En spännande inblick i de 21 första dagarna av ett bis liv

Vi har hört att bin försvinner. Men vad är det som gör bisamhällen så sårbara? Fotografen Anand Varma odlar bin i sin trädgård-- framför en kamera -- för att få en närgången inblick. Det här projektet, för National Geographic, ger en fantastisk insyn i bikupan -- och avslöjar ett av de största hoten mot deras hälsa, ett kvalster som livnär sig på baby-bin under de 21 första dagarna i livet. Med sin fantastiska film, med musik från Magik*Magik Orchestra, visar Varma problemet... och vad som görs för att lösa det.
(Detta föredrag var en del av en session på TED2015 av Pop-Up Magazine: popupmagazine.com eller @popupmag på Twitter)

(Musik)

De här bina finns i min trädgård
i Berkeley, Kalifornien.

Fram tills förra året,
hade jag aldrig haft bin.

men National Geographic bad mig
fotografera ett reportage om dem,

och jag beslöt, för att
kunna ta fängslande bilder,

skulle jag själv börja med biodling.

Och som ni kanske vet,

så pollinerar bin en tredjedel
av våra grödor

och på sistone har bina
haft det ganska tufft.

Som fotograf ville jag undersöka
hur problemet verkligen ser ut.

Så jag ska visa er vad jag funnit
under det senast året.

Den här ulliga lilla varelsen

är ett nytt ungbi, halvvägs
utkrupet från sin yngelcell,

och dagens bin möter ett
flertal allvarliga problem,

bland annat insektsgifter, sjukdomar
och förlust av habitat,

men det enskilt största hotet
är ett parasitiskt kvalster från Asien,

Varroa destructor.

Kvalstret, stort som ett
knappnålshuvud, angriper bin

och suger blod från dem.

Till slut förstörs samhället

eftersom det försvagar binas immunförsvar,

och gör dem mer sårbara
för stress och sjukdomar.

Bin är som mest känsliga

när de utvecklas i sin yngelcell,

och jag ville veta hur processen
verkligen ser ut,

så jag samarbetade med
ett bilaboratorium på U.C. Davis

och klurade ut hur man föder upp
bin framför en kamera.

Jag ska visa er de första
21 dagarna i ett bis liv

komprimerat till 60 sekunder.

Det här är ett bi-ägg när det
kläcks till en larv,

dessa nykläckta larver
simmar runt i sina celler

och livnär sig på den vita goja
som ambina utsöndrar till dem.

Sedan differentieras deras
huvud och ben långsamt

samtidigt som de omvandlas till en puppa.

Här är samma förpuppningsprocess,

och ni kan faktiskt se kvalstren
springa omkring inne i cellerna,

Sen omstruktureras vävnaderna
inne i deras kroppar

och pigmenten utvecklas
långsamt i deras ögon.

Sista steget i processen är att
deras skinn skrumpnar bort

och det växer ut hår.

(Musik)

Så -- (Applåder)

Som ni kan se, halvvägs genom filmen,

sprang kvalstren omkring på baby-bina,

och den metod som biodlarna
vanligtvis använder mot kvalstren

är att de behandlar
bisamhället med kemikalier.

I det långa loppet är detta inte bra,

så forskare arbetar med
att hitta alternativ

för att kontrollera kvalstren.

Detta är ett av dessa alternativ.

Det är ett experimentellt avelsprogram
på USDA Bee Lab i Baton Rouge,

och den här drottningen och hennes
uppvaktande bin är del av programmet.

Forskare kom fram till

att vissa bin har en naturlig förmåga
att bekämpa kvalster,

så de bestämde sig för att avla en linje
av kvalsterresistenta bin.

Det här är vad som krävs
för att avla bin i ett labb.

Den obefruktade drottningen blir sövd

och sedan artificiellt inseminerad
med det här lilla instrumentet.

Den här proceduren gör att forskaren

kan kontrollera exakt
vilka bin som korsas,

men det är en avvägning i att ha
för mycket kontroll.

De lyckades föda upp
kvalsterresistenta bin,

men under processen började
dessa bin förlora egenskaper

som snällhet och sin förmåga
att samla honung,

så för att komma förbi det problemet,

samarbetatar forskarna nu med
kommersiella biodlare.

Detta är Bret Adee som öppnar
en av sina 72 000 bikupor.

Han och hans bror driver den största
biodlingsverksamhet i världen,

och USDA planterar in sina
kvalsterresistenta bin i deras verksamhet

med hopp om att efter ett tag,

ska de kunna välja ut bin som
inte bara är kvalsterresistenta

utan också har behållit alla de egenskaper
som gör dem användbara för oss.

Att uttrycka det så

får det att låta som om vi manipulerar
och exploaterar bin,

och sanningen är, att vi har
gjort det i tusentals år.

Vi tog denna vilda varelse
och stoppade den inuti en låda,

nästan domesticerade den,

och från början var det för att vi
skulle kunna skörda deras honung,

men efter hand har vi börjat förlora
våra naturliga pollinatörer,

våra vilda pollinatörer,

och det finns nu många ställen
där dessa vilda pollinatörer

inte längre möter upp det behov
som vårt jordbruk har,

så de domesticerade bina har blivit en
integrerad del av vår matproduktion.

Så när folk talar om att rädda bin,

tolkar jag det som

att vi behöver rädda vårt
förhållande till bin,

och för att få fram nya lösningar,

måste vi förstå binas
grundläggande biologi

och förstå effekterna av stressfaktorer
som vi ibland inte kan se.

Man kan säga vi måste förstå bin
på nära håll.

Tack.

(Applåder)