Tror du att din e-post är privat? Tänk om!

Att skicka e-post är som att skicka ett vykort, säger forskaren Andy Yen i detta tankeväckande föredrag: vem som helst kan läsa det, trots att kryptering, tekniken för att skydda e-postkommunikation, faktiskt finns.
Det är bara det att tekniken fram till nu har varit krånglig att installera och att använda. Med hjälp av en demonstration av ett e-postprogram han designat tillsammans med kollegor på CERN, hävdar Yen att kryptering kan göras så enkel att den blir standard, något som skulle ge oss verklig e-postintegritet.

För tjugofem år sedan skapade
forskare vid CERN World Wide Web.

Sedan dess har internet förändrat
vårt sätt att kommuncera,

vårt sätt att göra affärer,
till och med vårt sätt att leva.

På många sätt

har idéerna som födde Google,
Facebook, Twitter och många andra,

verkligen förändrat våra liv,

och gett oss många fördelar, till exempel
ett mer sammankopplat samhälle.

Det finns emellertid också
nackdelar med detta.

Idag har en genomsnittlig person
häpnadsväckande mängder

personlig information online,

och det byggs på varje gång
vi postar något på Facebook,

söker något på Google,

och varje gång vi skickar e-post.

Många tänker säkert,

ett e-postmeddelande,
det är ju inget i det, eller hur?

Men om du tänker på
all e-post på ett år,

eller en livstids e-post,

säger det sammantaget en hel del.

Det talar om var vi har varit,
vilka vi har träffat,

och på sätt och vis,
till och med vad vi tänker på.

Det läskiga med detta är att data
består för evigt,

så din data kan,
och kommer att, överleva dig.

Det som har hänt är att vi till stor del
har förlorat kontrollen över data

och integritet.

Så i år, när webben fyller 25,

är det viktigt för oss att ta en stund

och fundera över konsekvenserna av detta.

Vi måste verkligen tänka till.

Vi har förlorat integritet, ja,

men vi har även förlorat
själva tanken på integritet.

Om ni tänker tillbaka,

de flesta här minns förmodligen
hur livet var innan internet,

men idag finns en ny generation

som från väldigt ung ålder
lär sig att dela allt online,

och det är en generation som inte
kommer att minnas när data var privat.

Fortsätter vi på den vägen
så kommer det, om 20 år,

vara så att ordet "integritet"
betyder något helt annat

än vad det gör för dig och mig.

Så det är dags för oss
att fundera en stund på

om det finns något vi kan göra åt detta?

Jag tror det går.

Låt oss titta på en av de mest
använda kommunikationsformerna

i världen idag: e-post.

Innan e-posten uppfanns,
kommunicerade vi mest med brev,

i en ganska enkel process.

Man började med att skriva
sitt meddelande på ett papper,

som placerades i ett förseglat kuvert,

och sedan skickade man det

efter att man satt frimärke
och adress på det.

Oturligt nog, idag

när vi skickar e-post,
skickar vi inte ett brev.

Det man skickar är, på många sätt,
egentligen ett vykort,

på så vis att alla som ser det

från att det lämnar din dator
tills det når mottagaren,

kan läsa hela innehållet.

Lösningen på detta
har varit känd rätt så länge,

och det finns många sätt att göra det.

Den enklaste lösningen
är att använda kryptering,

och idén är rätt så enkel.

Först krypterar man anslutningen

mellan datorn och e-postservern.

Sedan krypterar man data
som finns på servern.

Det finns dock ett problem med detta,

och det är att e-postservern
också lagrar krypteringsnycklarna,

så man har ett riktigt stort lås
med nyckeln liggandes bredvid.

Och inte bara det, vilken regering
som helst kan lagligt fråga efter

och få nyckeln till din data,

helt utan att du vet om det.

Lösningen på detta är
i princip ganska enkel:

Man ger alla egna nycklar,

och säkerställer att servern
inte har nycklarna.

Det verkar förnuftigt, eller hur?

Då undrar man förstås
varför detta inte har gjorts redan?

Om man verkligen tänker på det,

ser man att affärsmodellen
på internet idag,

inte är kompatibel med integritet.

Se bara på några av de största
namnen på nätet,

så ser du att annonsering
spelar en enorm roll.

Bara det här året annonseras det
för 137 miljarder dollar,

och för att optimera reklamen vi ser

måste företag veta allt om oss.

De behöver veta var vi bor,

hur gamla vi är, vad vi gillar,
vad vi inte gillar,

och allt annat de kan få reda på.

Och tänk på det,

det bästa sättet att få denna information
är att invadera vår integritet.

Så dessa företag kommer inte
att ge oss vår integritet.

Vill vi ha integritet på nätet,

måste vi fixa det själva.

Under många år, när det gällde e-post,

var PGP den enda lösningen,
men det var ganska komplicerat

och bara tillgängligt
för de teknikkunniga.

Här är ett diagram som visar

processen för att kryptera
och dekryptera meddelanden.

Så det säger sig självt,
det är inte en lösning för alla,

vilket faktiskt är en del av problemet,

för om man tänker på kommunikation,

så involverar det per definition
att man har någon att kommunicera med.

Så medan PGP gör ett bra jobb
med det som det är till för,

för de personer som kan förstå
hur det ska användas,

finns helt enkelt inte möjligheten
att kommunicera privat.

Och det är ett problem
som vi behöver lösa.

Om vi vill ha integritet på nätet,

kan vi bara lyckas
om hela världen är med på båten,

och det är bara möjligt
om vi river inträdesmurarna.

Jag tror att det är den stora utmaningen
för det teknologiska samhället.

Det vi behöver göra är att arbeta för
att integritet ska bli mer tillgängligt.

Förra sommaren, när storyn
om Edward Snowden kom ut,

bestämde jag och och några kollegor oss
för att se om vi kunde göra det.

Då arbetade vi på Europeiska
organisationen för kärnforskning

där världens största partikelaccelerator
finns, den krockar protoner.

Vi var forskare allihopa,
så vi använde vetenskaplig kreativitet

och kom på ett mycket kreativt namn

på vårt projekt: ProtonMail. (Skratt)

Många "startups" nuförtiden
börjar i folks garage

eller i deras källare.

Vi var lite annorlunda.

Vi startade i CERNs cafeteria,

vilket är perfekt, för kolla,

man har all mat och allt vatten
man nånsin kan önska.

Men än bättre är att varje dag

mellan 12 och 14, helt gratis,

ingår flera tusen forskare och ingenjörer,

som helt enkelt har svaren på allt.

Det var i den miljön vi började arbeta.

Det vi egentligen vill göra
är att ta din e-post

och göra den till något som ser ut så här,

men än viktigare,
vi vill göra det på ett sätt

som gör att du aldrig märker
att det har hänt.

För att göra detta behöver vi
en kombination av teknologi

och design.

Så hur gör man något sådant?

Det är troligen en bra idé
att inte lägga nycklarna på servern.

Så vi skapar krypteringsnycklar
på din dator,

och vi skapar inte bara en
utan ett nyckelpar,

så att det finns en hemlig RSA-nyckel
och en offentlig RSA-nyckel,

och dessa nycklar är
matematiskt sammankopplade.

Vi tar en titt på hur det funkar

när flera människor kommunicerar.

Här är Bob och Alice,
de vill kommunicera privat.

Utmaningen är att ta Bobs meddelande

och få iväg det till Alice på ett sätt
som gör att servern inte kan läsa det.

Det vi måste göra är
att kryptera meddelandet

innan det ens lämnar Bobs dator,

och ett av knepen är att vi krypterar det
med hjälp av Alices offentliga nyckel.

Nu skickas krypterad data
via servern till Alice,

och eftersom meddelandet krypterades
med Alices offentliga nyckel,

är det bara Alices hemliga nyckel
som kan dekryptera det,

och det är bara Alice som har den nyckeln.

Nu har vi uppnått målet,

vilket var att få
meddelandet från Bob till Alice

utan att servern skulle kunna läsa det.

Det jag har visat här är
en högst förenklad bild.

Verkligheten är mycket mer komplex

och kräver en hel del mjukvara
som ser ut lite så här.

Och det är den största designutmaningen:

Hur tar vi all denna komplexitet,
all denna mjukvara,

och implementerar den
så att användaren inte ser det.

Med ProtonMail tror jag att
vi har kommit rätt nära att lyckas.

Låt oss se hur det funkar i praktiken.

Här har vi Bob och Alice igen,

de vill kommunicera på ett säkert sätt.

De skapar konton på ProtonMail,

vilket är enkelt,
det tar bara en kort stund,

och skapandet och kryptering av nycklarna

sker automatiskt i bakgrunden

medan Bob skapar sitt konto.

När kontot är skapat
klickar han på "Skriv,"

och så kan han skriva sin e-post
precis som han gör idag.

Han fyller i sin information,

och sedan behöver han
bara klicka på "Skicka,"

och vips, utan att förstå kryptografi,

och utan att göra något annorlunda
än när han skriver e-post idag,

har Bob just skickat
ett krypterat meddelande.

Det vi har här är bara ett första steg,

men det visar att med förbättrande teknik,

behöver integritet inte vara svårt,
det behöver inte vara störande.

Om vi ändrar målet från att maximera
reklamvinster till att skydda data,

kan vi faktiskt göra detta tillgängligt.

Jag vet att alla frågar sig,

okej, integritetsskydd,
det är ett superbra mål,

men kan man verkligen göra detta

utan de mängder pengar som reklamen ger?

Jag tror att svaret faktiskt är ja,

för idag har vi nått en punkt

där folk i hela världen verkligen förstår
hur viktigt det är med integritet,

och när man har det, då är allt möjligt.

Tidigare i år

hade ProtonMail så många användare
att våra resurser tog slut,

och när det hände gick våra användare ihop

och donerade en halv miljon dollar.

Detta är bara ett exempel
på vad som kan hända

när man samlar människor
kring ett gemensamt mål.

Vi kan också påverka världen.

Just nu

har en kvarts miljon människor
skapat konton på ProtonMail,

de kommer från hela världen

och detta visar att integritet

inte bara är en amerikansk
eller europeisk fråga,

det är en global fråga
som påverkar oss alla.

Det är något som vi verkligen
behöver bevaka framöver.

Så vad behöver vi göra
för att lösa problemet?

Först av allt behöver vi stötta

en annan affärsmodell för internet,

en som inte förlitar sig helt
på reklamintäkter

för vinst och tillväxt.

Vi behöver bygga ett nytt internet

där vår integritet och möjlighet
att kontrollera vår data är viktigast.

Men än viktigare,

vi måste bygga ett internet
där integritet inte är en valmöjlighet

utan normalläget.

Vi har tagit det första steget
med ProtonMail,

men det är bara det första steget
på en väldigt, väldigt lång resa.

De goda nyheterna jag kan
dela med er idag,

de spännande nyheterna,
är att vi inte reser ensamma.

Rörelsen för att skydda
folks integritet och frihet på nätet

tar fart,

och idag finns det dussintals projekt
runtom i hela världen

som samarbetar för att
förbättra vår integritet.

Dessa projekt skyddar allt
från chatt till röstkommunikation,

fillagring, online-sökningar,

hur vi surfar och många andra saker.

Och dessa projekt har inte
miljarder dollar från reklam,

de har hittat stöd från folket,

från privatpersoner som du och jag,
från hela världen.

Och det spelar roll, för i slutändan

beror integriteten på var och en av oss,

och vi måste skydda den,
för vår online-data

är mer än bara
en samling ettor och nollor.

Det är mycket mer än så.

Det är våra liv,
våra personliga berättelser,

våra vänner, våra familjer,

och på många vis också
vårt hopp och vår strävan.

Vi behöver ägna tid nu
åt att skydda vår rätt

att bara dela det med människor
som vi vill dela det med,

för utan det kan vi helt enkelt
inte ha ett fritt samhälle.

Så nu är tiden inne för oss
att gemensamt stå upp och säga,

ja, vi vill leva i en värld
med integritet på nätet,

och ja, vi kan jobba ihop
för att göra visionen till verklighet.

Tack.

(Applåder)