Vi behöver kärnkraft för att lösa klimatproblemen

Joe Lassiter tänker djupt och talar frimodigt främst om hur vi skall utveckla rena, säkra och koldioxidneutrala källor till pålitlig och billig energi. Hans analys av världens energirealiteter sätter fingret obevekligt på den envist känsliga frågan om kärnkraft, med de nydesignade anläggningar som kostnadsmässigt kan tävla med fossil kraft. Vi har förmågan att göra kärnkraften säkrare och billigare än den var tidigare, säger Lassiter. Nu måste vi besluta oss för att genomföra detta.

Det är lätt att glömma att i går kväll

gick en miljard människor och lade sig
utan tillgång till elektricitet.

En miljard människor.

Två och en halv miljard människor
hade inte tillgång till rena kokbränslen

eller rena eldningsbränslen.

Sådana är problemen i utvecklingsländer.

Och det är lätt att inte visa empati

med dessa människor som verkar så fjärran.

Men även i vår egen värld,
i den industrialiserade världen,

ser vi stagnanta ekonomiers anspänning

påverka livet hos människor i omgivningen.

Vi ser det i stora delar av ekonomin,

när människorna det berör
har förlorat sitt framtidshopp

och förtvivlar i nuet.

Vi ser det i hur Brexit gick.

Vi ser det i Sanders/Trump-kampanjerna
i mitt eget land.

Men till och med i länder som nyligen
gått mot målet

och närmar sig industrialisering,

i Kina,

ser vi svårigheterna som president Xi har

när han börjar avskeda så många människor
i sina kol- och gruvindustrier

och de inte ser någon framtid.

Medan vi som samhälle listar ut
hur vi skall hantera

problemen i den industrialiserade världen

och problemen i utvecklingsländerna,

måste vi se på hur vi skall gå framåt

och hantera miljöpåverkan
från dessa beslut.

Vi har arbetat med detta problem
i 25 år, sedan Rio,

Kyotoprotokollet.

Vårt senaste drag är Parisöverenskommelsen

och resulterande klimatöverenskommelser

som ratificeras av länder i hela världen.

Jag tror vi kan vara mycket hoppfulla

om de överenskommelserna,
vilka är botten-upp-överenskommelser,

där länder har sagt
vad de tror de kan åstadkomma

är genuina och förestående
för en bred majoritet av parterna.

Det olyckliga

är att nu, när vi ser
på de oberoende analyserna

av vad de klimatavtalen
sannolikt leder till,

står storleken av problemen
vi ställs inför klar.

Detta är bedömningen som United States
Energy Information Agency gör

om vad som händer om länderna
implementerar klimatöverenskommelserna,

som de gjort i Paris,

från nu till 2040.

Det visar i stort CO2-utsläppen i världen

under de kommande 30 åren.

Det finns tre saker som ni måste
titta på och förstå.

För det första så förväntas CO2-utsläppen
fortsätta att öka

under de kommande 30 åren.

För att ha klimatet under kontroll,

måste CO2-utsläppen i praktiken
gå ned till noll

eftersom det är de sammanlagda utsläppen
som driver på uppvärmningen av planeten.

Detta säger er att vi håller på
att förlora matchen mot fossila bränslen.

För det andra skall ni vara medvetna om

att lejonparten av ökningen
kommer från utvecklingsländer,

från Kina, från Indien,
från resten av världen,

vilket innefattar Sydafrika
och Indonesien och Brasilien

medan de flesta av dessa länder
för sin befolkning

in i de lägre nivåerna av de livsstilar

som vi tar för givna
i den industrialiserade världen.

Det sista du skall lägga märke till

är att det varje år

läggs på 10 gigaton kol
i planetens atmosfär

och sedan diffunderar det ut i haven
och in till land.

Det är utöver de 550 gigaton
som redan finns där i dag.

När 30 år gått,

kommer vi att ha lagt 850 gigaton
kol i atmosfären

och det ger sannolikt ett stort bidrag

mot att vi låses i ökningen 2-4 grader C
av den globala medelyttemperaturen,

låses i en försurning av haven

och låses i en höjning av havsytan.

Detta är förstås en förutsägelse
skapad av människor

genom samhällets gärningar

och det är vi som skall ändra
och inte acceptera det.

Men problemets storlek
är något vi måste förstå.

Olika länder fattar olika energibeslut.

Det beror av deras naturresurser.

Det beror av deras klimat.

Det beror av den utvecklingslinje
som de följt som samhälle.

Det beror av var på planetens yta de är.

Är de där det är mörkt den mesta tiden

eller är de nära ekvatorn?

Många, många, många saker
vägs in i ländernas val

och de väljer olika, var och en.

Det överväldigande som vi måste förstå

är valet som Kina gjort.

Kina har gjort valet,

och kommer att göra valet,
att använda kol.

De Förenta Staterna har ett alternativ.

De kan använda naturgas

som följden av uppfinningarna
av frackning och skiffergas,

som vi har här.

De ger ett alternativ.

Europa och OECD har ett val.

Det har förnybara energikällor som
det kan använda i Tyskland

eftersom det är rikt nog
att ha råd med det.

Frankrike och Storbritannien har
visat intresse för kärnkraft.

Östeuropa, fortfarande tungt
engagerade i naturgas och kol,

och med naturgas som kommer från Ryssland,

med alla sina förvecklingar.

Kina har mycket färre val

och en mycket svårare fåra att plöja.

Om ni ser på Kina, och frågar er

varför kol har varit viktigt för dem,

måste ni komma ihåg vad Kina gjort.

Kina tog folk till makten,
inte makt/kraft till folket.

De ordnade inte elektricitet
på landsbygden.

De urbaniserade.

De urbaniserade genom att använda
billig arbetskraft och billig energi,

skapade exportindustrier

som kunde finansiera en
fantastisk tillväxt.

Om vi ser på Kinas väg,

där vet vi alla att välståndet i Kina
har ökat dramatiskt.

1980 levde 80 procent av Kinas befolkning

under den allra nedersta fattigdomsgränsen

under nivån 1.90 dollar
per person och dag.

År 2000 levde endast 20 procent
av Kinas befolkning

under den nedersta fattigdomsgränsen -

en fantastisk bragd,

det medges, med kostnader
i medborgerliga rättigheter

som vore svåra att acceptera
i västvärlden.

Men effekten av all rikedom

blev att folk kunde få
fundamentalt bättre föda.

Det möjliggjorde dragning av
vattenledningar.

Det möjliggjorde dragning av
avloppsledningar,

en dramatisk nedgång i diarrésjukdomar,

på bekostnad av lite luftföroreningar.

Men 1980, och till och med i dag,

är den största dödsfällan i Kina
luftförorening inomhus,

eftersom människor ej har tillgång
till rena kok- eller eldningsbränslen.

Faktiskt bedöms det att år 2040

så har fortfarande 200 miljoner
människor i Kina

inte ännu tillgång till
rena matlagningsbränslen.

De har en särskilt lång väg att gå.

Indien behöver också tillfredsställa
behovet hos sin egen befolkning,

och de skall göra det
genom att elda med kol.

När man ser på EIA:s prognoser
för koleldning i Indien,

visar det att Indien kommer att ta
nära fyra gånger så mycket energi från kol

som från förnybara energikällor.

Det är inte för att de inte
vet några alternativ;

det är för att rika länder
kan göra vad de vill,

medan fattiga länder gör det de måste.

Så hur kan vi stoppa
luftföroreningar från kol i tid?

Vad kan vi göra för att ändra
denna prognos framför oss?

För det är en prognos vi kan förändra
om vi har viljan att göra det.

För det första måste vi fundera
över problemets storlek.

Fram till år 2040

kommer 800 till 1600 nya kolkraftverk
att byggas runt om i världen.

Denna vecka sätter man igång
mellan ett och tre 1GW-kolkraftverk

runt om i världen.

Det sker utan hänsyn till vad vi vill,

eftersom nationernas ledare,

som tar hänsyn till folkets behov,

bestämmer att det ligger i folkets
intresse att det utförs.

Och det kommer att ske
om de inte har bättre alternativ.

Och hundra sådana verk
kommer att förbruka

mellan en och tre procent

av jordens klimatbudget.

Om du går hem varje dag
och tänker att du borde motverka

global uppvärmning,

så kom till slut ihåg:

någon har startat ett kolkraftverk
som skall drivas i 50 år

och du kan ingenting göra åt det.

Vad vi glömt bort är det som
Vinod Khosla brukade säga,

han var indier till ursprunget
men amerikansk riskkapitalist.

Han sade, i början av 2000-talet,

att om du måste stoppa
Kinas och Indiens bruk av fossilbränslen,

måste du skapa en teknik
som klarade "Kindien-testet,"

"Kindien" är hopslagningen
av ländernas namn.

Först måste det vara livskraftigt,

i betydelsen
tekniskt genomförbart i landet,

och att det skulle accepteras
av befolkningen i landet.

Och som nummer två måste tekniken
vara uppskalningsbar,

så den kunde ge samma nytta

under samma tidsrymd som fossilbränslen,

så de kan njuta av livsstilen
som vi tar för given.

Som nummer tre
måste den vara kostnadseffektiv

utan bidrag eller mandat.

Den var tvungen att stå på egna ben;

den skulle inte kunna drivas
för så många människor

om dessa länder
vore tvungna att tigga

eller råka ut för att ett annat land sade
"vi vill inte handla med er",

för att teknikskiftet skulle ske.

Om ni betraktar Kindien-testet,

ser ni att vi inte har hittat
alternativ som klarar testet.

Det är vad EIA:s prognos säger.

Kina bygger upp 800 GW kolkraft,

400 GW vattenkraft,

ungefär 200 GW kärnkraft,

och beräknat som energiekvivalens,
med justering för periodicitet,

omkring 100 GW förnyelsebar energi.

800 GW kolkraft.

Så gör de, de känner till kostnad/effekt
bättre än något annat land,

de känner till behovet bättre
än något annat land.

Men de siktar ändå mot detta år 2040

om inte vi ger dem ett bättre val.

För att ge dem ett bättre val,

måste det klara Kindien-testet.

Om ni ser till alla alternativ som finns,

är det endast två som är
nära att klara kraven.

Först kommer den nya kärnkraften
som jag snart skall ta upp.

Det är en ny generation kärnkraftverk
som befinner sig på ritborden

runtomkring i världen,

och de som utvecklar dem säger att

vi kan få dem klara
för demonstrationsbruk till 2025

och till användning till 2030,
om vi bara får lov till det.

Och det andra alternativet
som kan bli klart i tid

är hushålls-solel
kompletterat med naturgas,

vilket vi kan använda i dag,

kontra batterierna
som fortfarande är under utveckling.

Vad håller då tillbaka
den nya kärnkraften?

Föråldrade regelverk
och gårdagens tankegångar.

Vi har inte använt de senaste rönen
om radiologiska hälsoeffekter

för att tänka igenom hur vi kommunicerar
med allmänheten

och övervakar tester av nya kärnreaktorer.

Vi har ny vetenskaplig kunskap
som vi måste använda

för att förbättra regleringen
av kärnkraftsindustrin.

För det andra så har vi en tankegång

att det tar 25 år och 2-5 miljarder dollar

för att utveckla ett kärnkraftverk.

Det kommer från den historiska,
militära tankegången

varifrån kärnkraften en gång kom.

De nya kärnkraftsbolagen säger

att de kan leverera effekten
för 5 cent per kWh;

de kan leverera den med 100 GW per år

de kan vara i demofas år 2025;

och de kan leverera för drift år 2030,

om vi bara ger dem en chans.

Just nu väntar vi i princip
på ett mirakel.

Vad vi behöver är ett val.

Om det inte kan göras säkert,
om det inte kan göras billigt,

skall det inte användas.

Men vad jag vill ni skall göra
är inte att föra fram en idé,

utan att skriva till era ledare,

skriva till ledare för NGO:s
som ni stödjer,

och be dem att ge er en valmöjlighet,

inte det förflutna.

Tack så mycket.

(Applåder)