Jinha Lee: Sträck in handen och ta tag i en pixel

Gränsen mellan vår fysiska värld och den digitala informationen som omger oss blir bara tunnare och tunnare. Designern och ingenjören Jinha Lee vill eliminera gränsen helt och hållet. Som han demonstrerar i denna korta och häpnadsväckande presentation, inkluderar hans idéer en penna som penetrerar en skärm för att rita 3D-modeller och en datormodell som låter dig nå in genom skärmen och manipulera digitala objekt.

Under hela datorernas historia

har vi strävat efter att förkorta avståndet mellan oss

och digital information,

avståndet mellan vår fysiska värld

och världen på skärmen

där vår fantasi kan leva fritt.

Detta avstånd har blivit kortare,

kortare, och ännu kortare,

och nu har detta avstånd förkortats

till mindre än en millimeter,

tjockleken på en touch-screen,

och datorernas kraft

har blivit tillgänglig för alla.

Men tänk om det inte fanns några gränser alls?

Jag började föreställa mig hur det skulle se ut.

Först skapade jag detta verktyg

som tränger in i det digitala utrymmet.

När du trycker ner det på skärmen,

omvandlas dess fysiska kropp till pixlar.

Designers kan förverkliga sina idéer

direkt i 3D,

och kirurger kan öva på virtuella organ

under skärmen.

Så med detta verktyg har gränsen överskridits.

Men våra händer är fortfarande utanför skärmen.

Hur kan man nå in i den och interagera

med den digitala informationen

genom att använda händernas alla färdigheter?

På Microsoft Applied Sciences,

tillsammans med min mentor Cati Boulanger,

omformade jag datorn

och omvandlade utrymmet ovanför tangentbordet

till en digital arbetsyta.

Genom att kombinera en transparent skärm och 3D-kameror

för att känna av fingrarna och ansiktet,

kan du nu lyfta upp händerna från tangentbordet

och nå in i detta 3D-utrymme

och ta tag i pixlarna med dina bara händer.

(Applåder)

Eftersom fönster och filer har en fysisk position,

är det lika enkelt att ta tag i dem som en bok.

Sedan kan du bläddra genom boken

samtidigt som du stryker under rader och ord med

den virtuella touchpaden nedanför varje svävande fönster.

Arkitekter kan sträcka eller rotera modeller

direkt med sina två händer.

Så i dessa exempel,

når vi in i den digitala världen.

Men hur skulle det vara med ombytta roller,

och istället låta den digitala informationen nå ut till oss?

Jag är säker på att de flesta av er har erfarenhet

av att köpa och returnera varor online.

Men nu behöver du inte oroa dig för det.

Det jag har till er är är ett onlineanpassat provrum.

Detta är en vy som du får av en

huvudmonterad eller genomskinlig display

när systemet förstår din kropps geometri.

Jag förde denna idé vidare och började tänka,

i stället för att bara se dessa pixlar,

tänk om vi skulle göra dem fysiska,

så att vi kan röra vid dem?

Hur skulle en sådan framtid se ut?

På MIT Media Lab, tillsammans med

min rådgivare Hiroshi Ishii och min kollaboratör Rehmi Post,

skapade vi denna fysiska pixel.

I det här fallet, agerar den sfäriska magneten

som en 3D-pixel i vårt utrymme,

vilket innebär att både datorer och människor

kan flytta objektet var som helst

inom det lilla 3D-utrymmet.

Vad vi gjorde var egentligen att avlägsna gravitationen

och styra rörelserna genom att kombinera

svävande genom magnetism, mekanisk påverkan

och avkänningsteknik.

Genom att programmera objektet digitalt

befriar vi föremålet från begränsningarna

med tid och rum, vilket innebär att nu

kan mänskliga rörelser registreras, återskapas

och lagras permanent i den fysiska världen.

Så koreografi kan läras ut fysiskt på distans

och Michael Jordans berömda skott kan återskapas

om och om igen, som en fysisk verklighet.

Elever kan använda detta som ett verktyg

för att lära sig om komplexa begrepp

såsom planeternas rörelser eller fysik.

Till skillnad från dataskärmar och läroböcker,

är detta en verklig, påtaglig upplevelse

som du kan röra vid, och det är mycket kraftfullt.

Det som är ännu mer spännande än att bara

förvandla det som finns i datorn till något fysiskt

är att börja föreställa sig hur programmering av världen

skulle förändra våra dagliga fysiska aktiviteter.

(Skratt)

Som ni kan se, kommer den digitala informationen

inte bara visa oss något

utan även samverka med oss

som en del av vår fysiska omgivning

utan att åtskilja oss från vår fysiska värld.

Idag började vi med att tala om begränsningar,

men om vi tar bort alla begränsningar,

är vår fantasi det enda hindret som återstår.

Tack.

(Applåder)