Intervju Colin Allen

Colin Allen blev omvald som WFD-ordförande

på 4 år. Han har hittills lett förbundet

i 4 år. I måndags utsåg generalförsamlingen

dig till ordförande. Hur kändes det?

Jag var den enda ordförandekandidaten.

När det stod klart att generalförsamlingen

visade att de hade förtroende för mig

kändes det bra. Det ska bli spännande att

arbeta tillsammans med nationella dövförbund

i 4 år.

Låt oss gå fyra år bakåt i tiden. 2011 hade

du en föreställning hur det var att vara

ordförande för WFD. Kan du i dag konstatera

att det blev som du tänkt dig?

Ordförandeuppdraget har förändrats en hel

del. När jag för 4 år sedan talade om varför

jag ville bli ordförande gjorde jag en liknelse.

Det var att WFD med sitt arbete för mänskliga rättigheter var som en stor oceanångare.

I dag kan jag konstatera att skeppet har

genomgått stora förändringar. Ena halvan

av fartyget är inte sig lik. Det beror på att

det finska dövförbundet inte längre har

ansvar för WFD. WFD blev självständigt under

min tid. Nu har vi ansvar för vår personal

och kansli. Vi har anställt en person som

arbetar med att söka intäkter.

Den finska staten som ger bidrag till WFD

kräver att vi också söker intäkter. Därför

har vi öppnat en sida på vår sajt där man

kan lämna bidrag. Just ekonomi är en viktig

beståndsdel. Om man inte har tillräckligt

med pengar sjunker skeppet. Det måste hela

tiden vara väloljat.

Vilken är den viktigaste och största

framgången under dina fyra år som ordförande?

Det är att fler döva i världen känner till WFD

tack vare sociala medier. Ett exempel är

att WFD har ett medieteam som är här för att

filma. De lägger ut klipp på nätet. Man kan

se vad representanter från nationella dövförbund

gör här. Det är ett bra sätt att visa vad vi gör.

Vi har en konferens i Budapest i Ungern om

två år och hade en konferens i Australien

två år sedan. Det gör att kännedomen om WFD

växer allt större. För mig känns det väldigt

angeläget att döva vet vad vi gör. De förstår

att vi kämpar för deras rätt till teckenspråk

och de förstår bättre vad deras länder gör på

hemmaplan. Ett exempel är att många nationella

teckenspråk har blivit erkända under mina 4 år.

Jag tror att det rör sig om 10-15 länder

som erkänt teckenspråket med stöd av

konventionen om rättigheter för personer med

funktionsnedsättning. Men det arbetet

började före min tid. Det var tack vare WFD:s

före detta ordförande, Markku Jokinen och Liisa

Kauppinen som teckenspråket är nämnt på sju

ställen i konventionen. Det är fantastiskt vad

konventionen resulterat i. Men arbetet är inte

klart än.

Vad vill du göra för WFD de 4 kommande åren?

Vi har antagit en handlingsplan för 2016-2019.

Den innehåller tio mål och är mätbara. Vi ska

ange procent för hur långt vi har kommit.

Den gamla styrelsen följde handlingsplanen

2012-2015, som innehöll nyckeltal. Vi bockade

av vad vi hade gjort. Ett exempel var att varje

styrelsemedlem skulle ha värvat tio nya

medlemmar. Vi fokuserade oss på handlings-

planen men jag måste säga att den var alltför

omfattande. Den här nya handlingsplanen är

mer koncis. Sedan måste vi fortsätta kämpa för

att konventionen följs i de länder som ratificerat

den och att länder kommer till FN i Geneve för

möte om konventionen.

Min sista fråga: du har rest en hel del som

ordförande för WFD. Har du räknat hur mycket du

har flugit och hur många länder du har besökt?

Jag ska visa dig en sajt men jag tror att jag

har flugit nästan en miljon km.

Tack för intervjun!