Return to Video

Vad kan vi lära oss av genvägar?

  • 0:01 - 0:03
    När vi designar nya produkter,
  • 0:03 - 0:05
    tjänster eller företag,
  • 0:05 - 0:08
    så är det enda sättet att se om de är bra,
  • 0:08 - 0:09
    om designen är bra,
  • 0:09 - 0:14
    att se hur de används
    i den riktiga världen, i ett sammanhang.
  • 0:15 - 0:19
    Jag påminns om detta varje gång
    jag går förbi Highbury Fields
  • 0:19 - 0:20
    i norra London.
  • 0:20 - 0:22
    Det är otroligt vackert.
  • 0:22 - 0:23
    Stort öppet grönt område.
  • 0:23 - 0:26
    Runtomkring finns det
    georgianska byggnader.
  • 0:26 - 0:29
    Men så finns det en jordstig
    som skär rakt igenom.
  • 0:30 - 0:33
    Folk vill uppenbarligen inte vandra
    hela vägen runt kanten.
  • 0:33 - 0:35
    De vill hellre ta genvägen,
  • 0:35 - 0:38
    och den genvägen är självförstärkande.
  • 0:39 - 0:42
    Denna genväg kallas spontanstig,
  • 0:42 - 0:45
    och är ofta vägen med minst motstånd.
  • 0:45 - 0:46
    De är fascinerande,
  • 0:46 - 0:52
    för de är ofta punkten där design
    och användarupplevelse går isär.
  • 0:52 - 0:54
    Jag borde be om ursäkt nu,
  • 0:54 - 0:57
    för ni kommer att börja se
    dessa överallt.
  • 0:57 - 1:00
    Men idag kommer jag visa
    tre intressanta exempel
  • 1:00 - 1:02
    och dela med mig av
    vad jag påminns om
  • 1:02 - 1:05
    vid lansering av produkter och tjänster.
  • 1:05 - 1:06
    Den första är
  • 1:06 - 1:09
    i Brasiliens huvudstad, Brasilia.
  • 1:09 - 1:11
    Den påminner mig om
    att ibland
  • 1:11 - 1:14
    behöver man fokusera på
    att designa för ett verkligt behov
  • 1:15 - 1:16
    med lågt motstånd.
  • 1:16 - 1:18
    Brasilia är fascinerande.
  • 1:18 - 1:21
    Den designades av Niemeyer på 50-talet
  • 1:21 - 1:23
    Det var flygets gyllene ålder,
  • 1:23 - 1:26
    så han la ut den som ett flygplan,
    som ni kan se här.
  • 1:26 - 1:28
    Lite oroväckande,
  • 1:28 - 1:31
    är att han lade alla viktiga
    regeringsbyggnader i cockpiten.
  • 1:31 - 1:34
    Men om man zoomar in,
    till mitten av staden,
  • 1:34 - 1:36
    precid vid den punkten
  • 1:36 - 1:38
    ser man att det är fullt av genvägsgångar.
  • 1:39 - 1:41
    De är överallt.
  • 1:41 - 1:44
    De trodde att de hade
    en säker design för framtiden.
  • 1:44 - 1:47
    De trodde att man inte
    skulle behöva promenera i framtiden,
  • 1:47 - 1:49
    utan att vi skulle köra bil,
  • 1:49 - 1:52
    så det fanns inget behov
    av gångbroar eller trottoarer.
  • 1:52 - 1:55
    Men som ni kan se
    så finns behovet där.
  • 1:55 - 1:57
    Detta är väldigt
    farliga spontanstigar.
  • 1:57 - 1:59
    Om vi väljer en, i mitten,
  • 1:59 - 2:03
    ser man att den korsar
    15 körbanor.
  • 2:03 - 2:05
    Därför är det inte konstigt
  • 2:05 - 2:08
    att Brasilia har fem gånger fler
    olyckor med fotgängare
  • 2:08 - 2:10
    än en normal stad i USA.
  • 2:11 - 2:12
    Människor är påhittiga.
  • 2:12 - 2:16
    De hittar alltid den lättaste vägen
  • 2:16 - 2:18
    för att spara pengar och tid.
  • 2:18 - 2:20
    Alla dessa gångar är inte farliga,
  • 2:20 - 2:24
    det påmindes jag om när jag flög hit,
    när jag var på Heathrow.
  • 2:24 - 2:26
    Många blev frustrerade
  • 2:26 - 2:29
    när vi skulle gå genom taxfree.
  • 2:31 - 2:32
    Det förbluffade mig
  • 2:32 - 2:36
    hur många som vägrade ta
    den långa vägen till vänster
  • 2:36 - 2:38
    och istället gena till höger,
  • 2:38 - 2:40
    det vill säga "spontanstigen".
  • 2:41 - 2:43
    Den intressanta frågan är:
  • 2:43 - 2:46
    Vad tänker designer på
    när de ser vårt beteende?
  • 2:46 - 2:48
    Tycker de vi är dumma?
  • 2:48 - 2:50
    Lata?
  • 2:50 - 2:53
    Eller accepterar de
    att detta är den enda sanningen?
  • 2:53 - 2:55
    Det är deras produkt.
  • 2:55 - 2:58
    Vi hjälper till med designen
    när vi gör såhär.
  • 2:59 - 3:03
    Vårt jobb är att planlägga
    för riktiga behov, den lätta vägen,
  • 3:03 - 3:06
    även om man inte gör det
    så gör kunden det ändå.
  • 3:07 - 3:09
    Den andra spontanstigen jag vill visa
  • 3:09 - 3:12
    är vid University of California.
  • 3:12 - 3:13
    Den påminner mig
  • 3:13 - 3:16
    om att det bästa sättet
    att komma fram till en bra design
  • 3:16 - 3:18
    är att bara lansera den.
  • 3:19 - 3:23
    Universitetsområden är fantastiska
    för att hitta dessa gångar.
  • 3:23 - 3:26
    Jag tror det är för att studenter ofta
    är försenade, och ganska smarta.
  • 3:26 - 3:28
    De springer till föreläsningarna.
  • 3:28 - 3:30
    De hittar alltid genvägarna.
  • 3:30 - 3:33
    Planläggarna här visste det.
  • 3:33 - 3:35
    De byggde byggnaderna
  • 3:35 - 3:37
    och sen väntade de några månader
    för att gångar skulle uppstå.
  • 3:38 - 3:39
    Sedan asfalterade de dem.
  • 3:39 - 3:40
    (Skratt)
  • 3:40 - 3:42
    Väldigt smart tillvägagångssätt.
  • 3:43 - 3:46
    Faktum är att ofta när man
    bara lanserar basnivån av en tjänst
  • 3:46 - 3:48
    kan det lära en vad människor
    egentligen vill ha.
  • 3:49 - 3:53
    Exempelvis, Ayr Muir i Boston
    visste att han ville öppna restaurang.
  • 3:53 - 3:54
    Men var skulle han öppna?
  • 3:55 - 3:56
    Vad skulle menyn bestå av?
  • 3:57 - 3:58
    Han lanserade en tjänst,
  • 3:58 - 4:00
    en matbil,
  • 4:00 - 4:02
    sen ändrade han plats varje dag.
  • 4:02 - 4:06
    Han skrev olika menyer
    på sidan av bilen
  • 4:06 - 4:08
    för att lista ut vad folk ville ha.
  • 4:08 - 4:11
    Han äger nu en kedja
    med restauranger.
  • 4:11 - 4:13
    Det kan alltså vara otroligt effektivt
  • 4:13 - 4:15
    att lansera något
    för att hitta de bästa vägarna.
  • 4:16 - 4:19
    Den tredje och sista spontanstigen
    jag vill dela med mig av
  • 4:19 - 4:21
    finns på UNIH.
  • 4:22 - 4:24
    Det påminner mig om
    att världen är föränderlig,
  • 4:24 - 4:26
    och vi måste agera
    enligt de förändringarna.
  • 4:27 - 4:29
    Som ni ser är detta ett sjukhus.
  • 4:29 - 4:32
    Till vänster finns onkologen.
  • 4:33 - 4:37
    Patienterna där brukar bo
    i hotellen nere till höger där.
  • 4:38 - 4:40
    Det var en patientorienterad organisation
  • 4:40 - 4:43
    så de skaffade bilar till sina patienter.
  • 4:44 - 4:47
    Men de märkte att när de
    började med cellgiftsbehandling
  • 4:47 - 4:50
    ville patienterna sällan
    sätta sig i bilarna.
  • 4:50 - 4:54
    De var för illamående,
    så de gick till sina hotell istället.
  • 4:54 - 4:57
    Så skapades denna gång diagonalt.
  • 4:58 - 5:00
    Patienterna kallade den
    till och med "Cellgiftsgången".
  • 5:01 - 5:05
    När sjukhuset märkte detta
    försökte de lägga nytt gräs ovanpå,
  • 5:05 - 5:06
    ignorera det.
  • 5:07 - 5:10
    Men efter ett tag märkte de
    att det var ett viktigt behov
  • 5:10 - 5:12
    som patienterna hade,
  • 5:12 - 5:13
    så de asfalterade den.
  • 5:13 - 5:17
    Jag tror vårt jobb ofta är
    att asfaltera dessa gångar.
  • 5:17 - 5:20
    Om vi tittar tillbaka på norra London igen
  • 5:20 - 5:22
    så har den spontanstigen
    inte alltid funnits där.
  • 5:23 - 5:24
    Anledningen till den
  • 5:24 - 5:28
    är för att folk ska till Arsenals stadium
  • 5:29 - 5:30
    på matchdagar
  • 5:30 - 5:32
    från tunnelbanan
    man ser där nere till höger.
  • 5:33 - 5:34
    Därav spontanstigen.
  • 5:34 - 5:37
    Om man ser bakåt några år i tiden,
  • 5:37 - 5:39
    när stadion byggdes,
  • 5:39 - 5:41
    då fanns ingen spontanstig.
  • 5:42 - 5:46
    Vårt jobb blir att leta upp
    dessa spontanstigar,
  • 5:47 - 5:48
    och, om möjligt, asfaltera dem,
  • 5:49 - 5:51
    som någon gjorde här.
  • 5:51 - 5:53
    Någon satte upp en barriär,
  • 5:54 - 5:57
    folk började gå runt sidan
    som ni kan se här,
  • 5:57 - 5:59
    de asfalterade den.
  • 5:59 - 6:00
    (Skratt)
  • 6:00 - 6:02
    Men jag tycker också att detta
    är en underbar påminnelse,
  • 6:02 - 6:04
    att världen faktiskt är i förändring
  • 6:04 - 6:06
    Den är i konstant förändring.
  • 6:06 - 6:08
    Tittar ni här uppe på bilden,
  • 6:08 - 6:10
    formas en ny spontanstig.
  • 6:11 - 6:14
    Dessa tre spontanstigar
    påminner mig om
  • 6:14 - 6:17
    att vi ska designa
    för riktiga människors behov.
  • 6:18 - 6:20
    Jag skulle säga att empati
    för vad kunderna vill ha
  • 6:20 - 6:24
    är nog den största ledande indikatorn
    på affärsframgångar.
  • 6:24 - 6:26
    Designa för riktiga behov
  • 6:26 - 6:28
    och designa dem med lågt motstånd,
  • 6:29 - 6:32
    för ger du inte dem det,
  • 6:32 - 6:34
    så gör någon annan det, oftast kunden.
  • 6:35 - 6:39
    För det andra, det bästa sättet
    att ta reda på vad folk vill ha
  • 6:39 - 6:41
    är att köra igång din tjänst.
  • 6:41 - 6:44
    Svaret finns sällan i byggnaden.
  • 6:44 - 6:46
    Ut och se vad folk egentligen vill ha.
  • 6:47 - 6:49
    Till slut, delvis tack vare tekniken,
  • 6:49 - 6:52
    är världen föränderlig just nu.
  • 6:52 - 6:54
    Den ändras hela tiden.
  • 6:54 - 6:57
    Spontanstigarna kommer poppa upp
    snabbare än någonsin.
  • 6:58 - 7:01
    Vårt jobb är att välja de mest lämpliga,
  • 7:01 - 7:02
    och asfaltera.
  • 7:03 - 7:04
    Tack så mycket.
  • 7:04 - 7:07
    (Applåder)
Title:
Vad kan vi lära oss av genvägar?
Speaker:
Tom Hulme
Description:

Hur bygger man en produkt som folk vill ha? Tillåt kunder att ta del av processen. "Empati för vad kunderna vill ha är förmodligen den största indikatorn för företagets framgång," säger designern Tom Hulme. I denna korta föreläsning ger Hulme tre insiktsfulla exempel i korsningen mellan design och användarupplevelse, där folk har utvecklat sina egna spontanstigar av nödvändighet. När du vet hur du hittar dem, kommer du se dem överallt.

more » « less
Video Language:
English
Team:
closed TED
Project:
TEDTalks
Duration:
07:20

Swedish subtitles

Revisions