Faraon som inte ville bli bortglömd - Kate Narev

Se den kompletta lektionen här: http://ed.ted.com/lessons/the-pharaoh-that-wouldn-t-be-forgotten-kate-narev

Hatshepsut var en kvinnlig farao som regerade i Egypten under perioden Nya Riket. 20 år efter hennes död krossade någon statyerna av henne, tog ett huggjärn för att utplåna hennes namn och avbildningar från historien. Men vem gjorde det? Och varför? Kate Narev utreder Hatshepsuts historia på jakt efter ledtrådar för att lösa denna uråldriga gåta.

Lektionen gjord av: Kate Narev
Berättare: Addison Anderson
Animation: Steff Lee

För 3 500 år sedan i Egypten,

blev en nobel farao
utsatt för en våldsam attack.

Men attacken var inte kroppslig.

Denna kunglighet hade varit död i 20 år.

Attacken var riktad mot historien,

en handling av "damnatio memoriae";
fördömande av minne.

Någon krossade statyerna av faraon,

tog ett huggjärn för att utplåna faraons
namn och avbildningar från historien.

Vem var faraon, och
vad låg bakom attacken?

Detta är förklaringen:

Farao Hatshepsut var kvinna.

I normala fall skulle hon
aldrig blivit farao.

Även om det var fullt lagligt
för en kvinna att vara monark

gick det emot vissa grundläggande
egyptiska övertygelser.

För det första:

Faraon var den manliga guden
Horus förkroppsligad.

För det andra:

Att bryta mot traditionen av manligt styre

var att utmana "Maat",
som betyder "sanning";

en tro på ordning och rättvisa,
som var mycket viktigt för egyptierna.

Hatshepsut försökte kanske anpassa sig

till tron på sambandet
mellan ordning och patriarkat

genom de titlar hon antog.

Hon tog namnet Maatkare,

och refererade ibland
till sig själv som Hatshepsu,

med en manlig ändelse på sitt namn.

Men det verkar inte ha övertygat alla,

och kanske utplånade någon
hennes avbildningar

så att världen skulle glömma bort

brottet mot Maat,

och Egypten skulle komma i balans igen.

Dessutom var inte Hatshepsut
den legitima arvingen till tronen,

utan en regent; en tillfällig
bisittare till monarken.

Den egyptiska kungakronan
gick traditionellt från far till son.

Den gick från Thutmose I

till hans son Thutmose II,
som var Hatshepsuts make.

Sedan skulle den gått från Thutmose II
direkt till hans son Thutmose III,

men Thutmose III var bara
en liten pojke när hans pappa dog.

Hatshepsut, den döde faraons
första fru och änka,

klev in som regent för sin styvson

men regerade tillsammans med honom
som en fullfjädrad farao.

Kanske var Thutmose III arg för detta.

Kanske var det han
som utplånade hennes avbildningar.

Det är också möjligt att det var någon
som ville vanära Hatshepsut

för att hon var en dålig farao.

Men bevisen tyder på
att hon faktiskt var ganska bra.

Hon uppfyllde förtjänstfullt
den traditionella rollen.

Hon var en stor byggherre.

Hennes begravningstempel, Djeser-Djeseru,

var ett arkitektoniskt fenomen för sin tid

och beundras än idag.

Hon förbättrade Egyptens ekonomi

genom att sätta upp handelsförbindelser
med det avlägsna landet Punt.

Hon hade starka religiösa förbindelser.

Hon hävdade till och med
att hon var dotter till landets gud, Amon.

Hon hade en framgångsrik militär karriär,
inklusive ett fälttåg till Nubien,

och hävdar att hon slogs
jämsides med sina soldater.

Vi måste dock vara försiktiga

när vi utvärderar Hatshepsuts karriär,

eftersom det mesta av bevisen
skrevs av Hatshepsut själv.

Hon berättar sin egen historia
med bilder och skrift

på väggarna på sitt gravtempel

och det röda kapellet hon byggde åt Amon.

Så, vem försökte utplåna
Hatshepsut ur historien?

Den som ofta misstänks är hennes styvson,
och tillika brorson, Thutmose III.

Gjorde han det av ilska
för att hon stal hans tron?

Det är osannolikt, eftersom det gjordes

först 20 år efter att Hatshepsut dött.

Det är en väldigt lång tid
av ilska innan man agerar.

Kanske gjorde han det så hans regeringstid
skulle framstå som starkare.

Mest troligt är det att han
eller någon annan gjorde det

så att folket skulle glömma att det
någonsin suttit en kvinna på tronen.

Hennes avvikande kön var helt enkelt
ett för stor hot mot "Maat"

och måste utplånas ur historien.

Lyckligtvis var de gamla censorerna
inte tillräckligt noggranna.

Tillräckligt med bevis överlevde
så vi kan pussla ihop vad som hände,

så att historien om denna unika
och starka kvinna kan berättas idag.