Behöver vi verkligen bekämpningsmedel? - Fernan Pérez-Gálvez

Se hela lektionen: http://ed.ted.com/lessons/do-we-really-need-pesticides-fernan-perez-galvez

Vi sprutar årligen mer än 2,2 miljoner kilo bekämpningsmedel över världen för att kontrollera insekter, ogräs, svamp, gnagare och bakterier som kan hota våra livsmedel. Men är det värt det, med tanke på den kunskap vi har om de miljö- och hälsorisker som det medför? Fernan Pérez-Gálvez listar för- och nackdelarna med bekämpningsmedel.

Lektion av Fernan Pérez-Gálvez, animation av Mighty Oak.

1845 drabbades Irlands potatisfält
av en invasiv svampsjukdom

som snabbt fick fäste i denna basgröda.

Följderna var katastrofala.

En miljon människor dog av svält,

och ytterligare en dryg miljon
tvingades lämna Irland.

Idag undviker vi såna jordbrukskatastrofer
med hjälp av bekämpningsmedel.

Det är en uppsättning kemikalier
som kontrollerar insekter,

oönskade ogräs,

svampar,

gnagare

och bakterier

som kan hota våra livsmedel.

De har blivit en väsentlig del
av vårt livsmedelssystem.

I takt med att befolkningen har vuxit,
har monokulturellt jordbruk

hjälpt oss att effektivt
utfodra människor.

Men det har också gjort våra livsmedel
sårbara för attacker från skadedjur.

Och i sin tur gjort oss mer beroende
av bekämpningsmedel.

Idag sprutar vi mer än 2,2 miljoner kilo
bekämpningsmedel över världen varje år

för att kontrollera
dessa ovälkomna besökare.

Kriget mot skadedjur, särskilt insekter,

har påverkat jordbrukets långa historia.

Förteckningar som är tusentals år gamla

visar att folk aktivt brände
en del av sina grödor efter skörden

för att få bort skadedjuren från dem.

Det finns till och med bevis från antiken
på att vi tog hjälp av andra insekter.

300 e.Kr födde kinesiska bönder upp
vildsinta rovmyror

i apelsinlundar, för att skydda träden
från andra insekter.

När det storskaliga jordbruket spred sig,

började vi sprida ut arsenik, bly
och koppar över grödorna.

Men detta var otroligt giftigt
även för människorna.

När efterfrågan på fler
och säkrare grödor ökade,

ökade också behovet
av effektiva kemikalier

för att kunna stoppa skadedjuren
i större skala.

Detta var starten på eran
av kemiska bekämpningsmedel.

1948 fick en schweizisk kemist,
Paul Herman Müller

Nobelpriset för sin upptäckt

av diklordifenyltrikloretan,
också känt som DDT.

Denna nya molekyl hade oöverträffad kraft
att kontrollera många insektsarter

fram till 1950-talet
då insekter blev resistenta mot det.

Och än värre, ämnet orsakade dramatiska
minskningar av fågelpopulationer,

förgiftade vattenkällor,

och visade sig så småningom orsaka
långsiktiga hälsoproblem hos människor.

1972 förbjöds DDT i USA,

men ännu idag finns spår av det i miljön.

Sedan dess har kemister sökt
efter alternativ.

Med varje ny våg av uppfinningar
har de stött på samma hinder -

snabb evolution hos arter.

När bekämpningsmedlen förstör
populationer av skadedjur,

blir de mest motståndskraftiga
individerna kvar.

De för sedan vidare sina resistenta gener

till nästa generation.

Detta har gett upphov till superinsekter,

som till exempel Coloradoskalbaggen,

som är resistent mot
fler än 50 olika bekämpningsmedel.

En annan nackdel är att andra insekter
hamnar i korselden.

En del av dessa är nyttiga rovdjur
eller viktiga pollinatörer,

och om de utrotas ur jordbruken
försvinner deras fördelar också.

Bekämpningsmedlen har förbättrats
med tiden,

och regleras idag
av strikta säkerhetsföreskrifter,

men de kan fortfarande
förgifta mark och vatten,

påverka djurliv

och till och med skada oss.

Så med tanke på alla dessa risker,

varför fortsätter vi
använda bekämpningsmedel?

Trots att de inte är perfekta,

kan de ändå just nu vara vår bästa chans
att undvika stora jordbrukskatastrofer,

för att inte tala om myggburna sjukdomar.

Idag söker forskarna
efter alternativa bekämpningsstrategier

med jämvikt mellan kraven
på livsmedelsproduktion

och miljöhänsyn.

Naturen har blivit
en stor inspirationskälla,

från naturliga växt- och svampämnen

som kan stöta bort
eller attrahera insekter,

till användandet av andra insekter
som livvakter för grödorna.

Vi tittar också på
högteknologiska lösningar,

som drönare.

När de programmeras
att flyga över grödorna

kan drönarna använda sensorer och GPS

för att göra mer riktade besprutningar

som begränsar
bekämpningsmedlens miljöpåverkan.

Med en kombination
av biologisk förståelse,

miljömedvetenhet

och förbättrad teknik,

har vi större chans att hitta
en holistisk lösning på skadedjuren.

Kemiska bekämpningsmedel
slipper kanske aldrig sitt dåliga rykte,

men med hjälp av dem,

kan vi försäkra oss om
att jordbrukskatastrofer

förblir historiska händelser.