Hur falska nyheter gör verklig skada

Den 14:e april 2014, kidnappade terroristorganisationen Boko Haram fler än 200 skolflickor från staden Chibok i Nigera. Världen runt kom brottet att få sloganen #BringBackOurGirls - men i Nigeria kallade myndigheterna brottet för en bluff, och skapade förvirring och försenade alla insatser för att rädda flickorna. I detta kraftfulla föredrag pekar journalisten Stephanie Busari på Chibok-tragedin för att förklara den dödliga fara som falska nyheter har och vad vi kan göra för att stoppa det.

Jag vill berätta en historia om en flicka.

Men jag kan inte säga hennes riktiga namn.

Så jag kallar henne Hadiza.

Hadiza är 20.

Hon är blyg,

men hon har ett vackert leende
som lyser upp hennes ansikte.

Men hon lever med konstant smärta.

Och hon kommer troligen medicinera
i resten av sitt liv.

Vill ni veta varför?

Hadiza är en Chibok-flicka,

och den 14:e april 2014 blev hon kidnappad

av terrorister från Boko Haram.

Hon lyckades fly

genom att hoppa av lastbilen
som flickorna var lastade på.

Men när hon landade
så bröt hon båda sina ben

och hon fick åla på mage
för att gömma sig i buskarna.

Hon berättade att hon var rädd för att
Boko Haram skulle komma efter henne.

Hon var en av 57 flickor som skulle fly
genom att hoppa från lastbilar den dagen.

Denna historia skapade
med rätta svallvågor

runt världen.

Människor som Michelle Obama,
Malala och andra

höjde sina röster i protest

och ungefär samtidigt -
jag bodde i London för tillfället -

skickades jag från London till Abuja
för att bevaka World Economic Forum

som Nigeria var värd för
för första gången.

Men när vi kom fram stod det klart
att det bara fanns en historia i staden.

Vi satte press på regeringen.

Vi ställde tuffa frågor om vad de gjorde

för att få flickorna tillbaka.

Förståeligt nog

var de inte så nöjda över våra frågor

och vi kan väl säga att vi fick
vår andel av "alternativa fakta".

(Skratt)

Inflytelserika nigrianer sa till oss

att vi var naiva,

att vi inte förstod den
politiska situationen i Nigeria.

Men de berättade också för oss

att historien om Chibok-flickorna

var ett påhitt.

Tråkigt nog har påståendet
att det var påhitt levt kvar,

och det finns fortfarande
människor i Nigeria idag

som tror att Chibok-flickorna
aldrig blev kidnappade.

Trots att jag pratat med
människor som dessa -

förtvivlade föräldrar

som berättat för oss att samma dag
som Boko Haram kidnappade deras döttrar,

så sprang de efter lastbilarna
som förde bort deras döttrar.

De var beväpnade med macheter,
men de tvingades vända om

för Boko Haram hade gevär.

I två år innehöll nyheterna
oundvikligen andra saker

och på två år

hörde vi inte mycket om Chibok-flickorna.

Alla förmodade att de var döda.

Men i april förra året,

kom jag över denna video.

Det här är stillbilder från videon

som Boko Haram har filmat
för att bevisa att de lever

och genom en källa fick jag denna video.

Men innan jag kunde publicera den,

behövde jag resa till nordöstra Nigeria

för att prata med föräldrarna, verifiera.

Jag behövde inte vänta
länge på verifiering.

En av mödrarna sa till mig
när hon tittade på filmen

att om hon hade kunnat
sträcka sig in i datorn

och dra sitt barn ut från den,

så skulle hon ha gjort det.

För er som är föräldrar,
som jag själv, i publiken,

kan ni bara föreställa er den ångest

den mamman kände.

Den här filmen skulle dra igång
förhandlingar med Boko Haram.

Och en nigeriansk senator
sa till mig att det var för videon

som de började samtalen

för de hade länge antagit
att Chibok-flickorna var döda.

Tjugoen flickor frigavs
i oktober förra året.

Tråkigt nog saknas nästan
200 av dem fortfarande.

Jag måste erkänna att jag
inte har varit en oberörd observatör

när jag skrev om detta.

Jag blir förbannad när jag
tänker på alla förlorade möjligheter

att rädda dessa flickor.

Jag blir förbannad när jag tänker på
att föräldrarna berättade för mig

att om det varit döttrar
till rika och mäktiga personer

så skulle de återfunnits mycket tidigare.

Och jag blir rasande

på de påhittade berättelerna

som jag uppriktigt tror

orsakade förseningen;

de var del i orsaken till
deras försenade återförening.

Detta illustrerar för mig
den dödliga faran med falska nyheter.

Så vad kan vi göra åt det?

Det finns några smarta människor,

smarta ingenjörer på Google och Facebook,

som försöker använda teknik
för att stoppa falska nyheter.

Men förutom det tror jag
att alla här - du och jag -

har en roll att spela här.

Det är vi som delar innehållet.

Det är vi som delar historier online.

I denna tidsålder är vi alla utgivare

och vi har ett ansvar.

I mitt jobb som journalist,

så dubbelkollar jag, jag verifierar.

Jag litar på min magkänsla,
men jag ställer de tuffa frågorna.

Varför berättar den här
personen det här för mig?

Vad vinner de på att dela med sig
av informationen?

Har de en dold agenda?

Jag tror faktiskt att vi alla
måste börja ställa tuffare frågor

om den information som vi hittar online.

Forskning visar att vissa av oss
inte ens läser förbi rubriken

innan vi delar historier.

Vem här har gjort det?

Jag vet att jag har det.

Men vad händer om

vi slutar att svälja information
med hull och hår?

Vad händer om vi stannar upp
och tänker på konsekvenserna

av informationen som
vi just skickade vidare

och dess potential
att initiera våld eller hat?

Vad händer om vi stannar upp och tänker
på konsekvenserna i verkliga livet,

som ett resultat av
informationen vi delade?

Tack så mycket för att ni lyssnade.

(Applåder)