Vad betyder min sjal för dig?

Omedvetna fördomar är en utbredd faktor som driver kulturen, som får oss alla att göra antaganden baserat på vår uppfostran och influenser. Sådana fördomar påverkar allt, och det är dags för oss att bli mer eftertänksamma, klokare och bättre. I detta roliga, ärliga föredrag, utmanar Yassmin Abdel-Magied oss på ett oväntat sätt att se bortom våra första intryck.

Någon som ser ut som jag
går förbi dig på gatan.

Tänker du att det är en mamma,

en flykting,

eller ett offer för förtryck?

Eller tänker du att det är en kardiolog,

en advokat

eller kanske en lokalpolitiker?

Ser du på mig uppifrån och ner,

tänker på hur varmt det verkar

eller om min man har tvingat mig
ha på mig den här klädseln?

Om jag hade min sjal så här?

Jag kan gå längs gatan
i exakt samma kläder

och vad världen förväntar sig av mig

och hur jag blir behandlad beror på hur
jag arrangerar en bit tyg.

Men det här ska inte bli ytterligare
en monolog om hijaben

eftersom Gud vet, muslimska kvinnor
är så mycket mer än tygbiten

de väljer, eller inte, att linda in
sina huvuden i.

Detta handlar om att se
bortom sina fördomar.

Tänk om jag gick förbi dig och senare

fick du veta att jag var
en racerbilsingenjör,

att jag har designat min egen bil
och drev mitt universitets racingteam,

för det är sant.

Tänk om jag skulle berätta
att jag tränat boxning i fem år,

för det är också sant.

Skulle det förvåna dig?

Varför?

Mina damer och herrar, i slutändan,

den förvåningen och beteendet som
hänger ihop med den

är produkten av något som kallas
omedvetna fördomar,

eller implicit fördomsfullhet.

Och det resulterar i den löjligt skadliga

avsaknaden av diversitet
i vår arbetskraft,

speciellt inom inflytelserika områden.

Hallå, Australiens federala regering.

(Applåder)

Låt mig bara klargöra något från början:

Omedvetna fördomar är inte samma sak
som medveten diskriminering.

Jag säger inte att det inom er alla
finns en hemlig sexist eller rasist

eller åldersdiskriminerare som
väntar på att komma ut.

Det är inte det jag säger.

Vi har alla våra fördomar.

De är de glasögon som vi
ser omvärlden igenom.

Jag anklagar ingen,

fördomar är ingen anklagelse.

Det är snarare något som måste
bli identifierat,

erkännas och försöka dämpas.

Fördomar kan handla om ras,

det kan gälla kön.

Det kan handla om klass, utbildning,
funktionshinder.

Faktum är att vi alla har fördomar
mot sådant som är annorlunda,

som avviker från våra sociala normer.

Saken är, om vi vill leva i en värld

där omständigheterna kring din födsel

inte dikterar din framtid,

där lika möjligheter gäller för alla,

då har var och en av oss en roll

i arbetet att se till att omedvetna
fördomar inte avgör våra liv.

Det finns ett känt experiment
gällande omedvetna fördomar

och det handlade om kön
på 70- och 80-talet.

Orkestrar förr i tiden
bestod till största del av killar,

endast cirka fem procent var kvinnor.

Och uppenbarligen berodde detta
på att män spelade annorlunda.

förmodligen bättre, förmodligen.

Men 1952 startade
Bostons symfoniorkester

ett experiment.

De började med blindprovspelningar.

Så istället för provspelning ansikte mot
ansikte, fick du spela bakom en skärm.

Lustigt nog,

märktes ingen omedelbar förändring

förrän de bad musikerna
att ta av sig skorna

innan de gick in i rummet.

eftersom klapprandet av klackar

mot parkettgolvet

räckte för att avslöja kvinnorna.

Och hör här,

resultatet av provspelningarna visade

att det blev 50 procent större chans

att en kvinna skulle gå vidare
från första omgången.

Och de hade tre gånger
så stor chans att komma med.

Vad säger det oss?

Ja, oturligt nog för killarna
så spelade män faktiskt inte annorlunda,

men det fanns en uppfattning
om att de gjorde det.

Och det var den fördomen som
avgjorde deras resultat.

Så det vi gör här är att identifiera
och uppmärksamma

att en fördom finns.

Och visst, alla gör det.

Låt mig ge er ett exempel.

En son och hans pappa är med i en
fruktansvärd bilolycka.

Fadern dör av krocken

och sonen, som är allvarligt skadad,
åker i ilfart till sjukhuset.

Kirurgen tittar på sonen
när de anländer och utbrister,

"Jag kan inte operera."

Varför?

"Pojken är min son."

Hur kan det komma sig?

Mina damer och herrar,

kirurgen är hans mamma.

Upp med händerna - och det är okej

men upp med händerna om du
först antog att kirurgen var en man?

Det finns bevis för att denna
omedvetna fördom existerar,

men vi måste alla erkänna att den finns

och sedan titta på vägar för att
komma förbi den,

så vi kan hitta lösningar.

En av de intressanta sakerna

i sfären av omedvetna fördomar
är frågan om kvotering.

Och detta är något som ofta nämns.

En del av kritiken är tanken på meriter.

Ni förstår, jag vill inte bli utvald
för att jag är en tjej,

jag vill bli utvald för jag har meriter,

på grund av att jag är
den bästa för jobbet.

Det är en uppfattning som är vanlig
bland kvinnliga ingenjörer

som jag arbetar med och som jag känner.

Och jag fattar, jag har varit där.

Men om merittanken stämmer,

varför skulle identiska meritförteckningar
i ett experiment som gjordes 2012 av Yale,

identiska meritförteckningar
som skickats för jobb som labbtekniker.

varför skulle Jennifer bli
bedömd som mindre kompetent,

mindre troligt bli erbjuden jobbet,

och få mindre betalt än John.

De omedvetna fördomarna finns,

men vi måste bara se hur vi
kan komma förbi dem.

Och, du vet, det är intressant,

det finns vissa forskare som talar om

varför det är så och
det kallas för meritparadoxen.

Och i organisationer --
detta är lite ironiskt --

organisationer som talar om att meriter
är deras främsta värdebärare

när de anställer,

de var mer benägna att anställa killar
och att betala killarna mer

eftersom meriter uppenbarligen är
en manlig kvalitet.

Men, hallå.

Så ni killar tycker ni har en
klar bild av mig,

ni liksom tycker ni vet vad som pågår.

Kan ni se mig sköta en av de här?

Kan ni se mig gå omkring och vara som,

"Hallå killar, så här är det.
Så här ska det göras."

Ja, jag är glad att ni kan det.

(Applåder)

Eftersom mina damer och herrar,
det är mitt jobb.

Och det häftiga är
att det är ganska underhållande.

Faktiskt, på platser som Malaysia,

är muslimska kvinnor på riggar
inget märkvärdigt.

Det finns så många av dem.

Men, det är underhållande.

jag minns att jag sa till en av killarna

"Du, jag skulle verkligen
vilja lära mig surfa."

Och han sa "Yassmin, jag vet inte om du
kan surfa med allt som du har på dig,

och jag känner inte till några
stränder för endast kvinnor."

Och sen kom killen på en briljant idé,

han sa, "Du driver ju
den där organisationen

Ungdomar Utan Gränser, eller hur?

Varför gör du inte en klädkollektion
för muslimska brudar på stranden.

Kalla det Ungdomar Utan Gränsshorts."

(Skratt)

Och jag sa, "Tack killar."

Jag kommer ihåg en annan kille
som sa till mig att

jag skulle äta all yoghurt jag kunde

eftersom det var den enda kultur
jag skulle få där.

Men problemet är, att det liksom är sant

eftersom det är en skriande brist
på diversitet i yrkeskåren,

speciellt på platser med inflytande.

Nu, år 2010,

gjorde National Australian University
ett experiment

där de skickade ut 4 000
identiska ansökningar

främst till jobb på ingångsnivå.

För att få samma antal intervjuer
som någon med anglosaxiskt namn,

om du var kines, så måste du
skicka 68 procent fler ansökningar.

Om du är från Mellanöstern --
Abdel-Magied --

så måste du skicka 64 procent mer,

och om du är italienare har du tur,

då behöver du endast skicka ut
12 procent fler.

På ställen som Silicon Valley,
är det inte mycket bättre.

På Google visar de några
diversitetsresultat

och 61 procent vita, 30 procent asiater
och 9, några färgade, latinamerikaner,

och liknande.

Resten av teknikvärlden
är inte mycket bättre

och de har medgett det,

men jag vet inte riktigt
vad de gör åt det.

Saken är den, det reder
inte upp sig själv.

I en studie gjord av Green Park,

ett företag som tillhandahåller
brittiska chefer och tjänstemän,

sa de att över hälften av
FTSE 100-företagen

inte har en ickevit ledare
på ledningsnivå,

varken chef eller i styrelsen.

Och två av tre har ingen chef

som är från en minoritet.

Och de flesta minoriteter på den nivån
är icke-verkställande styrelsemedlemmar.

Så deras inflytande är inte så stort.

Jag har berättat en massa hemska saker.

Ni tänker, "Herre Gud, hur illa är det?
Vad kan jag göra åt det?"

Jo, som tur är

har vi identifierat
att det finns ett problem.

Det saknas möjligheter,
och det beror på omedvetna fördomar.

Men ni sitter kanske där och tänker,

"Jag är inte färgad. Vad har detta med
mig att göra?"

Låt mig erbjuda dig en lösning.

Och som jag har sagt förut,

vi lever i en värld där vi söker ideal.

Och om vi vill skapa en värld

där omständigheterna kring
din födsel inte har betydelse,

så måste vi alla vara en del av lösningen.

Och intressant nog visade
författaren till labbassistentexperimentet

visade på en slags lösning.

Hon sa att något som höll ihop
de framgångsrika kvinnorna,

det som de hade gemensamt,

var det faktum att de hade goda mentorer.

Mentorskap, vi har väl alla
hört talas om det.

Det är omtalat.

Här är en annan utmaning till er.

Jag utmanar var och en av er att
vara mentor till någon annorlunda.

Tänk på saken.

Alla vill handleda någon som är välkänd,

som ser ut som oss,

vi delar liknande upplevelser.

Om jag ser en muslimsk tjej
med lite attityd

så känner jag,"Vi kan väl hänga lite."

Du går in i ett rum och där är
någon som gick i samma skola,

ni utövar samma sport,

det är större sannolikhet att du
vill hjälpa den personen.

Men för en person i rummet
som inte delar några erfarenheter med dig

blir det väldigt svårt att få kontakt.

Idéen att finna någon
annorlunda att handleda,

någon som inte kommer från
samma förhållanden som du,

oavsett vilka förhållanden,

handlar om att öppna dörrar för
människor som inte ens kan komma

fram till den jäkla hallen.

Eftersom mina damer och herrar,
världen är inte rättvis.

Man föds inte med
samma förutsättningar.

Jag föddes i en av de fattigaste
städerna i världen, Khartoum.

Jag föddes färgad, jag föddes som kvinna,

och jag föddes som muslim i en värld
som är ganska misstänksam mot oss

på grund av orsaker
som jag inte kan kontrollera.

Hur som helst, jag är också medveten om
det faktum att jag föddes privilegierad.

Jag föddes med fantastiska föräldrar,

jag fick utbildning

och hade förmånen att få
migrera till Australien.

Jag hade också förmånen att
få fantastiska mentorer

som öppnade dörrar för mig som jag
inte ens visste fanns där.

En mentor sa till mig,

"Du, din historia är intressant.

Vi kan väl skriva något om det
så jag kan dela det med andra."

En mentor sa,

"Du är allt som inte hör hemma
på en australiensisk rigg,

men hoppa på det ändå."

Och här är jag nu och talar till er,
och jag är inte den enda.

Det finns alla sorters människor
i mina kretsar

som jag har sett
blivit hjälpta av mentorer.

En ung muslimsk man i Sydney

som till slut använde sin mentors hjälp

att starta upp en poetry slam i Bankstown

som nu blivit riktigt stort.

Och han kan förändra
så många unga människors liv.

Eller en dam här i Brisbane,

en afghansk dam som är flykting,

som knappt kunde engelska
när hon kom till Australien,

hon fick hjälp att bli läkare

och hon fick priset
Årets unga Queensländare år 2008

Hon är en inspiration.

Det här är inte så smidigt.

Det här är jag.

Men jag är även kvinnan i rigg-kläderna,

och jag är också kvinnan med
abayan i början.

Skulle du ha valt att handleda mig
om du hade sett mig

i en av mina andra versioner?

För jag är samma person.

Vi måste se förbi våra
omedvetna fördomar,

hitta någon att stötta som är i
den motsatta delen av ditt spektrum

eftersom strukturella
förändringar tar tid,

och jag har inte så mycket tålamod.

Så om vi ska skapa förändring,

om vi ska skapa en värld

där vi alla har dessa möjligheter,

välj då att öppna dörrar för människor.

För du tänker kanske att mångfald
inte har med dig att göra,

men vi är alla en del i detta system

och vi kan alla vara en del av lösningen.

Vet du inte var du kan hitta
någon annorlunda,

gå till ställen du normalt inte går till.

Om du handleder på privatskolor,

gå till de kommunala skolorna

eller kika kanske in på
handledningscenter för flyktingar.

Eller om du kanske arbetar på kontor.

Ta dig an den nyutexaminerade
som ser vilsen ut--

för det var jag --

och öppna dörrar för dem, inte bara
för syns skull, vi är inga offer,

men visa dem möjligheter

eftersom att öppna upp din värld

gör dig medveten om
att du har tillgång till dörrar

som de inte ens visste existerade

och du visste inte ens om att
de inte hade det.

Mina damer och herrar,

det är ett problem i vårt samhälle
med brist på möjligheter,

framförallt på grund av fördomar.

Men var och en av er har
möjlighet att förändra det.

Jag vet att du har fått massor
av utmaningar idag,

men om du kan ta just den här
och fundera lite på det

eftersom mångfald är magiskt.

Och jag uppmanar dig att
se förbi ditt första intryck

för jag slår vad om

det troligtvis är felaktigt.

Tack.

(Applåder)