Varför den bästa kandidaten inte behöver ha det perfekta CV:t

I valet mellan en kandidat med perfekt CV och en som kämpat genom svårigheter, ger personaldirektören Regina Hartley alltid "Kämparen" en chans. Som någon uppväxt bland motgångar, vet Hartley att de som blommar i de mörkaste rummen istället är stärkta med envishet för att tåla arbetsplatser som är i konstant förändring. "Välj den underskattade kämpen, vars hemliga vapen är passion och mening," säger hon. "Anställ Kämparen."

Ditt företag lanserar en sökning
för en ledig tjänst.

Ansökningarna börjar trilla in,

och de kvalificerade
kandidaterna identifieras.

Nu börjar uttagningen.

Person A: Ivy League-universitet,
högsta betyg, fläckfritt CV.

bra referenser.

Alla de rätta sakerna.

Person B: kommunal skola,
en hel del jobbhoppande,

med udda arbeten som kassör,
och sjungande servitris.

Men kom ihåg - båda är kvalificerade.

Så nu frågar jag dig:

Vem kommer du att välja?

Mina kollegor och jag
skapade några väldigt officiella termer

för att beskriva

två tydliga kategorier av kandidater.

Vi kallar A "Silverskeden",

den som uppenbarligen haft förmåner
och varit ämnad för framgång.

Och vi kallar B "Kämparen",

den som behövde kämpa emot väldiga odds

för att komma till samma plats.

Du hörde precis en personaldirektör
referera till personer

som "Silverskedar" och "Kämpare" -

(Skratt)

vilket inte helt är politiskt korrekt
och låter rätt dömande.

Men innan min personalvetarlegitimation

blir återkallad,

(Skratt)

låt mig förklara.

Ett CV berättar en historia.

Och genom åren har jag lärt mig
något om människor

vars erfarenheter
kan läsas som ett lapptäcke,

som får mig att stanna upp
och faktiskt överväga dem

innan deras CV blir ivägslängda.

En rad av udda jobb kan indikera

inkonsekvens, brist på fokus,
oförutsägbarhet.

Det kan även visa på
en dedikerad kamp mot hinder.

Åtminstone så förtjänar
Kämparen en intervju.

För att vara tydlig,

så har jag inget emot Silverskeden;

att komma in på och ta examen
vid ett elituniversitet

kräver mycket hårt arbete
och uppoffringar.

Men om hela ditt liv
har varit styrt mot framgång,

hur kommer du då att hantera hårda tider?

En person som jag anställde kände att,
eftersom han gått på ett elituniversitet,

så fanns det vissa uppgifter
som han var för fin för,

som att tillfälligt utföra fysiskt arbete
för att bättre förstå en verksamhet.

Till slut sa han upp sig.

Men å andra sidan,

vad händer när hela ditt liv
är ämnat för misslyckande

och du faktiskt lyckas?

Jag vill uppmana dig
att intervjua Kämparen.

Jag vet en hel del om detta
eftersom jag är en Kämpare.

Innan jag föddes,

blev min pappa diagnosticerad
med paranoid schizofreni,

och han kunde inte behålla ett jobb
trots sin briljans.

Våra liv var en del "Gökboet,"

en del "Uppvaknanden"

och en del "A Beautiful Mind."

(Skratt)

Jag är det fjärde av fem syskon
uppväxta med en ensamstående mamma

i ett tufft område i Brooklyn, New York.

Vi ägde aldrig ett hem,
en bil, en tvättmaskin,

och största delen av min barndom,
inte heller någon telefon.

Så jag var högst motiverad

att förstå förhållandet
mellan affärsframgångar och Kämpare,

för mitt liv kunde lätt
ha utvecklats helt annorlunda.

När jag träffade
framgångsrika affärsmänniskor

och läste profiler
för högt uppsatta ledare

så upptäckte jag samband.

Många av dem hade upplevt
tidiga svårigheter,

allt från fattigdom, övergivenhet,

bortgång av en förälder i ung ålder,

till inlärningssvårigheter,
alkoholism och våld.

Den konventionella tanken har varit
att trauma leder till misär,

och det har varit mycket fokus
på resulterande dysfunktion.

Men under forskning av dysfunktionalitet,
avslöjade data en oväntad insikt:

att till och med de värsta omständigheter
kan resultera i tillväxt och förändring.

Ett anmärkningsvärt
och motsägelsefullt fenomen

har upptäckts,

som forskare kallar för
posttraumatiskt växande.

I en studie designad för
att mäta effekter av motgångar

på utsatta barn,

bland en delmängd av 698 barn

som upplevde de mest allvarliga
och extrema förhållanden,

växte en tredjedel upp till att leva
hälsosamma, framgångsrika, produktiva liv.

Trots allt, mot väldiga odds, lyckades de.

En tredjedel.

Ta detta CV.

Denna killes föräldrar
adopterade bort honom.

Han gick aldrig ut college.

Han hoppar runt mellan jobb en hel del,

åker till Indien i ett år,

och till råga på allt så har han dyslexi.

Skulle du anställa denna kille?

Hans namn är Steve Jobs.

I en studie av världens
mest framgångsrika entreprenörer,

visade det sig att en oproportionerligt
stor mängd hade dyslexi.

I USA hade 35 procent

av de studerade entreprenörerna dyslexi.

Det som är anmärkningsvärt
är att dessa entreprenörer

som upplevt posttraumatiskt växande

nu ser sina inlärningssvårigheter

som en önskvärd svårighet
som försett dem med en fördel

för att de blev bättre lyssnare
och la mer uppmärksamhet på detaljer.

De tycker inte att de blev
dem de är trots motgångar,

de vet vilka de är på grund av motgångar.

De accepterar sina trauman och motgångar

som grundstenar för vilka de har blivit,

och de vet att utan de erfarenheterna

kanske de inte hade utvecklat de muskler
och den beslutsamhet som krävs

för att bli framgångsrika.

En av mina kollegor
fick hela sitt liv uppochnervänt

som ett resultat
av kulturrevolution i Kina 1966.

Vid 13 års ålder blev hans föräldrar
förflyttade till landet,

skolorna stängde,
han lämnades ensam kvar i Beijing

och fick ta hand om sig själv
tills han var 16,

då han fick ett jobb i en klädfabrik.

Men istället för att acceptera sitt öde,

tog han ett beslut
att fortsätta med sin utbildning.

Elva år senare,

när det politiska landskapet hade ändrats,

hörde han talas om ett antagningsprov
till ett mycket fint universitet.

Han hade tre månader på sig
att lära sig hela läroplanen

för mellanstadiet till gymnasiet.

Så varje dag när han
kom hem från fabriken,

tog han en tupplur,

pluggade till 4 på morgonen,
gick tillbaka till jobbet

och återupprepade denna rutin
varje dag under tre månaders tid.

Han gjorde det, han lyckades.

Hans engagemang för studierna var orubbat,
och han förlorade aldrig hoppet.

Idag har han en magisterexamen,

och hans döttrar har examina
från Cornell och Harvard.

Kämpare är drivna av tron

att den enda person
som du har full kontroll över

är dig själv.

När saker och ting inte slutar så bra,
frågar sig Kämpare,

"Vad kan jag göra annorlunda
för att skapa bättre resultat?"

Kämpare har ett ändamål

som förhindrar dem
att ge upp om sig själva,

typ som när du har överlevt fattigdom,
en galen pappa och flera överfall,

så tänkter du, "Affärsutmaning?...

(Skratt)

Verkligen?

Lätt som ett plätt.
Jag tar hand om detta."

(Skratt)

Och det påminner mig - humor.

Kämpare vet att humor tar dig igenom
de svåraste tiderna,

och skratt hjälper dig
att ändra ditt perspektiv.

Och slutligen finns det förhållanden.

Folk som övervinner motgångar
gör det inte på egen hand.

Någonstans på vägen,

hittar de människor
som tar fram det bästa i dem,

som bryr sig om deras framgång.

Att ha någon du kan lita på,
vad som än händer,

är avgörande för att övervinna motgångar.

Jag hade tur.

På mitt första jobb efter college

hade jag ingen bil,
så jag samåkte över två broar

med en kvinna som var
presidentens assistent.

Hon såg mig arbeta

och uppmuntrade mig
att fokusera på min framtid,

inte leva i mitt förflutna.

På vägen har jag mött
så många männniskor

som gett mig brutalt ärlig feedback,

råd och mentorskap.

Dessa människor bryr sig inte om

att jag en gång var sjungande servitris
för att kunna betala för college.

(Skratt)

Jag lämnar er med en sista,
värdefull insikt.

Företag som är engagerade
i mångfald och inkluderande åtgärder,

tenderar att stötta Kämpare

och prestera bättre än sina kollegor.

Enligt "DiversityInc",

visade en mångfaldsstudie
av deras 50 främsta företag,

att de presterade 25 procent bättre
än företagen på S&P 500.

Så tillbaka till min första fråga.

Vem satsar du på:

Silverskeden eller Kämparen?

Jag säger, välj den
underskattade kandidaten,

vars hemliga vapen är passion och mening.

Anställ Kämparen.

(Applåder)