En bortglömd rymdåldersteknik skulle kunna ändra hur vi odlar mat

Vi är på väg mot en världsbefolkning på 10 miljarder människor – men vad ska vi alla äta? Lisa Dyson återupptäckte en idé som utvecklades av NASA på 1960-talet för långa rymdfärder, och det kan vara en nyckel till att återuppfinna hur vi odlar mat.

Föreställ dig att du är en del
av en astronautbesättning

som reser till Mars
eller någon annan avlägsen planet.

Restiden kan vara ett år

eller mer.

Utrymmet ombord och tillgångarna

skulle vara begränsade.

Så du och besättningen skulle behöva
lista ut hur man producerar mat

med minimala insatser.

Tänk om du kunde ta med
några få paket frön

och odla grödor på bara ett par timmar?

Och tänk om de grödorna
skulle skapa fler frön,

och möjliggöra för dig
att livnära hela besättningen

med enbart de där få paketen frön
under hela restiden?

Forskare på NASA har faktiskt listat ut
ett sätt att göra detta på.

Vad de kom fram till
var faktiskt ganska intressant.

Det involverade mikroorganismer,

som är encelliga organismer.

De använde också väte från vatten.

De typer av mikrober som de använde
kallades hydrogenotrofer

och med dessa hydrogenotrofer
kan man skapa ett bra kolkretslopp

som skulle uppehålla livet
ombord på en rymdfarkost.

Astronauterna skulle andas ut koldioxid,

och den koldioxiden
skulle fångas upp av mikroberna

och omvandlas till en näringsrik,
kolrik gröda.

Astronauterna skulle sedan äta
den kolrika grödan

och andas ut kolen
i form av koldioxid,

som sedan skulle fångas av mikroberna,

för att skapa en näringsrik gröda,

som sedan skulle utandas
i form av koldioxid

av astronauterna.

Så på detta sätt skapas
en sluten koldioxidkedja.

Så varför är detta viktigt?

Som människor behöver vi kol
för att överleva,

och vi får vår kol från mat.

På en lång rymdresa,

skulle du helt enkelt inte kunna
plocka upp någon kol längs vägen,

så du skulle behöva lista ut
hur man återvinner det ombord.

Detta är en listig lösning, inte sant?

Men grejen är att forskningen
egentligen inte kommit nånvart.

Vi har ännu inte åkt till Mars.
Inte heller till någon annan planet.

Och detta gjordes faktiskt
på 60- och 70-talen.

Så en kollega till mig,
Dr John Reed och jag,

var faktiskt intresserade
av kolåtervinning här på jorden.

Vi ville komma fram till
tekniska lösningar

som tar itu med klimatförändringarna.

Och vi upptäckte denna forskning

genom att läsa studier som publicerades
mellan 1960 och 1967 och senare...

artiklar om detta arbete.

Och vi tyckte att det var en jättebra idé.

Så vi sa, okej, jorden
liknar faktiskt en rymdfarkost.

Vi har begränsat med ytor
och begränsade resurser,

och på jorden behöver vi verkligen
komma underfund med

hur man återvinner kol bättre.

Så vi fick den här idén,

kan vi ta några av NASAs idéer
och applicera dem

på vårt kolproblem här på jorden?

Skulle vi kunna odla
samma typ av mikrober som NASA

för att kunna skapa värdefulla
produkter här på jorden?

Vi startade ett företag för att göra det.

Och i det företaget upptäckte vi
att dessa hydrogenotrofer –

som jag tänker kalla
naturens superladdade kolåtervinnare –

vi fann att de är
en kraftfull typ av mikrober,

att de i stort sett har förbisetts
och inte studerats tillräckligt,

och att de skulle kunna bli
riktigt värdefulla produkter.

Så vi började odla dessa produkter,
dessa mikrober, i vårt labb.

Vi fann att vi kunde skapa
essentiella aminosyror från koldioxid

med hjälp av dessa mikrober.

Och vi gjorde till och med
en proteinrik måltid

som har en aminosyra-profil
lik den man kan hitta

i vissa djurprotein.

Vi började odla dem ännu mer,

och vi fann att vi kunde göra olja.

Olja används för att tillverka
många produkter.

Vi gjorde en olja som liknade
en citronolja,

som kan användas för smaksättning
och för dofter,

men den kan också användas

som ett biologiskt nedbrytbart
rengöringsmedel

eller till och med som flygbränsle.

Och vi skapade en olja
som liknar palmolja.

Palmolja används för att göra

en mängd olika konsument-
och industriprodukter.

Vi började arbeta med tillverkare
för att trappa upp denna teknologi,

och vi arbetar för närvarande med dem

för att ta en del
av dessa produkter till marknaden.

Vi tror att denna typ av teknik
verkligen kan hjälpa oss

att lönsamt återvinna koldioxid
till värdefulla produkter,

något som är fördelaktigt för planeten

men också fördelaktigt för företag.

Det är vad vi gör idag.

Men imorgon kan denna typ av teknik
och användandet av denna typ av mikrober

faktiskt hjälpa oss
att göra något ännu bättre

om vi tar det till nästa nivå.

Vi tror att denna typ av teknik

faktiskt kan hjälpa oss ta itu med
ett problem med jordbruket

och tillåta oss att skapa
en typ av jordbruk som är hållbar,

som ger oss möjlighet att förbättra det
för att möta morgondagens krav.

Och varför kan vi behöva
ett hållbart jordbruk?

Jo, det är faktiskt uppskattat att

populationen kommer nå
runt 10 miljarder år 2050,

och vi planerar att vi kommer
att behöva öka livsmedelsproduktionen

med 70 procent.

Dessutom behöver vi
mycket mer resurser och råmaterial

för att göra konsumentvaror
och industriprodukter.

Så hur ska vi utvecklas
för att möta detta krav?

Det moderna jordbruket kan inte
utvecklas på ett hållbart sätt

för att möta efterfrågan.

Det finns många anledningar till varför.

En av dem är att modernt jordbruk
är en av de största utsläpparna

av växthusgaser.

Det avger faktiskt mer växthusgaser

än våra bilar,
våra lastbilar, våra flygplan

och våra tåg tillsammans.

En annan anledning är att modernt jordbruk
tar upp en stor landsyta.

Vi har avsatt 50 miljoner kvadratkilometer
till grödor och boskap.

Hur ser det ut?

Det är ungefär storleken på Sydamerika
och Afrika tillsammans.

Låt mig ge er ett specifikt exempel.

I Indonesien rensades en mängd
jungfrulig regnskog

som uppgick till Irlands storlek ungefär,

mellan 2000 och 2012.

Tänk bara på alla arter, mångfalden,

som togs bort i processen,

vare sig det var plantliv, insekter
eller djurliv.

Och en naturlig kolsänka
avlägsnades också.

Så låt mig göra detta verkligt för dig.

Denna rensning skedde i huvudsak
för att göra rum för palmplantager.

Och som jag sa tidigare,

palmolja används
för att göra många produkter.

Det uppskattas faktiskt
att över 50 procent av konsumentprodukter

tillverkas med hjälp av palmolja.

Och där ingår saker som glass, kakor ...

och matoljor.

Där ingår också rengöringsmedel,
hudlotioner och tvålar.

Både ni och jag har förmodligen
en mängd saker

i våra kök och badrum

som tillverkades med palmolja.

Så ni och jag är direkta förmånstagare
av avlägsnade regnskogar.

Modernt jordbruk har några problem,

och vi behöver lösningar
om vi vill utvecklas på ett hållbart sätt.

Jag tror att mikrober
kan vara en del i det svaret,

speciellt superladdade kolåtervinnare.

Dessa superladdade kolåtervinnare
agerar liksom växter

som naturliga återvinnare,

i deras ekosystem där de trivs.

Och de trivs på
exotiska platser på jorden,

som hydrotermiska skorstenar
och varma källor.

I dessa ekosystem tar de kol
och återvinner det

till näringsämnen som behövs
i dessa ekosystem.

Och de är rika på näringsämnen,

som oljor och proteiner,
mineraler och kolhydrater.

Och mikrober är faktiskt redan
en integrerad del av våra vardagsliv.

Om du avnjuter ett glas pinot noir

en fredagkväll, efter en lång,
jobbig arbetsvecka,

så avnjuter du en produkt
från mikrober.

Om du njuter av en öl
från ditt lokala mikrobryggeri –

en mikrobprodukt.

Vårt bröd, eller ost, eller yoghurt.

Dessa är alla mikrobprodukter.

Men skönheten och kraften som associeras
med dessa superladdade kolåtervinnare

ligger i det faktum att de kan
producera på några timmar

istället för månader.

Det betyder att vi kan skapa grödor

mycket snabbare än vi gör idag.

De växer i mörker,

så de kan växa
under vilken säsong som helst

och på vilken plats som helst.

De kan växa i behållare
som tar upp minimalt med yta.

Och vi kan komma till en typ
av vertikalt jordbruk.

Istället för vårt traditionella
horisontella jordbruk

som tar upp så mycket land,

vi kan växa vertikalt,

och som ett resultat, producera många fler
produkter per ytenhet.

Om vi implementerar denna typ av metod
och använder dessa kolåtervinnare,

så skulle vi inte behöva avlägsna
några fler regnskogar

för att göra maten och varorna
som vi konsumerar.

För på en större skala

kan vi faktiskt utvinna
10 000 gånger fler produkter per landyta

än du kan, till exempel,
om du använde sojabönor,

om du planterade sojabönor
på samma landyta

under ett år.

Tio tusen gånger under ett år.

Så detta är vad jag menar
med en ny typ av jordbruk.

Och detta är vad jag menar
med att utveckla ett system

som tillåter oss att utvecklas hållbart
för att möta kraven från 10 miljarder.

Och vilka skulle produkterna vara
från denna ny typ av jordbruk?

Jo, vi har redan skapat ett proteinmjöl,

så du kan föreställa dig något
liknande sojabönsmjöl,

eller till och med majsmjöl,
eller vetemjöl.

Vi har redan gjort oljor,

så du kan föreställa dig något
liknande kokosolja,

eller olivolja eller sojabönsolja.

Så denna typ av gröda kan
faktiskt producera de näringsämnen

som skulle ge oss pasta och bröd,

kakor, många typer
av näringsrika ingredienser.

Dessutom, eftersom olja används
för att tillverka en mängd andra varor,

industriella produkter
och konsumentprodukter,

kan du föreställa dig att kunna göra
rengöringsmedel, tvålar, hudlotioner mm,

med hjälp av dessa typer av grödor.

Inte nog med att vi håller på
att få slut på fri yta,

om vi fortsätter att verka
under status quo

med modernt jordbruk,

riskerar vi att beröva vår avkomma
en vacker planet.

Men det behöver inte vara på det sättet.

Vi kan föreställa oss
en framtid i överflöd.

Låt oss skapa system som håller
planeten jorden, vår rymdfarkost,

inte bara från att inte krascha,

utan också låter oss
utveckla system och livssätt

som är fördelaktiga för våra egna liv

och de 10 miljarder som
kommer att finnas på planeten 2050.

Tack så mycket.

(Applåder)