Jag överlevde en terrorattack. Detta lärde jag mig.
-
0:01 - 0:04Jag hade aldrig kunnat tänka mig
-
0:04 - 0:08att en 19-årig självmordsbombare
-
0:08 - 0:11faktiskt skulle lära mig
något mycket viktigt. -
0:13 - 0:14Men det gjorde han.
-
0:15 - 0:19Han lärde mig att aldrig
ta något för givet -
0:19 - 0:22om någon man inte känner.
-
0:24 - 0:29En torsdag morgon i juli 2005
-
0:29 - 0:32klev bombaren och jag, ovetande,
-
0:32 - 0:36på samma tunnelbanevagn samtidigt,
-
0:36 - 0:41och stod uppenbarligen bara
någon meter ifrån varandra. -
0:42 - 0:43Jag såg honom inte.
-
0:44 - 0:46Jag såg faktiskt ingen.
-
0:46 - 0:49Man vet bättre än att titta på
någon på tunnelbanan, -
0:49 - 0:52men jag gissar att han såg mig.
-
0:53 - 0:56Jag gissar att han tittade på oss alla
-
0:57 - 1:01när hans hand väntade över avtryckaren.
-
1:02 - 1:07Jag har ofta undrat: Vad tänkte han?
-
1:07 - 1:10Särskilt under de där sista sekunderna.
-
1:13 - 1:14Jag vet att det inte var personligt.
-
1:15 - 1:19Han var inte ute efter att döda
eller lemlästa mig, Gill Hicks. -
1:19 - 1:21Jag menar - han kände inte mig.
-
1:22 - 1:23Nej.
-
1:24 - 1:27Istället gav han mig
-
1:27 - 1:31en otillbörlig och oönskad etikett.
-
1:32 - 1:36Jag hade blivit fienden.
-
1:37 - 1:41För honom var jag "den andra",
-
1:41 - 1:44en av "de andra",
som i motsats till "oss". -
1:46 - 1:51Etiketten "fiende" tillät honom
att inte se oss som människor. -
1:52 - 1:54Den tillät honom att trycka
på den där knappen. -
1:55 - 1:58Och han var urskillningslös.
-
1:59 - 2:0426 värdefulla liv togs enbart i min vagn,
-
2:05 - 2:07och mitt blev nästan ett av dem.
-
2:09 - 2:12På den tid det tar att ta ett andetag
-
2:12 - 2:15kastades vi in i ett mörker
som var så enormt -
2:15 - 2:18att man nästan kunde röra vid det;
-
2:18 - 2:22som jag föreställer mig att det är
att vada genom tjära. -
2:23 - 2:25Vi visste inte att vi var fienden.
-
2:26 - 2:30Vi var bara en skara pendlare
som bara några minuter tidigare -
2:30 - 2:33hade följt tunnelbaneetiketten:
-
2:33 - 2:35ingen direkt ögonkontakt,
-
2:35 - 2:36inget prat
-
2:37 - 2:40och absolut ingen konversation.
-
2:42 - 2:45Men för att skingra mörkret
-
2:46 - 2:47försökte vi nå varandra.
-
2:48 - 2:50Vi hjälpte varandra.
-
2:51 - 2:53Vi ropade ut våra namn,
-
2:53 - 2:55lite som ett upprop,
-
2:56 - 2:59och väntade på svar.
-
3:01 - 3:03"Jag är Gill. Jag är här.
-
3:05 - 3:06Jag lever.
-
3:08 - 3:09OK."
-
3:12 - 3:13"Jag är Gill.
-
3:14 - 3:15Här.
-
3:16 - 3:18Vid liv.
-
3:19 - 3:21OK."
-
3:23 - 3:26Jag kände inte Alison.
-
3:26 - 3:31Men jag lyssnade efter hur hon meddelade
sin närvaro med jämna mellanrum. -
3:31 - 3:33Jag kände inte Richard.
-
3:34 - 3:37Men det var viktigt för mig
att han överlevde. -
3:39 - 3:41Allt jag delade med dem
-
3:41 - 3:42var mitt förnamn.
-
3:43 - 3:44De visste inte
-
3:44 - 3:48att jag var avdelningschef
på Design Council. -
3:49 - 3:53Och här är min kära portfölj,
-
3:53 - 3:55som också räddades den där morgonen.
-
3:56 - 4:00De visste inte att jag publicerade
tidskrifter om arkitektur och design, -
4:00 - 4:04att jag var ledamot i
Royal Society of Arts, -
4:04 - 4:05att jag klädde mig i svart -
-
4:07 - 4:08gör det fortfarande -
-
4:09 - 4:11att jag rökte cigariller.
-
4:12 - 4:14Jag röker inte cigariller längre.
-
4:14 - 4:18Jag drack gin och tittade på TED-föredrag,
-
4:18 - 4:25fast drömde förstås aldrig om
att jag en dag skulle stå -
4:26 - 4:28balanserande på proteser,
-
4:28 - 4:30och hålla ett tal.
-
4:31 - 4:36Jag var en ung kvinna från Australien
som gjorde fantastiska saker i London. -
4:36 - 4:39Och jag var inte redo för
att allt det skulle ta slut. -
4:41 - 4:44Jag var så fast besluten att överleva
-
4:44 - 4:49att jag använde min scarf som
tryckförband runt mina ben, -
4:49 - 4:55och jag utestängde allt och alla
-
4:55 - 4:59för att fokusera, lyssna inåt,
-
4:59 - 5:02vägledas enbart av instinkt.
-
5:03 - 5:05Jag saktade ner min andning.
-
5:06 - 5:08Jag lyfte upp mina lår.
-
5:08 - 5:09Jag höll mig upprätt
-
5:09 - 5:13och kämpade mot impulsen
att sluta mina ögon. -
5:15 - 5:18Jag klamrade mig fast i nästan en timme,
-
5:19 - 5:23en timme för att kontemplera hela mitt liv
-
5:23 - 5:25fram till denna stund.
-
5:27 - 5:30Kanske borde jag ha gjort mer.
-
5:31 - 5:34Kanske kunde jag ha levt mer, sett mer.
-
5:34 - 5:39Kanske borde jag ha sprungit,
dansat, börjat med yoga. -
5:40 - 5:45Men min prioritet och mitt fokus
var alltid mitt arbete. -
5:45 - 5:47Jag levde för att arbeta.
-
5:48 - 5:51Vem mitt visitkort sade att jag var
-
5:51 - 5:52var viktigt för mig.
-
5:54 - 5:57Men det spelade ingen roll
där nere i tunneln. -
5:59 - 6:04När jag till sist kunde känna
den första beröringen -
6:04 - 6:06av en av mina räddare,
-
6:06 - 6:09kunde jag inte tala,
-
6:09 - 6:14inte säga ens ett litet ord, som "Gill".
-
6:15 - 6:18Jag överlämnade min kropp till dem.
-
6:18 - 6:21Jag hade gjort allt jag kunde göra
-
6:21 - 6:25och nu var jag i deras händer.
-
6:27 - 6:28Jag förstod
-
6:29 - 6:35precis vem och vad
mänsklighet verkligen är -
6:36 - 6:39när jag först såg ID-brickan
-
6:39 - 6:42som gavs till mig när jag
kom till sjukhuset. -
6:42 - 6:44Det stod:
-
6:44 - 6:49"En okänd, antagligen kvinna."
-
6:51 - 6:55En okänd, antagligen kvinna.
-
6:57 - 7:00De fyra orden var min gåva.
-
7:01 - 7:04Vad de klart och tydligt sade
-
7:04 - 7:07var att mitt liv var räddat,
-
7:07 - 7:10enbart på grund av att jag var människa.
-
7:11 - 7:15Inga skillnader spelade någon roll
-
7:15 - 7:19för hur otroligt långt räddningsarbetarna
gick i sina ansträngningar -
7:20 - 7:22för att rädda mitt liv,
-
7:22 - 7:25för att rädda så många okända de kunde,
-
7:25 - 7:28med risk för sina egna liv.
-
7:28 - 7:33För dem spelade det ingen roll
om jag var rik eller fattig, -
7:33 - 7:35vilken hudfärg jag hade,
-
7:35 - 7:37om jag var man eller kvinna,
-
7:37 - 7:39min sexuella läggning,
-
7:40 - 7:41vem jag röstade för,
-
7:41 - 7:43om jag var utbildad,
-
7:43 - 7:46om jag hade en religion eller inte.
-
7:47 - 7:49Ingenting spelade någon roll
-
7:49 - 7:54annat än att jag var
ett värdefullt mänskligt liv. -
7:56 - 7:59Jag ser mig själv som ett levande faktum.
-
8:00 - 8:02Jag är bevis på
-
8:02 - 8:09att villkorslös kärlek och respekt
inte bara kan rädda, -
8:09 - 8:12utan också omvandla liv.
-
8:13 - 8:18Här är ett underbart foto av
en av mina räddare, Andy, och jag -
8:18 - 8:20från förra året.
-
8:20 - 8:23Tio år efter händelsen,
-
8:23 - 8:25och här är vi, med armarna om varandra.
-
8:28 - 8:30Genom allt det kaotiska
-
8:30 - 8:33hölls min hand stadigt.
-
8:33 - 8:36Mitt ansikte klappades försiktigt.
-
8:37 - 8:39Vad kände jag?
-
8:40 - 8:41Jag kände mig älskad.
-
8:42 - 8:46Det som har skyddat mig
från hat och hämndlystnad, -
8:46 - 8:50det som har gett mig mod att säga:
-
8:50 - 8:52"Detta slutar med mig",
-
8:54 - 8:55är kärlek.
-
8:57 - 8:59Jag var älskad.
-
9:01 - 9:07Jag är övertygad om att potentialen
för utbredd positiv förändring -
9:07 - 9:09är absolut enorm,
-
9:09 - 9:12för jag vet vad vi är kapabla till.
-
9:12 - 9:15Jag vet hur fantastisk mänskligheten är.
-
9:16 - 9:20Så detta ger mig några tämligen
stora saker att fundera på -
9:20 - 9:23och några frågor för
oss alla att tänka över: -
9:25 - 9:30Är inte det som förenar oss mycket större
än vad som än kan splittra oss? -
9:32 - 9:35Måste det krävas
en tragedi eller en katastrof -
9:35 - 9:40för att vi ska känna att vi
hör samman som en art, -
9:41 - 9:43som människor?
-
9:44 - 9:49Och när tar vi till oss vår tids visdom
-
9:50 - 9:53och går bortom enbart tolerans
-
9:54 - 9:57och rör oss mot acceptans
-
9:57 - 10:02av alla de som bara är en etikett
innan vi känner dem? -
10:04 - 10:05Tack.
-
10:05 - 10:08(Applåder)
- Title:
- Jag överlevde en terrorattack. Detta lärde jag mig.
- Speaker:
- Gill Hicks
- Description:
-
Gill Hicks historia handlar om medkänsla och humanitet som uppstått ur ruinerna av kaos och hat. Som en av de överlevande efter terrorattackerna i London den 7 juli 2005 berättar hon om vad som hände henne den dagen - och de viktiga saker hon lärde sig medan hon hittade ett sätt att fortsätta leva.
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 10:37
Lisbeth Pekkari approved Swedish subtitles for I survived a terrorist attack. Here's what I learned | ||
Lisbeth Pekkari accepted Swedish subtitles for I survived a terrorist attack. Here's what I learned | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for I survived a terrorist attack. Here's what I learned | ||
Eva Malmbom edited Swedish subtitles for I survived a terrorist attack. Here's what I learned | ||
Eva Malmbom edited Swedish subtitles for I survived a terrorist attack. Here's what I learned |