Vi är inte redo för nästa utbrott

Under 2014 slapp världen undan ett globalt fruktansvärt utbrott av ebola, tack vare tusentals osjälviska sjukvårdsarbetare, plus en hel del tur, ärligt talat. I efterhand vet vi vad vi borde ha gjort på ett bättre sätt. Bill Gates föreslår att de nu är dags att göra verklighet av våra goda idéer, från scenarioplanering till vaccinforskning och utbildning av sjukvårdspersonal. Som han säger, "Vi behöver inte få panik ... men vi behöver sätta igång."

När jag var barn

var kärnvapenkrig den katastrof
som vi mest oroade oss för.

Det var därför vi hade
en sån här tunna i källaren,

fylld med matkonserver och vatten.

När kärnvapenattacken kom

skulle vi gå nedför trappan,
huka oss ner och äta ur tunnan.

(Skratt)

Idag ser den största risken
för global katastrof

inte ut så här.

Den ser ut så här.

Om något dödar över 10 miljoner människor
inom de närmaste årtiondena,

är det mer sannolikt ett smittsamt virus

snarare än ett krig.

Inte missiler, utan mikroorganismer.

En anledning till detta är att

vi har investerat enorma summor
i skydd mot kärnvapen.

Men vi har investerat väldigt lite
i system som kan stoppa en epidemi.

Vi är inte redo för nästa epidemi.

Se på ebola.

Ni har säkert alla
läst om det i tidningen,

många svåra utmaningar.

Jag följde det noga
genom de analysverktyg

som vi använder för
att mäta poliobekämpning.

Och när man tittar på vad som hände,

var inte problemet att systemet
inte fungerade bra nog,

problemet var att vi inte
hade något system alls.

Det saknades faktiskt
några väldigt viktiga delar.

Vi hade inte någon grupp av epidemiologer
som var redo, som skulle ha åkt,

sett vilken sjukdom det rörde sig om,
och hur mycket den hade spritt sig.

Rapporterna kom in på papper.

Den tog väldigt lång tid
innan den kom ut online

och den innehöll väldigt många fel.

Vi hade inte ett medicinskt team
som var redo att åka.

Vi hade inget sätt
att förbereda människor.

Läkare utan gränser
gjorde ett fantastiskt jobb

med att organisera volontärer.

Men vi var ändå mycket långsammare
än vi borde ha varit med att få ut

de tusentals hjälparbetarna
till de här länderna.

Och en stor epidemi skulle kräva
att vi hade hundratusentals hjälparbetare.

Det fanns ingen där som kunde
titta på alternativa behandlingsmetoder.

Ingen som kunde se över diagnostiken.

Ingen som kunde räkna ut
vilka hjälpmedel som skulle användas.

Vi skulle till exempel ha kunnat
ta blod från de som överlevde,

behandla det och återföra plasman
för att skydda dem.

Men det provades aldrig.

Det var mycket som saknades.

Och sådana här saker
är verkligen globala misstag.

WHO grundades för att övervaka epidemier,
men de gör inget av det jag nyss nämnde.

I filmer är det helt annorlunda.

Där finns en grupp snygga epidemiologer
som är redo att ge sig av,

de kommer fram, räddar alla,
men det händer bara i Hollywood.

Om vi inte förbereder oss
kan nästa katastof

bli mycket mer förödande än ebola.

Låt oss ta en titt på
hur ebola har utvecklats i år.

Ungefär 10 000 människor har dött,

och nästan alla dödsfall skedde
i tre västafrikanska länder.

Det finns tre orsaker till
att den inte spridde sig mer.

Den första var att det gjordes många
heroiska insatser av sjukvårdspersonal.

De hittade människorna
och förebyggde fler infektioner.

Den andra är virusets egenskaper.

Ebola sprider sig inte genom luften.

Och när en person väl blir smittsam

är de flesta så sjuka
att de är sängliggande.

För det tredje
nådde den inte stadsområden.

Det var bara tur.

Om den hade kommit
till mycket mer urbana områden

hade sjukdomsfallen varit många fler.

Nästa gång kanske vi inte har sådan tur.

Det kanske kommer ett virus där människor
mår tillräckligt bra när de är smittsamma

så att de kliver på ett plan
eller går till marknaden.

Källan till viruset skulle kunna vara
en naturlig epidemi som ebola

eller bioterrorism.

Så det finns saker som skulle kunna
göra skadan tusen gånger värre.

Vi kan se på en modell
över ett luftburet virus,

som spanska sjukan från 1918.

Det här skulle kunna hända:

Det skulle sprida sig
över världen mycket snabbt.

Ni ser att över 30 miljoner människor
dog i den epidemin.

Så det är ett allvarligt problem.

Vi borde vara oroliga.

Men vi kan faktiskt bygga
ett riktigt bra försvarssystem.

Vi har fördelarna av all vetenskap
och teknik som vi pratar om här.

Vi har mobiltelefoner

för att få information från allmänheten
och få ut information till dem.

Vi har satellitkartor där vi kan se
var människor är och vart de rör sig.

Vi har gjort framsteg inom biologin

som dramatiskt kan förändra
tiden det tar att undersöka ett smittämne

för att kunna göra mediciner och vacciner
som passar det smittämnet.

Så det finns hjälpmedel,

men hjälpmedlen måste sättas in
i ett globalt hälsosystem.

Och vi behöver vara förberedda.

Jag tror de bästa lektionerna
om hur vi bör förbereda oss

återigen kommer från krigsförberedelser.

Vi har alltid soldater
som är redo att ge sig av.

Vi har reservförband
som snabbt kan utöka styrkorna.

NATO har en mobil enhet
som kan agera mycket snabbt.

NATO gör många krigsövningar
för att veta om folk har rätt kunskaper.

Förstår de bränsle och logistik

och rätt radiofrekvenser?

Så att de verkligen är redo att ge sig av.

Det är den sortens saker vi behöver
för att kunna hantera en epidemi.

Vad är de viktigaste delarna?

Först och främst behöver vi
stark hälsovård i fattiga länder.

Det är där mammor
kan föda barn på ett tryggt sätt,

barn kan få sina vacciner.

Men det är också där
utbrottet kommer att synas först.

Vi behöver medicinska reservförband:

Massor av människor
med rätt utbildning och bakgrund

som är redo att ge sig av,
som har expertis.

Och sen behöver vi kombinera
den medicinska personalen med militär,

och dra nytta av att militären
kan röra sig snabbt, hantera logistik

och säkra områden.

Vi behöver göra simuleringar,

virusövningar, inte krigsövningar,
så att vi kan se var bristerna finns.

Senaste gången en virusövning
gjordes i USA var 2001,

och det gick inte så bra.

Så här långt står det
virus:1, människor: 0.

Slutligen behöver vi
massor av avancerad forskning

inom vacciner och diagnostik.

Det har kommit några stora genombrott,
till exempel via adenoassocierat virus,

som skulle kunna fungera mycket snabbt.

Jag har ingen exakt uppgift
om vad det skulle kosta,

men jag är ganska säker på

att det är lite jämfört med den skada
som annars skulle kunna ske.

Världsbanken estimerar att om vi får
en världsomspännande influensaepidemi

kommer de globala hälsokostnaderna
att överstiga 24 biljoner kronor

och vi skulle ha många miljoner dödsfall.

Dessa investeringar ger många fördelar

utöver att vi är förberedda
för en epidemi.

Den grundläggande hälsovården
och forskningen

skulle kunna minska
den globala ojämlikheten i hälsa

och göra världen
både mer rättvis och trygg.

Så jag tycker verkligen
att detta borde vara en prioritet.

Vi behöver inte få panik.

Vi behöver inte bunkra burkar med spagetti
eller gömma oss i källaren.

Men vi behöver sätta igång,
för tiden är inte på vår sida.

Om det finns något gott
som har kommit av ebolaepidemin

är det att den kan fungera
som en varning så att vi förbereder oss.

Om vi börjar nu kan vi vara redo
för nästa epidemi.

Tack.

(Applåder)