Hur jag lärde mig att uttrycka min inre värld med Aspergers

Alix Generous är en ung kvinna med miljoner idéer; hon har vunnit pris för sin forskning, hjälpt till att utveckla ny teknik och drar grymma skämt (det kommer du att få höra). Hon har Aspergers, vilket är en form av autismspektrumtillstånd som försämrar den grundläggande sociala förmågan som krävs för kommunikation. Hon har jobbat hårt i flera år för att lära sig hur hon kan dela med sig av sina tankar till andra. I detta roliga och personliga föredrag delar hon med sig av sin historia och sin vision för olika verktyg som kan hjälpa fler människor att kommunicera sina idéer.

Idag vill jag tala med er om drömmar.

Jag har varit en klardrömmare
i hela mitt liv

och det är coolare än på film.

(Skratt)

Förutom att flyga, spruta eld,

eller få snygga män
att plötsligt dyka upp...

(Skratt)

kan jag också läsa eller skriva musik.

En kul grej är att jag skrev mitt
personliga uttalande till högskolan

i en dröm.

Och jag kom in.

Jag är en visuell tänkare,

jag tänker i bilder, inte i ord.

För mig är ord mer
som instinkter och språk.

Det finns många som är som jag,

Nikola Tesla, till exempel,

som kunde visualisera,
skapa, testa och lösa

alla sina uppfinningar
i sitt huvud, helt felfritt.

I vilket fall som helst är språk
ganska säreget för vår art.

Jag är lite mer primitiv,

som en beta-version av Google Translate.

(Skratt)

Min hjärna kan hyperfokusera
på saker som intresserar mig.

Till exempel hade jag
en affär med kalkylräkning

som varade längre
än vissa kändisäktenskap.

(Skratt)

Det finns andra saker
som gör mig annorlunda.

Ni kanske har märkt att jag
inte har så mycket tonfall

i rösten.

Det är därför folk
brukar förväxla mig med en GPS.

(Skratt)

Det kan försvåra vanlig kommunikation,
förutom om man behöver en vägbeskrivning.

(Skratt)

Tack!

(Applåder)

För några år sedan,
när jag började hålla föredrag,

tog jag porträttbilder för första gången.

Fotografen sa åt mig att se flörtig ut.

(Skratt)

Jag hade ingen aning om vad hon talade om.

(Skratt)

Hon sa: "Gör så där med ögonen, du vet,

som när du flörtar med killar".

"Hur då?" frågade jag.

"Du vet, kisa".

Så, jag försökte verkligen.

Det såg ut ungefär så här.

(Skratt)

Jag såg ut som om jag letade efter Waldo.

(Skratt)

Det finns en anledning till detta,

precis som det finns en anledning
till att Waldo gömmer sig.

(Skratt)

Jag har Aspergers,

en form av högfungerande autism

som försämrar den grundläggande
sociala förmågan man förväntas ha.

Det har försvårat mitt liv på många sätt

och när jag växte upp
kämpade jag för att passa in socialt.

Mina vänner drog skämt,
men jag förstod dem inte.

Mina personliga hjältar
var George Carlin och Stephen Colbert

och de lärde mig det där med humor.

Min personlighet ändrades
från att vara blyg och konstig

till att vara trotsig och svära mycket.

Som ni kanske förstår
hade jag inte så många vänner.

Jag var också överkänslig
mot olika texturer.

Känslan av vatten
mot huden kändes som nålar,

så jag vägrade duscha i flera år.

Jag kan dock försäkra er om

att mina rutiner kring hygien
är normala nu.

(Skratt)

Jag fick kämpa mycket
för att komma dit jag är idag.

Allt slog slint när jag blev
sexuellt ofredad av en klasskamrat,

och det gjorde min svåra situation

ännu svårare.

Och jag var tvungen att åka över 300 mil
genom landet för att få behandling,

men några dagar efter
att de skrivit ut en ny medicin

förvandlades mitt liv
till ett avsnitt av "The Walking Dead".

Jag blev paranoid och började hallucinera

att ruttnande lik kom mot mig.

Till slut kom min familj och räddade mig

men då hade jag tappat
8 kilo på tre veckor,

utvecklat svår anemi,

och var på väg att begå självmord.

Jag flyttades till ett nytt behandlingshem
där de förstod min skräck,

mitt trauma och min sociala fobi.

De kunde bota mig så jag fick
till slut den hjälp jag behövde.

Och efter 18 månader av hårt slit,

började jag göra otroliga saker.

Ofta är det så för dem med Aspergers

att man har ett väldigt komplext inre liv.

Och jag själv har
en väldigt stark personlighet,

smarta idéer, och mycket
som händer samtidigt i mitt huvud.

Men det finns en lucka
mellan det som händer här inne

och hur jag kommunicerar det utåt.

Och det gör

att grundläggande kommunikation
blir en utmaning.

Få vill anställa mig på grund av
min bristande sociala förmåga,

så därför sökte jag jobb på Waffle House.

(Skratt)

Waffle House är en exceptionell restaurang
som är öppen 24 timmar om dygnet ...

(Skratt)

(Applåder)

Tack.

... där du kan beställa dina råkakor

på sådana sätt som någon
skulle kunna göra med ett människolik ...

(Skratt)

... skivade, tärnade, pepprade,
i stora bitar, kapade och täckta.

(Skratt)

Den sociala normen verkar vara
att bara gå till Waffle House

mitt i natten.

(Skratt)

Så, en gång vid två-tiden
pratade jag med en servitris och frågade

"Vad är det mest konstiga
du har varit med om under arbetstid?"

Och hon berättade att en gång
kom en man in helt naken.

(Skratt)

Jag sa: "Fantastiskt!
Sätt mig på nattskiftet!"

(Skratt)

Som ni kanske förstår
fick jag inte jobb där.

Så, att ha Aspergers
kan ofta ses som en nackdel,

och ibland är det riktigt jobbigt,

men det är också motsatsen.

Det är en gåva, och den tillåter mig
att tänka på ett annorlunda sätt.

När jag var 19 vann jag en forskartävling
för min forskning på korallrev,

och det slutade med att jag talade

på FN-konferensen för biologisk mångfald,

och presenterade min forskning.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)

Och nu vid 22 års ålder
har jag snart tagit examen vid högskolan

och jag är en av grundarna
till ett bioteknik-företag

som heter AutismSees.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)

Men tänk ändå vad jag har fått göra
för att komma dit jag är idag:

25 terapeuter, 11 feldiagnoser
och flera år av smärta och trauma.

Jag har funderat mycket på
om det finns en bättre lösning.

Och jag tror att det gör det:
stödteknik för personer med autism.

Sådan teknik skulle
kunna spela en viktig roll

i att hjälpa folk som har
ett autismspektrumtillstånd,

eller AST.

Appen "Podium", som är utgiven
av mitt företag, AutismSees,

kan självständigt värdera och hjälpa till
att utveckla kommunikationsförmågan.

Den kan också känna av
ögonkontakt genom en kamera

och simulerar att man talar
inför folk eller är på en arbetsintervju.

Så kanske Waffle House
kommer att anställa mig någon gång

efter att jag har övat lite mer.

(Skratt)

En bra sak är att jag har
använt mig av "Podium"

för att kunna förbereda för idag,
och det har hjälpt jättemycket.

Men det är mer än så.

Det finns mer vi kan göra.

För folk som har AST,

det har spekulerats i
att många nytänkande vetenskapsmän,

forskare, konstnärer
och ingenjörer har det,

bland annat Emily Dickinson, Jane Austen,
Isaac Newton och Bill Gates

är några exempel.

Men problemet som uppstår

är att dessa briljanta idéer
inte kan bli hörda

om det finns kommunikativa hinder.

Så många personer med autism
blir förbisedda varje dag,

och de blir utnyttjade.

Så min dröm är att förändra detta,

att ta bort hindren
som förhindrar att de lyckas.

En anledning till att jag
älskar klardrömmande

är för att jag får vara fri,

jag behöver inte bry mig om sociala
eller fysiska konsekvenser.

När jag flyger över platser
som jag själv skapar i huvudet,

blir jag lugn.

Ingen kan döma mig,

så jag kan göra vad jag vill,

jag hånglar med Brad Pitt
och det är helt okej för Angelina.

(Skratt)

Men målet med stödteknik för personer
med autism är större än så,

och viktigare.

Mitt mål är att ändra folks synsätt

på autism och på folk som har
högfungerande Aspergers,

för att det finns väldigt mycket
som de kan göra.

Titta på Temple Grandin, till exempel.

Om vi gör det tillåter vi folk
att dela med sig av sina talanger

och vi låter världen utvecklas.

Vi ger dem också mod
så att de vågar uppfylla sina drömmar

i den verkliga världen, i realtid.

Tack.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)