Jag ska prata om medvetandet. Varför medvetandet? Tja, det är konstigt nog ett försummat ämne i både vår vetenskapliga och filosofiska kultur. Varför är det konstigt? Jo, det är det viktigaste i våra liv av en enkel, logisk orsak; det är nämligen nödvändigt att vara medveten för allt som är viktigt i våra liv. Om du bryr dig om vetenskap, filosofi, musik, konst, eller något annat så hjälper det inte om du är en zombie eller ligger i koma, eller hur? Så, medvetandet är nummer ett. Den andra orsaken är att när folk faktiskt blir intresserade av det, som jag tycker de borde, så säger de ofta förskräckliga saker. Och när de inte säger förskräckliga saker utan försöker bedriva seriös forskning, "Tja, det går trögt. Det har varit dåligt med framsteg". När jag först blev intresserad av detta så tänkte jag att det var ett enkelt biologiskt problem. Låt oss se till att hjärnforskarna tar reda på hur hjärnan fungerar. Så jag åkte till UCSF och pratade med alla de tunga neurobiologerna där och de visade upp en viss otålighet som forskare ofta gör om du ställer pinsamma frågor. Men det som slog mig var en kille som otåligt sade -- han är en känd neurobiolog -- han sade, "Hör här, i mitt område är de tillåtet att vara intresserad av medvetandet men skaffa en livstidstjänst först..." Jag har nu arbetat länge med det här. Jag tror faktiskt man kan få livslång anställning genom att studera medvetandet. I så fall är det ett stort framsteg. Okej, så varför denna märkliga motvilja och fientlighet mot medvetandet? Jag tror på en kombination mellan två grenar av vårt upplysta samhälle vilka tror att det står mot varandra men faktum är att det delar samma antaganden. En gren är den religiösa dualismen: Medvetandet är inte en del av den fysiska världen. Det är en del av den andliga världen och tillhör själen och själen är inte en del av den fysiska världen. Det är traditionen om Gud, själen och odödligheten. Det finns en annan tradition som tror sig vara emot detta men som godtar det värsta antagandet. Den traditionen tror att vi är vetenskapliga materialister: Medvetandet hör inte till den fysiska världen. Antingen existerar det inte alls eller så är det något helt annat, ett datorprogram eller något annat knasigt, men hursomhelst inte en del av vetenskapen. Jag brukade höra ett argument som gav mig magvärk. Så här lät det: Vetenskapen är objektiv, medvetandet är subjektivt, därför kan det inte finnas en vetenskap om medvetandet. Okej, så dessa tvillingtraditioner har förlamat oss. Det är väldigt svårt att ta sig ur dessa traditioner. Jag har egentligen ett enda budskap med denna föreläsning och det är att medvetande är ett biologiskt fenomen som fotosyntes, matsmältning, celldelning -- ni vet, alla biologiska fenomen -- och när du väl har accepterat det kommer många, men inte alla, svåra frågor om medvetandet att gå upp i rök. Jag kommer gå igenom en del av dem. Okej, jag lovade berätta om några av de skandalösa sakerna som sagts om medvetandet. Ett: Medvetandet existerar inte. Det är en illusion, som solnedgångar. Vetenskapen har visat att solnedgångar och regnbågar är illusioner, så medvetandet är en illusion. Två: Det kanske existerar men det är något helt annat. Det är ett datorprogram som körs i hjärnan. Tre: Nej, det enda som existerar är beteende. Det är pinsamt hur stort inflytande behaviorismen hade men jag ska återkomma till det. Och fyra: Medvetandet kanske existerar men det kan inte påverka något i världen. Hur skulle andlighet kunna flytta på något? När någon säger det till mig så tänker jag, "Vill du se hur andlighet flyttar på något? Se här; jag bestämmer mig medvetet för att lyfta armen och den förbaskade saken åker upp". (skratt) Dessutom, (applåder) notera följande: Vi säger inte: "Tja, det är lite som vädret i Genève. Vissa dagar är det bra och vissa dagar är det dåligt". Nej, armen åker upp när jag vill det. Okej. Jag ska berätta hur det är möjligt. Jag har inte gett er en definition. Det här går inte utan en definition. Folk säger alltid att medvetandet är svårt att definiera. Jag tycker det är rätt enkelt att definiera om du inte försöker dig på en vetenskaplig definition. Vi är inte redo för en vetenskaplig definition men här är det sunda förnuftets definition. Medvetandet består av alla sorters känslor och förnimmelser. Det börjar på morgonen när du vaknar upp ur en drömlös sömn och fortsätter hela dagen tills du somnar, dör eller på något annat sätt blir medvetslös. Drömmar är en form av medvetande enligt denna definition. Det var alltså sunda förnuftets definition. Det är vårt mål. Om du inte pratar om det, då pratar du inte om medvetandet. Men de tänker: "Om så är fallet, då har vi ett stort problem. Hur kan något sådant existera i den verkliga världen?" Och detta är, om du någonsin tagit en filosofikurs, det berömda "kropp-själ problemet". Jag tror på en enkel förklaring även här. Här är den: Alla våra medvetna tillstånd, utan undantag, orsakas av neurologiska lågnivå processer i hjärnan och de förverkligas i hjärnan som högnivå- eller systemegenskaper. . Det är lika mystiskt som vattnets flytande tillstånd. Inte sant? Det flytande tillståndet är inte någon extra juice som sprutas ut av H2O-molekylerna. Det är ett tillstånd som systemet befinner sig i. Precis som vattnet i kannan kan förvandlas från flytande till fast form beroende på molekylernas beteende, på samma sätt kan din hjärna gå från ett medvetet tillstånd till ett omedvetet tillstånd beroende på molekylernas beteende. Det berömda "kropp-själ problemet" är inte svårare än så. Okej? Nu kommer vi in på svårare frågor. Låt oss specificera medvetandets exakta egenskaper för att svara på de fyra invändningarna som jag ställde upp. För det första: Medvetandet är verkligt och kan inte reduceras. Du kan inte göra dig av med det. Ni förstår, skillnaden mellan verklighet och illusion är skillnaden mellan hur saker uppfattas i vårt medvetande och hur de verkligen är. För vårt medvetande ... -- jag gillar det franska "arc en ciel" -- ser det ut som en regnbåge på himlen eller som att solen går ner över bergen. Det verkar så, men det är inte vad som händer på riktigt. Att skilja mellan hur saker verkar och verkligen är ... det går inte - på grund av medvetandets själva existens. För vad beträffar själva medvetandets existens; om det verkar som att du är medveten, ja då är du medveten. Om ett gäng experter säger till mig, "Vi är mycket seriösa neurobiologer och vi har studerat dig, Searle, och vi tror inte att du är medveten, du är en mycket välkonstruerad robot", så tänker jag inte: "Hmm, de kanske har rätt". Jag tänker inte så för ett ögonblick, eftersom... Descartes begick en del misstag men han men han hade rätt om följande. Du kan inte tvivla på existensen av ditt eget medvetande. Okej, det var medvetandets första egenskap. Det är verkligt och kan ej reduceras. Du blir inte av med det genom att visa att det är en illusion såsom med andra vanliga illusioner. Okej, den andra egenskapen är den som gett oss så stora bekymmer och den är att alla medvetna tillstånd har en kvalitativ karaktär. Känslan av att dricka öl är inte samma som känslan av att fylla i din skattedeklaration eller av att lyssna på musik. Denna kvalitativa känsla genererar automatiskt en tredje egenskap, nämligen att medvetna tillstånd är per definition subjektiva i den bemärkelsen att de bara existerar då de upplevs av någon människa eller något djur, ett "jag" som upplever dem. Kanske kommer vi att lyckas bygga medvetna maskiner. Men eftersom vi inte vet hur våra hjärnor gör det så har vi ännu inget bra utgångsläge för att lyckas. Okej, en annan av medvetandets egenskaper är att det kommer i förenade medvetna fält. Jag har inte bara synen av människorna framför mig, ljudet av min röst och tyngden av mina skor mot golvet, utan de upplevs av mig som del av ett och samma oerhörda medvetande-fält som sträcker sig fram och tillbaka. Detta är nyckeln till att förstå medvetandets enorma kraft. Men vi har inte lyckats göra en sådan robot. Besvikelsen med robottekniken är att vi inte vet hur man gör robotar medvetna - så det finns ingen sådan maskin. Okej, medvetandets nästa egenskap, näst efter detta fantastiska medvetande-fält, är att det fungerar kausalt för vårt beteende. Jag gav er en vetenskaplig demonstration genom att lyfta min hand men hur är det möjligt? Hur kan en tanke i min hjärna flytta på materiella objekt? Jag ska ge er svaret. Vi har inget detaljerat svar men vi känner till det grundläggande, och det är att en sekvens av nervimpulser leder till att acetylkolin frisätts i de motoriska nervcellernas axoner. Ursäkta den filosofiska terminologin, men, när det frisätts i de motoriska nervcellernas axoner händer det underbara saker i jonkanalerna och den förbaskade armen åker upp. Tänk nu på vad jag berättat för er. En och samma händelse - mitt medvetna beslut att sträcka upp armen - har en aspekt som beskrivs av alla dessa känslosamma, andliga kvalitéer. Det är en tanke i min hjärna som samtidigt utsöndrar acetylkolin och får saker att hända längs vägen från den motoriska hjärnbarken genom nervfibrerna och vidare ner i armen. Vad detta säger oss är att våra traditionella ordförråd för att diskutera dessa saker är fullständigt föråldrade. En och samma händelse har både en beskrivning som är neurobiologisk och en annan som är mental, och det är en och samma händelse- det är så naturen fungerar. Därför är det möjligt för medvetandet att fungera kausalt. Okej, med detta i åtanke, efter att ha gått igenom medvetandets olika egenskaper, låt oss gå tillbaka och svara på de tidigare nämnda invändningarna. Den första var att medvetandet inte existerar utan det är en illusion. Jag har redan svarat på detta. Jag tror inte vi behöver oroa oss för det. Men den andra hade ett enormt inflytande och hänger nog kvar fortfarande och den var, "Om medvetandet existerar är det något helt annat. Det är faktiskt ett datorprogram i hjärnan och det vi behöver för att återskapa medvetande är det rätta programmet. Glöm hårdvaran. Vilken hårdvara som helst duger förutsatt att den är tillräckligt avancerad och stabil". Men, vi vet att det inte stämmer. Alla som funderat över datorer inser att det är fel eftersom beräkningar definieras som manipulering av symboler, oftast ettor och nollor, men vilka symboler som helst fungerar. Du får en algoritm som du kan programmera i binär kod och det definierar vad ett datorprogram är. Men det där handlar bara om syntax. Det är symboliskt. Vi vet att det mänskliga medvetandet har något mer än så. Det har ett innehåll i tillägg till syntaxen. Det har semantik. Det här argumentet lade jag fram ... -- åh herregud -- för över 30 år sedan. Det finns ett djupare argument underförstått i det jag sagt och jag vill berätta om det i korthet, nämligen att medvetandet skapar en observatörs-oberoende verklighet. Det skapar en verklighet bestående av pengar, egendom regeringar, äktenskap, CERN-konferenser, cocktailpartyn och sommarsemestrar. Alla dessa är konstruktioner i medvetandet. Sådant existerar observatörs-relativt. Det är endast för medvetna agenter som en bit papper blir pengar och en samling byggnader blir ett universitet. Begrunda nu det här med beräkningar. Är de absoluta, såsom styrka, massa och gravitationskraft? Eller är de observatörs-relativa? Vissa beräkningar har ett sanningsvärde. Två plus två blir fyra. Så är det, oavsett vad någon tycker. Men när jag drar fram min miniräknare för att göra beräkningen så är det enda reella fenomenet den elektroniska kretsen och dess beteende. Det är det enda absoluta fenomenet. Resten tolkas av oss. Beräkningar existerar enbart i relation till medvetandet. Antingen utförs beräkningen av en medveten agent eller så har han en tolkningsbar beräkningsmaskin. Men det här betyder inte att beräkningar är godtyckliga. Jag betalade mycket för hårdvaran. Men vi envisas med att förväxla objektivitet och subjektivitet som egenskaper hos verkligheten och objektivitet och subjektivitet som egenskaper hos påståenden. Och, slutsatsen här är följande: Det är möjligt att ha en totalt objektiv vetenskap inom vilken du gör objektiva och riktiga påståenden om ett område vars existens är subjektiv, som existerar inuti den mänskliga hjärnan bestående av subjektiva tillstånd av förnimmelse, känsla eller närvaro. Så invändningen mot en objektiv vetenskap om medvetandet -- eftersom medvetandet är subjektivt och vetenskapen objektiv -- är ett skämt. Ett dåligt skämt om objektivitet och subjektivitet. Du kan göra objektiva påståenden om ett subjektivt område - och det är ju faktiskt vad neurologer gör. De har patienter som lider av smärtor och de försöker göra objektiv vetenskap av det. Okej, jag lovade att motbevisa grabbarna och jag har ont om tid, men tillåt mig att kullkasta några fler. Jag sa att behaviorismen borde ses som en av de stora pinsamheterna inom vår intellektuella kultur eftersom den motbevisas i samma stund som du tänker på den. Ditt mentala tillstånd skulle alltså vara identiskt med ditt beteende? Tja, tänk på skillnaden mellan att känna smärta och att uppvisa ett smärtbeteende. Jag ska inte demonstrera smärtbeteende men jag kan säga att jag inte upplever någon smärta just nu. Så det är ett uppenbart misstag. Varför gjorde de detta misstag? Misstaget var -- läs litteraturen om detta och du kommer se samma fel gång på gång -- att de trodde att om man accepterar medvetandets icke reducerbara existens så överger man vetenskapen. Då ger man upp 300 år av mänskliga framsteg, mänskligt hopp och allt annat sådant. Budskapet jag vill avsluta med är detta: Medvetandet måste accepteras som ett rent biologiskt fenomen, lika mycket föremål för vetenskaplig analys som vilket annat biologiskt eller annat fenomen som helst. Tack så mycket. (Applåder)