WEBVTT

00:00:00.965 --> 00:00:03.527
Jag hade aldrig kunnat tänka mig

00:00:03.531 --> 00:00:07.513
att en 19-årig självmordsbombare

00:00:07.513 --> 00:00:11.188
faktiskt skulle lära mig
något mycket viktigt.

00:00:12.640 --> 00:00:13.807
Men det gjorde han.

00:00:14.640 --> 00:00:19.259
Han lärde mig att aldrig
ta något för givet

00:00:19.263 --> 00:00:22.423
om någon man inte känner.

NOTE Paragraph

00:00:24.414 --> 00:00:28.527
En torsdag morgon i juli 2005

00:00:28.527 --> 00:00:31.619
klev bombaren och jag, ovetande,

00:00:31.619 --> 00:00:36.170
på samma tunnelbanevagn samtidigt,

00:00:36.170 --> 00:00:40.683
och stod uppenbarligen bara
någon meter ifrån varandra.

00:00:42.345 --> 00:00:43.495
Jag såg honom inte.

00:00:44.185 --> 00:00:45.970
Jag såg faktiskt ingen.

00:00:45.970 --> 00:00:48.617
Man vet bättre än att titta på
någon på tunnelbanan,

00:00:48.617 --> 00:00:51.912
men jag gissar att han såg mig.

00:00:52.916 --> 00:00:55.957
Jag gissar att han tittade på oss alla

00:00:56.687 --> 00:01:00.901
när hans hand väntade över avtryckaren.

00:01:02.439 --> 00:01:06.914
Jag har ofta undrat: Vad tänkte han?

00:01:06.914 --> 00:01:10.265
Särskilt under de där sista sekunderna.

NOTE Paragraph

00:01:12.635 --> 00:01:14.374
Jag vet att det inte var personligt.

00:01:14.977 --> 00:01:18.998
Han var inte ute efter att döda
eller lemlästa mig, Gill Hicks.

00:01:18.998 --> 00:01:20.771
Jag menar - han kände inte mig.

00:01:21.758 --> 00:01:22.932
Nej.

00:01:23.666 --> 00:01:26.606
Istället gav han mig

00:01:26.606 --> 00:01:31.241
en otillbörlig och oönskad etikett.

00:01:32.272 --> 00:01:35.652
Jag hade blivit fienden.

00:01:37.390 --> 00:01:40.960
För honom var jag "den andra",

00:01:40.960 --> 00:01:43.687
en av "de andra",
som i motsats till "oss".

00:01:45.581 --> 00:01:50.855
Etiketten "fiende" tillät honom
att inte se oss som människor.

00:01:51.674 --> 00:01:54.101
Den tillät honom att trycka
på den där knappen.

00:01:55.339 --> 00:01:57.506
Och han var urskillningslös.

00:01:58.875 --> 00:02:04.058
26 värdefulla liv togs enbart i min vagn,

00:02:05.042 --> 00:02:06.970
och mitt blev nästan ett av dem.

NOTE Paragraph

00:02:08.855 --> 00:02:11.600
På den tid det tar att ta ett andetag

00:02:11.600 --> 00:02:15.294
kastades vi in i ett mörker
som var så enormt

00:02:15.294 --> 00:02:17.720
att man nästan kunde röra vid det;

00:02:17.720 --> 00:02:22.079
som jag föreställer mig att det är
att vada genom tjära.

00:02:23.398 --> 00:02:25.448
Vi visste inte att vi var fienden.

00:02:26.321 --> 00:02:30.373
Vi var bara en skara pendlare
som bara några minuter tidigare

00:02:30.373 --> 00:02:32.891
hade följt tunnelbaneetiketten:

00:02:32.891 --> 00:02:35.101
ingen direkt ögonkontakt,

00:02:35.101 --> 00:02:36.291
inget prat

00:02:36.894 --> 00:02:39.766
och absolut ingen konversation.

NOTE Paragraph

00:02:41.948 --> 00:02:44.901
Men för att skingra mörkret

00:02:45.776 --> 00:02:47.401
försökte vi nå varandra.

00:02:48.179 --> 00:02:49.691
Vi hjälpte varandra.

00:02:50.808 --> 00:02:53.283
Vi ropade ut våra namn,

00:02:53.283 --> 00:02:55.444
lite som ett upprop,

00:02:56.389 --> 00:02:58.666
och väntade på svar.

NOTE Paragraph

00:03:00.559 --> 00:03:03.222
"Jag är Gill. Jag är här.

00:03:05.111 --> 00:03:06.421
Jag lever.

00:03:08.279 --> 00:03:09.468
OK."

NOTE Paragraph

00:03:11.697 --> 00:03:12.883
"Jag är Gill.

00:03:13.679 --> 00:03:14.875
Här.

00:03:16.318 --> 00:03:17.627
Vid liv.

00:03:19.329 --> 00:03:20.524
OK."

NOTE Paragraph

00:03:23.096 --> 00:03:25.637
Jag kände inte Alison.

00:03:26.399 --> 00:03:30.641
Men jag lyssnade efter hur hon meddelade
sin närvaro med jämna mellanrum.

00:03:31.340 --> 00:03:32.958
Jag kände inte Richard.

00:03:33.839 --> 00:03:36.728
Men det var viktigt för mig
att han överlevde.

NOTE Paragraph

00:03:38.752 --> 00:03:40.560
Allt jag delade med dem

00:03:40.560 --> 00:03:42.053
var mitt förnamn.

00:03:43.013 --> 00:03:44.168
De visste inte

00:03:44.168 --> 00:03:47.711
att jag var avdelningschef
på Design Council.

00:03:49.185 --> 00:03:52.736
Och här är min kära portfölj,

00:03:52.736 --> 00:03:55.217
som också räddades den där morgonen.

00:03:56.479 --> 00:04:00.419
De visste inte att jag publicerade
tidskrifter om arkitektur och design,

00:04:00.419 --> 00:04:03.769
att jag var ledamot i
Royal Society of Arts,

00:04:03.769 --> 00:04:05.274
att jag klädde mig i svart -

00:04:06.695 --> 00:04:07.861
gör det fortfarande -

00:04:08.566 --> 00:04:11.122
att jag rökte cigariller.

00:04:11.888 --> 00:04:14.195
Jag röker inte cigariller längre.

00:04:14.195 --> 00:04:18.399
Jag drack gin och tittade på TED-föredrag,

00:04:18.403 --> 00:04:24.629
fast drömde förstås aldrig om
att jag en dag skulle stå

00:04:25.593 --> 00:04:28.492
balanserande på proteser,

00:04:28.492 --> 00:04:29.669
och hålla ett tal.

NOTE Paragraph

00:04:30.651 --> 00:04:36.315
Jag var en ung kvinna från Australien
som gjorde fantastiska saker i London.

00:04:36.319 --> 00:04:39.152
Och jag var inte redo för
att allt det skulle ta slut.

00:04:40.882 --> 00:04:44.080
Jag var så fast besluten att överleva

00:04:44.080 --> 00:04:49.260
att jag använde min scarf som
tryckförband runt mina ben,

00:04:49.260 --> 00:04:54.623
och jag utestängde allt och alla

00:04:55.345 --> 00:04:58.629
för att fokusera, lyssna inåt,

00:04:58.629 --> 00:05:01.763
vägledas enbart av instinkt.

00:05:03.085 --> 00:05:05.179
Jag saktade ner min andning.

00:05:05.847 --> 00:05:07.627
Jag lyfte upp mina lår.

00:05:07.631 --> 00:05:09.313
Jag höll mig upprätt

00:05:09.313 --> 00:05:13.013
och kämpade mot impulsen
att sluta mina ögon.

NOTE Paragraph

00:05:14.681 --> 00:05:18.013
Jag klamrade mig fast i nästan en timme,

00:05:19.030 --> 00:05:23.415
en timme för att kontemplera hela mitt liv

00:05:23.415 --> 00:05:25.231
fram till denna stund.

00:05:27.199 --> 00:05:30.278
Kanske borde jag ha gjort mer.

00:05:31.223 --> 00:05:34.431
Kanske kunde jag ha levt mer, sett mer.

00:05:34.431 --> 00:05:38.865
Kanske borde jag ha sprungit,
dansat, börjat med yoga.

00:05:40.317 --> 00:05:45.249
Men min prioritet och mitt fokus
var alltid mitt arbete.

00:05:45.249 --> 00:05:47.180
Jag levde för att arbeta.

00:05:47.730 --> 00:05:50.531
Vem mitt visitkort sade att jag var

00:05:50.531 --> 00:05:51.831
var viktigt för mig.

00:05:53.688 --> 00:05:57.298
Men det spelade ingen roll
där nere i tunneln.

NOTE Paragraph

00:05:59.226 --> 00:06:03.696
När jag till sist kunde känna
den första beröringen

00:06:03.700 --> 00:06:05.860
av en av mina räddare,

00:06:06.472 --> 00:06:08.583
kunde jag inte tala,

00:06:08.583 --> 00:06:13.592
inte säga ens ett litet ord, som "Gill".

00:06:15.183 --> 00:06:17.912
Jag överlämnade min kropp till dem.

00:06:17.912 --> 00:06:20.819
Jag hade gjort allt jag kunde göra

00:06:20.819 --> 00:06:24.535
och nu var jag i deras händer.

NOTE Paragraph

00:06:27.091 --> 00:06:28.479
Jag förstod

00:06:29.283 --> 00:06:35.481
precis vem och vad
mänsklighet verkligen är

00:06:35.972 --> 00:06:39.155
när jag först såg ID-brickan

00:06:39.155 --> 00:06:42.448
som gavs till mig när jag
kom till sjukhuset.

00:06:42.448 --> 00:06:43.652
Det stod:

00:06:44.218 --> 00:06:49.488
"En okänd, antagligen kvinna."

00:06:51.162 --> 00:06:55.377
En okänd, antagligen kvinna.

00:06:57.004 --> 00:06:59.951
De fyra orden var min gåva.

00:07:01.125 --> 00:07:03.866
Vad de klart och tydligt sade

00:07:03.866 --> 00:07:06.595
var att mitt liv var räddat,

00:07:06.595 --> 00:07:09.769
enbart på grund av att jag var människa.

00:07:10.610 --> 00:07:14.798
Inga skillnader spelade någon roll

00:07:14.798 --> 00:07:19.375
för hur otroligt långt räddningsarbetarna
gick i sina ansträngningar

00:07:20.129 --> 00:07:21.669
för att rädda mitt liv,

00:07:22.458 --> 00:07:25.175
för att rädda så många okända de kunde,

00:07:25.175 --> 00:07:27.537
med risk för sina egna liv.

00:07:28.405 --> 00:07:32.576
För dem spelade det ingen roll
om jag var rik eller fattig,

00:07:33.298 --> 00:07:35.433
vilken hudfärg jag hade,

00:07:35.433 --> 00:07:37.019
om jag var man eller kvinna,

00:07:37.019 --> 00:07:38.946
min sexuella läggning,

00:07:39.613 --> 00:07:41.230
vem jag röstade för,

00:07:41.230 --> 00:07:42.802
om jag var utbildad,

00:07:42.802 --> 00:07:46.471
om jag hade en religion eller inte.

00:07:47.409 --> 00:07:49.367
Ingenting spelade någon roll

00:07:49.367 --> 00:07:54.020
annat än att jag var
ett värdefullt mänskligt liv.

NOTE Paragraph

00:07:55.881 --> 00:07:59.361
Jag ser mig själv som ett levande faktum.

00:08:00.223 --> 00:08:02.286
Jag är bevis på

00:08:02.286 --> 00:08:08.998
att villkorslös kärlek och respekt
inte bara kan rädda,

00:08:08.998 --> 00:08:12.069
utan också omvandla liv.

00:08:13.226 --> 00:08:17.678
Här är ett underbart foto av
en av mina räddare, Andy, och jag

00:08:17.678 --> 00:08:19.590
från förra året.

00:08:20.080 --> 00:08:22.641
Tio år efter händelsen,

00:08:22.645 --> 00:08:25.009
och här är vi, med armarna om varandra.

NOTE Paragraph

00:08:27.559 --> 00:08:29.661
Genom allt det kaotiska

00:08:29.661 --> 00:08:32.541
hölls min hand stadigt.

00:08:33.200 --> 00:08:36.073
Mitt ansikte klappades försiktigt.

00:08:37.161 --> 00:08:38.573
Vad kände jag?

00:08:39.541 --> 00:08:40.763
Jag kände mig älskad.

00:08:41.685 --> 00:08:46.476
Det som har skyddat mig
från hat och hämndlystnad,

00:08:46.476 --> 00:08:49.509
det som har gett mig mod att säga:

00:08:49.509 --> 00:08:52.419
"Detta slutar med mig",

00:08:54.006 --> 00:08:55.197
är kärlek.

00:08:56.585 --> 00:08:58.583
Jag var älskad.

NOTE Paragraph

00:09:01.234 --> 00:09:07.493
Jag är övertygad om att potentialen
för utbredd positiv förändring

00:09:07.493 --> 00:09:09.117
är absolut enorm,

00:09:09.117 --> 00:09:12.025
för jag vet vad vi är kapabla till.

00:09:12.025 --> 00:09:15.252
Jag vet hur fantastisk mänskligheten är.

00:09:15.930 --> 00:09:19.844
Så detta ger mig några tämligen
stora saker att fundera på

00:09:19.844 --> 00:09:23.266
och några frågor för
oss alla att tänka över:

00:09:24.512 --> 00:09:30.385
Är inte det som förenar oss mycket större
än vad som än kan splittra oss?

00:09:31.663 --> 00:09:35.457
Måste det krävas
en tragedi eller en katastrof

00:09:35.457 --> 00:09:39.973
för att vi ska känna att vi
hör samman som en art,

00:09:40.902 --> 00:09:42.761
som människor?

00:09:43.755 --> 00:09:48.961
Och när tar vi till oss vår tids visdom

00:09:49.764 --> 00:09:53.134
och går bortom enbart tolerans

00:09:53.931 --> 00:09:56.872
och rör oss mot acceptans

00:09:56.872 --> 00:10:02.225
av alla de som bara är en etikett
innan vi känner dem?

NOTE Paragraph

00:10:03.550 --> 00:10:04.740
Tack.

NOTE Paragraph

00:10:04.740 --> 00:10:07.742
(Applåder)