Föreställ dig att du är en del av en astronautbesättning som reser till Mars eller någon annan avlägsen planet. Restiden kan vara ett år eller mer. Utrymmet ombord och tillgångarna skulle vara begränsade. Så du och besättningen skulle behöva lista ut hur man producerar mat med minimala insatser. Tänk om du kunde ta med några få paket frön och odla grödor på bara ett par timmar? Och tänk om de grödorna skulle skapa fler frön, och möjliggöra för dig att livnära hela besättningen med enbart de där få paketen frön under hela restiden? Forskare på NASA har faktiskt listat ut ett sätt att göra detta på. Vad de kom fram till var faktiskt ganska intressant. Det involverade mikroorganismer, som är encelliga organismer. De använde också väte från vatten. De typer av mikrober som de använde kallades hydrogenotrofer och med dessa hydrogenotrofer kan man skapa ett bra kolkretslopp som skulle uppehålla livet ombord på en rymdfarkost. Astronauterna skulle andas ut koldioxid, och den koldioxiden skulle fångas upp av mikroberna och omvandlas till en näringsrik, kolrik gröda. Astronauterna skulle sedan äta den kolrika grödan och andas ut kolen i form av koldioxid, som sedan skulle fångas av mikroberna, för att skapa en näringsrik gröda, som sedan skulle utandas i form av koldioxid av astronauterna. Så på detta sätt skapas en sluten koldioxidkedja. Så varför är detta viktigt? Som människor behöver vi kol för att överleva, och vi får vår kol från mat. På en lång rymdresa, skulle du helt enkelt inte kunna plocka upp någon kol längs vägen, så du skulle behöva lista ut hur man återvinner det ombord. Detta är en listig lösning, inte sant? Men grejen är att forskningen egentligen inte kommit nånvart. Vi har ännu inte åkt till Mars. Inte heller till någon annan planet. Och detta gjordes faktiskt på 60- och 70-talen. Så en kollega till mig, Dr John Reed och jag, var faktiskt intresserade av kolåtervinning här på jorden. Vi ville komma fram till tekniska lösningar som tar itu med klimatförändringarna. Och vi upptäckte denna forskning genom att läsa studier som publicerades mellan 1960 och 1967 och senare... artiklar om detta arbete. Och vi tyckte att det var en jättebra idé. Så vi sa, okej, jorden liknar faktiskt en rymdfarkost. Vi har begränsat med ytor och begränsade resurser, och på jorden behöver vi verkligen komma underfund med hur man återvinner kol bättre. Så vi fick den här idén, kan vi ta några av NASAs idéer och applicera dem på vårt kolproblem här på jorden? Skulle vi kunna odla samma typ av mikrober som NASA för att kunna skapa värdefulla produkter här på jorden? Vi startade ett företag för att göra det. Och i det företaget upptäckte vi att dessa hydrogenotrofer – som jag tänker kalla naturens superladdade kolåtervinnare – vi fann att de är en kraftfull typ av mikrober, att de i stort sett har förbisetts och inte studerats tillräckligt, och att de skulle kunna bli riktigt värdefulla produkter. Så vi började odla dessa produkter, dessa mikrober, i vårt labb. Vi fann att vi kunde skapa essentiella aminosyror från koldioxid med hjälp av dessa mikrober. Och vi gjorde till och med en proteinrik måltid som har en aminosyra-profil lik den man kan hitta i vissa djurprotein. Vi började odla dem ännu mer, och vi fann att vi kunde göra olja. Olja används för att tillverka många produkter. Vi gjorde en olja som liknade en citronolja, som kan användas för smaksättning och för dofter, men den kan också användas som ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel eller till och med som flygbränsle. Och vi skapade en olja som liknar palmolja. Palmolja används för att göra en mängd olika konsument- och industriprodukter. Vi började arbeta med tillverkare för att trappa upp denna teknologi, och vi arbetar för närvarande med dem för att ta en del av dessa produkter till marknaden. Vi tror att denna typ av teknik verkligen kan hjälpa oss att lönsamt återvinna koldioxid till värdefulla produkter, något som är fördelaktigt för planeten men också fördelaktigt för företag. Det är vad vi gör idag. Men imorgon kan denna typ av teknik och användandet av denna typ av mikrober faktiskt hjälpa oss att göra något ännu bättre om vi tar det till nästa nivå. Vi tror att denna typ av teknik faktiskt kan hjälpa oss ta itu med ett problem med jordbruket och tillåta oss att skapa en typ av jordbruk som är hållbar, som ger oss möjlighet att förbättra det för att möta morgondagens krav. Och varför kan vi behöva ett hållbart jordbruk? Jo, det är faktiskt uppskattat att populationen kommer nå runt 10 miljarder år 2050, och vi planerar att vi kommer att behöva öka livsmedelsproduktionen med 70 procent. Dessutom behöver vi mycket mer resurser och råmaterial för att göra konsumentvaror och industriprodukter. Så hur ska vi utvecklas för att möta detta krav? Det moderna jordbruket kan inte utvecklas på ett hållbart sätt för att möta efterfrågan. Det finns många anledningar till varför. En av dem är att modernt jordbruk är en av de största utsläpparna av växthusgaser. Det avger faktiskt mer växthusgaser än våra bilar, våra lastbilar, våra flygplan och våra tåg tillsammans. En annan anledning är att modernt jordbruk tar upp en stor landsyta. Vi har avsatt 50 miljoner kvadratkilometer till grödor och boskap. Hur ser det ut? Det är ungefär storleken på Sydamerika och Afrika tillsammans. Låt mig ge er ett specifikt exempel. I Indonesien rensades en mängd jungfrulig regnskog som uppgick till Irlands storlek ungefär, mellan 2000 och 2012. Tänk bara på alla arter, mångfalden, som togs bort i processen, vare sig det var plantliv, insekter eller djurliv. Och en naturlig kolsänka avlägsnades också. Så låt mig göra detta verkligt för dig. Denna rensning skedde i huvudsak för att göra rum för palmplantager. Och som jag sa tidigare, palmolja används för att göra många produkter. Det uppskattas faktiskt att över 50 procent av konsumentprodukter tillverkas med hjälp av palmolja. Och där ingår saker som glass, kakor ... och matoljor. Där ingår också rengöringsmedel, hudlotioner och tvålar. Både ni och jag har förmodligen en mängd saker i våra kök och badrum som tillverkades med palmolja. Så ni och jag är direkta förmånstagare av avlägsnade regnskogar. Modernt jordbruk har några problem, och vi behöver lösningar om vi vill utvecklas på ett hållbart sätt. Jag tror att mikrober kan vara en del i det svaret, speciellt superladdade kolåtervinnare. Dessa superladdade kolåtervinnare agerar liksom växter som naturliga återvinnare, i deras ekosystem där de trivs. Och de trivs på exotiska platser på jorden, som hydrotermiska skorstenar och varma källor. I dessa ekosystem tar de kol och återvinner det till näringsämnen som behövs i dessa ekosystem. Och de är rika på näringsämnen, som oljor och proteiner, mineraler och kolhydrater. Och mikrober är faktiskt redan en integrerad del av våra vardagsliv. Om du avnjuter ett glas pinot noir en fredagkväll, efter en lång, jobbig arbetsvecka, så avnjuter du en produkt från mikrober. Om du njuter av en öl från ditt lokala mikrobryggeri – en mikrobprodukt. Vårt bröd, eller ost, eller yoghurt. Dessa är alla mikrobprodukter. Men skönheten och kraften som associeras med dessa superladdade kolåtervinnare ligger i det faktum att de kan producera på några timmar istället för månader. Det betyder att vi kan skapa grödor mycket snabbare än vi gör idag. De växer i mörker, så de kan växa under vilken säsong som helst och på vilken plats som helst. De kan växa i behållare som tar upp minimalt med yta. Och vi kan komma till en typ av vertikalt jordbruk. Istället för vårt traditionella horisontella jordbruk som tar upp så mycket land, vi kan växa vertikalt, och som ett resultat, producera många fler produkter per ytenhet. Om vi implementerar denna typ av metod och använder dessa kolåtervinnare, så skulle vi inte behöva avlägsna några fler regnskogar för att göra maten och varorna som vi konsumerar. För på en större skala kan vi faktiskt utvinna 10 000 gånger fler produkter per landyta än du kan, till exempel, om du använde sojabönor, om du planterade sojabönor på samma landyta under ett år. Tio tusen gånger under ett år. Så detta är vad jag menar med en ny typ av jordbruk. Och detta är vad jag menar med att utveckla ett system som tillåter oss att utvecklas hållbart för att möta kraven från 10 miljarder. Och vilka skulle produkterna vara från denna ny typ av jordbruk? Jo, vi har redan skapat ett proteinmjöl, så du kan föreställa dig något liknande sojabönsmjöl, eller till och med majsmjöl, eller vetemjöl. Vi har redan gjort oljor, så du kan föreställa dig något liknande kokosolja, eller olivolja eller sojabönsolja. Så denna typ av gröda kan faktiskt producera de näringsämnen som skulle ge oss pasta och bröd, kakor, många typer av näringsrika ingredienser. Dessutom, eftersom olja används för att tillverka en mängd andra varor, industriella produkter och konsumentprodukter, kan du föreställa dig att kunna göra rengöringsmedel, tvålar, hudlotioner mm, med hjälp av dessa typer av grödor. Inte nog med att vi håller på att få slut på fri yta, om vi fortsätter att verka under status quo med modernt jordbruk, riskerar vi att beröva vår avkomma en vacker planet. Men det behöver inte vara på det sättet. Vi kan föreställa oss en framtid i överflöd. Låt oss skapa system som håller planeten jorden, vår rymdfarkost, inte bara från att inte krascha, utan också låter oss utveckla system och livssätt som är fördelaktiga för våra egna liv och de 10 miljarder som kommer att finnas på planeten 2050. Tack så mycket. (Applåder)