Den överraskande arbetskraftskrisen 2030 — och hur vi kan börja lösa problemet nu

Det känns inte så intuitivt, men 2030 kommer många av världens största ekonomier ha fler jobb än det finns vuxna medborgare att utföra dessa jobb. I detta dataspäckade och väldigt charmiga föredrag föreslår Rainer Strack, expert på personalfrågor, att länder borde börja söka utanför sina gränser efter människor som är pigga på att flytta. Men först måste de ändra arbetskulturen i sina företag.

2014 är ett mycket speciellt år för mig:

20 år som konsult,

20-årig bröllopsdag,

och jag fyller 50 om en månad.

Det betyder att jag föddes 1964
i en liten stad i Tyskland.

Det var en grå novemberdag,

och min mamma hade gått över tiden.

På sjukhusets BB-avdelning
var det stressigt,

eftersom det var många som föddes
just denna grå novemberdag.

Det är faktiskt så

att 1964 var året med det högsta
födelsetalet någonsin i Tyskland:

Mer än 1,3 miljoner.

Förra året landade vi på drygt 600 000,

hälften jämfört med när jag föddes.

Här ser ni den tyska ålderspyramiden,

och den lilla svarta punkten
på toppen, det är jag.

(Skratt)

(Applåder)

Det röda är den potentiella
arbetsföra delen av befolkningen,

det vill säga de mellan 15 och 65,

och jag är faktiskt bara
intresserad av den röda delen.

Låt oss göra en enkel simulering

av hur denna åldersfördelning kommer
ändra sig under de närmsta åren.

Som ni kan se så rör sig toppen åt höger,

och jag, som många andra baby-boomers,
kommer gå i pension 2030.

Jag behöver inga prognoser
för födelsetalen

för att förutse den röda ytans utveckling.

Den potentiella arbetsföra
folkmängden år 2030,

är redan idag huggen i sten,

förutom påverkan av framtidens
mycket högre migrationstal.

Om man jämför den röda ytan 2030
med den röda ytan 2014,

så är den mycket, mycket mindre.

Innan jag visar er resten av världen,

vad betyder det här för Tyskland?

Vi ser att tillgången på arbetskraft,

de som kan jobba,

kommer gå ner i Tyskland, signifikant.

Hur kommer det gå med
efterfrågan på arbetskraft?

Det är nu det börjar bli svårt.

Som du säkert känner till
är konsultens favoritsvar på alla frågor:

"Det beror på."

Så därför säger jag: Det beror på.

Vi vågade inte sia om framtiden.

Mycket spekulativt.

Vi gjorde något annat istället.

Vi tittade på BNP- och
produktivitetstillväxten i Tyskland

under de senaste 20 åren,

och räknade fram följande scenario:

Om Tyskland vill ha fortsatt
BNP- och produktivitetstillväxt,

kan vi direkt räkna ut

hur många människor Tyskland behöver
för att fortsätta tillväxten.

Den gröna linjen är
efterfrågan på arbetskraft.

Tyskland kommer drabbas av en stor brist
på talanger väldigt snart.

Åtta miljoner människor saknas,

vilket är mer än 20 procent
av dagens arbetskraft.

Stora siffror, verkligt stora siffror.

Vi räknade på flera scenarier,

men bilden såg alltid ut så här.

För att minska gapet

måste Tyskland öka invandringen rejält,

få ut fler kvinnor i arbetslivet,

öka pensionsåldern

— som vi förresten minskade i år —

allt på samma gång.

Om Tyskland misslyckas med detta
så kommer Tyskland stagnera.

Vi kommer inte växa längre. Varför?

Eftersom arbetarna som kan generera
tillväxt, inte finns på plats.

Företagen kommer leta någon annan stans.

Men var?

Vi simulerade tillgången och
efterfrågan på arbetskraft

för de 15 största ekonomierna i världen,

som representerar mer än
70 procent av världens BNP.

Sammantaget i världen
kommer det se ut så här 2020.

Blå symboliserar överskott på arbetskraft,

rött symboliserar brist på arbetskraft,

grått är de länder som ligger på gränsen.

2020 kommer det fortfarande vara överskott
på arbetskraft i en del länder,

som Italien, Frankrike och USA.

2030 har den bilden ändrats dramatiskt.

2030 står vi inför
en global arbetskraftskris

i de flesta av våra stora ekonomier,

inklusive tre av de fyra BRIK-länderna.

Kina, på grund av den före
detta en-barns-lagen,

men även Brasilien och Ryssland.

Men... det är inte hela sanningen.

I verkligheten kommer situationen
bli än mer utmanande.

Det ni ser här är medelvärden.

Istället för att medelvärdesbilda

tittade vi på siffrorna per kunskapsnivå,

och det vi kom fram till var

att vi kommer sakna personer
med hög utbildning, i än högre grad

men att det kommer finns
ett visst överskott av lågutbildade.

Så förutom att vi kommer ha
ett generellt underskott på arbetskraft

kommer vi även ha ett kompetensgap.

Det innebär stora utmaningar

att utbilda och utveckla medarbetare

för våra regeringar och företag.

Nästa sak vi studerade var robotar,
automation och teknik.

Kan teknik ändra bilden
och öka produktiviteten?

Det korta svaret är

att våra siffror redan inkluderat
en signifikant ökning av produktiviteten

tack vara tekniska framsteg.

Ett långt svar lyder så här:

Låt oss ta Tyskland som exempel igen.

Tyskarna har ett speciellt rykte i världen

när det handlar om produktivitet.

På 90-talet jobbade jag på vårt
Boston-kontor i nästan två år,

och när jag slutade, sa en av cheferna:

"Skicka mig fler tyskar,
de jobbar som maskiner."

(Skratt)

Det var 1998.

Sexton år senare säger man nog tvärt om:

"Skicka mer fler maskiner,
de jobbar som tyskar."

(Skratt)

(Applåder)

Teknik kommer ersätta
många jobb, vanliga jobb.

Inte bara inom tillverkningsindustrin,

utan även kontorsarbetare
ligger risigt till

och kan ersättas av robotar,

artificiell intelligens, databaser,
eller automation.

Så kärnfrågan är inte om tekniken
ersätter några av dessa arbeten,

utan när, hur snart,
och till vilken omfattning?

Eller med andra ord,

kommer tekniken hjälpa oss lösa
den globala arbetskraftskrisen?

Ja och nej.

Det här är en mer sofistikerad
version av "det beror på".

(Skratt)

Låt oss ta bilindustrin som ett exempel,

eftersom mer än 40 procent
av dagens industrirobotar finns där

och automatiseringen har redan skett där.

1980 bestod mindre än 10 procent
av produktionskostnaden för en bil

av elektronik.

Idag är motsvarande siffra
mer än 30 procent

och den kommer öka
till över 50 procent 2030.

Denna nya elektronik och applikationer

kräver nya färdigheter och har skapat
många nya arbetstillfällen,

till exempel som kognitiv systemingenjör

som optimerar samspelet mellan
förare och det elektroniska systemet.

1980 var det ingen som hade en aning om
att ett sådant jobb ens skulle finnas.

Det är faktiskt så

att antalet människor som är
inblandade i att tillverka en bil

har ändrats ytterst lite
de senaste årtiondena,

trots robotar och automation.

Vad innebär detta?

Ja, teknik kommer ersätta många jobb,

men vi kommer också se många
nya typer av jobb dyka upp,

och det betyder att teknologierna
ökar kompetensgapet ytterligare.

Genom att inte medelvärdesbilda

tydliggörs den kommande utmaningen
för regeringar och företag.

Människor med specialkunskap,

talanger, kommer stå i fokus
under nästa årtionde.

Om de blir bristvaran
så måste vi förstå dem bättre.

Är de villiga att arbeta utomlands?

Vad ställer de för krav?

För att ta reda på det så genomförde vi
en global undersökning

bland mer än 200 000
jobbsökande från 189 länder.

Migration är absolut ett sätt
att minska gapet,

åtminstone på kort sikt.

Så vi frågade dem om att flytta.

Mer än 60 procent av de
200 000 jobbsökande

kunde tänka sig att jobba utomlands.

En för mig förvånande hög andel.

Om vi tittar på åldersgruppen 21 till 30

så är siffran ännu högre.

Om man bryter ner siffran per land

så ser man att, ja,
man kan tänka sig att flytta,

men inte till olika hög grad överallt.

Länderna med lägst siffror är
Ryssland, Tyskland och USA.

Var kan människor tänka sig att flytta?

På sjunde plats hamnar Australien,
dit 28 procent kan tänka sig att flytta.

Sedan Frankrike, Schweiz, Tyskland,
Kanada, Storbritannien,

och i topp ligger USA.

Vad har de för krav på arbetet?

Vad är viktigt för dem?

Av 26 punkter hamnar lönen
först på åttonde plats.

De fyra viktigaste punkterna
handlar alla om arbetskultur:

4. En bra relation med chefen.

3. En bra balans mellan arbete och fritid.

2. En bra relation med sina kollegor.

Den viktigaste enligt alla:

1. Att man uppskattas för sitt arbete.

Får jag ett tack?

Inte bara en gång per år vid lönesamtalet,

utan varje dag.

Där blir den globala
arbetskraftskrisen personlig.

Människor vill ha uppskattning.

Vill vi inte alla ha
uppskattning för vårt slit?

Så, vad blir slutsatsen?

Vi står inför en global arbetskraftskris

som består av generell arbetskraftsbrist,

brist på specialutbildade människor,

och en stor kulturell utmaning.

Denna globala arbetskraftskris
närmar sig med stormsteg.

Vi befinner oss precis vid vändpunkten.

Så vad kan vi göra, och vad kan
våra regeringar och företag göra?

Varje företag,

men även varje land,

måste skaffa sig en personalstrategi,

och börja agera enligt den omgående.

En personalstrategi består av fyra delar:

1. En metod för att kunna förutse tillgång
och efterfrågan på olika färdigheter.

Arbetskraftsplanering blir viktigare
än finansiell planering.

2. En plan för att attrahera bra personer;

generation Y, kvinnor, och pensionärer.

3. En utbildnings- och vidareutbildnings-
plan för de anställda.

En stor vidareutbildningsutmaning
väntar på oss.

4. Hur behåller vi de bästa personerna?

Med andra ord:

Att skapa en uppskattnings-
och relationskultur.

En avgörande grundläggande faktor
är att ändra våra attityder.

De anställda är resurser, tillgångar,

inte kostnader, inte nummer i en lista,

inte maskiner,

inte ens tyskarna.

Tack!

(Applåder)