Varför vi bör bygga skyskrapor av trä

Bygga en skyskrapa? Glöm stål och betong, säger arkitekt Michael Green. Bygg den av... trä. Som han beskriver i sitt fängslande föredrag, är det inte bara möjligt att bygga säkra, upp till trettio våningar höga, träbyggnader (eller högre, hoppas han), det är nödvändigt.

Det här är min farfar.

Och det här är min son.

Farfar lärde mig arbeta med trä
när jag var liten.

Han lärde mig också principen

att om man hugger ned ett träd
för att göra något av det,

bör man hedra trädets liv genom att
göra något så vackert som möjligt.

Min lille pojke påminde mig,

att trots all teknologi
och alla leksaker i världen,

kan ibland en liten träkloss,

om man staplar den högt,

faktiskt vara otroligt inspirerande.

Det här är mina byggnader.

Jag bygger runt om i världen,

från våra kontor
i Vancouver och New York.

Vi bygger
i olika storlekar och stilar,

och av olika material,
beroende på var vi är.

Trä är det material jag gillar mest,

och jag ska berätta
historien om trä.

Ett skäl att jag gillar det är

att varje gång folk
går in i mina träbyggnader,

märker jag att de reagerar helt annorlunda.

Jag har aldrig sett någon
gå in en byggnad

och krama
en stål- eller betongpelare,

men jag har faktiskt
sett det hända i en träbyggnad.

Jag har sett
hur folk rör vid träet,

och jag tror det finns
en anledning till det.

Precis som snöflingor,

kan två bitar trä
aldrig vara exakt likadana.

Det är underbart.

Jag vill tro att trä

sätter Moder jords fingeravtryck
på våra byggnader.

Det är Moder jords fingeravtryck

som gör att byggnaderna
knyter oss till naturen

i den byggda omgivningen.

Jag bor i Vancouver,
i närheten av en skog

som växer till trettiotre våningars höjd.

Ned efter kusten här i Kalifornien,

växer sekvojaträden
till fyrtio våningars höjd.

Men när vi tänker på byggnader i trä,

är de bara fyra våningar höga
på de flesta ställen i världen.

Byggregler begränsar
faktiskt möjligheterna att bygga

mycket högre än fyra våningar
på många ställen,

och så är det här i USA.

Det finns undantag.

Det behövs vissa undantag,

och min förhoppning är
att saker kommer att förändras.

Anledningen att jag tror det är

att idag bor hälften av oss i städer,

och den siffran
kommer att öka till 75 procent.

Städer och densitet betyder att
våra byggnader fortsätter att vara stora,

och jag tror att trä
kan spela en roll i städer.

Jag känner så, för tre miljarder människor
i dagens värld,

kommer inom de närmaste tjugo åren
att behöva nya hem.

Det är fyrtio procent av världen

som kommer att behöva
nya byggnader inom tjugo år.

Idag bor faktiskt
var tredje stadsbo i slummen.

En miljard människor bor i slummen.

Hundra miljoner människor är hemlösa.

Den enorma utmaningen för arkitekter
och samhället, när man bygger,

är att hitta en lösning på bostadsfrågan
för dessa människor.

Men utmaningen blir,
allteftersom vi flyttar till städerna,

att städerna är byggda
av dessa två material:

Stål och betong.

De är bra material,
men de tillhör förra seklet.

Dessutom är de material
som kräver väldigt mycket energi,

och som genererar
höga växthusgasutsläpp.

Stål representerar ungefär tre procent
av människans växthusgasutsläpp.

Och betong ligger på över fem procent.

Tänk på det.

Åtta procentav dagens växthusgasutsläpp

kommer från enbart dessa två material.

Vi tänker inte så mycket på det,

och tyvärr tänker vi nog inte ens
på byggnader så mycket som vi borde.

Det här är amerikansk
växthusgas-statistik.

Nästan hälften av växthusgaserna
är relaterade till byggnadsindustrin.

Tittar vi på energi,
är det samma historia.

Som ni ser, ligger transport
på andra plats i listan,

men det är vad vi hör talas om mest.

Trots att mycket av det
handlar om energi,

så handlar det också mycket om kol.

Problemet är, i slutändan,

att lösningen på problemet

med dessa tre miljarder människor
som behöver bostäder,

och klimatförändringen
är på en kollisionskurs

som redan är på gång.

Den utmaningen kräver nytänkande,

och jag tror att trä
kommer att bli en del av lösningen,

och jag ska berätta historien om varför.

Som arkitekt,
är trä det enda material,

stora material,
som jag kan bygga med

som redan växt med hjälp av solens kraft.

När ett träd växer i skogen
avger det syre

och absorberar koldioxid.

Sedan dör det och faller till marken,

och ger tillbaka koldioxiden
till atmosfären och marken.

Om det brinner upp i en skogsbrand

går koldioxiden
också tillbaka atmosfären.

Men om du använder träet i en byggnad,

en möbel eller en träleksak,

har det faktiskt en fantastisk kapacitet
att lagra kolet

och förse oss med en kolfälla.

En kubikmeter trä
kan lagra ett ton koldioxid.

Våra två klimatlösningar är uppenbarligen

att minska utsläppen,
och hitta lagringssätt.

Trä är det enda
huvudsakliga byggnadsmaterial

jag kan använda
som gör båda dessa saker.

Jag tror att vi har en etik som säger
att jorden förser oss med föda.

Och vi måste ändra till en etik som säger
att jorden förser oss med våra hem.

Hur ska vi klara av det
när vi urbaniserar i den här takten,

och vi tänker oss
träbyggnader på bara fyra våningar?

Vi måste dra ned på stål och betong,
och växa oss större.

Så vi har jobbat på
trettio våningar höga träbyggnader.

Vi har konstruerat dem
tillsammans med en ingenjör

vid namn Eric Karsh,
som jobbar med mig.

Vi gör det här nya arbetet
eftersom det nu finns nya träprodukter

som vi kallar limtimmerpaneler.

Det är paneler gjorda av ungträd

- små träd, små träbitar -

som limmats ihop till enorma paneler.

24 decimeter breda, 19.5 meter långa,
och i olika tjocklekar.

Det bästa sättet att beskriva det,
är att säga

att vi alla är vana vid
att bygga med 2tum4, när det gäller trä.

Det är vad folk tar för givet.

Att bygga med 2tum4 är lite som
legobitarna med åtta prickar

som vi lekte med som barn.

Man kan bygga alla möjliga
coola saker av lego i den storleken,

och av 2tum4.

Men kommer du ihåg när du var liten
och satt och sållade i din hög,

och hittade den där stora biten
med tjugofyra prickar,

och du tänkte "Häftigt!
Jag kan bygga någonting jättestort.

Det här blir toppen!"?

Det är skillnaden.

Limtimmerpaneler
är de där 24-pricksklossarna.

De ändrar skalan på det vi kan göra.

Vi har utvecklat något vi kallar FFTT,

en Creative Commons-lösning

till att bygga
ett väldigt flexibelt system

för att bygga med dessa stora paneler,

där vi kan resa sex våningar åt gången.

Den här filmen visar hur en byggnad
sätts ihop på ett väldigt enkelt sätt.

Men dessa byggnader är tillgängliga

för arkitekter och ingenjörer
att bygga vidare på

för olika kulturer runtom i världen
i olika arkitektursstilar och karaktärer.

För att kunna bygga säkert,

har vi faktiskt konstruerat byggnaderna

så att de fungerar
i en omgivning som Vancouver,

som ligger i
en mycket seismiskt aktiv zon,

även om de vore trettio våningar höga.

Varje gång jag nämner det här,
säger folk, naturligtvis,

till och med här på konferensen:

"Menar du allvar?
Trettio våningar? Hur ska det gå till?"

Det ställs en hel del bra frågor,

och viktiga frågor, som vi har
jobbat länge på att kunna besvara,

medan vi sammanställde
vår expertgranskade rapport.

Jag ska bara fokusera på ett fåtal.

Låt oss börja med brand,

för det är förmodligen
det första ni kommer att tänka på.

Helt rimligt.

Så här förklarar jag det.

Om jag bad någon
tända en tändsticka

och hålla upp ett vedträ
för att försöka sätta eld på det...

Det går inte, eller hur?
Det vet vi alla.

För att göra upp eld,

börjar du med små småflisor
och jobbar dig upp

och så småningom
kan du lägga veden på elden.

Och när du väl
lägger veden på elden

så brinner den,
med den brinner långsamt.

Limtimmerpaneler,
de här nya produkterna vi använder,

är i stort sett som veden.

Det är svårt att få dem att brinna,

och när de gör det, brinner de faktiskt
på utomordentligt förutsägbart sätt.

Vi kan göra förutsägelser
med hjälp av brandvetenskap,

och göra dessa byggnader
lika säkra som betong och stål.

Nästa stora problem - avskogning.

Arton procent
av vårt bidrag till växthusgasutsläppen

beror på avskogning.

Det sista vi vill
är att hugga ned träd.

Eller, det sista vi vill göra
är att hugga ned fel träd.

Det finns modeller
för hållbart skogsbruk

som låter oss
hugga ned träd på rätt sätt.

Och de är de enda träd som lämpar sig
för den här sortens system.

Jag tror faktiskt att de här idéerna

kommer att förändra
de ekonomiska aspekterna för avskogning.

I länder med avskogningsproblem

måste vi hitta ett sätt
att tillskriva skogen ett högre värde,

och faktiskt uppmuntra
människor att tjäna pengar

på väldigt kortroterande tillväxtcykler:

Tio-, tolv- eller femton-åriga träd
som används för dessa produkter,

gör det möjligt
att bygga i den här skalan.

Vi har räknat på ett tjugovåningshus.

Vi odlar tillräckligt med träd
i Nordamerika var trettonde minut.

Så mycket behövs det.

Den här kolhistorien är bra.

Om vi byggde ett tjugovåningshus
av cement och betong,

skulle cement-tillverkningen
resultera i 1 200 ton koldioxid.

Om vi byggde av trä,
enligt den här lösningen,

skulle vi lagra ungefär 3 100 ton,

med ett netto på 4 300 ton.

Det motsvarar
att ta bort ungefär 900 bilar

från gatorna under ett år.

Tänk tillbaka på de tre miljarder människorna

som behöver nya hem.

Kanske det här bidrar till en minskning.

Det här är början på en revolution
i hur vi bygger, hoppas jag.

Det här är det första nya sättet
att bygga skyskrapor

på säkert minst hundra år.

Utmaningen är att förändra
samhällets uppfattning om möjligheter.

En enorm utmaning.

Konstruktionen är,
ärligt sagt, den enkla delen.

Så här beskriver jag det.

Den första skyskrapan,
tekniskt sett

- och definitionen av en skyskrapa
är tio våningar hög, tro det eller ej -

men den första skyskrapan
var den här, i Chicago.

Folk var livrädda
för att gå under den.

Men bara fyra år senare
byggde Gustave Eiffel Eiffeltornet.

Och när han byggde Eiffeltornet

ändrade han siluetterna
på världens städer.

Det skapade konkurrens mellan ställen
som New York och Chicago,

där husutvecklare började
bygga allt större byggnader,

och bröt banan
för allt högre byggnader,

med allt bättre konstruktion.

Vi byggde den här modellen i New York,

som en teoretisk modell

på området för ett tekniskt universitet
som snart ska byggas.

Anledningen till
att vi valde den platsen

var för att visa hur dessa byggnader
skulle kunna se ut,

för exteriören kan ändras...

Det är egentligen bara strukturen
vi pratar om.

Vi valde det för att det är
ett tekniskt universitet,

och jag anser att trä är det mest
teknologiskt avancerade material

jag kan bygga med.

Det råkar bara vara så,
att moder natur äger patentet,

och det besvärar oss lite.

Men det är så det ska vara.

Naturens fingeravtryck
i vår byggda miljö.

Jag söker efter möjligheten

att skapa ett Eiffeltornsögonblick,
som vi kallar det.

Byggnader börjar resas
runt om i världen.

Det finns ett hus i London
med nio våningar.

Ett nytt hus i Australien,
som jag just byggt klart,

har tio eller elva, tror jag.

Vi har börjat bygga
allt högre träbyggnader.

Och vi hoppas att min hemstad, Vancouver,

möjligtvis tillkännager världens högsta,

på omkring tjugo våningar,

inte alltför långt in i framtiden.

Eiffeltornsögonblicket kommer att krossa
dessa godtyckliga maximihöjder,

och släppa in
träbyggnader i konkurrensen.

Jag tror att loppet har startat.

Tack!