Vårt gemensamma tillstånd -- medvetandet

Filosofen John Searle lyfter fram vikten av att studera medvetandet -- och kullkastar systematiskt några vanliga invändningar mot att det ska tas på allvar. Vi lär oss allt mer om de processer i hjärnan som ger upphov till medvetandet. Det är ett viktigt första steg att acceptera medvetandet som ett biologiskt fenomen. Och nej, säger han, medvetandet är inte någon massiv datorsimulation. (Inspelat under TEDxCERN.)

Jag ska prata om medvetandet.

Varför medvetandet?

Tja, det är konstigt nog ett försummat ämne

i både vår vetenskapliga och filosofiska kultur.

Varför är det konstigt?

Jo, det är det viktigaste i våra liv

av en enkel, logisk orsak;

det är nämligen nödvändigt att vara medveten

för allt som är viktigt i våra liv.

Om du bryr dig om vetenskap, filosofi, musik, konst,
eller något annat

så hjälper det inte om du är en zombie
eller ligger i koma, eller hur?

Så, medvetandet är nummer ett.

Den andra orsaken är att när folk faktiskt

blir intresserade av det,
som jag tycker de borde,

så säger de ofta förskräckliga saker.

Och när de inte säger förskräckliga saker

utan försöker bedriva seriös forskning,

"Tja, det går trögt.
Det har varit dåligt med framsteg".

När jag först blev intresserad av detta
så tänkte jag

att det var ett enkelt biologiskt problem.

Låt oss se till att hjärnforskarna tar reda på

hur hjärnan fungerar.

Så jag åkte till UCSF och pratade med

alla de tunga neurobiologerna där

och de visade upp en viss otålighet

som forskare ofta gör om du ställer
pinsamma frågor.

Men det som slog mig var en kille som
otåligt sade --

han är en känd neurobiolog --
han sade, "Hör här,

i mitt område är de tillåtet att vara
intresserad av medvetandet

men skaffa en livstidstjänst först..."

Jag har nu arbetat länge med det här.

Jag tror faktiskt man kan få
livslång anställning

genom att studera medvetandet.

I så fall är det ett stort framsteg.

Okej, så varför denna märkliga motvilja

och fientlighet mot medvetandet?

Jag tror på en kombination
mellan två grenar

av vårt upplysta samhälle

vilka tror att det står mot varandra

men faktum är att det delar
samma antaganden.

En gren är den religiösa dualismen:

Medvetandet är inte en del av den fysiska världen.

Det är en del av den andliga världen

och tillhör själen

och själen är inte en del av den fysiska världen.

Det är traditionen om Gud, själen och
odödligheten.

Det finns en annan tradition
som tror sig vara emot detta

men som godtar det värsta antagandet.

Den traditionen tror att vi är
vetenskapliga materialister:

Medvetandet hör inte till den fysiska världen.

Antingen existerar det inte alls
eller så är det något helt annat,

ett datorprogram eller något annat knasigt,

men hursomhelst inte en del
av vetenskapen.

Jag brukade höra ett argument
som gav mig magvärk.

Så här lät det:

Vetenskapen är objektiv,
medvetandet är subjektivt,

därför kan det inte finnas
en vetenskap om medvetandet.

Okej, så dessa tvillingtraditioner har
förlamat oss.

Det är väldigt svårt att ta sig ur
dessa traditioner.

Jag har egentligen ett enda budskap
med denna föreläsning

och det är att medvetande är ett
biologiskt fenomen

som fotosyntes, matsmältning, celldelning --

ni vet, alla biologiska fenomen --
och när du väl har accepterat det

kommer många,
men inte alla, svåra frågor

om medvetandet att gå upp i rök.

Jag kommer gå igenom en del av dem.

Okej, jag lovade berätta om några av de

skandalösa sakerna som sagts
om medvetandet.

Ett: Medvetandet existerar inte.

Det är en illusion, som solnedgångar.

Vetenskapen har visat att solnedgångar
och regnbågar är illusioner,

så medvetandet är en illusion.

Två: Det kanske existerar men det är
något helt annat.

Det är ett datorprogram som körs
i hjärnan.

Tre: Nej, det enda som existerar är beteende.

Det är pinsamt hur stort inflytande
behaviorismen hade

men jag ska återkomma till det.

Och fyra: Medvetandet kanske existerar

men det kan inte påverka något
i världen.

Hur skulle andlighet kunna flytta på något?

När någon säger det till mig så tänker jag,

"Vill du se hur andlighet flyttar på något?

Se här; jag bestämmer mig
medvetet för att lyfta armen

och den förbaskade saken åker upp".
(skratt)

Dessutom,
(applåder)
notera följande:

Vi säger inte:
"Tja, det är lite som vädret i Genève.

Vissa dagar är det bra
och vissa dagar är det dåligt".

Nej, armen åker upp när jag vill det.

Okej. Jag ska berätta hur det är möjligt.

Jag har inte gett er en definition.

Det här går inte utan en definition.

Folk säger alltid att medvetandet
är svårt att definiera.

Jag tycker det är rätt enkelt
att definiera

om du inte försöker dig på
en vetenskaplig definition.

Vi är inte redo för en vetenskaplig definition

men här är det sunda förnuftets definition.

Medvetandet består av alla sorters

känslor och förnimmelser.

Det börjar på morgonen
när du vaknar upp ur en drömlös sömn

och fortsätter hela dagen tills du somnar,

dör eller på något annat sätt
blir medvetslös.

Drömmar är en form av medvetande
enligt denna definition.

Det var alltså sunda förnuftets definition.
Det är vårt mål.

Om du inte pratar om det,
då pratar du inte om medvetandet.

Men de tänker:
"Om så är fallet, då har vi ett stort problem.

Hur kan något sådant existera
i den verkliga världen?"

Och detta är, om du någonsin
tagit en filosofikurs,

det berömda "kropp-själ problemet".

Jag tror på en enkel förklaring även här.

Här är den: Alla våra medvetna tillstånd,
utan undantag,

orsakas av neurologiska
lågnivå processer i hjärnan

och de förverkligas i hjärnan

som högnivå- eller systemegenskaper.
.

Det är lika mystiskt
som vattnets flytande tillstånd.

Inte sant?
Det flytande tillståndet är inte någon extra juice

som sprutas ut av H2O-molekylerna.

Det är ett tillstånd som systemet befinner sig i.

Precis som vattnet i kannan kan förvandlas
från flytande till fast form

beroende på molekylernas beteende,

på samma sätt kan din hjärna
gå från ett medvetet tillstånd

till ett omedvetet tillstånd

beroende på molekylernas beteende.

Det berömda "kropp-själ problemet"
är inte svårare än så.

Okej?
Nu kommer vi in på svårare frågor.

Låt oss specificera medvetandets
exakta egenskaper

för att svara på de fyra invändningarna

som jag ställde upp.

För det första:
Medvetandet är verkligt och kan inte reduceras.

Du kan inte göra dig av med det.

Ni förstår,
skillnaden mellan verklighet och illusion

är skillnaden mellan hur saker uppfattas

i vårt medvetande och hur de verkligen är.

För vårt medvetande ...

-- jag gillar det franska "arc en ciel" --

ser det ut som en regnbåge på himlen

eller som att solen går ner över bergen.

Det verkar så,
men det är inte vad som händer på riktigt.

Att skilja mellan

hur saker verkar och verkligen är ...

det går inte -
på grund av medvetandets själva existens.

För vad beträffar själva medvetandets existens;

om det verkar som att du är medveten,

ja då är du medveten.

Om ett gäng experter säger till mig,

"Vi är mycket seriösa neurobiologer och

vi har studerat dig, Searle,
och vi tror inte att du är medveten,

du är en mycket välkonstruerad robot",

så tänker jag inte:
"Hmm, de kanske har rätt".

Jag tänker inte så för ett ögonblick,
eftersom...

Descartes begick en del misstag
men han men han hade rätt om följande.

Du kan inte tvivla på existensen
av ditt eget medvetande.

Okej, det var medvetandets första egenskap.

Det är verkligt och kan ej reduceras.

Du blir inte av med det
genom att visa att det är en illusion

såsom med andra vanliga illusioner.

Okej,
den andra egenskapen är den

som gett oss så stora bekymmer

och den är att alla medvetna tillstånd

har en kvalitativ karaktär.

Känslan av att dricka öl är inte samma

som känslan av att fylla i din skattedeklaration

eller av att lyssna på musik.
Denna kvalitativa känsla

genererar automatiskt en tredje egenskap,

nämligen att medvetna tillstånd är
per definition subjektiva

i den bemärkelsen att
de bara existerar då de upplevs

av någon människa eller något djur,

ett "jag" som upplever dem.

Kanske kommer vi att lyckas bygga
medvetna maskiner.

Men eftersom vi inte vet hur
våra hjärnor gör det

så har vi ännu inget bra utgångsläge
för att lyckas.

Okej,
en annan av medvetandets egenskaper

är att det kommer i förenade medvetna fält.

Jag har inte bara synen av människorna
framför mig,

ljudet av min röst
och tyngden av mina skor

mot golvet,
utan de upplevs av mig

som del av ett och samma
oerhörda medvetande-fält

som sträcker sig fram och tillbaka.

Detta är nyckeln till att förstå

medvetandets enorma kraft.

Men vi har inte lyckats göra en sådan robot.

Besvikelsen med robottekniken är att vi

inte vet hur man gör robotar medvetna

- så det finns ingen sådan maskin.

Okej, medvetandets nästa egenskap,

näst efter detta fantastiska medvetande-fält,

är att det fungerar kausalt för vårt beteende.

Jag gav er en vetenskaplig demonstration
genom att lyfta min hand

men hur är det möjligt?

Hur kan en tanke i min hjärna flytta på

materiella objekt?

Jag ska ge er svaret.

Vi har inget detaljerat svar

men vi känner till det grundläggande,
och det är

att en sekvens av nervimpulser

leder till att acetylkolin

frisätts i de motoriska nervcellernas axoner.

Ursäkta den filosofiska terminologin,

men, när det frisätts
i de motoriska nervcellernas axoner

händer det underbara saker i jonkanalerna

och den förbaskade armen åker upp.

Tänk nu på vad jag berättat för er.

En och samma händelse

- mitt medvetna beslut att sträcka upp armen -

har en aspekt som beskrivs av alla dessa

känslosamma, andliga kvalitéer.

Det är en tanke i min hjärna som samtidigt

utsöndrar acetylkolin

och får saker att hända

längs vägen från den motoriska hjärnbarken

genom nervfibrerna och vidare ner i armen.

Vad detta säger oss är
att våra traditionella ordförråd

för att diskutera dessa saker är
fullständigt föråldrade.

En och samma händelse har
både en beskrivning

som är neurobiologisk och en annan
som är mental,

och det är en och samma händelse-

det är så naturen fungerar.
Därför är det möjligt

för medvetandet att fungera kausalt.

Okej, med detta i åtanke,

efter att ha gått igenom
medvetandets olika egenskaper,

låt oss gå tillbaka och svara på
de tidigare nämnda invändningarna.

Den första var att medvetandet inte existerar

utan det är en illusion.
Jag har redan svarat på detta.

Jag tror inte vi behöver oroa oss för det.

Men den andra hade ett enormt inflytande

och hänger nog kvar fortfarande
och den var,

"Om medvetandet existerar
är det något helt annat.

Det är faktiskt ett datorprogram i hjärnan

och det vi behöver
för att återskapa medvetande

är det rätta programmet.

Glöm hårdvaran.
Vilken hårdvara som helst duger

förutsatt att den är tillräckligt avancerad och stabil".

Men, vi vet att det inte stämmer.

Alla som funderat över datorer

inser att det är fel eftersom
beräkningar

definieras som manipulering av symboler,

oftast ettor och nollor,
men vilka symboler som helst fungerar.

Du får en algoritm som du kan programmera

i binär kod och det definierar

vad ett datorprogram är.

Men det där handlar bara om syntax.
Det är symboliskt.

Vi vet att det mänskliga medvetandet
har något mer än så.

Det har ett innehåll i tillägg till syntaxen.

Det har semantik.

Det här argumentet lade jag fram ...

-- åh herregud --

för över 30 år sedan.

Det finns ett djupare argument underförstått
i det jag sagt

och jag vill berätta om det i korthet,
nämligen att

medvetandet skapar en
observatörs-oberoende verklighet.

Det skapar en verklighet bestående av
pengar, egendom

regeringar, äktenskap, CERN-konferenser,

cocktailpartyn och sommarsemestrar.

Alla dessa är konstruktioner i medvetandet.

Sådant existerar observatörs-relativt.

Det är endast för medvetna agenter
som en bit papper

blir pengar och en samling byggnader
blir ett universitet.

Begrunda nu det här med beräkningar.

Är de absoluta, såsom
styrka, massa och gravitationskraft?

Eller är de observatörs-relativa?

Vissa beräkningar har ett sanningsvärde.

Två plus två blir fyra.

Så är det, oavsett vad någon tycker.

Men när jag drar fram min miniräknare

för att göra beräkningen
så är det enda reella fenomenet

den elektroniska kretsen och dess beteende.

Det är det enda absoluta fenomenet.

Resten tolkas av oss.

Beräkningar existerar enbart
i relation till medvetandet.

Antingen utförs beräkningen av en medveten agent

eller så har han en tolkningsbar beräkningsmaskin.

Men det här betyder inte
att beräkningar är godtyckliga.

Jag betalade mycket för hårdvaran.

Men vi envisas med att förväxla

objektivitet och subjektivitet
som egenskaper hos verkligheten

och objektivitet och subjektivitet
som egenskaper hos påståenden.

Och, slutsatsen här är följande:

Det är möjligt att ha en totalt
objektiv vetenskap

inom vilken du gör objektiva och
riktiga påståenden

om ett område vars existens är subjektiv,

som existerar inuti den mänskliga hjärnan

bestående av subjektiva tillstånd av

förnimmelse, känsla eller närvaro.

Så invändningen mot en
objektiv vetenskap om medvetandet

-- eftersom medvetandet är subjektivt och vetenskapen objektiv -- är ett skämt.

Ett dåligt skämt om objektivitet och
subjektivitet.

Du kan göra objektiva påståenden

om ett subjektivt område

- och det är ju faktiskt
vad neurologer gör.

De har patienter som lider av smärtor

och de försöker göra objektiv vetenskap av det.

Okej, jag lovade att motbevisa grabbarna

och jag har ont om tid,

men tillåt mig att kullkasta några fler.

Jag sa att behaviorismen borde ses

som en av de stora pinsamheterna
inom vår intellektuella kultur

eftersom den motbevisas
i samma stund som du tänker på den.

Ditt mentala tillstånd skulle alltså
vara identiskt med ditt beteende?

Tja, tänk på skillnaden mellan
att känna smärta

och att uppvisa ett smärtbeteende.

Jag ska inte demonstrera smärtbeteende
men jag kan säga

att jag inte upplever någon smärta just nu.

Så det är ett uppenbart misstag.
Varför gjorde de detta misstag?

Misstaget var
-- läs litteraturen om detta

och du kommer se
samma fel gång på gång --

att de trodde att om man accepterar
medvetandets icke reducerbara existens

så överger man vetenskapen.

Då ger man upp 300 år av mänskliga framsteg,

mänskligt hopp och allt annat sådant.

Budskapet jag vill avsluta med är detta:

Medvetandet måste accepteras

som ett rent biologiskt fenomen,

lika mycket föremål för vetenskaplig analys

som vilket annat biologiskt eller annat

fenomen som helst.

Tack så mycket.

(Applåder)