Inre världar, yttre världar - Del 1 - Akasha

Alla fyra delar av filmen finns på www.innerworldsmovie.com.

Del 1 av filmen Inre världar, yttre världar. Akasha är det omanifesterade, "ingenting" eller tomheten som fyller tomrummet i rymden. Som Einstein insåg, är den tomma rymden inte riktigt tom. Helgon, visa män och yogini som har skådat in i sig själva har också insett att i tomheten finn en ofattbar kraft, ett nät av information eller energi som kopplar samman allt. Denna matris eller detta nät har kallats Logos, Higgsfältet, det ursprungliga ljudet Om, och tusentals andra namn genom historien. I del 1 av Inre världar utforskar vi vibrationsfältet som sträcker sig genom allt, genom vetenskapen om cymatik, begreppet Logos och det vediska begreppet Nada Brahma (universum är ljud eller vibration). När vi inser att det finn ett vibrationsfält som utgör grunden till all vetenskap och andligt utforskande, hur kan vi då säga "min religion", "min Gud" eller "min upptäckt".

I begynnelsen var Logos,

Big Bang och det ursprungliga Om.

Enligt teorin om Big Bang
virvlade universum

ut ur en obeskrivligt het och tät

punkt - en singularitet,
miljarder gånger mindre

än ett knappnålshuvud.

Den förklarar inte varför
eller hur. Ju mer mystiskt

något är, desto mer utgår vi från

att vi förstår det.

Det antogs att gravitationen
till slut antingen skulle

sakta ner expansionen eller få
universum att dra ihop sig

till en kritisk punkt.
Men bilder från Hubble-teleskopet

visar att universums
expansion i själva verket

accelererar. Det utvidgar sig allt
snabbare medan det växer

fram ur Big Bang. Av någon
anledning finns det mer massa

i universum än vad fysikerna förutsåg.
Som förklaring till den felande massan

säger fysikerna nu att universum
består av endast 4% atomär massa

eller vad vi ser som normal materia.
23% av universum är mörk materia

och 73% är mörk energi - det vi
tidigare tänkte på som tom rymd.

Det är som ett osynligt nervsystem
som genomsyrar universum

och förenar allt.

De forna vediska lärarna
undervisade om Nada Brahma -

universum är vibration.

Vibrationsfältet är roten till alla
sanna andliga upplevelser

och till vetenskaplig forskning.

Det är samma energifält som helgon,

buddhor, yogini, mystiker, präster,
schamaner och siare har observerat

genom att skåda inåt.

Det har kallats Akasha,
det ursprungliga Om,

Indras juvelnät, sfärernas musik,

och massor av andra
namn genom historien.

Det är den gemensamma
grunden till alla religioner

och länken mellan våra
inre och yttre världar.

Inre världar
Yttre världar

Del 1
Akasha

Inom Mahayana-buddismen på 200-talet

beskrevs en kosmologi
som liknar dagens

mest avancerade fysik.

Indras juvelnät är en metafor
som beskriver

en mycket äldre vedisk lära om hur

universum vävs samman.

Indra, gudarnas kung, födde solen

och rör vindarna och vattnen.

Föreställ dig ett spindelnät som
utvidgar sig i alla riktningar.

Nätet består av daggdroppar

och varje droppe reflekterar
alla de andra dropparna

och i varje reflekterad droppe
syns reflektionerna

av alla andra droppar.

Hela nätet i en reflektion och så vidare

i all oändlighet.

Indras nät skulle kunna beskrivas
som ett holografiskt universum

där den minsta ljusstråle

innehåller den kompletta
bilden av helheten.

Den serbisk-amerikanska
forskaren Nikola Tesla

kallas ibland för mannen som

uppfann 1900-talet.

Tesla ansvarade för
upptäckten av växelströmmen

och mycket annat

som nu tillhör vår vardag.

Tack vare sitt intresse för
forntida vedisk tradition

hade Tesla en unik möjlighet
att förstå vetenskapen

genom både en österländsk
och västerländsk modell.

Liksom alla stora vetenskapsmän
gick Tesla på djupet

in i den yttre världens mysterier

men han såg också djupt in i sig själv.

Liksom de forntida yogamästarna
använde Tesla termen Akasha

för att beskriva den eteriska
känslan som genomsyrar allt.

Tesla studerade hos Swami Vivekananda,
en yogi som förde de uråldriga

indiska lärorna till västvärlden.

I de vediska lärorna är
Akasha själva rymden,

utrymmet som de
andra elementen fyller ut

och som existerar
simultant med vibrationen.

De två är oskiljbara. Akasha är yin
och prana är yang.

Ett nutida koncept som kan
hjälpa oss förstå Akasha

eller den ursprungliga substansen,
är begreppet fraktaler.

Först genom 1980-talets datorutveckling

kunde vi visualisera och
matematiskt rekonstruera

naturens mönster.

Begreppet fraktal myntades 1980

av matematikern Benoit Mandelbrot

som studerade enkla
matematiska ekvationer som

vid upprepning skapade

en oändlig rad av föränderliga
matematiska eller geometriska former

inom bestämda ramar.

De är begränsade och samtidigt oändliga.

En fraktal är en grov geometrisk form

som kan delas upp
och där varje del är en ungefärlig,

förminskad kopia av hela mönstret,

en egenskap som kallas "självliknelse".

Mandelbrots fraktaler
har kallats Guds tumavtryck.

Det är konst som naturen själv skapar.

Vänds en Mandelbrotfigur åt ett visst håll

liknar den en hinduistisk
gudom eller Buddha.

Den här figuren har
kallats "Buddhabrot-figuren".

Om man ser på viss
forntida konst och arkitektur

upptäcker man att människor
länge associerat skönhet

och helighet med fraktala mönster.

Oändligt komplext, ändå
innehåller varje del fröet

till att återskapa helheten.

Fraktalerna har förändrat
matematikernas syn på

universum och hur det fungerar.

Varje förstoringsnivå skiljer sig

från originalet.

Konstant förändring och
transformation sker när vi

förflyttar oss från en
fraktal detaljnivå till nästa.

Denna transformation
är den kosmiska spiralen.

Rumtidens inneboende intelligens.

Fraktaler är kaotiska -
fulla av brus och ordning.

När våra sinnen känner igen ett mönster

fokuserar vi på det
som om det vore ett ting.

Vi försöker hitta mönster
som vi finner vackra

men för att hålla mönstret i minnet

måste vi bortse från resten av fraktalen.

Att uppfatta en fraktal med våra sinnen

är att begränsa dess rörelse.

All energi i universum är neutral,

tidlös, dimensionslös.

Vår kreativitet och förmåga
att känna igen mönster

är länken mellan
mikrokosmos och makrokosmos,

den tidlösa världen av vågor
och den fasta världen av ting.

Observation är en kreativ handling inom

ramen för tänkandets begränsningar.

Vi skapar illusionen av soliditet

genom att etikettera
och namnge saker.

Filosofen Kierkegaard sa:

"Om du namnger mig,
förnekar du mig."

Genom att ge mig ett namn,
en etikett, förnekar du allt

annat jag möjligen skulle kunna vara.

Du låser partikeln till att vara ett ting

genom att hålla fast den
och namnge den

men samtidigt skapar du den

och definierar dess existens.

Kreativiteten är vår högsta egenskap.

Med skapandet av tingen följer tiden

som skapar illusionen av soliditet.

Einstein var den första
vetenskapsmannen som insåg

att det vi ser som tom
rymd inte är ingenting,

det har egenskaper.

Och att rymdens verkliga natur

består av nästintill
outgrundliga mängder energi.

Den berömda fysikern
Richard Feynman sa en gång:

"det finns tillräckligt
mycket energi i en

kubikmeter rymd för att få alla
världens oceaner att koka."

Avancerade meditatörer
vet att i stillheten

finns den starkaste kraften.

Buddha kallade den
ursprungliga substansen för

"kalapas", vilket är som små partiklar

eller vågor som stiger och sjunker

biljoner gånger per sekund.

Verkligheten är, i det här perspektivet,
som en serie rutor i en holografisk filmkamera

som rör sig snabbt och skapar
illusionen av kontinuitet.

När medvetandet är helt stilla

avslöjas illusionen

eftersom det är medvetandet
självt som skapar illusionen.

I de österländska uråldriga traditionerna

har det varit känt i tusentals år

att allt är vibration.

"Nada Brahma" - universum är ljud.

Ordet "nada" betyder ljud eller vibration

och "Brahma" är namnet på Gud.

Brahma är samtidigt
universum OCH skaparen.

Konstnären och konsten är oskiljbara.

I Upanishaderna,

en av de äldsta
fornindiska skrifterna,

sägs att "Brahma är
skaparen som sitter på en lotus,

öppnar sina ögon och världen kommer till.

Brahma sluter sina ögon

och världen upphör att finnas till."

Forna mystiker, yogini
och siare har hävdat

att det finns ett fält

vid medvetandets rotnivå.

Akasha-fältet eller Akasha-biblioteket,

där all information, all tidigare,
nuvarande och framtida erfarenhet

existerar nu och för alltid.

Ur detta fält eller denna matris

uppstår allting.

Från subatomära partiklar till galaxer,

stjärnor, planeter och allt liv.

Du ser aldrig något i sin helhet

eftersom det består av lager på lager

av vibrationer och det förändras

ständigt och utbyter
information med Akasha.

Ett träd dricker av solen, luften,

regnet, jorden.

En värld av energi rör sig in och ut

ur detta ting vi kallar träd.

När det tänkande sinnet

är stilla ser du verkligheten som den är.

Alla aspekter samtidigt.

Trädet, himlen och jorden,

regnet och stjärnorna är inte åtskilda.

Livet och döden, självet och
den andre är inte åtskilda.

Precis som berget och dalen är oskiljbara.

I indianernas

liksom i andra
urbefolkningars traditioner

sägs att allt har en ande

vilket är ett annat sätt att säga

att allt är förenat
genom en enda vibrationskälla.

Det finns en medvetenhet, ett fält,

en kraft som rör sig genom allt.

Detta fält pågår inte omkring dig,

det pågår GENOM dig

och pågår SOM dig.

Du är "U" (eng."you")
i Universum.

Du är ögonen genom vilka
skapelsen betraktar sig själv.

När du vaknar ur en dröm inser du att

allt i drömmen var du.

Du skapade den.

Den så kallade verkligheten

är inte annorlunda.
Alla och allting är du.

Det enda medvetandet
tittar ut genom varje öga,

finns under varje sten, i varje partikel.

Internationella forskare vid CERN,

det europeiska laboratoriet
för partikelfysik,

letar efter detta fält

som genomsyrar allt.

Men istället för att söka inuti

vänder de blicken utåt
mot den fysiska världen.

Forskare vid CERN-laboratoriet
i Geneve, Schweiz,

meddelade att de funnit

Higgsbosonen eller gudspartikeln.

Experimenten med Higgsbosonen
bevisar vetenskapligt

att ett osynligt energifält
fyller rymdens tomrum.

CERN:s partikelaccelerator
består av en cirkel,

27 km i omkrets,
där två partikelstrålar

rusar i motsatta riktningar

och krockar i ljusets hastighet.

Forskarna observerar

vad som sker vid

de våldsamma kollisionerna.

Standardmodellen kan inte förklara

hur partiklar får sin massa.

Allt tycks bestå av vibrationer

men där finns inget
"ting" som kan vibrera.

Det är som om det
funnits en osynlig dansare,

en dansande skugga
gömd i universumbaletten.

Alla andra dansare har alltid dansat

runt denna dolda dansare.

Vi har observerat koreografin

men tidigare har vi
inte kunnat se dansaren.

Den så kallade "gudspartikeln",

egenskaperna hos universums grundmaterial,

kärnan i all materia som skulle förklara

den oförklarliga massan och energin
som driver universums expansion.

Men istället för att
förklara universums beskaffenhet

presenterar upptäckten
av Higgsbosonen ett

ännu större mysterium och
avslöjar ett universum som

är ännu mer mystiskt
än vi föreställde oss.

Vetenskapen närmar sig
gränsen mellan medvetandet

och materien.

Ögat som vi betraktar det
ursprungliga fältet med

och ögat som fältet betraktar oss med

är ett och samma öga.

Den kände tyske författaren
Wolfgang von Goethe sa:

"vågen är urtidsfenomenet

som gav upphov till världen."

Cymatik kallas studiet av synligt ljud.

Ordet kommer från grekiskans "cyma"

som betyder våg eller vibration.

En av de första västerländska
forskarna som seriöst studerade

vågfenomen var Ernst Chladni,

en tysk musiker och fysiker

som levde på 1700-talet.

Chladni upptäckte att om
han strödde ut sand

på en metallskiva och
sedan vibrerade skivan

med en fiolstråke,
bildades mönster i sanden.

Olika geometriska figurer uppstod

beroende på vibrationen som skapades.

Chladni nedtecknade en hel katalog

med dessa mönster som kallas

Chladni-figurer.

Många av figurerna återfinns i naturen.

Såsom i sköldpaddans skal

och i leopardens fläckar.

Studier av Chladni-mönster
eller cymatiska mönster

är en av hemligheterna
bakom hur skickliga

instrumentmakare avgör ljudkvaliteten
hos instrumenten de bygger.

Hans Jenny utvecklade Chladnis
arbete på 1960-talet

genom att använda olika
vätskor och elektriska förstärkare

för att generera ljudfrekvenser
och myntade termen "cymatik".

Om man låter enkla sinusvågor
färdas genom en skål med vatten

ser man mönster i vattnet.

Beroende på vågens frekvens

framträder krusningar i olika mönster.

Ju högre frekvens
desto mer invecklat mönster.

Dessa former kan upprepas,
de är inte slumpartade.

Ju mer du observerar

desto mer ser du hur vibrationerna
ordnar materia till invecklade former

från enkla upprepade vågor.

Denna vattenvibration har
ett mönster liknande en solros.

Genom att byta ljudfrekvens

får vi ett annat mönster.

Vatten är en mystisk substans.

Det är mycket mottagligt för påverkan.

Det betyder att det kan
ta emot och behålla en vibration.

På grund av sin stora resonansförmåga,

känslighet och
resonansvillighet,

svarar vattnet omedelbart på

alla typer av ljudvågor.

Vibrerande vatten

och jord utgör den största
massan i växter och djur.

Det är lätt att se hur
enkla vibrationer i vatten

kan skapa igenkännbara naturliga mönster.

Men om vi tillför fasta
material och ökar amplituden

blir det ännu mer intressant.

Tillsätts majsstärkelse

får vi ett mer komplext fenomen.

Kanske principerna till livet självt

blir synliga när vibrationerna
får stärkelseklumpen

att röra sig och likna
en levande organism.

Universums livgivande princip

beskrivs i varje religion

med ord som reflekterar

den tidens förståelse.

I inkaspråket, det största riket i
det förkolumbiska Amerika,

är ordet för människokropp "alpa camasca"

vilket betyder "levandegjord jord".

I kabbalah, judisk mysticism,

talar man om Guds gudomliga namn.

Namnet som inte kan uttalas.

Det kan inte uttalas
eftersom det är

en vibration som finns överallt.
Det är alla ord, all materia.

Allting är det heliga ordet.

Tetraedern är den enklaste formen

som kan existera i tre dimensioner.

Något måste ha åtminstone

fyra hörn för att ha en fysisk form.

Triangelformen är naturens enda

självstabiliserande mönster.

I Gamla Testamentet användes
ofta ordet "tetragrammaton"

för att beskriva en
viss manifestation av Gud.

Det användes när man talade om Guds ord

eller Guds specifika namn,
Logos eller det ursprungliga ordet.

De forna civilisationerna visste
att i universums grundstruktur

fanns den tetraederiska formen.

Ur denna form uppvisar naturen
en grundläggande drivkraft

mot jämvikt: Shiva.

Samtidigt som den också har
en grundläggande drivkraft mot

förändring: Shakti.

I Bibelns Johannesevangelium står det:

"I begynnelsen var Ordet"

men i originaltexten användes ordet

"Logos".

Den grekiska filosofen Herakleitos

som levde omkring 500 år f.Kr.

hänvisade till Logos som

något i grunden ofattbart.

Ursprunget till all upprepning,
alla mönster och all form.

De stoiska filosoferna som följde

Herakleitos lära förstod termen som

den gudomliga livgivande principen
som genomsyrar universum.

Inom sufismen är Logos
överallt och i allting.

Ur det manifesteras allt
som är omanifesterat.

I den hinduisiska traditionen
betyder Shiva Nataraja

"dansens herre".

Hela kosmos dansar
till Shivas trumma.

Allt uppfylls och besjälas av pulseringen.

Bara så länge Shiva dansar

kan världen fortsätta att
utvecklas och förändras,

annars kollapsar den tillbaka till intet.

Medan Shiva representerar vårt

bevittnande medvetande är Shakti
substansen eller den världsliga materien.

När Shiva ligger och mediterar

försöker Shakti få honom att röra på sig,

få honom att dansa.

Som yin och yang

existerar dansaren och dansen som ett.

Logos betyder också ofördold sanning.

Den som känner Logos,
känner sanningen.

Det finns många döljande lager

i den mänskliga världen
eftersom Akasha har virvlats

till komplexa strukturer

som döljer källan från sig själv.

Som i en gudomlig kurragömmalek

har vi gömt oss i årtusenden

och slutligen glömt att det var en lek.

Vi glömde att det fanns något att finna.

Buddismen lär ut hur man varseblir Logos,

det föränderliga fältet, inom sig själv

genom meditation.

När man observerar sin inre värld,

lägger man märke till allt
subtilare förnimmelser och energier

ju mer fokuserat sinnet blir.

Genom att uppleva "annica"

eller obeständighet på den
djupaste förnimmelsenivån,

befrias man från böjelser till
förgängliga externa former.

När vi inser att det
finns ett vibrationsfält

som utgör gemensam
grund i alla religioner,

hur kan vi säga "min religion" eller
"mitt ursprungliga Om",

"mitt kvantfält"?

Den verkliga världskrisen är inte social,

politisk eller ekonomisk.

Det är en medvetandekris, en oförmåga att

direkt uppleva vår sanna natur.

En oförmåga att urskilja den naturen i

alla och allting.

Inom buddismen är "Boddhisattva"

en person med en vaken buddhanatur.

En Boddhisattva lovar att hjälpa alla

varelser i universum att vakna och
inser att det finns bara ett medvetande.

För att väcka sitt sanna jag
måste man väcka alla varelser.

"Det finns oändligt många
kännande varelser i universum.

Jag lovar att hjälpa alla att vakna.

Mina fel är outtömliga.

Jag lovar att övervinna dem alla.

Dharma är ofattbar.

Jag lovar att förstå den.

Vägen till vakenhet är ouppnåelig.

Jag lovar att uppnå den."