Idag vill jag tala med er om drömmar. Jag har varit en klardrömmare i hela mitt liv och det är coolare än på film. (Skratt) Förutom att flyga, spruta eld, eller få snygga män att plötsligt dyka upp... (Skratt) kan jag också läsa eller skriva musik. En kul grej är att jag skrev mitt personliga uttalande till högskolan i en dröm. Och jag kom in. Jag är en visuell tänkare, jag tänker i bilder, inte i ord. För mig är ord mer som instinkter och språk. Det finns många som är som jag, Nikola Tesla, till exempel, som kunde visualisera, skapa, testa och lösa alla sina uppfinningar i sitt huvud, helt felfritt. I vilket fall som helst är språk ganska säreget för vår art. Jag är lite mer primitiv, som en beta-version av Google Translate. (Skratt) Min hjärna kan hyperfokusera på saker som intresserar mig. Till exempel hade jag en affär med kalkylräkning som varade längre än vissa kändisäktenskap. (Skratt) Det finns andra saker som gör mig annorlunda. Ni kanske har märkt att jag inte har så mycket tonfall i rösten. Det är därför folk brukar förväxla mig med en GPS. (Skratt) Det kan försvåra vanlig kommunikation, förutom om man behöver en vägbeskrivning. (Skratt) Tack! (Applåder) För några år sedan, när jag började hålla föredrag, tog jag porträttbilder för första gången. Fotografen sa åt mig att se flörtig ut. (Skratt) Jag hade ingen aning om vad hon talade om. (Skratt) Hon sa: "Gör så där med ögonen, du vet, som när du flörtar med killar". "Hur då?" frågade jag. "Du vet, kisa". Så, jag försökte verkligen. Det såg ut ungefär så här. (Skratt) Jag såg ut som om jag letade efter Waldo. (Skratt) Det finns en anledning till detta, precis som det finns en anledning till att Waldo gömmer sig. (Skratt) Jag har Aspergers, en form av högfungerande autism som försämrar den grundläggande sociala förmågan man förväntas ha. Det har försvårat mitt liv på många sätt och när jag växte upp kämpade jag för att passa in socialt. Mina vänner drog skämt, men jag förstod dem inte. Mina personliga hjältar var George Carlin och Stephen Colbert och de lärde mig det där med humor. Min personlighet ändrades från att vara blyg och konstig till att vara trotsig och svära mycket. Som ni kanske förstår hade jag inte så många vänner. Jag var också överkänslig mot olika texturer. Känslan av vatten mot huden kändes som nålar, så jag vägrade duscha i flera år. Jag kan dock försäkra er om att mina rutiner kring hygien är normala nu. (Skratt) Jag fick kämpa mycket för att komma dit jag är idag. Allt slog slint när jag blev sexuellt ofredad av en klasskamrat, och det gjorde min svåra situation ännu svårare. Och jag var tvungen att åka över 300 mil genom landet för att få behandling, men några dagar efter att de skrivit ut en ny medicin förvandlades mitt liv till ett avsnitt av "The Walking Dead". Jag blev paranoid och började hallucinera att ruttnande lik kom mot mig. Till slut kom min familj och räddade mig men då hade jag tappat 8 kilo på tre veckor, utvecklat svår anemi, och var på väg att begå självmord. Jag flyttades till ett nytt behandlingshem där de förstod min skräck, mitt trauma och min sociala fobi. De kunde bota mig så jag fick till slut den hjälp jag behövde. Och efter 18 månader av hårt slit, började jag göra otroliga saker. Ofta är det så för dem med Aspergers att man har ett väldigt komplext inre liv. Och jag själv har en väldigt stark personlighet, smarta idéer, och mycket som händer samtidigt i mitt huvud. Men det finns en lucka mellan det som händer här inne och hur jag kommunicerar det utåt. Och det gör att grundläggande kommunikation blir en utmaning. Få vill anställa mig på grund av min bristande sociala förmåga, så därför sökte jag jobb på Waffle House. (Skratt) Waffle House är en exceptionell restaurang som är öppen 24 timmar om dygnet ... (Skratt) (Applåder) Tack. ... där du kan beställa dina råkakor på sådana sätt som någon skulle kunna göra med ett människolik ... (Skratt) ... skivade, tärnade, pepprade, i stora bitar, kapade och täckta. (Skratt) Den sociala normen verkar vara att bara gå till Waffle House mitt i natten. (Skratt) Så, en gång vid två-tiden pratade jag med en servitris och frågade "Vad är det mest konstiga du har varit med om under arbetstid?" Och hon berättade att en gång kom en man in helt naken. (Skratt) Jag sa: "Fantastiskt! Sätt mig på nattskiftet!" (Skratt) Som ni kanske förstår fick jag inte jobb där. Så, att ha Aspergers kan ofta ses som en nackdel, och ibland är det riktigt jobbigt, men det är också motsatsen. Det är en gåva, och den tillåter mig att tänka på ett annorlunda sätt. När jag var 19 vann jag en forskartävling för min forskning på korallrev, och det slutade med att jag talade på FN-konferensen för biologisk mångfald, och presenterade min forskning. (Applåder) Tack. (Applåder) Och nu vid 22 års ålder har jag snart tagit examen vid högskolan och jag är en av grundarna till ett bioteknik-företag som heter AutismSees. (Applåder) Tack. (Applåder) Men tänk ändå vad jag har fått göra för att komma dit jag är idag: 25 terapeuter, 11 feldiagnoser och flera år av smärta och trauma. Jag har funderat mycket på om det finns en bättre lösning. Och jag tror att det gör det: stödteknik för personer med autism. Sådan teknik skulle kunna spela en viktig roll i att hjälpa folk som har ett autismspektrumtillstånd, eller AST. Appen "Podium", som är utgiven av mitt företag, AutismSees, kan självständigt värdera och hjälpa till att utveckla kommunikationsförmågan. Den kan också känna av ögonkontakt genom en kamera och simulerar att man talar inför folk eller är på en arbetsintervju. Så kanske Waffle House kommer att anställa mig någon gång efter att jag har övat lite mer. (Skratt) En bra sak är att jag har använt mig av "Podium" för att kunna förbereda för idag, och det har hjälpt jättemycket. Men det är mer än så. Det finns mer vi kan göra. För folk som har AST, det har spekulerats i att många nytänkande vetenskapsmän, forskare, konstnärer och ingenjörer har det, bland annat Emily Dickinson, Jane Austen, Isaac Newton och Bill Gates är några exempel. Men problemet som uppstår är att dessa briljanta idéer inte kan bli hörda om det finns kommunikativa hinder. Så många personer med autism blir förbisedda varje dag, och de blir utnyttjade. Så min dröm är att förändra detta, att ta bort hindren som förhindrar att de lyckas. En anledning till att jag älskar klardrömmande är för att jag får vara fri, jag behöver inte bry mig om sociala eller fysiska konsekvenser. När jag flyger över platser som jag själv skapar i huvudet, blir jag lugn. Ingen kan döma mig, så jag kan göra vad jag vill, jag hånglar med Brad Pitt och det är helt okej för Angelina. (Skratt) Men målet med stödteknik för personer med autism är större än så, och viktigare. Mitt mål är att ändra folks synsätt på autism och på folk som har högfungerande Aspergers, för att det finns väldigt mycket som de kan göra. Titta på Temple Grandin, till exempel. Om vi gör det tillåter vi folk att dela med sig av sina talanger och vi låter världen utvecklas. Vi ger dem också mod så att de vågar uppfylla sina drömmar i den verkliga världen, i realtid. Tack. (Applåder) Tack. (Applåder)