3 lärdomar för framgång från en arabisk affärskvinna

Yrkesarbetande arabiska kvinnor jonglerar fler ansvarsområden än sina manliga motparter, och de möter mer kulturell stelhet än västerländska kvinnor. Vad kan deras framgång lära oss om uthållighet, konkurrens, prioriteringar och framsteg? Genom sin karriär som ingenjör, förespråkare och moder i Abu Dhabi, delar Leila Hoteit med sig av tre lärdomar för att blomstra i den moderna världen.

"Mamma, vilka är dessa människor?"

Det var en oskyldig fråga
från min unga dotter Alia

när hon var ungefär tre år.

Vi gick omkring tillsammans med min make

i ett av Abu Dhabis stora, fina varuhus.

Alia tittade på en enorm affisch
i mitten av varuhuset.

Den visade de tre regenterna
i Förenade Arabemiraten.

Medan hon stod bredvid mig,

böjde jag mig ner och förklarade
att det var regenterna för FAE

som jobbat hårt för att
utveckla sin nation

och bevara dess enighet.

Hon frågade, "Mamma,
varför är det så att där vi bor,

och hemma i Libanon,
där mormor och morfar bor,

ser vi aldrig bilder på
mäktiga kvinnor på väggarna?

Är det för att kvinnor inte är viktiga?"

Det är nog den svåraste fråga jag behövt
svara på under mina år som förälder

och under mina drygt 16 år
inom affärsvärlden, för den delen.

Jag växte upp i min hemstad i Libanon,

yngst av två döttrar
till en hårt arbetande pilot

och verksamhetsdirektör
för Lebanese Airlines,

en jättestödjande mamma
som var hemmafru, och min mormor.

Min pappa uppmuntrade
min syster och mig att studera

fastän vår kultur på den tiden underströk

att det var söner, inte döttrar
som skulle uppmuntras att arbeta.

Jag var en av väldigt få tjejer
i min generation

som lämnade hemmet vid 18
för att studera utomlands.

Min pappa fick ingen son,

så jag blev på sätt och vis hans son.

Spola fram ett par decennier,
jag hoppas att jag lyckades

göra min pappa stolt över sin önskade son.

Jag fick min kandidatexamen
och doktorsexamen som ingenjör,

forskade i Storbritannien
och konsultjobbade i Mellanöstern,

jag har alltid vistats
i mansdominerade miljöer.

Sanningen är att jag aldrig hittat
en förebild jag identifierat mig med.

Min mammas generation
var inte intresserad av ledarskap.

Det fanns några uppmuntrande män
längs vägen,

men ingen förstod de krav
och påtryckningar jag mötte,

påtryckningar som blev speciellt kännbara
när jag fick två underbara barn själv.

Fastän västerländska kvinnor gillar att ge
oss förtryckta arabiska kvinnor råd,

så lever de annorlunda liv
med andra villkor.

Arabiska kvinnor från min generation
fick bli sina egna förebilder

Vi har fått göra mycket mer än
arabiska män,

vi har mött mer kulturell stelhet
än västerländska kvinnor.

Som resultat, tycker jag att vi
stackars förtryckta kvinnor

faktiskt har några nyttiga,
surt förvärvade lärdomar att lära ut,

lärdomar som kan visa sig användbara

för den som vill blomstra
i den moderna världen.

Här är tre av mina.

[Omvandla deras skit till bränsle]

(Skratt)

(Applåder)

Det finns ett ord som alla framhåller
är nyckeln till framgång:

motståndskraft.

Vad är egentligen motståndskraft,
och hur utvecklar man det?

Jag tror att motståndskraft helt enkelt är
förmågan att förvandla skit till bränsle.

I mitt förra jobb,
långt innan min nuvarande firma,

arbetade jag med en man,
vi kallar honom John.

Jag slog mig ihop med John
och arbetade hårt,

jag ville att han skulle se
hur bra jag var,

så att han skulle stödja mig i kampen
om att bli partner i firman.

Utöver att arbeta på mina konsultprojekt,

skrev jag passionerat om
kvinnligt ekonomiskt medinflytande.

En dag fick jag presentera min forskning
för ett rum fullt av MBA-studenter.

John var i publiken

och lyssnade för första gången på
detaljerna i min studie.

Medan jag fortgick med min presentation

såg jag John i ögonvrån.

Han rodnade väldigt

och hade glidit ner i stolen av skam.

Jag fick applåder när jag var färdig

och vi gick ut och hoppade in i bilen.

Då exploderade han.

"Det du gjorde var oacceptabelt!

Du är konsult, inte en aktivist!"

Då sa jag, "John, jag förstår inte.

Jag presenterade ett par
tecken på könsindelning,

och några slutsatser om
den arabiska världen.

Ja, vi är kanske längst ner
på listan idag,

men vad var det jag sa som ej var fakta?"

Då svarade han,
"Hela antagandet i din studie är fel.

Det du gör är farligt och kommer förstöra
den sociala strukturen i samhället."

Han tog en paus, sen tillade han,

"När kvinnor får barn
är deras plats i hemmet."

Tiden stod still länge,

och allt jag kunde tänka på
om och om igen var:

"Du kan glömma ditt partnerskap, Leila.

Det kommer aldrig hända."

Det tog mig några dagar att helt
förstå denna incidenten och dess följder,

men när jag gjorde det,
nådde jag tre slutsatser.

Ett, detta var hans problem,

hans komplex.

Det kanske finns många som han i samhället

men jag skulle aldrig låta
deras problem bli mina.

Två, jag behövde en ny sponsor, snabbt.

(Skratt)

Jag fick en, förresten,
och han var jättebra.

Tre, att jag skulle visa för John
vad kvinnor med barn kan åstadkomma.

Jag applicerar denna lärdom
lika mycket på mitt privatliv.

Medan jag gjorde framsteg i min karriär,

har jag fått mycket uppmuntran,

men jag har också mött
kvinnor, män och par

som uppenbarligen haft problem
med att jag och min make

valt att båda ha karriärer.

Det finns alltid det där välmenande paret

som säger rätt ut på en familjesamling

eller bland vänner

att man är en dålig mamma

med tanke på hur mycket
man investerar i sin karriär.

Jag ljuger om jag säger att
de orden inte gör ont.

Mina barn är det absolut
viktigaste för mig,

och tanken på att jag skulle
svika dem är outhärdlig.

Men som jag gjorde med John,

påminde jag mig själv om
att detta var deras problem,

deras komplex.

Istället för att svara,

gav jag dem mitt största leende

medan jag såg, i blinkande ljus,

dessa ord i mitt sinne.

[Var glad, det gör folk galna.]

(Applåder)

För som ung kvinna
i dessa situationer har du två val.

Du kan välja att internalisera
dessa negativa budskap

som kastas mot dig,

att låta dem få dig
att känna dig misslyckad

som om framgång är alldeles
för svårt att uppnå,

eller så kan du välja att se att deras
negativitet är deras problem,

och istället förvandla det
till ditt personliga bränsle.

Jag har lärt mig att
alltid välja nummer två,

och jag har insett att det har tagit mig
från styrka till styrka.

Det är sant, det de säger:

framgång är den bästa hämnden.

Vissa kvinnor i Mellanöstern

är tursamma nog att vara gifta
med någon som stödjer deras karriär.

Rättelse: Jag menade "smarta nog"

för du väljer den du gifter dig med

och du bör gifta dig med någon stödjande
om du planerar att ha en lång karriär.

Fortfarande bidrar inte
den arabiska mannen till ett jämlikt hem.

Det förväntas helt enkelt inte
i vårt samhälle,

och framstår som omanligt.

För den arabiska kvinnan antar samhället

att hennes största källa av lycka
är lyckan själv och välgången

för hennes barn och make.

Hon existerar för sin familj.

Saker förändras, men det tar tid.

Just nu betyder det att
den arbetande arabiska kvinnan

måste upprätthålla ett perfekt hem,

se till att hennes barns alla behov
är omhändertagna

samt hålla igång en krävande karriär.

Jag har upptäckt, på det svåra sättet,

att man behöver applicera sina
yrkesfärdigheter i sitt privatliv.

Man måste arbeta sitt liv.

Så här gör jag det i mitt privatliv.

En sak att veta om Mellanöstern

är att varje familj har tillgång till
prisvärd hemhjälp.

Utmaningen blir därför att
rekrytera effektivt.

Precis som i mitt yrkesliv,
baserar jag valet av

vem som ska hjälpa mig
med mina barn medan jag jobbar

på en stark referens.

Cristina jobbade hos min syster i fyra år

och kvaliteten på hennes arbete
var välkänd.

Hon är nu en väsentlig
medlem i vår familj,

sedan Alia var sex månader gammal.

Hon ser till så att hemmet
funkar utan problem när jag jobbar,

och jag ser till att stärka henne

i de mest gynnsamma förhållandena
för henne och mina barn,

precis som jag skulle göra med min
skickligaste medarbetare på jobbet.

Denna lärdom kan användas
oavsett vilken barnomsorg du har,

vare sig det är au pair, förskola,

deltidsbarnsköterska
som du delar med någon annan.

Välj med omsorg, och stärk.

Om du tittar i min kalender,

ser du att under varje jobbdag

är en och en halv timme,
från 19:00 till 20:30,

markerad "familjetid."

Detta är helig tid.

Jag har gjort detta sen Alia var bebis.

Jag gör allt i min makt
för att skydda denna tiden

så jag kan vara hemma tills dess
och spendera tid med mina barn,

och fråga dem om deras dag,

kolla deras hemläxa, läsa en godnattsaga

och ge dem massvis med pussar och kramar.

Om jag reser, oavsett tidszon,

använder jag Skype för att nå mina barn
även om jag är långt borta.

Vår son Burhan är fem år,

han lär sig läsa och räkna matte.

Här är en annan bekännelse:

Jag har märkt att vår dotter är bättre på

att lära honom dessa saker än jag är.

(Skratt)

Det började som en lek, men Alia
älskar att leka lärare till sin bror,

och jag har märkt att dessa lektioner
faktiskt förbättrar Burhans läskunskap,

samt ökar Alias ansvarssinne,

och stärker bandet mellan dem,

alla tjänar på det.

Framgångsrika arabiska kvinnor jag känner

har alla hittat sitt unika sätt
att arbeta sina liv

medan de fortsätter bära

hemmets enorma ansvar på sina axlar.

Men det handla inte bara om
att överleva i sin dubbelroll

som mamma och karriärkvinna.

Det handlar även om att vara i nuet.

När jag är med mina barn,

lämnar jag jobbet utanför.

Istället för att oroa mig för hur många
minuter jag får med dem varje dag,

fokuserar jag på att använda dessa minuter
för att skapa minnen,

minnen där jag ser mina barn,

hör dem, anknyter med dem.

["Jobba med varandra, inte emot."]

Arabiska kvinnor från min generation
har inte visat sig

i allmänheten när de växte upp.

Detta förklarar till viss del

varför det finns så få kvinnor
inom politiken i arabvärlden.

Fördelen med detta

är att vi har spenderat mycket tid

med att utveckla sociala färdigheter
bakom kulisserna,

i caféer, i vardagsrum

på telefon,

sociala färdigheter som är
viktiga för att lyckas:

skapa nätverk.

Den arabiska kvinnan

har ett stort nätverk
av vänner och bekanta.

Majoriteten av dem är också kvinnor.

I västvärlden mäter sig ofta
ambitiösa kvinnor med andra kvinnor

och hoppas på att ses som den mest
framgångsrika kvinnan i rummet.

Detta leder till tävlingsinriktat beteende

mellan yrkesarbetande kvinnor.

Om det bara finns plats för
en kvinna på toppen,

går det inte att göra plats för fler,
inte heller lyfta upp fler.

Arabiska kvinnor, generellt sett,

har inte fallit i denna
psykologiska fälla.

Bemötta av ett patriarkalt samhälle,

har de märkt att om de hjälper varandra

så gynnar det alla.

På mitt förra jobb var jag den
högst uppsatta kvinnan i Mellanöstern,

därför kan man tro att mitt nätverk
av kvinnliga kollegor

inte skulle ge mig många fördelar

och att jag borde investerat min tid

med att utveckla relationer med
manliga seniorer och kamrater.

Men två av mina största genombrott
kom genom stöd från kvinnor.

Det var marknadsföringschefen som föreslog

att jag skulle få en chans att leda
det globala World Economic Forum.

Hon kände till mina publikationer
och min kontakt med media,

och när hon blev tillfrågad om sin åsikt,

nämnde hon mitt namn.

Det var en ung konsult,
en saudiarabisk kvinna och vän,

som hjälpte mig att sälja
mitt första projekt i Saudiarabien,

en marknad som var svår att
få fotfäste i som kvinna.

Hon presenterade mig för en klient,

som ledde mig till det första
av många av mina projekt i Saudiarabien.

Idag har jag två
högt uppsatta kvinnor i mitt lag,

och jag ser deras framgångar
som mina framgångar.

Kvinnor går framåt i världen,

inte tillräckligt snabbt, men framåt ändå.

Den arabiska världen gör framsteg också,
trots många bakslag nyligen.

Bara detta året, utsåg FAE fem
nya kvinnliga ministrar till sin regering,

till totalt åtta kvinnliga ministrar.

Det är nästan 28% av regeringen,

fler än vad många
välutvecklade länder kan påstå.

Idag är detta min dotter
Alia's favoritbild.

Det är resultatet av bra ledarskap,

men det är också resultatet av
starka arabiska kvinnor

som inte ger upp och fortsätter
att bryta gränser.

Det är resultatet av arabiska kvinnor
som väljer, varje dag, som jag

att förvandla skit till bränsle,

att arbeta sitt liv
att hålla jobbet utanför sitt liv,

och att gå tillsammans, inte isär.

När jag ser på framtiden,

är mitt hopp för min dotter
att när hon står på denna scen

om 20, 30 år

så är hon stolt att kunna kalla sig
sin mammas dotter

som sin pappas dotter.

Mitt hopp för min son

är att uttrycket "mammas pojke"

har en helt ny mening.

Tack.

(Applåder)