Varför vissa av oss inte har en given livsuppgift

Vad vill du bli när du blir stor? Om du inte är säker på om du vill göra bara en sak under resten av livet är du inte ensam. I det här upplysande föredraget beskriver författaren och konstnären Emilie Wapnick den sortens människor som hon kallar "multipotentiella" - som har många olika intressen och jobb under sin livstid. Är du en av dem?

Räck upp handen
om du någonsin har fått frågan

"Vad vill du bli när du blir stor?"

Om du skulle gissa,

hur gammal tror du att du var
när du fick frågan första gången?

Håll bara upp fingrar.

Tre. Fem. Tre. Fem. Fem. OK.

Räck upp handen om frågan

"Vad vill du bli när du blir stor?"

någonsin har känts jobbig.

(Skratt)

På något sätt jobbig.

Jag är en som aldrig
har kunnat svara på frågan

"Vad vill du bli när du blir stor?"

Problemet var inte
att jag inte hade några intressen -

det var att jag hade för många.

I gymnasiet gillade jag engelska
och matte och konst

och jag byggde webbplatser

och jag spelade gitarr i ett punkband
som hette Frustrated Telephone Operator.

Du kanske har hört om oss.

(Skratt)

Det här fortsatte efter gymnasiet,

och efter ett tag började jag
märka ett mönster hos mig själv.

Jag blev intresserad av ett område

och kastade mig in i det, blev uppslukad
och ganska bra på vad det nu var,

och sen kom jag till en punkt
där jag började bli uttråkad.

Oftast brukade jag försöka
hålla mig kvar ändå,

för jag att redan hade lagt ner
så mycket tid och energi

och ibland pengar i det här.

Men efter hand blev känslan av tristess,

känslan av, jaha, nu kan jag det här,
det ger mig ingen utmaning längre -

det blev för mycket.

Och jag blev tvungen att ge upp det.

Men sen blev jag intresserad
av något annat,

något helt orelaterat,
och jag kastade mig in i det,

och bli uppslukad, och jag sa,
"Ja! Jag har hittat min grej",

och sen kom jag till samma ställe igen
där jag började bli uttråkad.

Och tids nog gav jag upp det.

Men då upptäckte jag något nytt
och helt annorlunda,

och kastade mig in i det.

Det här mönstret kändes väldigt jobbigt,

av två anledningar.

Det första var att jag inte var säker

på hur jag skulle göra
något av det här till en karriär.

Jag trodde att jag till slut
skulle behöva välja en sak,

förneka alla mina andra passioner,

och bara acceptera att vara uttråkad.

Den andra anledningen till
att det kändes så jobbigt

var lite mer personlig.

Jag var orolig över
att det var något fel på det,

och att det var fel på mig
som inte kunde hålla fast vid något.

Jag oroade mig över
att vara rädd att engagera mig,

att jag var splittrad,
eller att jag förstörde för mig själv,

att jag var rädd för min egen framgång.

Om du kan relatera till min historia
och till de här känslorna

vill jag att du frågar dig själv

som jag önskar att jag hade gjort då.

Fråga dig själv var du lärde dig
att koppla ihop fel och abnormitet

med att göra många saker.

Jag kan berätta var du lärde dig det:

Du lärde dig det från kulturen.

Vi får höra frågan
"Vad vill du bli när du blir stor?"

första gången när vi är ungefär fem.

Egentligen är det ingen som bryr sig om
vad man säger i den åldern.

(Skratt)

Det anses vara en harmlös fråga

som man ställer till små barn
för att få gulliga svar,

som "Jag vill bli astronaut"
eller "Jag vill bli ballerina",

eller "Jag vill bli pirat".

Lägg till valfri Halloween-kostym.

(Skratt)

Men samma fråga ställs till oss
om och om igen

medan vi växer upp, i olika former.

Gymnasieelever kanske får frågan
om vad de ska läsa på högskolan.

Och vid någon tidpunkt går

"Vad vill du bli när du blir stor?"

från att vara den gulliga övning
som det en gång var

till något som håller oss vakna på natten.

Varför?

Även om frågan inspirerar barn
att drömma om vad de kan bli

så får den dem inte
att drömma om allt de kan bli.

Den gör faktiskt motsatsen,

för när man frågar någon
om vad de vill bli

så kan man inte svara 20 olika saker,

för då skulle välmenande vuxna
skrocka och säga,

"Åh vad gulligt, men du kan inte bli
både violinmakare och psykolog.

Du måste välja."

Det här är doktor Bob Childs -

(Skratt)

och han är fiolbyggare och psykoterapeut.

Och det här är Amy Ng, en chefredaktör
som blivit illustratör, entreprenör,

lärare och creative director.

Men de flesta barn får aldrig
höra talas om sådana människor.

Allt de hör

är att de kommer att behöva välja.

Och inte bara det.

Det här att vara väldigt specialiserad

romantiseras verkligen i vår kultur.

Det är den här idén om ett öde,
eller den givna livsuppgiften,

idén om att vi alla har en underbar sak

som vi är menade att göra
under vår tid här på jorden,

och man behöver ta reda på vad det är

och ägna sitt liv åt det.

Men vad händer om du inte
är skapt på det här sättet?

Om det finns många olika ämnen
som du är nyfiken på,

och det finns många saker du vill göra?

Det finns ingen plats för någon som du
i det här upplägget.

Så du kanske känner dig utanför.

Du kanske känner dig som
att du inte fyller någon funktion.

Och det kanske känns
som att det är något fel på dig.

Det är inget fel på dig.

Du är multipotentiell.

(Skratt)

(Applåder)

Om man är multipotentiell

har man många intressen
och kreativa sysselsättningar.

Det är svårt att uttala.

Det kanske hjälper
om du delar upp det i tre delar:

multi, potent och iell.

Man kan också använda
en av de andra termerna

som handlar om samma sak,

som universalgeni, en renässansmänniska.

Under renässansen

ansågs det faktiskt idealt
att vara välinsatt i flera discipliner.

Barbara Sher talar om oss som "scannare".

Använd vilken term du vill,
eller uppfinn din egen.

Jag måste säga att det är ganska passande
att vi som grupp inte har kunnat enas

om en gemensam identitet.

(Skratt)

Det är enkelt att se sin multipotential

som en begränsning eller en svårighet
som man måste komma över.

Men vad jag har lärt mig
genom att prata med människor

och skriva om de här idéerna
på min webbplats

är att det finns några oerhörda styrkor
med att vara på det här sättet.

Här är tre

multipotentiella superkrafter.

Ett: idésyntes.

Det vill säga att kombinera
två eller fler fält

och skapa något nytt där de möts.

Sha Hwang och Rachel Binx
drog nytta av sina delade intressen

av kartografi, datavisualisering,
resor, matematik och design

när de grundade Meshu.

Meshu är ett företag som skapar smycken
som är inspirerade av geografi.

Sha och Rachel kom på
den här unika idén

inte trots, utan på grund av
sin mångskiftande mix

av kunskaper och erfarenheter.

Innovation sker i överlappande områden.

Det är där nya idéerna föds.

Och multipotentiella,
med alla sina bakgrunder,

har tillgång till många
av de överlappande områdena.

Den andra superkraften
som multipotentiella har

är snabb inlärning.

När vi multipotentiella
blir intresserade av något,

går vi verkligen in för det.

Vi observerar allt vi kan få tag i.

Vi är också vana vid att vara nybörjare,

för vi har varit nybörjare
så många gånger förr,

och det betyder att vi är mindre rädda
för att prova nya saker

och kliva ut ur våra komfortzoner.

Dessutom är många färdigheter
överförbara mellan discipliner,

och vi tar med oss allt vi har lärt oss
till varje nytt område vi tar oss an,

så vi börjar sällan på noll.

Nora Dunn är en frilansande författare
som reser på heltid.

Efter att ha varit konsertpianist som barn
finslipade hon ett otroligt muskelminne.

Nu är hon snabbast vid tangentbordet
av de hon känner till.

(Skratt)

Innan hon blev författare
var Nora ekonomiplanerare.

Hon blev tvungen att lära sig säljteknik

när hon startade sin firma,

och den färdigheten hjälper henne nu

att skriva övertygande följebrev
till förläggare.

Det är sällan bortkastad tid
att ägna sig åt något som du dras till,

även om du slutar efter ett tag.

Du kan använda den kunskapen
inom ett helt annat område,

på ett sätt som du inte
hade kunnat förutse.

Den tredje multipotentiella superkraften

är anpassningsbarhet;

det vill säga förmågan att förvandlas
till vad du än behöver vara

i en given situation.

Abe Cajudo är ibland videoregissör,
ibland webbdesigner,

ibland konsult åt Kickstarter,
ibland lärare, och ibland,

tydligen, James Bond.

(Skratt)

Han är värdefull
för att han gör ett bra jobb.

Han är ännu mer värdefull
därför att han kan ta på sig olika roller,

beroende på vilka behov hans kunder har.

Månadstidningen Fast Company
identifierade anpassningsbarhet

som den viktigaste färdigheten
att utveckla för att lyckas

på 2000-talet.

Den ekonomiska världen
ändras så snabbt och oförutsägbart

att det är de människor
och organisationer som kan svänga om

för att möta marknadens krav
som det kommer att gå bra för.

Idésyntes, snabb inlärning
och anpassning: tre färdigheter

som multipotentiella behärskar väl,

och tre färdigheter som de kan förlora
om de tvingas snäva in sitt fokus.

Som samhälle ligger det i vårt intresse
att uppmuntra multipotentiella

att vara sig själva.

Vi har många komplexa,
multidimensionella problem

i världen just nu,
och vi behöver kreativa personer

som tänker utanför boxen
för att hantera dem.

Vi säger att du är en sann specialist.

Du kom ut ur din mammas mage

och visste direkt att du ville bli
hjärnkirurg, specialiserad på barn.

Oroa dig inte -
det är inget fel på dig heller.

(Skratt)

De bästa teamen
bildas faktiskt av en specialist

och en multipotentiell som parats ihop.

Specialisten kan djupdyka
och implementera idéer,

medan den multipotentiella tar med sig
sin kunskapsbredd in i projektet.

Det är ett vackert partnerskap.

Men vi borde alla utveckla
våra liv och karriärer

efter hur vi är skapta.

Tyvärr blir multipotentiella
oftast uppmuntrade

att helt enkelt vara mer
som sina specialiserade vänner.

Med det sagt,

om det finns en sak
som du tar med dig från det här talet,

hoppas jag att det är det här:

Stå för den du är, vad det än innebär.

Om du är specialist i hjärtat,

specialisera dig.

Det är där du kommer
att göra din största insats.

Men till alla multipotentiella i rummet,

även dem av er som kanske
har insett att ni är det

under de senaste 12 minuterna --

(Skratt)

till er säger jag:

Ta tillvara på dina många passioner.

Följ nyfikenheten dit den leder dig.

Utforska dina överlappande områden.

Att stå för hur vi fungerar inuti

leder till ett lyckligare,
mer autentiskt liv.

Och kanske ännu viktigare -
ni multipotentiella:

världen behöver oss.

Tack.

(Applåder)