Kan en dator skriva poesi?

Om du läser en dikt och blir berörd av den, men sedan får reda på att den är skriven av en dator - skulle du då känna annorlunda inför den upplevelsen? Skulle du tycka att datorn hade visat sig själv och varit kreativ, eller skulle du känna dig lurad? I den här presentationen undersöker författaren Oscar Schwartz varför vi reagerar så starkt på tanken på en dator som skriver poesi - och hur den reaktionen hjälper oss att förstå vad det innebär att vara människa.

--

Dikter i det första testet

Dikt 1
Lilla fluga!
Din sommarlek dog,
då min tanklösa
hand dig slog.

Är ej jag
av ditt slag?
Är ej du
mänska som jag?

Dikt 2
Vi kan känna
Aktivist genom ditt livs
Morgon
Stannar för att se, påve jag hatar
Icke hela natten för att påbörja en annars lysande

Jag kommer att orma mig virvlande
Helt galna hamstrar om jag
Vet att jag lägger på ett år ett avgörande
Absolut.

Dikter i det andra testet

Dikt 1
Ett lejon ryter, en hund skäller. Det är intresserande
och fascinerande att en fågel flyger och inte
ryter eller skäller. Nervpirrande historier om djur
är i mina drömmar och jag ska sjunga alla om jag
inte är utmattad eller trött.

Dikt 2
Åh! kängurur, paljetter, glassdrinkar!
Ni är verkligen underbara! Pärlor,
munspel, gelehallon, aspirintabletter! allt
sånt där man alltid talar om

fyller fortfarande en dikt med överraskningar!
Såna saker omger oss varje dag
också på brohuvuden och bårar. Dom
är verkligen betydelsefulla. Dom är starka som klippblock.

Dikter i det tredje testet

Dikt 1
Röda flaggor skälet till vackra flaggor.
Och band.
Band av flaggor
Och bär tyg
Skäl till att bära tyg.
Ge njutning.
Kan du ge mig regionerna.
Regionerna och lander.
Regionerna och hjulen.
Alla hjul är perfekta.
Entusiasm.

Dikt 2
En skadad hjort hoppar högst,
jag har hört påskliljan
Jag har hört flaggan i dag
Jag har hört jägaren säga:
Det är inget annat än dödens hänryckning,
Och sen är bromsen nästan klar
soluppgången kommer så nära
Att vi kan röra vid uppgivenheten och
vanvettigt hopp i alla tider.

Jag har en fråga.

Kan en dator skriva poesi?

Det här är en provokativ fråga.

Du tänker på den en stund,

sen har du plötsligt
en massa andra frågor, som:

Vad är en dator?

Vad är poesi?

Vad är kreativitet?

Men det här är frågor

som tar en hel livstid att besvara,

man kan inte göra det
i ett enda TED-föredrag.

Så vi ska prova en annan infallsvinkel.

Här uppe har vi två dikter.

En av dem är skriven av en människa,

och den andra är skriven av en dator.

Jag skulle vilja att ni gissar
vilken som är vilken.

Testa!

Dikt 1: "Lilla fluga! / Din sommarlek dog
då min tanklösa hand / dig slog

Är ej jag / av ditt slag?
Är ej du / mänska som jag?"

Dikt 2: "Vi kan känna / aktivist
genom ditt livs / morgon /

Stannar för att se, påve jag hatar /
icke hela natten (...)"

Okej, tiden är ute.

Upp med en hand om du tror att
dikt 1 är skriven av en människa.

Okej, de flesta av er.

Upp med en hand om du tror att
dikt 2 är skriven av en människa.

Väldigt modigt av er,

för den första är skriven av
den mänskliga poeten William Blake.

Den andra är skriven av en algoritm

som tog allt språk från
mitt Facebook-flöde under en dag

och regenererade det med hjälp av
sina beräkningsmetoder,

på ett sätt som jag ska beskriva senare.

Vi provar med att annat test.

Ni har inte så lång tid på er att läsa,

så lita bara på er magkänsla.

Dikt 1: "Ett lejon ryter, en hund skäller
Det är intresserande / och fascinerande

att en fågel flyger och inte / ryter eller
skäller. Nervpirrande historier om djur

är i mina drömmar och jag ska sjunga alla
om jag / inte är utmattad eller trött."

Dikt 2: "Åh! kängurur, paljetter,
glassdrinkar! /Ni är verkligen underbara!

Pärlor, munspel, geléhallon,
aspirintabletter!

Allt / sånt där man alltid talar om (...)"

Okej, tiden är ute.

Om du tror att den första dikten
är skriven av en människa,

upp med en hand.

Okej.

Om du tror att den andra dikten
är skriven av en människa,

upp med en hand.

Vi har, mer eller mindre,
en jämn fördelning här.

Det var mycket svårare.

Svaret är,

att den första dikten är genererad av
en algoritm som heter Racter,

som skapades på 1970-talet,

och den andra dikten skrevs av
en kille som hette Frank O'Hara,

som råkar vara en av mina favoriter
bland mänskliga poeter.

(Skratt)

Det vi gjorde nu var
ett Turing-test för poesi.

Turing-testet utformades av
Alan Turing på 1950-talet

i syfte att besvara frågan

"Kan datorer tänka?"

Alan Turing ansåg

att om en dator kunde ha en textbaserad
konversation med en människa

som var så pass flytande
att människan inte kunde avgöra

om den pratade med
en dator eller människa,

så kunde datorn sägas ha intelligens.

År 2013 skapade jag och
min vän Benjamin Laird

ett Turing-test för poesi på nätet.

Det heter Bot or not,

och ni kan gå in och leka med det själva.

Det fungerar likadant
som leken vi just lekte.

Man får se en dikt,

man vet inte om den är skriven
av en människa eller en dator

och man får gissa.

Tusentals människor har gjort
det här testet på nätet,

så vi har resultat.

Och vilka är resultaten?

Turing sa att om en dator
kan lura en människa

att tro att den är mänsklig
30 procent av gångerna,

så klarar den Turings intelligenstest.

Vi har dikter i Bot or not-databasen

som har fått 65 procent
av de mänskliga läsarna att tro

att de är skrivna av människor.

Jag tror att vi har ett svar på vår fråga.

Enligt Turing-testets logik,

kan en dator skriva poesi?

Ja, det kan den absolut.

Men om du känner dig lite obekväm

med det här svaret så är det okej.

Om du har en massa magkänslor kring det

så är det också okej,
för det här är inte slutet på historien.

Vi tar och gör vårt tredje och sista test.

Återigen ska ni läsa

och berätta vilken ni tror är mänsklig.

Dikt 1: "Röda flaggor skälet till
vackra flaggor. / Och band.

Band av flaggor / Och bär tyg /
Skäl till att bära tyg. (...)"

Dikt 2: "En skadad hjort hoppar högst, /
jag har hört påskliljan

Jag har hört flaggan i dag /
Jag har hört jägaren säga: /

Det är inget annat än dödens hänryckning,/
Och sen är bromsen nästan klar (...)"

Okej, tiden är ute.

Upp med en hand om du tror
att dikt 1 är skriven av en människa.

Upp med en hand om du tror
att dikt 2 är skriven av en människa.

Oj, det var många fler.

Då kommer ni bli överraskade av
att få reda på att dikt 1

är skriven av den högst mänskliga
poeten Gertrude Stein

Dikt 2 är genererad av
en algoritm som heter RKCP.

Innan vi går vidare tänkte jag beskriva
väldigt snabbt och enkelt

hur RKCP fungerar.

RKCP är en algoritm
som är utformad av Ray Kurzweil,

en teknikchef på Google

som tror stenhårt på
artificiell intelligens.

Man ger RKCP en källtext,

och så analyserar den källtexten
för att se hur den använder språk

och sen regenererar den språk

som efterliknar den första texten.

I dikten vi såg alldeles nyss -

- dikt 2, den ni trodde
var skriven av en människa -

- den matades med ett gäng dikter

av en poet som heter Emily Dickinson.

Den tittade på hur hon använder språk,

lärde sig modellen,

och sen regenererade den
en modell enligt samma struktur

Det som är viktigt att veta om RKCP

är att den inte förstår vad
orden den använder betyder.

Språket är bara råmaterial,

det kan vara kinesiska eller svenska,

det skulle kunna vara det samlade språket
från ditt Facebook-flöde under en dag.

Det är bara råmaterial.

Och ändå kan den skapa en dikt

som verkar mer människogjord
än Gertrude Steins dikt,

och Gertrude Stein är en människa.

Man kan säga att vi har gjort
ett omvänt Turing-test.

Gertrude Stein, en människa,
kan skriva en dikt

som lurar en majoritet av
mänskliga bedömare att tro

att den är skriven av en dator.

Enligt det omvända Turing-testets logik

är Gertrude Stein alltså en dator.

(Skratt)

Förvirrad?

Det är inte så konstigt.

Hittills har vi haft människor
som skriver som människor,

vi har datorer som skriver som datorer,

vi har datorer som skriver som människor,

men vi har också,
vilket kanske är det mest förvirrande,

människor som skriver som datorer.

Vad tar vi med oss från allt det här?

Tar vi med oss att William Blake
på något sätt är mer mänsklig

än Gertrude Stein?

Eller att Gertrude Stein är
mer lik en dator än William Blake?

(Skratt)

Såna här saker har jag frågat mig själv

i ungefär två år nu,

och jag har inga svar.

Men det jag faktiskt har
är en massa insikter

om vårt förhållande till teknologi.

Min första insikt är att vi,
av någon anledning,

associerar poesi med att vara mänsklig.

Så när vi frågar
"Kan en dator skriva poesi?"

så frågar vi också

"Vad är det att vara människa,

och hur avgränsar vi den här kategorin?

Hur avgör vi vem eller vad
som hör till kategorin?"

Jag tror att det här
är en filosofisk fråga,

som inte kan besvaras
med ett ja- och nej-test

som Turing-testet.

Jag tror också
att Alan Turing förstod det,

och att han utformade sitt test då 1950

för att uppnå en filosofisk provokation.

Min andra insikt är att när vi
använder Turing-testet för poesi

testar vi egentligen inte
datorernas kapacitet.

För poesi-genererande algoritmer

är ganska enkla och har funnits
sedan 1950-talet, mer eller mindre.

Det vi faktiskt gör
när vi Turing-testar poesi

är att samla åsikter om
vad som utgör mänsklighet.

Det jag har kommit fram till -

det har vi sett tidigare i dag -

är att vi tycker att Blake är mer människa

än Gertrude Stein.

Det här betyder förstås inte
att William Blake

faktiskt var mer människa

eller att Gertrude Stein var mer dator.

Det betyder helt enkelt att
kategorin "mänsklighet" är instabil.

Det här har fått mig att förstå

att mänsklighet inte är
kalla, hårda fakta.

Det är i stället något som
skapas av våra uppfattningar

och något som förändras över tid.

Min sista insikt är att datorn

fungerar som en spegel
som reflekterar varje tanke om mänsklighet

som vi visar den.

Vi visar den Emily Dickinson,

den ger oss Emily Dickinson.

Vi visar den William Blake,

och det är det den reflekterar tillbaka.

Vi visar den Gertrude Stein,

och det vi får tillbaka är Gertrude Stein.

Datorn är den teknologi som är villigast

att vara en spegel som reflekterar varje
uppfattning om mänsklighet som vi lär den.

Många av er har säkert hört mycket

om artificiell intelligens på sistone.

Mycket av det man pratar om är ...

Kan vi kan bygga det?

Kan vi bygga en intelligent dator?

Kan vi bygga en kreativ dator?

Det vi verkar fråga om och om igen

är om vi kan bygga en människolik dator,

Men det vi såg nyss

är att mänsklighet inte är
ett vetenskapligt faktum,

utan ett ständigt skiftande
och hoplänkande koncept

som förändras över tid.

När vi börjar brottas med de här tankarna

om artificiell intelligens i framtiden

så bör vi inte bara fråga oss

"Kan vi bygga den?"

Vi ska också fråga oss

"Vilken uppfattning av det mänskliga
vill vi att den ska reflektera?"

Det här är en filosofisk fråga,

och den kan inte besvaras
enbart med mjukvara,

men jag tycker att den kräver
en stunds existentiell reflektion.

Tack.

(Applåder)