterna varje dag, kan de användas i farliga syften. Världen vädjar till oss, varenda en av oss, att ha ett högre kall. Men här kommer pricken över i: Det är inte den första gången du skapar något med någon annan som förmodligen blir den bästa, antingen som institution eller individuellt. Det ögonblicket kommer efter den erfarenheten, då ni har förtroende för varandra. Det är de oväntade tillfällena du skapar i efterhand och som du aldrig kunnat förutse. Som exempel, Marty är gift med skådespelerskan jag nämnde, och han betraktade henne och Wally när de tränade, och snart pratade han med Wally, min vän fängelsekunden, om hans träningsupplägg. Han tänkte, jag har några racketbollbanor. Den där killen kunde undervisa. Många som jobbar där är medlemmar i min klubb. De reser regelbundet. De skulle kunna träna på hotellrummet, utrustning behövs inte. Det var så Wally blev anställd. Inte bara det, flera år senare var han också racketbolltränare. Flera år efter denna händelse tränade han racketbolltränarna. Det jag föreslår är att, när du förenas med människor kring ett gemensamt intresse, är du van vid att slumpen styr vad som händer, och jag tror att det är det vi ser nu. Vi öppnar upp oss själva för dessa möjligheter, och i detta rum finns nyckelspelare och teknik, nyckelspelare som är utvalda för uppgiften att länka samman system och projekt. Så detta är vad jag uppmanar er till. Kom ihåg möjlighetsskaparens tre karaktärsdrag. Möjlighetsskapare finslipar hela tiden sin styrka och de blir mönstersökare. De involverar sig i världar som är olika deras egna, så att de bygger upp tillit och kan se mönstren. De kommunicerar för att enas kring kopplingar mellan gemensamma intressen. Så det jag vill säga er är, världen är redo. Jag tror uppriktigt, utifrån mitt första experiment, att världen suktar efter att vi förenas som möjlighetsskapare för att eftersträva de beteenden som så många av er redan har - jag vet det - för att omtolka en värld där vi tillsammans använder våra bästa egenskaper oftare för att åstadkomma större förändringar än vi kan göra på egen hand. Så kom ihåg, vad Dave Liniger en gång sade, "Du gör inte succé om du kommer till knytkalaset med bara en gaffel." (Skratt) Tack så mycket. Tack. (Applåder)