Kan vi bota HIV med laser?

Att svälja tabletter är ett snabbt, smärtfritt men oftast inte helt effektivt sätt att behandla sjukdom. Finns det några bättre alternativ? Kanske lasrar. I den här passionerade presentationen förklarar TED-medarbetaren Patience Mthunzi sin idé att använda lasrar för att leverera läkemedel direkt till HIV-infekterade celler. Det är fortfarande i ett tidigt stadium, men finns det ett botemedel vid horisonten?

Vad gör du när du har huvudvärk?

Du sväljer en värktablett.

Men för att den här tabletten ska ta sig
till ditt huvud, där smärtan finns,

passerar den genom din mage, tarmar,
och flera andra organ först.

Att svälja piller är det mest effektiva
och smärtfria sättet att leverera

ett läkemedel till kroppen.

Nackdelen är dock att sväljandet
leder till att medicinen späds ut.

Och det är ett stort problem,
speciellt hos patienter med HIV.

När dom tar sina anti-HIV-läkemedel

är dessa läkemedel bra på
att sänka virusnivåerna i blodet,

och på att öka CD4-celltalet.

Men de är också ökända
för sina bieffekter,

men tyvärr är de svaga
när de når ut i blodet,

och ännu svagare när de når de platser

där de verkligen behövs:
inom HIV-virusreservoarerna.

Dessa är områden i kroppen
- som lymfknutor,

nervsystemet, och lungorna -

där viruset vilar,

och det frisätts inte till blodet
i första taget

hos patienter som är under
konsekvent HIV-behandling.

Men om behandlingen avbryts

kan viruset vakna
och infektera nya blodceller.

Allt detta ställer till stora problem
för den nuvarande HIV-behandlingen

som är en livslång behandling
som måste sväljas av patienterna.

En dag satt jag och tänkte,

"Kan vi leverera anti-HIV
direkt till reservoarerna,

utan risken för utspädning av läkemedlet?"

Eftersom jag är laserforskare
fanns svaret framför mina ögon:

Lasrar, såklart.

Om de kan användas för tandvård,

för kirurgi och läkning av diabetessår,

så kan de användas för vad som helst

inklusive att transportera
läkemedel in i celler.

Faktiskt så använder vi nu
laserpulsationer

för att sticka eller borra extremt små hål

som öppnas och stängs, nästan genast,
i HIV-infekterade celler

för att leverera läkemedel inuti dem.

"Hur är det möjligt?" kanske du undrar.

Vi lyser en väldigt stark
men jätteliten laserstråle

på cellmembranet
hos den infekterade cellen

medan dessa celler simmar
i en vätska som innehåller läkemedlet.

Lasern genomborrar cellen,
medan cellen sväljer läkemedlet

inom några mikrosekunder.

Innan du ens hinner märka det

så repareras hålet omedelbart.

Just nu håller vi på att prova
den här tekniken i provrör

eller i petriskålar,

men målet är att föra in tekniken
i människokroppen,

att tillämpa den i människokroppen.

"Hur är det möjligt?" kanske du frågar.

Svaret är: genom en trehövdad anordning.

Vi använder det första huvudet,
som är vår laser

för att göra ett snitt
på den infekterade platsen.

Vi använder det andra huvudet,
som är en kamera,

och slingrar oss till infektionsplatsen.

Till slut använder vi det tredje huvudet,
som är en läkemedelsspridande sprinkler,

och levererar läkemedlet
direkt på infektionsplatsen,

samtidigt som vi använder lasern igen
för att öppna upp cellerna.

Det kanske ser så mycket ut
för världen nu.

Men en dag, om den lyckas,
så kan den här teknologin leda

till total utrotning
av HIV i kroppen.

Ja, en bot mot HIV.

Det här är varje HIV-forskares dröm -

i vårt fall, ett botemedel
som använder laserstrålar.

Tack.

(Applåder)