Enkla gör-det-själv-projekt för yngre ingenjörer

TED Resident Fawn Qiu, designar roliga projekt till låga kostnader där välbekanta material som papper och tyg används för att introducera ingenjörskonst till de yngre. I denna snabba, smarta föreläsning delar hon med sig av hur icke-traditionella workshops som hennes kan förändra synen på teknologi och inspirera elever att vara i att skapa den.

Jag designar ingenjörsprojekt

för mellan- och högstadieelever,

oftast med ganska oväntade material.

Jag hämtar inspiration från problem
jag stöter på i vardagen.

Till exempel,

en gång så behövde jag en dräkt
till en serietidningsmässa,

men jag ville inte spendera
så mycket pengar,

så jag gjorde en själv...

med en lysande krona och kjol.

(Skratt)

En annan gång,

var jag förkrossad då mitt
favoritmobilspel,

Flappy Bird,

togs bort från app-butiken.

(Skratt)

Så jag stod inför dilemmat

att aldrig uppdatera min telefon igen
eller att aldrig spela Flappy Bird igen.

(Skratt)

Missnöjd med båda alternativen,

så gjorde jag det enda som
verkade vettigt enligt mig.

Jag gjorde en fysisk
version av Flappy Bird

som aldrig kunde tas bort
från app-butiken.

(Skratt)

(Musik)

(Tutande)

(Musik)

(Skratt)

Några av mina vänner var också
väldigt beroende av spelet,

så de fick också spela.

(Video) Kompis: Ah!

(Skratt)

(Video) Kompis: Vad tusan?

(Skratt)

De tyckte att det var precis lika
irriterande som originalspelet.

(Skratt)

Jag laddade upp en demo av
det här projektet online,

och till min förvåning blev det viralt.

Det hade över två miljoner
visningar på några dagar.

(Skratt)

Det som var ännu mer intressant
var alla kommentarer.

Många personer ville göra ett eget,

eller frågade mig
hur det hade tillverkats.

Så det här bekräftade lite min idé
att genom ett kreativt projekt,

så kan vi lära folk om ingenjörskonst.

Med pengarna från den virala videon,

kunde vi låta elever i vårt klassrum

tillverka sitt eget spel i en låda.

Även om det var ganska utmanande,

så lärde de sig nya koncept inom
ingenjörskonst och programmering.

Alla var angelägna att lära sig så de
kunde klara av spelet också.

(Skratt)

Så innan Flappy Bird-lådan,

hade jag idén att använda kreativa
ingenjörsprojekt för att utbilda elever.

När jag var lärare
på en mellanstadieskola,

bad vi våra elever att bygga en robot
med hjälp av ett standard teknik-kit.

Vi såg att många av dem verkade uttråkade.

Sen tog några av dem pappersbitar

för att dekorera sina robotar.

Flera av dem började göra det,

och de blev mer intresserade av projektet.

Jag började söka efter fler kreativa sätt

för att introducera teknik till elever.

Jag upptäckte att de flesta teknik-kit
som finns i skolorna

ser lite läskiga ut.

Alla är gjorda av plastdelar som
du inte kan anpassa själv.

Förutom det, så är de väldigt dyra,

flera hundra dollar per kit.

Det är inte vad de flesta
klassrum har budgeterat för.

När jag inte hittade något,

så bestämde jag mig
för att göra ett själv.

Jag började med papper och tyg.

Vi har ju lekt med det sen vi var små,

och det är väldigt billigt

och man kan hitta det var som helst hemma.

Jag gjorde ett prototyp-projekt

där elever kunde tillverka en
varelse som går att tända

med tyg och plastögon.

Alla hjälptes åt i klassrummet,

alla skrattade och diskuterade projektet.

Och det viktigaste av allt,

de kunde använda sin egen
kreativitet i projektet.

Eftersom projektet var lyckat,

fortsatte jag att skapa fler
ingenjörsprojekt

för att utmana mina elever.

Jag började också att hålla i
workshops utanför skolan

och ta ut dem i samhället.

Och något väldigt intressant hände.

Jag upptäckte att många människor
med väldigt olika bakgrund

började komma till våra workshops.

Och i synnerhet,

så var det många fler kvinnor och
minoriteter än vad jag förväntat mig,

som du vanligtvis inte skulle se på
en vanlig ingenjörs-workshop.

Titta nu på den här rapporten
hos ett stort teknologiföretag från 2016.

Kvinnor utgör bara 19 procent
av arbetskraften.

Och underrepresenterade minoriteter
utgör bara fyra procent.

Den här statistiken ser nog liknande ut

om du besöker en robotteknik-klubb
på en högstadieskola,

eller en ingenjörslektion på högskolan.

Det finns många problem

som bidrar till bristen på mångfald
i teknikbranschen.

Kanske kunde en lösning vara

att introducera teknik till elever
genom kreativa projekt.

Jag säger inte att det här
skulle lösa allting,

men det skulle kunna introducera teknik

till folk som vanligtvis inte
skulle varit intresserade

pga hur ämnet har porträtterats
och lärts ut i skolan.

Så hur börjar vi att förändra
uppfattningen av teknik?

De flesta elever tror att det är
tråkigt och ovälkommet,

så jag har alltid designat projekt
som följer dessa tre principer.

Först - ha ribban lågt,

och det betyder att projektet ska
vara lätt att komma igång med.

Ta en titt på den här instruktionsvideon.

I det första projektet bad vi elever att

göra en krets på ett papper.

Som ni ser så tar det inte
så lång tid att lära sig,

och det är lätt även för nybörjare.

Att ha ribban lågt betyder också
att vi tar bort den finansiella barriären

som hindrar en från att
färdigställa ett projekt.

Så med papper, koppartejp,
glödlampa och ett batteri,

kan man färdigställa detta
projekt för under en dollar.

Den andra principen är att ha ribban högt.

Det betyder att det ska finnas
utrymme att bli bättre,

och elverna blir konstant utmanade.

Först kanske det bara är en
varelse som går att tända,

men sen kan man lägga till sensorer
och mikrokontroller,

och börja att programmera varelsen
till att interagera med sin miljö.

(Skratt)

Och till sist,

tredje principen,

möjligheten till anpassning.

Det betyder att vi kan göra projektet
relevant för vem som helst.

Det är det som är bra med
material från vardagen,

det är väldigt lätt att skräddarsy
med papper och tyg.

Så även om du inte gillar Flappy Bird,

kan du ändå göra ditt eget spel.

(Video) Elev: Vårt spel handlar
om Justin Bieber,

för han har kört för fort,

och målet med spelet är att hindra
att han åker fast -

(Skratt)

(Video) Elev: Ja, men han håller
på att förändras så -

vi är med i hans gäng.

(Skratt)

Tack.

(Applåder)