De små och förvånansvärt farliga detaljerna om dig som polisen spårar

En väldigt osexig sorts teknik kan föra med sig att polisen vet vart du åker, med vem och när: den automatiska registreringsskyltsläsaren (ALPR). De här kamerorna är harmlöst placerade överallt i småstadsamerika för att fånga kända brottslingar, men som advokaten och TED-stipendiaten Catherine Crump visar kan de data som samlas in totalt sett få katastrofala följder för alla människor i hela världen.

Det chockerande polisnedslaget
mot demonstranter i Ferguson, Missouri,

i kölvattnet efter att
Michael Brown sköts av polis,

underströk i vilken utsträckning
avancerade militärvapen och -utrustning

anpassade för slagfält,

gör sitt intåg

på polisavdelningar i småstäder
genom hela USA.

Trots att det är svårare att se,

pågår samma sak
med övervakningsutrustningen.

Massövervakning à la NSA låter

lokala polisavdelningar samla ihop mängder

med känslig information
om var och en av oss

på ett sätt som förut inte var möjligt.

Platsinformation kan vara väldigt känslig.

Om du kör runt i en bil i USA,

så kan den avslöja
om du träffar en terapeut,

går på möten hos Anonyma Alkoholister,

om du går i kyrkan,
eller om du inte går i kyrkan.

Och när den informationen
om dig kombineras

med samma information om alla andra,

så kan staten få en detaljerad bild

av hur privatpersoner interagerar.

Den här informationen brukade vara privat.

Tack vare modern teknologi,

känner staten till alldeles för mycket
om vad som sker bakom stängda dörrar.

Och lokala polisavdelningar
bestämmer sig för vem de tror att du är

baserat på den här informationen.

En av nyckelteknikerna
som driver mängdpositionering

är den på ytan harmlösa automatiska
registreringsskyltsläsaren (ALPR).

Om du inte har sett en

så beror det sannolikt på att
du inte vet vad du ska leta efter -

de finns överallt.

Monterade på vägar eller polisbilar,

registrerar ALPR bilder av
varenda bil som passerar

och konverterar registreringsskylten
till maskinellt läsbar text

så att de kan kontrolleras mot listor

med bilar som kanske är efterlysta.

Men utöver det blir det allt vanligare

att lokala polisavdelningar
håller handlingar

som inte bara handlar om folk
som är efterlysta,

utan om varje skylt som passerar,

vilket resulterar i insamling
av enorma kvantiteter data

om vart amerikaner har åkt.

Visste du att det här pågick?

När Mike Katz-Lacabe frågade
sin lokala polisavdelning

efter vilken ALPR-data som fanns om honom

var det här svaret han fick:

Utöver datum, tid och plats

hade polisen fotografier som visade

vart han var på väg, och ofta
vem han hade med sig.

På det näst översta fotografiet
syns Mike och hans två döttrar

kliva ur bilen på sin egen uppfart.

Staten har hundratals såna här foton

av Mikes vardag.

Och om du kör bil i USA

så skulle jag sätta pengar på
att de har foton

på din vardag också.

Mike har inte gjort något fel.

Varför är det okej att staten
behåller all den här informationen?

Anledningen till att det här sker

är att allteftersom det har blivit
billigare att förvara data

håller polisavdelningarna
fast vid informationen

för det fall den kanske
blir nyttig en vacker dag.

Problemet ligger inte bara
i att en polisavdelning

samlar ihop den informationen isolerat,

eller ens om flera avdelningar gör så.

Samtidigt håller staten på

och samlar ihop alla
individuella datasamlingar

och lägger ihop dem i en omfattade databas

med hundratals miljoner träffar

som visar vart amerikaner har åkt.

Det här dokumentet från amerikanska
narkotikapolisen (DEA),

som är en av de myndigheter
som primärt intresserar sig för detta,

är ett av flera som avslöjar
den här databasens existens.

Under tiden, i New York City,

har lokala polisbilar utrustade
med ALPR körts

förbi moskéer för att ta reda på
vilka som närvarar.

Bruket och missbruket
av den här tekniken

är inte begränsat till USA.

I Storbritannien satte polisen

80-åriga John Kat på en ALPR-lista

efter att han närvarat vid dussintals
lagliga politiska demonstrationer

där han tyckte om att sitta på en bänk
och rita av deltagarna.

ALPR är inte det enda tekniken
för mängdpositionering

som finns tillgänglig för polisen idag.

Genom en teknik
som kallas mobilmastdumpning

kan polisen avslöja vem som använde

en eller flera mobilmaster
vid en viss tidpunkt,

en teknik som kan avslöja

platsinformation om tiotusentals,
till och med hundratusentals människor.

Utöver detta, med hjälp av en apparat
som kallas StingRay,

kan polisen sända spårningssignaler

in i folks hus för att identifiera
de mobiltelefoner som finns där.

Och om de inte vet vilket hus
de ska sikta in sig på

har de kört med den här tekniken

genom hela kvarter.

Precis som polisen i Ferguson
har högteknologiska vapen och utrustning,

har polisavdelningar genom hela USA

också tillgång till högteknologisk
övervakningsutrustning.

Bara för att du inte ser det,

betyder inte det att det inte finns.

Frågan är, vad ska vi göra åt det här?

Jag tycker att det utgör
ett allvarligt hot

mot våra medborgerliga rättigheter.

Historien har visat att så snart polisen
har stora kvantiteter data, som spårar

hur oskyldiga människor förflyttar sig,

så utnyttjas det - kanske för utpressning,
kanske för politiska försteg,

eller kanske för enkel fönstertittning.

Lyckligtvis finns det saker vi kan göra.

Lokala polisavdelningar kan styras
av kommunfullmäktige,

som kan skriva regelverk
som ställer krav på polisen

att gallra ut data om oskyldiga människor,

men ändå tillåter legitim användning
av den här teknologin.

Tack.

(Applåder)