Hur jag lärde mig att läsa - och handla på börsen - i fängelset

Att förstå finansiell information är inte en kunskap - det är en livsstil. Det säger Curtis "Wall Street" Carroll. Som fånge vet Carroll vilken makt pengar har. Medan han satt i fängelset lärde han sig att läsa och handla på börsen, och nu delar han med sig ett enkelt men mäktigt budskap: vi borde alla bli bättre på att handskas med våra pengar.

Jag var 14 år gammal,

stod i en bowlinghall

och bröt mig in i ett flipperspel.

När jag promenerade ut

tog vakten tag mig i ärmen, så jag sprang.

Jag sprang nerför gatan
och hoppade upp på ett staket.

När jag var högst uppe

drog de 3 000 mynten
jag hade i väskan

ner mig på marken.

När jag vaknade upp, stod
vakten ovanpå mig

och sade: "Nästa gång ska
du stjäla något du kan bära."

(Skratt)

Jag fördes till ungdomsfängelset

och när jag släpptes fri
i min mors vårdnad,

var de första orden min
morbror sade: "Hur blev du fast?"

Jag svarade: "Min väska var för tung."

Han sade: "Du skulle
ju inte ta alla mynt."

Jag sade: "De var så små.
Vad skulle jag ha gjort?"

Och 10 minuter senare tog han
med mig för att råna ett annat spel.

Vi behövde bensinpengar hem.

Det var mitt liv.

Jag växte upp i Oakland, Kalifornien,

med min mor
och nära familjemedlemmar

beroende av crack-kokain.

Vi flyttade mellan familj, vänner

och härbärgen för hemlösa.

Middagen serverades ofta i
brödköer och soppkök.

Kisen på gatan sade till mig:

pengar härskar i världen

och allt annat.

Och på de här gatorna är pengar kung.

Om du följer pengarna

leder de dig endera till den
onda eller den goda killen.

Inte långt senare
begick jag mitt första brott,

och det var första gången någon sade
att jag hade potential

och jag kände att någon trodde på mig.

Ingen sade någonsin att jag
kunde ha blivit advokat,

läkare eller ingenjör.

Hur skulle jag ha kunnat bli det?
Jag kunde varken läsa, skriva eller stava.

Jag var analfabet.

Så den brottsliga vägen
kändes mera som min.

Och så en dag

pratade jag med någon

som berättade om ett rån
vi kunde genomföra.

Och det gjorde vi.

Verkligheten var att jag växte upp

i ett av världens
ekonomiskt starkaste länder,

USA,

medan jag såg min mor
köa till blodbanken

för att sälja sitt blod för 40 dollar
för att köpa mat åt barnen.

Ärren från nålsticken har hon
ännu kvar på armarna.

Jag brydde mig aldrig om min omgivning.

De brydde sig inte om mitt liv.

Alla gjorde vad de gjorde
för att ta det de ville ha,

knarklangarna, rånarna, blodbanken.

Alla tog blodpengar.

Så jag tog mitt på samma sätt.

Jag tog mitt.

Finanskunskaper regerade
verkligen i världen

och jag var dess barnslav

som följde skurken.

Vid 17 års ålder greps jag
för rån och mord

och jag lärde mig snart att, mer än
på gatan, är pengar kung i fängelset,

så jag ville ha min del.

En dag rusade jag för att få
sportsidorna i tidningen

så att min cellkompis
kunde läsa dem för mig,

och jag tog av misstag finanssidorna.

Killen frågade mig:
"Handlar du på börsen?"

och jag bara: "Va' e det?"

Han sade: "Det är där de vita
håller alla sina pengar."

(Skratt)

Det var första gången jag såg
en strimma av hopp,

en framtid.

Han förklarade kort vad aktier var,

men det var bara en strimma.

Hur skulle jag kunna handla på börsen?

Jag kunde varken läsa, skriva eller stava.

Sätten jag hade utvecklat för att
dölja min analfabetism

fungerade inte längre i den här miljön.

Jag satt i en bur, ett byte bland rovdjur,

stred för en frihet jag aldrig haft.

Jag var vilse, trött,

och hade inga alternativ.

Så i 20-årsåldern

gjorde jag det svåraste
jag någonsin gjort i mitt liv.

Jag tog upp en bok,

och det var den svåraste tiden i mitt liv:

att lära sig att läsa,

bli utfryst av familjen,

gänget.

Det var tufft.

En kamp.

Men jag visste inte då

att jag höll på att få den bästa gåvan
jag någonsin drömt om:

självvärde,

kunskap, disciplin.

Jag var så ivrig att jag läste allt
som jag kunde få tag på:

karamellpapper, klädmärken,
gatuskyltar, allt.

Jag bara läste allt!

(Applåder)

Bara läste.

Jag var så ivrig över
att kunna läsa och stava.

Killarna kom upp till mig
och sa "Vad äter du?"

Jag sa "G-O-D-I-S, godis."

(Skratt)

Han sa: "Ge mig lite."
Jag sa: "N-E-J, nej."

(Skratt)

Det var härligt.

Jag menar, det var första gången
i mitt liv som jag kunde läsa.

Det kändes underbart.

Så jag var 22 år gammal, och
med nyfunnen självkänsla

och självförtroende

kom jag ihåg vad killen i cellen sagt.

Så jag hämtade affärssidorna
ur dagstidningen.

Jag ville hitta de där rika vita.

(Skratt)

Så jag sökte den där glimten.

När jag utvecklade min karriär

i att lära andra att hushålla sina
pengar och investera,

lärde jag mig snart att jag själv
måste ta ansvar för mina handlingar.

Visst växte jag upp i en
mycket svår miljö,

men jag valde själv att begå brotten

och det var jag tvungen att erkänna.

Jag var tvungen att bära ansvar,
och det gjorde jag.

Jag utformade en läroplan
som kunde lära fångar

hur de kan hushålla pengar
från fängelsejobb.

En välskött livsstil kunde ge
överförbara kunskaper

i att hushålla med pengar
när vi återvänder till samhället,

precis som de kunskaper folk har
som inte begått brott.

Sedan fick jag veta

att enligt MarketWatch

har mer än 60 % av amerikanerna

mindre än 1000 dollar i besparingar.

Sports Illustrated skrev att över
60 % av NBA-spelarna

och NFL-spelarna går i konkurs.

40 % av äktenskapsproblemen
härstammar från pengaproblem.

Vad tusan?

(Skratt)

Ni menar att folk jobbar hela sitt liv,

köper bilar, kläder, hus och prylar

men de lever från lön till lön?

Hur i hela världen skulle samhället
kunna hjälpa forna fångar

återvända till samhället

om det inte kan sköta sig själva?

Vi sitter i klistret.

(Skratt)

Jag behövde en bättre plan.

Det här skulle inte fungera så bra.

Så...

Jag funderade.

Jag kände att jag hade en plikt
att möta dem på vägen

och hjälpa,

och det var knäppt för nu
brydde jag mig om min omgivning.

Tänk er. Jag brydde mig
om min omgivning.

Att inte förstå finanser är en sjukdom

som har förlamat minoriteter
och den lägre samhällsklassen

i flera generationer,

och vi borde vara ursinniga för det.

Ställ er själva frågan:

Hur kan 50 % av den
amerikanska befolkningen

inte förstå sig på finanser i ett land
som styrs av ekonomisk framgång?

Vår tillgång till rättvisa,
vår sociala status,

våra levnadsförhållanden,
transporter och mat;

allt beror på pengar som
de flesta inte kan hantera.

Det är knäppt!

Det är en epidemi

och en större fara för allmän
säkerhet än något annat.

Enligt Kaliforniens rättsdepartement

har över 70 % av fångarna

begått eller blivit anklagade för
pengarelaterade brott:

rån, inbrott, bedrägeri,
stöld, utpressning -

listan är lång.

Hör på här:

en typisk fånge

stiger in i Kaliforniens fängelsesystem

utan finansiella kunskaper,

tjänar 30 cent i timmen,

över 800 dollar per år,

utan några som helst utgifter
och utan att spara något.

Vid sin villkorliga frigivning får
han 200 dollar vid porten och ett:

"Lycka till, håll dig borta från
problemen. Kom inte tillbaka."

Utan meningsfulla förberedelser
eller en långsiktig finansiell plan,

vad är det han gör...?

60 år gammal?

Skaffar sig ett bra jobb,

eller återgår till det brottsliga beteende
som förde honom till fängelset?

Ni är skattebetalare, ni väljer.

Hans utbildning valde
åt honom, antagligen.

Hur kan vi bota den här sjukdomen?

Jag var med och grundade ett program

som vi kallar Financial Empowerment
Emotional Literacy.

Vi kallar det FEEL,

och det lär en hur man skiljer åt
sina emotionella beslut

från sina finansiella beslut,

samt de fyra tidlösa reglerna
för personliga finanser:

rätta sättet att spara,

kontrollera dina levnadskostnader,

låna pengar effektivt

och diversifiera dina pengar
genom att låta dem jobba för dig

istället för att jobba för pengarna.

Fångar behöver dessa verktyg
innan vi återvänder till samhället.

Du kan inte rehabiliteras till fullo
utan dessa livskunskaper.

Tanken att bara proffs kan investera
och hantera pengar

är totalt knäpp,

och den som påstått det, ljuger.

(Applåder)

Ett proffs är en person

som kan yrket bättre än de flesta,

och ingen vet bättre än du hur mycket
pengar du behöver, har eller vill ha,

vilket betyder att du är ett proffs.

Att förstå finansiell information
är inte en kunskap, mina damer och herrar.

Det är en livsstil.

Ekonomisk stabilitet är en
biprodukt av en stabil livsstil.

En ekonomiskt sund fånge
kan bli en skattebetalande medborgare,

och en ekonomiskt sund
skattebetalare kan förbli det.

Detta låter oss överbrygga gapet
mellan dem vi påverkar:

familj, vänner och de ungdomar

som fortfarande tror att
pengar och brott hör ihop.

Låt oss släppa rädslan och ångesten

för de finansiella termerna

och allt annat snack som
du lyssnat på där ute.

Låt oss gå till grunden för det
som förlamat vårt samhälle,

allt från ansvarstagande
till bättre livshantering.

Låt oss bygga upp en enkel
och lättanvänd plan

som går till kärnan; kärnan

av vad ekonomiskt bemyndigande
och emotionell kunnighet verkligen är.

Om du nu sitter där i publiken och tänker:

"Jag känner inte igen mig i det där";

kom och ta min lektion -

(Skratt)

så kan jag visa dig hur mycket det
kostar dig varje gång du blir emotionell.

(Applåder)

Tack så mycket. Tack.

(Applåder)