Återhämtning från diabetes typ 2 börjar med att ignorera behandlingsråden | Sarah Hallberg | TEDxPurdueU

Det här föredraget hölls vid ett TEDx-evenemang som skapades fristående från TED Conferences.

Kan en person bli botad från diabetes typ 2? Dr. Sarah Hallberg ger övertygande bevis för att det går att göra och lösningen är enklare än man kan tro.

Jag har det bästa arbetet i världen.

Jag är läkare.

Nej! Tror mig, det är inte därför.

Jag är en överviktsläkare.

Jag har äran att få jobba
med gruppen av människor

som får stå ut med den sista
accepterade fördomen: den att vara fet.

Dessa människor har fått lida
en hel del innan de får träffa mig:

skam, skuld, klander
och rent ut sagt diskriminering.

Attityden många väljer,
även de inom sjukvården,

är att dessa människor
får skylla sig själva.

Om de bara kunde styra sig själva
så skulle de inte vara överviktiga

och de är inte heller
motiverade att ändra sig.

Låt mig berätta för er
att så är det inte.

Skulden, om vi måste peka på något,

har legat i våra råd.

Nu är det hög tid att ändra på det.

Fetma är en sjukdom, inte något
som skapas på grund av brist på karaktär.

Det är hormonell sjukdom,
där många hormoner är inblandade.

En av de viktigaste
är ett hormon som kallas insulin.

De flesta personer med fetma
är resistenta mot detta hormon, insulin.

Så vad betyder det i detalj
att vara insulinresistent?

Insulinresistans är väsentligen
för-förstadiet till diabetes typ 2.

Insulinets uppgift är att föra in
glukos eller blodsocker,

in i cellerna där det ska användas.

I ett nötskal, så har någon
som är insulinresistent

problem med att få blodsockret
dit det behöver vara,

in i cellerna.

Det kan inte heller bara
stanna kvar i blodet efter vi ätit

för då skulle vi alla få
en diabeteskris efter varje mål!

Så när någon är insulinresistent,

är kroppens reaktion på detta
att bara göra mer av det.

Så insulinnivån bara ökar och ökar,

och för en tid, till och med år,
så kommer den klara av det

och blodsockernivåerna
kommer förbli normala.

Emellertid, vanligen klarar
den inte av det för evigt,

inte ens dessa förhöjda insulinnivåer

räcker till för att hålla blodsockret
inom det normala spannet.

Så det börjar att stiga.

Det är diabetes.

Detta förvånar nog inte dig

att de flesta av mina patienter
har insulinresistens eller diabetes.

Sitter du och tänker nu
"Det där rör inte mig"

så borde du nog tänka en gång till,

eftersom nära 50% av alla vuxna amerikaner
nu har diabetes eller prediabetes.

Det är nästan 120 miljoner av oss.

Men det är knappast alla
som har problem med sitt insulin.

Som jag sa tidigare,

människor har förhöjda insulinnivåer
på grund av insulinresistans

i år eller till och med årtionden,

innan de ens får diagnosen prediabetes.

Lägg till att man visat
att 16-25% av normalviktiga vuxna

även de har insulinresistens.

I fall du följer med
så är det bra många av oss.

Så problemet med insulinresistens är:

Om den går ökar, så har vi
stor risk att utveckla diabetes typ 2.

Men det är även så
att insulinet gör oss hungriga

och maten vi äter kommer sannolikt
till högre grad lagras som fett.

Insulinet är vårt fettlagringshormon.

Så nu kan ni se hur detta
kan vara ett problem

för sjukdomar som fetma
eller metaboliska spörsmål som diabetes.

Men om vi följde spåren till där de börjar

och vi inte hade
så mycket glukos att tillgå

som insulinet behövde arbeta med?

Låt oss titta på hur det skulle kunna bli.

Allting du äter

är antingen en kolhydrat,
ett protein eller ett fett

och de har alla olika effekt
på blodsockret

och därigenom insulinnivåerna,
som du ser i denna graf.

Så när vi äter kolhydrater

så kommer vårt insulin
och vår glukos rusa upp fort.

Men med protein ser det bättre ut.

Låt oss titta på vad som händer
när vi äter fett.

I huvudsak ingenting, en rak linje.

Detta kommer visa sig
vara något väldigt viktigt.

Jag vill nu översätta vad grafen säger

till ett verkligt läge.

Ni kan väl gå tillbaka

och funderar på senaste gången du åt
en amerikansk variant av kinesisk mat.

Vi vet väl alla vilka steg
som är förknippade med detta?

Den först regeln är:
Du kommer äta för mycket.

Eftersom stoppsignalen
inte kommer sändas

förrän man bokstavligen
spricker i sömmarna.

Regel nummer två är:
Inom en timme kommer du vara hungrig.

Varför?

Det är för att riset i måltiden
gör att glukos och insulin går i taket,

vilket utlöser hunger,
fettinlagring och sug.

Så om man är insulinresistent från början,

så är dina insulinnivåer redan förhöjda,

och då är du hungrigare hela tiden.

Vi har denna ordning:

Ät kolhydrater, din glukosnivå går upp,
ditt insulin går upp

och du är hungrig och fettet lagras.

Men på vilket sätt rekommenderar vi
dessa människor att äta,

eftersom det verkar vara
väldigt viktigt, och det är det.

Låt oss fokusera på diabetes typ 2,

eftersom den vanliga rekommendationen
till patienter med diabetes typ 2

är att konsumera
40 till 65 gram kolhydrater

per mål plus mer som mellanmål.

Tro mig, det är en massa kolhydrater.

Och kom ihåg vad som händer
med glukos och insulin,

blodsocker och insulin,

när vi äter dem?

Ja, i huvudsak så rekommenderar vi

att de äter exakt det
som orsakar deras problem.

Låter det tokigt?

Det är det verkligen.

Eftersom diabetes i grund och botten
är ett tillstånd av kolhydrattoxicitet.

Vi får inte in blodsockret i cellerna

och det skapar ett kortsiktigt problem.

Men än värre är
de långsiktiga konsekvenserna

Insulinresistens är faktiskt
ett tillstånd av kolhydratintolerans.

Så varför, varför, fortsätter vi
rekommendera människorna äta dem?

Det Amerikanska Diabetesförbundets råd

talar specifikt om
att det inte finns bevis

för att rekommendera
någon specifik kolhydratgräns.

Men i dessa råd går man vidare
och säger vad vi alla vet:

Vårt kolhydratintag är den enskilt
största faktorn för blodsockernivåerna

och därför finns behov av medicin.

Dessa råd talar sedan om:

Hör nu, om du tar
en bestämd dos diabetesmedicin,

så måste du äta kolhydrater
annars blir ditt blodsocker för lågt.

Okej, låt oss titta på

den onda cirkel
som dessa råd ger upphov till.

Det är alltså: Ät kolhydrater
så du måste ta medicin,

sen måste äta mer kolhydrater

så att du undviker bieffekterna
av denna medicinering,

detta går runt och runt.

Vad värre är, ingenstans i råden från ADA

är målet att man ska
återhämta sig från diabetes typ 2.

Det måste ändras,

återhämtning från diabetes typ 2
är möjligt, i många, kanske de flesta fall

speciellt om man startar tidigt.

Vi måste inte bara låta
människor få veta detta,

vi behöver börja ge dem
praktiska råd så de kan göra detta.

Fundera över kolhydraterna.

Här är en ögonöppnare för er alla:
Vi behöver inte dem.

Seriöst! Vårt dagliga behov
av kolhydrater är noll.

Vi har essentiella aminosyror,
de är proteiner,

essentiella fettsyror,

men icke några essentiella kolhydrater.

Ett näringsämne är essentiellt:

Om vi måste ha det för fungera
och vi inte kan göra det från något annat.

Vi kan göra glukos
och mycket av det, hela tiden,

det kallas glukoneogenes.

Så vi behöver inte dem,

överkonsumtionen av dem
gör oss väldigt sjuka,

ändå fortsätter vi rekommendera patienter

att konsumera nära, om inte mer än,

hälften av det totala energiintaget
från dem varje dag.

Det är inte klokt.

Låt oss prata vad som är det.

Dra ned på kolhydraterna, en hel del.

Ja, på min klinik så lär vi patienterna

att äta så kolhydraterna
är i minoritet av det de äter,

inte i majoritet.

Så hur funkar det?

När våra patienter
minskar på kolhydraterna

så går deras glukos ned
och de behöver inte så mycket insulin.

Så insulinnivån går ned, och det fort.

Och det är väldigt viktigt,

eftersom en studie

som tittade på data från våra
nationella hälso- och nutritionsenkät,

bättre känd under namnet NHANES,

visade på att den största
enskilda riskfaktorn

för hjärtkärlsjukdom

var insulinresistens.

Den orsakar hela 42%
av alla hjärninfarkter.

Lågkolhydratbehandling fungerar så fort

att vi kan dra bort
hundratals enheter av insulin

på några dagar eller veckor.

En av min favoritberättelser
är något som hände nyligen.

En ung flicka, men som ändå hade haft
diabetes typ 2 i över tjugo år,

kom till oss när en läkare
på en annan kllnik sa hon var bara sjuk

och att hon borde vänja sig med det.

Hennes diabetes var utom all kontroll.

Detta trots hon var satt
på flera mediciner

vilket omfattade
nästan 300 enheter insulin,

som injicerades kontinuerligt
av en pump varje dag.

Allt detta till trots, var blodsockret
ändå inte under kontroll.

Så vi satte henne på en lågkolhydratdiet,
och nu spolar vi fram fyra månader.

Ja, hon tappade vikt, men vad bättre var,
hon var inte sjuk längre.

Hennes blodsockernivåer
var nu normala hela tiden.

Detta på, ta detta till er,
ingen diabetesmedicin.

Inte längre 300 enheter insulin,

ingen insulinpump längre,

inger mer pickande på hennes fingrar,
flera gånger per dag,

allt borttaget och ingen mer diabetes.

En av de största glädjeämnena med jobbet
är att berätta för en patient som denna

att de inte längre har diabetes

och vi tar högtidligen bort det
från deras lista med problem.

Så, är de botade, är detta ett mirakel?

Vi överlåter detta spel
för gallerierna till Doktor Oz.

Botad innebär att den inte
kan komma tillbaka.

Om de börjar äta stora mängder
kolhydrater igen, så kommer det hända.

Så nej, inte botade,
men de har inte diabetes längre.

Det är löst och det kan hålla sig så,
så länge de håller sig borta från orsaken.

Så hur ser detta ut då?
Hur gör någon som äter så här?

Ja, låt mig först säga vad det inte är.

Lågkolhydrat är inte noll kolhydrater
och det är inte hög protein.

En vanligt förekommande kritik
som är så frustrerande,

eftersom den inte är sann.

Om vi tar bort kolhydraterna
vad ska vi lägga till i stället?

Kom ihåg att det finns
bara tre näringsämnen:

om en minskas, måste en ökas.

Mina patienter äter fett
och massor av det.

Du säger "Vad?". Vad kommer hända
när man äter fett?

Låt mig nu berätta för dig,
du kommer bli glad

eftersom fett smakar gott
och det är otroligt tillfredsställande.

(Applåder)

(Skratt)

Men, kom ihåg,
fett är det enda näringsämne

som kommer hålla vår glukos,
blodsocker- och insulinnivåer låga

och det är angeläget.

Nu vill jag att ni ska få höra
mina enkla regler för ätandet.

Dessa regler, måste ni komma ihåg,
de är till och med viktigare

om du är en av de
tiotals miljoner amerikaner

som har problem med insulinnivåer.

Regel ett: om det står light, lite fett
eller fettfri, lämna det i butiken,

för de tog bort fettet
och petade in kolhydrater och tillsatser.

Regel nummer två: Ät mat.

Det är den viktigaste regeln
inom lågkolhydratdieter:

Riktig mat kommer inte i en låda

och ingen behöver tala om
att riktig mat är naturlig.

Man bör veta det genom att titta på den.

Ät inte något du inte gillar.

Ät när du är hungrig
och ät inte när du inte är det,

oavsett vad klockan är.

Och nummer fem är ett enkelt sätt
att komma ihåg vad vi vill undvika.

Inget SPS; inga spannmål,
ingen potatis och inget socker.

Den sista är stor grej
eller hur, inget spannmål?

Nä, inget spannmål.

Men man måste ha det.

Nope, de är kolhydrater.

Men fullkorn är ju så bra för oss.

För det första, det är verkligen
väldigt få livsmedel

som är fullständigt fullkorn
även om de beskrivs som det.

De flesta livsmedel
som påstås vara fullkorn

är processade så mycket
att fiberfördelen har försvunnit,

eller så kombineras det med vitt mjöl,

vanligen båda av dessa två saker.

Så om du tillhör de
insulinkänsliga människorna,

kan du äta äkta fullkorn.

Men om du är bland den enormt stora delen
av vår befolkning med insulinproblem,

så kommer det förvärra saker.

Så, om du är bland de
som verkligen är insulinkänsliga?

Kan jag ändå äta så här?

Ja! Jag är ett lysande exempel.

För ett år sedan bestämde jag
att dra ned på kolhydraterna

så mycket som jag rekommenderar
mina diabetespatienter.

Nu är det inte obligatoriskt
för min hälsa som det är för deras;

Jag är inte insulinresistent,
men är det ett problem?

Nej! Det är hela saken.

Såvida du inte har
en extremt ovanlig sjukdom,

är att minska kolhydraterna
något gott för dig,

även om det inte är nödvändigt.

Jag vill visa några bilder
på min extrema mat.

I mitt hem är detta
den vanliga frukosten.

Så ser det ut, som jag bröt
mot min egen regel?

Jag gjorde inte det, eftersom
denna muffin är gjord på kokosmjöl.

Jag bakar hela tiden.

Jag använder bara icke-spannmålsmjöl:
kokosnöt, mandel, hasselnöt och linfrön.

Det blir delikata saker.

Här den typiska middagen hemma hos mig
med den typiska stärkelsen.

Det är vanligen sauterad svamp.

Nej, mina patienter och jag äter
delikat mat hela tiden och njuter av det.

Men hur ser forskningen kring detta ut?

Jag menar är det bara
anekdotiska bevis från min klinik?

Nej!

Det finns dussintals
randomiserade kliniska studier

som tittat på lågkolhydratbehandling

för saker som diabetes,
risk för hjärtkärlsjukdom, fetma.

De är samstämmiga. Det fungerar!

Det är till och med
ett stort antal studier som visar

att lågkolhydratkost
minskar markörer för inflammation,

vilket gör detta verkligen intressant
för sjukdomar som cancer.

Vi avslutade nyss en studie på vår klinik.

Detta gjorde vi,

vi tog 50 patienter med diabetes typ 2

som behandlades med vårt
lågkolhydrat-högfetts-program,

och vi jämförde dem mot 50 patienter

som behandlades enligt ADA-råden.

Efter sex månader,

så såg vi inte bara
en signifikant metabolisk fördel

för lågkolhydratgruppen,

men de fick även, och detta är viktigt,
en stor kostnadsbesparing.

Vår analys visade att våra patienter
kunde spara mer än 2 000 dollar per år

enbart på diabetesmedicin
de inte längre tog.

Tänk bara hur snabbt
det blir en hög summa.

Vi är mitt i en diabetesepidemi nu

som vi spenderar 250 miljarder dollar
per år på i detta land.

Jag vill visa er en bild nu

som visar vart besparingarna kommer från.

Detta tittar bara på skillnaden i insulin

i de två grupperna efter sex månader.

Och det vi kan se är

att lågkolhydratgruppen
kunde minska sitt insulin

med nästan 500 enheter per dag.

Medan i den ADA-behandlade gruppen,

var de tvungna öka sitt insulin
med nästan 350 enheter per dag.

Två viktiga saker här.

Nummer ett: Insulin är dyrt.

Nummer två: Alla människor
i denna studie var inte ens på insulin,

vilket gör dessa resultat
än mer imponerande.

Men det jag vill säga
med denna graf

är att det finns två tillvägagångssätt
att behandla denna sjukdom.

Först vår grupp, där målet är
att återhämta sig från sjukdomen,

vilket betyder mindre medicin.

Och den andra gruppen,
vilken var i linje med ADA-råden

vilket klart säger att diabetes
är en fortskridande sjukdom

som kräver mer medicin med tiden.

Fortskridande om vi inte tar bort orsaken.

Så vad är egentligen problemet?

Varför används inte detta jämt?
Varför är inte lågkolhydrat normen?

Två stora orsaker till detta.

Nummer ett: status quo.
Det är svårt att bryta.

Det finns så många agendor involverade.

Vi fick föreställningen om att lågfett
var det rätta för årtionden sedan.

Men en studie nyligen

visar att det fanns noll bevis
från randomiserade kliniska studier

att rekommendera amerikaner
att ta bort fettet ur vår diet.

Det var så kolhydraterna
började läggas till.

Det var i själva verket
ett massivt experiment

med miljontals människor,
och som fallerade katastrofalt.

Den andra förklaringen är pengar.

Bli inte lurad,

det ligger mycket pengar i
att hålla oss sjuka.

Det vi ser är att kommittéerna
för behandlingsråden

är fyllda med personer
med intressekonflikter.

Lösningen till diabetesepidemin
på min klinik är glasklar:

Sluta använda medicin
för att behandla maten.

För en sjukdom vars huvudorsak
är kolhydraterna,

ta bort kolhydraterna
eller åtminstone minska på dem,

så vi återigen kan komma ihåg
det vi visste förr.

Vi visste detta för länge sedan,

detta sas för tusen år sedan

och vi behöver, nu återigen
ta till oss den föreställningen.

Tack så mycket!

(Applåder)