Hur man odlar en skog där man bor

Skogar behöver inte vara avlägsna naturreservat, isolerade från mänskligt liv. Istället kan vi odla dem precis där vi är - även i städerna. Ekoentreprenören och TED-stipendiaten Shubhendu Sharma odlar extremt täta, inhemska miniskogar med stor biologisk mångfald i tätorter. Genom att planera jord, mikrober och biomassa kickstartar han naturliga tillväxtprocesser. Följ med när han beskriver hur man odlar en 100 år gammal skog på bara 10 år, och lär dig hur du kan komma med på detta lilla djungelparty.

Detta är en konstgjord skog.

Den kan sprida sig
över tunnland efter tunnland

eller så kan den få plats
på ett litet utrymme -

lika litet som din trädgård.

Varenda en av dessa skogar
är bara två år gammal.

Jag har en skog på gården bakom mitt hus

Den lockar till sig en hel del
biologisk mångfald.

(Kvitter)

Jag vaknar upp till detta varje morgon

som en Disneyprinsessa.

(Skratt)

Jag är en entreprenör

som underlättar skapandet
av dessa skogar, professionellt.

Vi har hjälpt fabriker,

bondgårdar,

skolor,

hem,

semesterorter,

hyreshus,

allmänna parker

och till och med ett zoo

att få en sådan skog.

En skog är inte en isolerad markbit
där djur lever tillsammans.

En skog kan vara en integrerad del
av vår urbana existens.

En skog, för mig

är en plats som är så tät med träd,
att man helt enkelt inte kan gå in i den.

Det spelar ingen roll
hur stora eller små de är.

Större delen av världen
som vi bor i idag, var förr skog.

Detta var före
den mänskliga inblandningen.

Sedan byggde vi våra städer
på de där skogarna,

som São Paulo.

Vi glömmer att även vi hör till naturen,

lika mycket som 8,4 miljoner
andra arter på jorden.

Vårt habitat slutade vara
vårt naturliga habitat.

Men inte längre för några av oss.

Jag och några andra gör idag
dessa skogar till yrket -

överallt och varsomhelst.

Jag är industriingenjör.

Mitt specialområde är biltillverkning.

På mitt förra jobb på Toyota lärde jag mig

hur man omvandlar
naturresurser till produkter.

För att ge ett exempel,

vi tappade saven
från ett gummiträd,

omvandlade det till rågummi

och gjorde däck av det - produkten.

Men dessa produkter kan aldrig
bli en naturresurs igen.

Vi separerar naturens element

och omvandlar dem
till ett oåterkalleligt tillstånd.

Det är industriproduktion.

Naturen å andra sidan,
arbetar på rakt motsatta sättet.

Det naturliga systemet producerar
genom att föra ihop element,

atom för atom.

Alla naturliga produkter
blir en naturresurs igen.

Detta är något jag lärde mig

när jag gjorde en skog
på gården bakom mitt hus.

Och detta var första gången
jag arbetade med naturen,

snarare än mot den.

Sedan dess,

har vi gjort 75 sådana skogar
i 25 städer runt om i världen.

Varje gång vi arbetar på ett nytt ställe,

finner vi att varenda element
som behövs för att göra en skog

är tillgängligt runt omkring oss.

Allt vi behöver göra är
att föra dessa element samman

och låta naturen ta över.

För att göra en skog börjar man med jord.

Vi rör vid den, känner
och smakar till och med på den

för att identifiera
vilka egenskaper den saknar.

Om jorden består av små partiklar
blir den kompakt -

så kompakt att vatten inte kan sippra in.

Vi blandar lite lokal biomassa
som finns runtom,

som kan hjälpa jorden att bli mer porös.

Vatten kan nu sippra in.

Om jorden inte har
kapacitet att hålla vatten,

blandar vi lite mer biomassa -

lite vattenabsorberande material
som torv eller blast,

så att jorden kan hålla vattnet
och förbli fuktig.

För att växa behöver växter vatten,
solljus och näring.

Men om jorden inte har
någon näring då?

Vi tillsätter inte bara näring
direkt i jorden.

Det är det industriella sättet.

Det går emot naturen.

Istället tillsätter vi
mikroorganismer i jorden.

De producerar näringsämnen
i marken naturligt.

De lever av biomassan
vi har blandat i jorden,

så allt de behöver göra
är att äta och föröka sig.

Och allt eftersom de blir fler,

börjar jorden andas igen.

Den börjar leva.

Vi kartlägger platsens inhemska trädslag.

Hur bestämmer vi vad som är inhemskt?

Jo, vad som än existerade
före människans intervention är inhemskt.

Det är en enkel regel.

Vi kartlägger en nationalpark

för att hitta de sista lämningarna
av naturlig skog.

Vi kartlägger heliga lundar,

eller heliga skogar runt gamla tempel.

Och om vi inte hittar något alls,

går vi till muséer

för att kolla på fröna eller trä
som fanns där för länge sedan.

Vi utforskar gamla målningar,
dikter och litteratur från området,

för att identifiera träslaget
som hör till platsen.

När vi väl känner våra träd,

delar vi upp dem i fyra olika lager:

bottenskikt, fältskikt,
buskskikt och trädskikt.

vi fastställer kvoten av varje lager,

och bestämmer sedan procentantalet
av varje träslag i blandningen.

Om vi skapar en skog av fruktträd

ökar vi procentantalet
av fruktbärande träd.

Det kan vara en blommande skog,

en skog som drar till sig
många fåglar eller bin,

eller så kan den vara en inhemsk,
vild, ständigt grön skog.

Vi samlar fröna
och gror plantor av dem.

Vi säkerställer att träden
som hör till samma lager

inte planteras bredvid varandra,

annars kommer de slåss om samma
vertikala plats när de växer sig långa.

Vi planterar fröna bredvid varandra.

På ytan sprider vi
ett tjock lager kompost,

så att jorden hålls jorden fuktig
när det är varmt ute.

När det är kallt,

bildas frost enbart på komposten,

så att jorden fortfarande kan andas
medan det är iskallt därute.

Jorden är väldigt mjuk -

så mjuk, att rötter lätt
kan tränga in i den,

fort.

I början verkar inte skogen växa,

men den växer under ytan.

Under de första tre månaderna,

når rötterna en meter ner.

Dessa rötter bildar ett nät,

som håller samman jorden.

Mikrober och svampar lever
i hela detta rotnätverk.

Så, om näring inte är tillgänglig
i närheten av ett träd,

kommer mikroberna
föra näringen till trädet.

När det regnar,

uppstår magiskt

svampar över natten.

Och det betyder att jorden nedanför
har ett hälsosamt svampnätverk.

När väl dessa rötter etablerat sig,

börjar skog växa på ytan.

Medan skogen växer vattnar vi den -

följande två till tre år,
vattnar vi skogen.

Vi vill behålla allt vatten
och all jordnäring enbart för våra träd,

så vi tar bort ogräset
som växer på marken.

Allteftersom skogen växer
blockerar den solljuset.

Till slut blir skogen så tät

att solljus inte kan nå marken längre.

Ogräs kan då inte växa,
för även de behöver solljus.

I det här stadiet

avdunstar inte en enda droppe vatten
som faller i skogen

tillbaka i atmosfären.

Den täta skogen kondenserar
den fuktiga luften.

och bevarar dess fukt.

Gradvis slutar vi vattna skogen.

Och även utan att vattna,

förblir skogsmarken fuktig,
ibland till och med mörk.

Nu, när ett enda löv
faller mot denna skogsmark

börjar det genast förmultna.

Den förmultnade biomassan bildar humus,

som är skogens mat.

Alltmedan skogen växer,

faller fler och fler löv mot ytan -

det betyder att mer humus produceras

det betyder mer mat så att skogen
kan växa sig ännu större.

Och skogen fortsätter
att växa exponentiellt.

När den väl har etablerat sig,

kommer skogen att förnya sig
om och om igen -

förmodligen för alltid.

I en naturlig skog som denna,

är ingen förvaltning
den bästa förvaltningen.

Den är ett jättelitet djungelparty.

(Skratt)

Den här skogen växer som ett kollektiv.

Om samma träd -

samma art -

skulle planterats oberoende av varandra,

skulle den inte växa så snabbt.

Och det är så vi skapar
en hundraårig skog

på bara 10 år.

Tack så mycket.

(Applåder)