Fotografier som ger djurriket en röst

Naturfotografen Frans Lanting använder livfulla bilder för att ta oss djupt in i djurens värld. I detta korta, visuella talk, uppmanar han oss att återanknyta med andra jordiska varelser och att ömsa de metaforiska skinn som skiljer oss från varandra.

Mänskligheten har en central plats på TED,

men jag vill lägga till
en röst för djuren,

vars kroppar och sinnen
och andar formade oss.

För några år sedan hade jag lyckan att

träffa åldermannen från en stam

på en ö inte långt från Vancouver.

Han heter Jimmy Smith,

och han delade med sig av en historia

som berättas bland hans folk,

som kallar sig Kwikwasut'inuxw.

En gång i tiden, berättade han,

var alla djur på jorden ett.

Trots att de såg olika ut på utsidan

var de alla likadana på insidan,

och emellanåt samlades de

i en helig grotta djupt inne i skogen

för att fira sin enighet.

När de kom dit,

tog alla av sig sina skinn.

Korpen fällde sina fjädrar,
björnen sin päls,

och laxen sina fjäll,

och sedan dansade de.

Men en dag kom en människa till grottan

och skrattade åt det han såg,

för han förstod inte.

Djuren flydde, skamsna,

och det var sista gången

de avslöjade sig på det viset.

Den uråldriga förståelsen att under

sina separata identiteter
är alla djur ett och samma,

har varit en stark inspiration för mig.

Jag gillar att gå bortom pälsen, fjädrarna

och fjällen.

Jag vill komma in under huden.

Oavsett om jag möter en enorm elefant

eller en pytteliten trädgroda,

så är mitt mål att förbinda oss
med dem, öga mot öga.

Ni undrar kanske om jag någonsin
fotograferar människor?

Absolut, människor är alltid
närvarande i mina bilder,

oavsett om de verkar

porträttera sköldpaddor

eller bergslejon

eller lejon.

Man måste bara lära sig
att se förbi deras förklädnad.

Som fotograf

försöker jag nå bortom olikheterna

i vår genetiska sammansättning

för att uppskatta allt vi har gemensamt

med alla andra levande ting.

När jag använder min kamera,

kastar jag av mig mitt skinn

som djuren i den där grottan,

så att jag kan visa vilka de verkligen är.

Som djur välsignade

med förmågan till förnuftigt tänkande,

kan vi förundras
över livets förvecklingar.

Som medborgare på en planet i trubbel,

är vårt moraliska ansvar

att hantera den dramatiska minskningen
av biologisk mångfald.

Men som människor med hjärtan

kan vi alla glädjas åt livets enhet,

och kanske kan vi förändra

det som en gång hände
i den heliga grottan.

Låt oss hitta ett sätt att delta i dansen.

Tack.

(Applåder)