Wade Davis: Underbara bilder från en vildmark som är värd att skydda

Etnografen Wade Davis undersöker gömda platser runtom i världen -- men i detta kraftfulla tal uppmanar han oss att rädda en vildmark nära sitt hem, i norra Kanada. De Heliga Källvattnen, avlägsna och orörda, hotas eftersom de döljer rika fyndigheter av oljesand. Med vackra bilder ställer Davis den svåra frågan: Hur kan vi balansera samhällets behov av bränsle med behovet av att skydda en sådan underbar vildmark?

Detta är inte en berättelse om Tibet

och inte en berättelse om Amazonas.

Jag skall inte ta med er till Arktis,

till eskimåernas liv,
eller den brännande sanden i Sahara.

Det är faktiskt en berättelse
från min egen bakgård.

Det är ett land som Tahiterna

och alla urinnevånarna
i British Columbia kallar

de Heliga Källvattnen,

källorna till de tre stora laxfloderna,

Skeena, Stikine och Nass.

Det är en dal där man en lång dag, kanske

kan följa spåren av grizzlybjörn och varg

och dricka ur samma källor

som gav upphov till och födde
de stora civilisationerna

längsmed den nordvästra kusten.

Det är en sådan vacker plats.
Den mest slående vilda plats jag någonsin varit på.

Det är den slags ställe där vi kanadensare

kunde lägga England
och ingen skulle hitta det.

John Muir åkte 1879 upp längs Stikinefloden,

och han var så hänförd att han kallade den

en 24 mil lång Yosemiteflod.

Han kom tillbaka till Kalifornien

och döpte sin hund efter denna förtrollande flod.

I USA, är det längsta du kommer ifrån

en underhållen väg ungefär 3 mil.

I nordvästra fjärdedelen av British Columbia,

ett landområde stort som Oregon,
så finns det en väg,

ett smalt band av asfalt
som slingrar sig längs kanten

på bergen längs med kusten
ända till Yukonfloden.

Jag följde den vägen i början av sjuttiotalet,

strax efter att den byggdes,
för att ta jobb som den första park rangern

i Spatsizi-områdets vildmark.

Min arbetsbeskrivning var härligt vag:

bedömning av vildmark
och kundbemötande.

Under två säsonger
såg jag färre än ett dussin personer.

Det fanns ingen kund att bemöta.

Men under dessa vandringar,

kom jag till en gammal shamans grav

som ledde till ett möte med en märklig man:

Alex Jack, Gitxsans byäldste och chef,
som hade bott

här i trakten som en trapper och jägare i hela sitt liv.

Under loppet av 30 år,
spelade jag in traditionella sagor

från Alex, mestadels mytologiska historier om Wy-ghet,

den lurige "transformern" i Gitxsans sagovärld

som i sin dårskap,
lärde folket att leva av landet.

Och precis innan Alex dog vid 96 års ålder,

gav han mig en present.

Ett verktyg snidat av benet från en caribou

av hans farfar 1910

Det visade sig vara ett specialiserat verktyg

använt av jägare för att
ta av huden från vargars ögonlock.

Det var först när Alex gick bort
som jag insåg att

ögonlocken, i någon mening,
var mina egna,

och genom att ha gjort så mycket
för att låta mig lära mig att se,

tog Alex farväl på sitt eget sätt

Nå, den här isoleringen har varit den stora räddningen

för denna märkliga plats,
men idag kan isoleringen bli dess undergång.

Ni har hört så mycket
om utvinningen av olja från tjärsand,

striden om pipelines över Keystone och Enbridge,

men detta är bara delar av den tsunami

av industriell utveckling som sveper över

hela det vilda landet i norra Kanada.

Enbart på Tahltans territorium
finns det 41 stora industriella förslag,

några mycket lovande, några mycket oroande.

På berget Todagin,

vördat av Tahltan-folket
som ett reservat för viltet i himlen,

hem för den största populationen av
amerikanskt snöfår på planeten,

Imperial Metals--

Det 75:e största gruvföretaget i hela Kanada--

har fått tillstånd att skapa ett dagbrott

för koppar och guld som kommer att processa

30.000 ton sten om dagen i 30 år,

genererande hundratals miljoner ton giftigt avfall

som helt enkelt kommer att dumpas

i sjöarna i Heliga Källorna.

I Källorna själva,

har Shell Kanada planer på att utvinna metangas

från kolfyndigheter under en miljon hektar,

genom att lösa upp kolen med hundratals miljoner liter

giftiga kemikalier,

göra kanske 6 000 borrhål,

och så småningom
ett nätverk av vägar och pipelines

och brinnande borrplatser,
allt för att generera metangas

som sannolikt kommer att skickas österut

som bränsle för expansionen av oljesandsutvinning.

I över ett decennium,
har det Tahltanska folket,

båda klanerna,
Varg och Kråka,

motsatt sig denna rovdrift av deras hemtrakter.

Män, kvinnor och barn i alla åldrar,

byäldste i rullstolar, har blockerat

den enda vägen till det inre av landet.

För dem är Källvattnen ett kök.

Det är en fristad.
Det är deras förfäders begravningsplats.

Och de som verkligen äger den

är generationerna som ännu är ofödda.

Tahiterna har kunnat,

med stöd av alla de kanadensare som bor nedströms,

och alla lokala politiker,
motstå denna attack mot deras hemland,

men nu hänger allt på ett hår.

Beslut som kommer att tas i år
kommer bokstavligen att avgöra

landets öde

Tahltanska folket har föreslagit att man skapar

ett naturreservat för stammens arv
som kommer att innehålla

det största skyddade området i British Columbia.

Vårt mål är inte bara att hjälpa dem att göra det

men att uppmuntra våra vänner,
de goda människorna på Shell,

inte bara att lämna de Heliga Källorna,

utan att gå vidare tillsammans med oss när

vi gör det enastående, det extraordinära:

att avsätta ett skyddat område,
som för all framtid

inte bara är Tahltan-folkets Heliga Källvatten

utan är de Heliga Källvattnen
för alla människor i världen.

Det tahltanska folket behöver din hjälp.
Vi behöver din hjälp.

Om någon av er vill vara
med på detta stora äventyr,

kom gärna och prata med mig senare idag.

Tack så mycket.

(Applåder)