De mörka hemligheterna hos en övervakningsstat

Ta en rundtur i den östtyska statliga underrättelsetjänsten Stasis mörka och underliga värld. De var specialiserade på att spionera på sina medborgare. Innan Berlinmurens fall 1989 skötte Stasi ett skickligt uttänkt system för övervakning och psykologisk påverkan som höll landet i ett järngrepp i flera årtionden. Hubertus Knabe studerar Stasi, och bevakades av dem. Han delar med sig av häpnadsväckande detaljer från en övervakningsstats sönderfall, och visar hur lätt grannar kunde vändas mot varandra.

I år firar Tyskland

den fredliga revolutionens 25-årsdag

i Östtyskland.

1989 föll den kommunistiska regimen,

Berlinmuren föll,
och ett år senare, förenade sig

den Tyska Demokratiska Republiken,

DDR, i öst

med Förbundsrepubliken Tyskland i väst

och grundade dagens Tyskland.

Bland mycket annat ärvde Tyskland

den östtyska hemliga polisens arkiv,

även känt som Stasi.

Bara två år efter upplösningen

öppnades dokumenten för allmänheten,

och historiker som jag själv

började studera dessa dokument

för att lära oss mer om
hur DDR:s övervakningsstat

fungerade.

Kanske har du sett filmen

"De andras liv".

Filmen gjorde Stasi världskänt,

och eftersom vi lever i en tid där ord

som "övervakning" och "telefonavlyssning"

hamnar på förstasidan på tidningar,

skulle jag vilja prata om hur Stasi

egentligen jobbade.

Till att börja med, ska vi ta en titt

på Stasis historia,

för den är väldigt viktig för att förstå

dess självuppfattning.

Dess rötter finns i Ryssland.

Under 1917 grundade de ryska kommunisterna

Allryska extraordinära kommissionen

mot kontrarevolution och sabotage,

Tjekan.

Den leddes av Felix Dzerzjinskij.

Tjekan var kommunisternas instrument

för att etablera sin regim
genom att terrorisera befolkningen

och avrätta sina fiender.

Detta utvecklades senare
till det välkända KGB.

Tjekan var Stasis officerares idol.

De kallade sig själva för Tjekister,

och till och med deras emblem
var väldigt likt,

som du kan se här.

Faktum är att Rysslands hemliga polis

var Stasis skapare och instruktör.

När Röda Armén ockuperade
östra Tyskland 1945,

expanderade det genast där,

och snart var det igång
att lära de tyska kommunisterna

att bygga upp sin egen hemliga polis.

Förresten, i denna sal som vi är i nu,

grundades det styrande partiet i DDR 1946.

Fem år senare var Stasi etablerat,

och steg för steg
lämnades det smutsiga

förtryckarjobbet över till dem.

Till exempel, huvudfängelset

för politiska fångar,

som grundades av ryssarna,

övertogs av Stasi

och användes fram till kommunismens fall.

Det är det ni ser här.

I början togs varje viktigt steg

i ryssarnas närvaro.

Men tyskarna är kända
för att vara väldigt effektiva,

så Stasi växte väldigt snabbt,

och redan 1953 hade det fler anställda

än Gestopo hade,

Nazitysklands hemliga polis.

Antalet fördubblades varje decennium.

1989 arbetade fler än 90 000 personer

för Stasi.

Det betyder att en anställd

var ansvarig för 180 invånare,

vilket verkligen var världsunikt.

På toppen av denna enorma organisation

fanns det en man, Erich Mielke.

Han styrde över
Ministeriet för statssäkerhet

i över 30 år.

Han var en skrupellös tjänsteman -

tidigare hade han dödat två poliser

inte så långt härifrån -

som faktiskt personifierade Stasi.

Men vad var så exceptionellt med Stasi?

För det första var det dess enorma makt,

eftersom det förenade olika funktioner

i samma organisation.

För det första var Stasi

en underrättelsetjänst.

Det använde alla tänkbara verktyg

för att få information på hemlig väg,

till exempel angivare,
eller telefonbuggning,

som du ser på bilden här.

Och det var inte bara aktivt
i Östtyskland,

utan i hela världen.

För det andra var Stasi en hemlig polis.

De kunde stoppa folk på gatan

och arrestera dem i sina egna fängelser.

För det tredje, Stasi arbetate

som en sorts allmän åklagare.

Det hade rätt att öppna förundersökningar

och officiellt förhöra folk.

Sist men inte minst,

hade Stasi sina egna beväpnade styrkor.

Över 11 000 soldater tjänstgjorde

i det så kallade Vaktregementet.

Det grundades för att slå ner
protester och uppror.

På grund av denna koncentrerade makt

kallades Stasi för en stat i staten.

Men låt oss gå djupare in på verktygen

som Stasi använde.

Håll i minnet att vid denna tid

hade inte internet
och smartphones blivit uppfunna

Givetvis använde Stasi all slags

tekniska verktyg för att undersöka folk.

Telefoner buggades,

inklusive den västtyska kanslerns telefon,

men också även lägenheterna.

Varje dag öppnades 90 000 brev

av dessa maskiner.

Stasi skuggade också
tiotusentals människor

med specialtränade agenter
och dolda kameror

för att dokumentera varje steg de tog.

I den här bilden kan ni se mig

som ung man, framför den byggnad

där vi befinner oss nu,
fotograferad av en Stasiagent.

Stasi samlade även folks lukter.

De förvarade prover av det
i stängda burkar

som hittades efter
den fredliga revolutionen.

För alla dessa uppgifter
fanns det specialiserade avdelningar

som var ansvariga för dem.

Den som skulle avlyssna telefonsamtal

var helt avskild

från den som kontrollerade breven,

av mycket bra anledningar,

för om en agent slutade på Stasi,

var hans kunskapsområde väldigt litet.

Olikt Edward Snowden, exempelvis.

Men den smala specialiseringen
var också viktig

för att förhindra all sorts empati

med personen som observerades.

Agenten som skuggade mig

visste inte vem jag var

eller varför jag skulle övervakas.

Faktum är att jag smugglade in

förbjudna böcker
från Väst- till Östtyskland.

Men vad som var ännu mer typiskt för Stasi

var användandet av
mänsklig underrättelseverksamhet,

folk som i hemlighet
rapporterade till Stasi.

För ministern för statssäkerhet

var dessa så kallade
inofficiellt anställda

de viktigaste redskapen.

Från och med 1975 samarbetade
nästan 200 000 människor

konstant med Stasi,

alltså mer än en procent av befolkningen.

Och på ett sätt hade ministern rätt,

för tekniska verktyg

kan bara registrera vad folk gör,

med agenter och spioner
kan också rapportera om

vad folk planerar att göra

och vad de tänker.

Därför rekryterade Stasi
så många angivare.

Systemet för rekryteringen

och utbildningen, som det sas,

var väldigt sofistikerad.

Stasi hade sina egna universitet

inte så långt bort härifrån,

där man utvecklade metoder

och utbildade officerare.

Denna vägledning beskrev detaljerat

varje steg man måste ta

om man vill övertyga människor

att förråda andra medborgare.

Vissa har sagt att människor tvingades

att bli informatörer,

men det är mestadels inte sant,

för en tvingad informatör
är en dålig informatör

Bara den som vill ge dig
den informationen du behöver

är en effektiv visselblåsare.

Huvudanledningen till att människor
samarbetade med Stasi

var en politisk övertygelse
och materiella förmåner.

Officerarna försökte också
knyta personliga band

mellan sig själva och informatörerna,

och för att vara ärlig,
visar exemplet Stasi

att det inte är så svårt att få någon

att förråda andra.

Till och med några av de främsta
dissidenterna i Östtyskland

samarbetade med Stasi,

till exempel Ibrahim Böhme.

År 1989 var han ledaren
för den fredliga revolutionen

och vara nära att bli DDR:s första
demokratiskt valda premiärminister

tills det kom ut
att han var en informatör.

Spionnätet var väldigt brett.

På nästan varje instutition,

till och med i kyrkor i Västtyskland,

fanns det många informatörer.

Jag kommer ihåg att jag sa
till en ledande Stasiofficer,

"Om du hade skickat en informatör på mig,

skulle jag säkert ha upptäckt honom."

Hans svar var,

"Vi skickade ingen.

Vi tog dem som fanns runtomkring dig."

Faktum är att två av mina bästa vänner

rapporterade till Stasi om mig.

Det var inte bara i mitt fall
som informatörerna var nära.

I fallet Vera Lengsfeld,
en annan ledande dissident,

var det hennes man
som spionerade på henne.

En känd författare
blev förrådd av sin bror.

Detta påminner mig om boken "1984"
av George Orwell,

där den enda personen
som verkar pålitlig

var en informatör.

Men varför samlade Stasi
all denna information

i sina arkiv?

Huvudsyftet var att kontrollera samhället.

I nästan varje tal som Stasiministern höll

gav han order om att ta reda på
vem som var vem,

vilket betydde vem som tänkte vad.

Han ville inte vänta på att någon

försökte göra något mot regimen.

Han ville veta i förväg

vad folk tänkte och planerade.

Östtyskarna visste självklart

att de var omgivna av informatörer,

i en totalitär regim som skapade misstro

och ett tillstånd av utbredd rädsla,

de viktigaste redskapen
för att förtrycka människor

i en diktatur.

Det är därför så få Östtyskar försökte

slåss mot kommunistregimen.

Om de gjorde det, använde Stasi ofta

en riktigt djävulsk metod.

Den kallades Zersetzung,

och den beskrevs i en annan vägledning.

Ordet är svåröversatt eftersom det

ursprungligen betyder "förruttnelse".

Men det är faktiskt
en rätt korrekt beskrivning.

Målet var att i hemligt förstöra

folks självförtroende,

exempelvis genom att skada deras rykte,

genom att organisera misslyckanden
i deras arbeten,

och förstöra deras förhållanden.

Östtyskland var på så sätt
en väldigt modern diktatur.

Stasi försökte inte ens
att arrestera alla dissidenter.

De föredrog att paralysera dem,

och de kunde göra det
eftersom de hade tillgång

till så mycket personlig information

och till så många instutitioner.

Internering av någon användes endast

som en sista utväg.

För detta syfte ägde Stasi
17 återhäktningsfängelser,

ett i varje distrikt.

Här utvecklade också Stasi

ganska moderna häktningsmetoder.

Normallt sett utförde inte officern

någon tortyr på offret.

Istället använde han
ett sofistikerat system

av psykologisk press

där strikt isolering var central.

Nästan ingen fånge kunde stå emot

utan att ge ett vittnesmål.

Om du har möjligheten

så besök det före detta
Stasifängelset i Berlin

och gå en guidad visning
med en före detta politisk gånge

som förklarar för dig hur allt fungerade.

En fråga består som behöver ett svar:

Om Stasi var så välorganiserat,

varför kollapsade kommunistregimen?

För det första, i början av 1989
var ledarna i Östtyskland

osäkra på vad de skulle göra åt

de växande grupperna
av protesterande människor.

Det var särskilt förvirrande

eftersom det i socialismens hemland,

i Sovjetunionen,

fanns en mer liberal politik.

Dessutom var regimen beroende

av lånen från väst.

Därför gavs ingen order till Stasi

om att krossa upproret.

För det andra,
i den kommunistiska ideologin

finns det ingen plats för kritik.

Istället höll ledarna fast vid tron

att socialismen är ett perfekt system,

och Stasi bekräftade det, såklart.

Konsekvensen var att

trots all information,

kunde inte regimen analysera
sina verkliga problem,

och kunde därför inte lösa dem.

Till slut dog Stasi

på grund av de strukturer

de skulle beskydda.

Stasis slut

var en tragisk händelse,

för dessa officerare

var under den fredliga
revolutionen upptagna

med en enda sak:

att förstöra dokumenten

som de skapat i decennier.

Lyckligtvis,

stoppades de av människorättsaktivister.

Därför kan vi idag använda dokumenten

för att bättre kunna förstå

hur en övervakarstat fungerar.

Tack.

(Applåder)

Bruno Giussani: Tack. Tack så mycket.

(Applåder)

Hubertus, jag vill ställa ett par frågor

för här har jag
förra veckans Der Spiegel.

"Mein Nachbar NSA." Min granne, NSA.

Och du berättade nyss
för oss om min granne,

spionerna och informatören
från Östtyskland.

Så finns det en koppling
mellan dessa två berättelser

eller inte?

Hur reagerar du som historiker
när du ser detta?

Hubertus Knabe: Jag tror

det finns flera aspekter värda att nämna.

För det första tror jag
att det finns en skillnad

på varför man samlar datan.

Gör man det för att skydda folket

mot terroristattacker,

eller för att förtrycka folket?

Det är en fundamental skillnad.

Men å andra sidan,

kan dessa verktyg missbrukas
även i en demokrati,

och det är något som vi verkligen

måste vara medvetna om för att stoppa,

och att underrättelsetjänster

respekterar de regler som finns.

För det tredje, förmodligen,

kan vi vara glada över
att vi lever i en demokrati,

eftersom man kan vara säker på
att Ryssland och Kina

gör samma sak,

men ingen pratar om det

eftersom ingen kan göra det.

(Applåder)

BG: När storyn först kom ut,

i juli förra året,

gjorde du en anmälan
till en tysk domstol.

Varför?

HK: Ja, jag gjorde det på grund av
den andra saken jag nämnde,

att i en demokrati i synnerhet

ska reglerna gälla för alla.

De är gjorda för alla,
därför är det inte tillåtet

att en instution
inte respekterar reglerna.

I Tysklands brottsbalk står det skrivet

att det är olagligt att bugga någon

utan en domstols tillåtelse.

Lyckligtvis finns den med
i Tysklands brottsbalk,

så om den inte respekteras tror jag

att en undersökning är nödvändig,

och det tog väldigt lång tid innan

Tysklands allmänna åklagare
startade målet,

och han startade det bara
i Angela Merkels fall,

och inte i alla Tysklands invånares fall.

BG: Det förvånar mig inte på grund av --

(Applåder) --

historien du nyss berättade.

Sett utifrån, jag bor utanför Tyskland,

förväntade jag mig
att tyskarna skulle reagera

mycket kraftfullare, omedelbart.

Istället kom reaktionen
när det avslöjades

att kanslern Merkel var telefonbuggad.

Varför var det så?

HK: Jag ser det som ett gott tecken,

för folk känner sig trygga
i den här demokratin.

De är inte rädda för att bli arresterade,

och när du lämnar salen
efter konferensen,

behöver ingen vara rädd för
att den hemliga polisen

står utanför och arresterar dig.

Så det är ett gott tecken, tycker jag.

Folk är inte så rädda
som de skulle kunna vara.

Men självklart är institutionerna
ansvariga för att stoppa

illegala handlingar
i Tyskland och världen.

BG: En personlig fråga,
och detta är den sista.

Det har funnits en debatt
i Tyskland om man ska

ge asyl till Edward Snowden.

Är du för eller emot?

HK: Det är en svår fråga,

men om man frågar mig,

och jag svarar ärligt:

Jag skulle ge honom asyl,

för jag tycker att han var väldigt modig

och han förstörde hela sitt liv,

sin familj och allting.

Så jag tror att vi bör göra någonting
för dessa människor,

särskilt om man ser till
den tyska historien,

där så många var tvungna att fly

och bad om asyl i andra länder

men inte fick det,

så det vore en fin gest att ge honom asyl.

(Applåder)

BG: Hubertus. tack så mycket.