Varför återfinns dessa 32 symboler i gamla grottor över hela Europa?

Det skrivna språket, det som kännetecknar vår mänskliga civilisation, dök inte plötsligt upp ur tomma intet en dag. Tusentals år innan det första fullständiga skriftspråket kom till, klottrade våra förfäder geometriska tecken på väggarna i de grottor de tog skydd i.
Paleoantropologen, stenkonstforskaren och tillika TED Senior Fellow Genevieve von Petzinger har studerat och klassificerat tidiga inskriptioner i grottor över hela Europa.
Hon har funnit att samma tecken återkommer gång på gång. Det tyder på att grafisk kommunikation, och förmågan att bevara och förmedla meddelanden längre än just för stunden, kan vara mycket äldre än vi tror.

Det är något speciellt med grottor -

en öppning i en kalkstensklippa
är som en magnet.

När du passerar genom portalen
mellan ljus och mörker

kommer du in i en underjordisk värld -

där evigt dunkel, jordiga lukter,
och andäktig tystnad härskar.

För länge sedan i Europa

gick de forntida folkslagen också in
i dessa underjordiska världar.

Vi vet att de gjorde det

eftersom de lämnade efter sig
inristningar och målningar,

som den här målningen med människor,
trianglar och sicksackmönster

från Ojo Guareña i Spanien.

Idag går vi i samma fotspår
som dessa tidiga konstnärer.

På denna overkliga, utomjordiska plats

är det lätt att få för sig
att du hör smygande skinnklädda fötter

på mjuk jord,

eller ser en flämtande fackla
runt nästa krök.

När jag är i en grotta

funderar jag ofta på

vad det var som lockade dem
att tränga så långt in

till vådligt farliga och smala passager
för att lämna sina bomärken.

På det här videoklippet,
som togs en halv kilometer ner i marken,

i grottan Cudon i Spanien,

hittade vi röda målningar i ett tak
i en tidigare outforskad del av grottan.

När vi ålade oss fram, på militärvis,
och passagen blev trängre och trängre,

var taket till slut så lågt att min man,
tillika projektets fotograf, Dylan,

inte längre kunde få kameran att fokusera
på taket med sin kamera.

Han filmade mig istället,

och jag följde spåret av röd färg
med min ficklampa

och en enkel kamera
som vi hade för sådana tillfällen.

En halv kilometer under ytan.

Allvarligt talat,

vad hade hen där nere att göra
med en fackla eller stenlampa?

(Skratt)

Det jag gör är ju helt normalt, eller?

Det är den här typen av frågor
jag försöker besvara i min forskning.

Jag studerar några av de äldsta
konstverken i världen.

De skapades av tidiga konstnärer i Europa,

för mellan 10 000 och 40 000 år sedan.

Och saken är den

att jag inte bara studerar dem
för att de är vackra,

även om många av dem är det.

Det jag är intresserad av
är våra hjärnors utveckling fram till idag

hur kreativitet utvecklats,
nyfikenhet, abstrakt tänkande,

vad det innebär att vara människa.

Alla arter kommunicerar på något sätt,

men vi människor
har tagit det till en ny nivå.

Vår strävan och förmåga
att dela med oss och samarbeta

är en stor del av förklaringen
till vår framgång.

Vår moderna värld är baserad på
ett globalt nätverk av informationsutbyte,

som möjliggörs av vår förmåga
att kunna kommunicera -

speciellt med grafisk
och skriftlig kommunikation.

Saken är dock den

att vi byggt vidare på de framgångar

som de som var här långt före oss
lagt grunden till.

Det är lätt hänt att man glömmer
att vissa förmågor funnits länge.

Det är det som jag tycker är fascinerande
med att studera vår tidiga historia.

De hade inte några axlar att stå på.

De var de ursprungliga axlarna.

Förvånande många viktiga uppfinningar
härrör från denna avlägsna tid.

Det jag tänkte prata om idag
är den grafiska kommunikationens uppkomst.

Det finns tre huvudsätt att kommunicera:

tala, gestikulera -
till exempel med teckenspråk -

och genom grafisk kommunikation.

Tal och gester är av sin natur flyktiga.

Närhet krävs för att ett meddelande
ska kunna förmedlas och tas emot.

Och i nästa stund
är meddelandet borta, för alltid.

Grafisk kommunikation däremot,
har inte den begränsningen.

När den uppstod

blev det för första gången möjligt
att förmedla och spara ett meddelande

längre än just för stunden.

Europa är en av de första platserna

där grafiska tecken
börjar dyka upp regelbundet

i grottor, tidiga byggnader av sten
och även några kvarvarande stenhällar.

Men Europa då var inte som Europa idag.

Då dominerades världen av massiva istäcken
tre, fyra kilometer tjocka,

vidsträckta grässlätter och frusen tundra.

Istiden rådde.

De senaste hundra åren

har fler än 350 fyndplatser
med stenkonstverk från istiden

hittats över hela kontinenten,

dekorerade med djur, abstrakta former
och då och då en människa

som de här inristade figurerna
i Grotta dell'Addaura på Sicilien.

De ger oss en sällsynt glimt

av kreativiteten och fantasin
hos dessa tidiga konstnärer.

Sedan de hittats

är det djuren som studerats mest,

som den här svarta hästen
i Cullalvera i Spanien,

eller den här ovanliga lila bisonoxen
från La Pasiega.

Men för mig var det de abstrakta formerna,
det vi kallar geometriska tecken,

som fick mig att studera konstverken.

Det roliga är att på de flesta fyndplatser

finns det mycket fler geometriska tecken
än avbildningar av djur och människor.

Men när jag började med det här 2007

fanns det ingen lista
över hur många former det rörde sig om,

och det fanns ingen känsla för

om samma former dök upp
på olika platser eller tidsepoker.

Innan jag kunde ta itu med mina frågor

fick jag börja med att skapa en databas

av alla kända geometriska tecken
från alla fyndplatser.

Problemet var att vissa fyndplatser
var väldokumenterade,

typiskt de som bestod av fina djur,

medan väldigt många andra
var ytligt dokumenterade -

knappt några beskrivningar
eller detaljer alls.

En del av dem hade inte besökts
på 50 år eller mer.

Det var de fyndplatserna
som jag besökte flest av.

Under två år

spenderade min trogne man Dylan och jag
300 timmar vardera under marken,

klättrande, krypande och ålande
på 52 fyndplatser

i Frankrike, Spanien, Portugal
och på Sicilien.

Och det var så värt besväret.

Vi hittade nya, dittills odokumenterade
geometriska tecken

på 75 procent av fyndplatserna vi besökte.

Det var denna detaljnivå jag behövde

för att kunna svara på de större frågorna.

Så nu går vi över till dessa svar.

Med ett handfull undantag,
finns det bara 32 geometriska tecken.

Bara 32 tecken

under en 30 000-årsperiod
och över hela Europas kontinent.

Det är inte många.

Om de vore slumpmässigt
klotter eller dekorationer

skulle man hittat mycket fler variationer,

men istället hittar vi samma tecken

upprepade över både tid och rum.

En del startade starkt,
blev mindre populära och försvann,

medan andra tecken är senare påfund.

Men 65 procent av tecknen
användes under hela tidsperioden,

till exempel linjer, rektanglar,
trianglar, ovaler och cirklar,

som de vi ser här från slutet av istiden

från en 10 000 år gammal fyndplats
högt uppe i Pyrenéerna.

En del tecken fanns utspridda
över tusentals kilometer,

andra hade en mer begränsad spridning,

en del begränsade bara till ett område,

som de här delade rektanglarna
som bara finns i norra Spanien,

som en del forskare spekulerat

kan vara någon form
av familje- eller klansymboler.

Det kan nämnas

att det är förvånande mycket likheter
mellan den äldsta stenkonsten

som finns både i Frankrike och Spanien
hela vägen till Indonesien och Australien.

När man hittar samma tecken
över så vidsträckta områden,

speciellt de som är
30 000 till 40 000 år gamla,

börjar det verka troligt att detta fenomen

har ett gemensamt ursprung i Afrika.

Men det får bli ett ämne
för ett senare föredrag.

Tillbaka till ämnet.

Utan tvekan var de här tecknen
betydelsefulla för sina skapare,

som de här 25 000 år gamla
reliefskulpturerna

från La Roque de Venasque i Frankrike.

Vi kanske inte förstår vad de betydde,
men det gjorde människorna vid den tiden.

Upprepningen av samma tecken,
så länge, och vid så många fyndplatser

betyder att konstnärerna
gjorde avsiktliga val.

Om vi talar om geometriska former

med specifika, kulturellt bundna,
överenskomna betydelser,

kan det mycket väl vara så

att detta är en av världens äldsta
grafiska kommunikationsmetoder.

Man kan inte kalla det skrift ännu.

Det finns för få tecken

för att kunna avbilda alla ord
i det talade språket,

vilket är ett krav för att vara
ett fullständigt skriftspråk.

Tecknen upprepas inte heller ofta nog

för att kunna räknas som ett alfabet.

Men det finns lite intressanta undantag,

som denna målning från La Pasiega i Spain,
som kallas "Inskriptionen",

med symmetriska markeringar till vänster,

möjligen stiliserade avbildningar
av händer i mitten,

och något som ser ut lite
som en parentes till höger.

De äldsta grafiska
kommunikationsmetoderna i världen -

sumerisk kilskrift, egyptiska hieroglyfer,
de tidigaste kinesiska tecknen -

uppkom för mellan 4 000 - 5 000 år sedan,

var och en med sitt ursprung
i en äldre prototyp

uppbyggda av räknemarkeringar
och avbildningar av saker

där betydelsen och bilden var densamma.

En bild av en fågel
motsvarade tecknet för den.

Det dröjde ett tag innan dessa bilder
blev mer stiliserade,

tills de nästan är oigenkännliga,

och det är också då
som man hittar på fler symboler

för att symbolisera
alla andra ord i språket -

saker som pronomen, adverb och adjektiv.

Med det i åtanke
verkar det mycket osannolikt

att de geometriska tecknen
från istiden i Europa

var riktiga abstrakta bokstäver.

Det är mycket mer sannolikt

att dessa tidiga konstnärer
även gjorde räknemarkeringar,

kanske som den här linjer
från Riparo di Za Minic på Sicilien,

men även skapade stiliserade avbildningar
av saker i sin omgivning.

Skulle några av tecken kunna vara
vapen eller bostäder?

Eller himlakroppar
som till exempel stjärnbilder?

Eller kanske floder, berg, träd -
saker från omgivningen,

möjligen som denna svarta "penniform"
omgiven av konstiga klockformade tecken

från El Castillo i Spanien.

Termen penniform betyder
"fjäderformad" på latin,

men skulle det kunna vara en avbildning
av en växt eller ett träd?

En del forskare har börjat ställa frågor

om unika tecken på specifika fyndplatser,

men jag tror tiden är mogen
för att gå igenom denna kategorin på nytt.

Det ironiska är förstås

att jag just omsorgsfullt placerat
alla tecknen i en enda kategori,

men nästa steg kommer nog innebära
att jag delar upp dem igen

allt eftersom olika bilder identifieras
och bildar egna kategorier.

Missförstå mig inte,

när man senare skapade
komplett utvecklad skrivkonst

var det en imponerande bedrift.

Men det är viktigt att minnas

att dessa tidiga skriftspråk
inte dök upp ur tomma intet.

Redan för 5 000 år sedan

byggde människorna vidare
på något betydligt äldre,

med ursprung så långt
som tiotusentals år bakåt i tiden -

de geometriska tecknen
från Europas istid och ännu tidigare,

från en tidpunkt, långt tillbaka
i vår gemensamma historia,

då någon för första gången kom på idén
att skapa grafiska markeringar,

och därmed för alltid förändra
sättet på hur vi kommunicerar.

Tack!

(Applåder)