Angela Lee Duckworth: Nyckeln till framgång? Ihärdighet.

Angela Lee Duckworth lämnade ett statusfyllt konsultjobb för att börja undervisa sjundeklassare i matte i en av New Yorks kommunala skolor. Hon insåg snabbt att IQ inte var det enda som skilde de framgångsrika eleverna från de som det gick sämre för. Här förklarar hon sin teori om hur ihärdighet kan öka chansen till framgång.

När jag var 27 år gammal,

lämnade jag ett krävande jobb som managementkonsult

och gick till ett som var ännu mer krävande: undervisning.

Jag började undervisa sjundeklassare i matematik

i New Yorks kommunala skolor.

Som alla lärare gjorde jag läxförhör och prov.

Jag delade ut läxor.

När uppgifterna kom tillbaka räknade jag ut betyg.

Det som slog mig var att IQ inte var den enda skillnaden

mellan mina bästa och sämsta elever.

Några av de som gjorde bäst ifrån sig

hade inte astronomiska IQ-poäng.

Några av de smartaste barnen lyckades inte så bra.

Det fick mig att börja fundera.

De saker du behöver att lära dig i matematik i sjunde klass,

visst, de är svåra: proportionalitet, decimaler,

arean hos ett parallellogram.

Men de här begreppen är inte omöjliga

och jag var fast övertygad om att alla mina elever

kunde lära sig kursinnehållet

om de arbetade hårt och tillräckligt länge.

Efter flera år av undervisning

kom jag fram till att vad vi behöver inom utbildning

är en mycket bättre förståelse av elever och lärande

ur ett motivationsperspektiv,

ur ett psykologiskt perspektiv.

Inom utbildning är IQ det vi är bäst på att mäta

men tänk om att göra bra ifrån sig i skolan och i livet

beror på många fler saker

än förmågan att lära sig snabbt och enkelt?

Jag lämnade klassrummet

och började studera för att bli psykolog.

Jag började studera barn och vuxna

i alla typer av utmanande situationer,

och i varje studie var min fråga

vem är framgångsrik här och varför?

Min forskargrupp och jag åkte till militärakademin
West Point.

Vi försökte förutsäga vilka kadetter

som skulle stanna kvar i den militära utbildningen och vilka som skulle sluta i förtid.

Vi åkte till rättstavningstävlingen National Spelling Bee

och försökt förutse vilka barn som skulle ta sig

längst i tävlingen.

Vi studerade nyblivna lärare

som arbetade i riktigt tuffa områden. Vi ville veta

vilka lärare som fortfarande skulle stanna kvar och undervisa

i slutet av läsåret,

och vilka av dem som skulle lyckas bäst

med att förbättra studieresultaten för sina elever.

Vi samarbetade med privata företag, och undersökte:

"Vilka av de här säljarna kommer kunna behålla sina arbeten?"

och "Vem kommer att tjäna mest pengar?"

I alla dessa mycket olika sammanhang

fanns ett kännetecken,

som ofta visade sig leda till framgång.

Och det var inte social intelligens.

Det var inte ett vackert utseende, fysisk hälsa,
och det var inte IQ.

Det var ihärdighet.

Ihärdighet är en passionerad och uthållig inställning till långsiktiga mål.

Ihärdighet är att vara uthållig.

Ihärdighet är att hålla fast vid din framtid, dag in och dag ut,

inte bara i en vecka eller månad,

utan i flera år, och att verkligen arbeta hårt

för att göra den framtiden till verklighet.

Ihärdighet är att leva livet som om det är ett maraton,
inte ett sprinterlopp.

För några år sedan började jag studera ihärdighet

i Chicagos kommunala skolor.

Jag bad tusentals gymnasieelever

att svara på ett frågeformulär om ihärdighet.

och väntade sedan i mer än ett år

för att se vilka som skulle ta examen.

Det visade sig att ihärdiga ungdomar

var betydligt mer benägna att ta examen,

även när jag tagit hänsyn till de egenskaper jag
kunde mäta,

saker som familjens inkomst,

standardiserade provresultat,

till och med hur trygga de kände sig i skolan.

Det är alltså inte bara på West Point eller rättstavningstävlingar

som ihärdighet spelar roll. Det gör det också i skolan,

speciellt för barn som är i riskzonen för att hoppa av.

Jag tycker att det mest chockerande med ihärdighet

är hur lite vi vet och

hur lite vetenskapen vet om att stärka den.

Varje dag frågar föräldrar och lärare mig:

"Hur hjälper jag barnen att bli mer ihärdiga?"

"Hur gör jag för att lära barnen en god arbetsmoral?"

"Hur håller jag dem motiverade på lång sikt?"

Det ärliga svaret är: Jag vet inte. (Skratt)

Vad jag vet är att talang inte gör dig ihärdig.

Våra data visar väldigt tydligt

att det finns många duktiga personer

som helt enkelt inte genomför sina åtaganden.

Enligt våra resultat är ihärdighet faktiskt oftast helt orelaterat

eller till och med omvänt relaterat till talang.

Den bästa idén jag har hört hittills om att stärka ihärdighet hos barn

är något som kallas "tänka tillväxt."

Det är en idé som utvecklats vid Stanford University

av Carol Dweck, och det handlar om tron att

förmågan att lära inte är fast,

utan kan förändras genom din ansträngning.

Dr Dweck har visat att när barnen läser och lär sig

om hjärnan och om hur den förändras och växer

som en reaktion på utmaningar,

så är det mycket mer sannolikt att de fortsätter kämpa när de misslyckas,

eftersom de inte tror att misslyckande

är ett permanent tillstånd.

Att tänka på tillväxt är en bra idé för att skapa ihärdighet.

Men vi behöver mer.

Och det är där jag kommer att sluta idag,

eftersom det är där vi befinner oss.

Det är det arbetet som vi har framför oss.

Vi behöver ta våra bästa idéer, våra starkaste antaganden,

och vi behöver testa dem.

Vi behöver mäta om vi har nått framgång,

och vi måste vara villiga att misslyckas, att ha fel,

att börja om igen med våra lärdomar i ryggsäcken.

Med andra ord, måste vi vara ihärdiga

för att kunna göra våra barn mer ihärdiga.

Tack.

(Applåder)