Varför vissa tycker träning är svårare än andra

Varför kämpar vissa människor mer än andra för att hålla vikten? Socialpsykologen Emily Balcetis visar forskning som tar upp en av många faktorer: synen. I sitt informativa föredrag visar hon att vissa människor bokstavligt talat ser träning på ett annat sätt - och ger oss en förvånansvärt enkel lösning för att komma över dessa skillnader.

Syn är det viktigaste

och mest prioriterade sinnet vi har.

Vi tittar ständigt

på världen omkring oss

och vi identifierar snabbt vad vi ser

och försöker förstå det.

Vi börjar med ett exempel

på just detta.

Jag kommer att visa er
ett foto av en person,

i bara en eller två sekunder,

och jag skulle vilja att ni identifierar

vilken känsla han har i ansiktet.

Klara?

Då kör vi. Gå på magkänslan.

Okej. Vad såg ni?

Vi undersökte faktiskt

över 120 personer,

och resultaten var blandade.

Människorna var inte överens om

vilken känsla de såg i hans ansikte.

Kanske såg man obehag.

Det var det vanligaste svaret

som vi fick.

Men om du skulle fråga
personen till vänster,

kanske de skulle ha sagt
ånger eller skepticism,

och om du frågade personen till höger

skulle de kanske ha sagt något helt annat,

som hopp eller empati.

Nu ser vi allihop

på samma ansikte igen.

Vi kanske ser något

helt annorlunda,

för perception är subjektiv.

Vad vi tror att vi ser

är faktiskt filtrerat

genom vårt eget inre öga.

Det finns förstås många andra exempel

på hur vi ser världen genom vårt inre öga.

Jag ska bara ge er några stycken.

Bantare till exempel

ser äpplen som större

än människor som inte räknar kalorier.

Softballspelare tycker
att bollen ser mindre ut

om de varit i en svacka,

jämfört med folk som har
träffat allt de siktat på.

Och vår politiska uppfattning
kan faktiskt också

påverka hur vi ser på andra människor,

även politiker.

Jag och mitt forskningsteam
bestämde oss för att studera den frågan.

2008 ställde Barack Obama upp
som presidentkandidat

för allra första gången,

och vi gav en enkät
till hundratals amerikaner

en månad före valet.

Vad vi upptäckte i undersökningen

var att vissa människor, vissa amerikaner,

tycker att den här sortens foton

bäst beskriver hur Obama ser ut.

Av dessa människor röstade 75 procent

verkligen på Obama i valet.

Andra människor däremot,
tyckte att foton som de här

bäst beskriver hur Obama ser ut.

89 procent av dem

röstade på McCain.

Vi visade många foton av Obama,

ett i taget,

så människor insåg inte
att vad vi ändrade

från ett foto till ett annat

var om vi på konstgjord väg
hade gjort hans hud

ljusare eller mörkare.

Hur är det här möjligt?

Hur kan det vara så
att när jag tittar på en person,

ett objekt eller en händelse

ser jag något helt annat

än vad någon annan gör?

Det finns många orsaker,

men en orsak bygger på att vi förstår

lite mer om hur våra ögon fungerar.

Synforskare vet

att mängden information

som vi kan se

vid varje givet tillfälle,

vad vi kan fokusera på,
faktiskt är ganska liten.

Vad vi kan se med hög skärpa,

klarhet och exakthet

är jämförbar

med ytan av vår tumme

på vår utsträckta arm.

Allt utanför den är suddigt,

vilket gör att mycket av det
som presenteras

för våra ögon blir mångtydigt.

Men vi måste förtydliga

och förstå vad vi ser,

och det är vår hjärna
som hjälper oss att fylla i luckorna.

På grund av det är perception
en subjektiv upplevelse,

och det är därför vi ser

genom vårt inre öga.

Jag är socialpsykolog

och det är frågor som den här

som verkligen intresserar mig.

Jag är fascinerad av de tillfällen

då människor inte ser saker
på samma sätt som andra.

Varför ser någon bokstavligen

glaset som halvfullt

och någon det bokstavligen

som halvtomt?

Vad är det som gör
att en människas tankar och känslor

får dem att se världen

på ett helt annat sätt?

Och spelar det ens någon roll?

För att börja ta tag i de här frågorna

bestämde jag och mitt forskningsteam oss
för att gräva oss djupt ner

i ett ämne som har fått

stor internationell uppmärksamhet:

hälsa och motion.

Över hela världen

kämpar människor för att hantera sin vikt,

och det finns en uppsjö av strategier

som vi försöker använda
för att hjälpa oss hålla vikten.

Vi bestämmer oss till exempel ofta

för att träna efter jul och nyår,

men en majoritet av amerikanerna

har brutit sina nyårslöften

redan vid Alla hjärtans dag.

Vi pratar med oss själva

på uppmuntrande sätt,

och säger att det här är året

när vi ska komma i form igen,

men det räcker inte
för att vi ska få tillbaka

vår idealvikt.

Varför det?

Det finns förstås inget enkelt svar,

men en orsak, menar jag,

är att vårt inre öga

motarbetar oss.

Vissa människor
kan bokstavligen se träning

som något svårt,

och vissa kan bokstavligen

se träning som något lätt.

Så som ett första steg
för att testa de här frågorna

samlade vi objektiva mätvärden

av en individs fysiska kondition.

Vi mätte midjans omkrets

och jämförde det med höftmåttet.

Att ha en stor midja
jämfört med höftmåttet

är en indikator på
att vara sämre fysiskt tränad

är om midjemåttet
är mindre än höftmåttet.

Efter att ha samlat in de här måtten

sa vi till våra deltagare

att de skulle gå till mållinjen

och samtidigt bära extra vikt

i ett slags lopp.

Men innan de gjorde det

bad vi dem att bedöma avståndet

till mållinjen.

Vi trodde att deras kroppsfysik

kanske skulle påverka
hur de uppfattade avståndet.

Så vad hittade vi?

Jo, midja-höft-kvoten

förutsade hur de uppfattade avståndet.

Folk som var ur form och otränade

såg faktiskt avståndet till mållinjen

som mycket längre

än folk som var mer vältränade.

Människors kroppsfysik

förändrade hur de uppfattade omgivningen.

Men det kan vår hjärna också göra.

Våra kroppar och hjärnor

samarbetar nämligen

för att förändra hur vi ser
världen omkring oss.

Det fick oss att tro att människor

med stark motivation

och som satt upp mål för sin träning

kanske skulle se mållinjen som närmare

än människor med svagare motivation.

Så för att testa om motivation

påverkar vår perception på det här sättet,

utförde vi en andra studie.

Återigen samlade vi in objektiva mätningar

av människors fysiska kondition,

genom att mäta deras midjas

och höfters omkrets

och de fick även göra
några andra konditionstester.

När vi gett dem deras resultat

sade några av våra deltagare

att de inte var motiverade att träna mer.

De kände att de redan
hade nått sina träningsmål

och ville sedan inte göra något mer.

De var inte motiverade.

Andra människor tog emot vår feedback

och sa att de var motiverade
att träna mer.

De hade satt upp målet
att klara sig över mållinjen.

Men innan vi bad dem gå mot mållinjen

fick de återigen bedöma avståndet.

Hur långt bort var mållinjen?

Och precis som i den föregående studien

såg vi att midja-höft-kvoten

spelade roll för
hur avståndet uppfattades.

Otränade individer
såg avståndet som längre,

ansåg att mållinjen var längre bort,

än folk som var i bättre form.

Men det är viktigt att notera
att det bara hände

för människor som inte var motiverade

att träna.

Å andra sidan,

de som var mycket träningsmotiverade

såg avståndet som kort.

Även de deltagare som var i sämst form

såg mållinjen

som lika nära,

om inte närmare,

som människor som var i bättre form.

Så våra kroppar kan förändra

hur långt bort mållinjen ser ut att vara,

men människor som har satt upp
ett rimligt mål

som de kan uppnå i en nära framtid

och som trodde att de skulle kunna

klara av målet

såg faktiskt träningen som enklare.

Det fick oss att undra

om det finns en strategi
som vi skulle kunna använda,

och lära ut till folk som skulle

hjälpa dem att ändra sin syn på avstånd,

hjälpa dem få träning att verka enklare?

Vi vände oss till litteraturen
inom synforskning

för att ta reda på vad vi skulle göra,

och baserat på vad vi läste
skapade vi en strategi

som vi kallade
"Håll ögonen på målet".

Det här är inte en slogan

från en inspirationsaffisch.

Det är ett faktiskt råd

om hur man kan se på sin omgivning.

Folk som vi tränade enligt strategin,

vi sa att de skulle fokusera
sin uppmärksamhet på mållinjen,

att undvika att se sig omkring,

att tänka sig en spotlight

som lyste på målet,

och att allting runt det var suddigt

och kanske svårt att se.

Vi trodde att den strategin

skulle hjälpa till att få träningen
att se lättare ut.

Vi jämförde den här gruppen

med en kontrollgrupp.

Till den gruppen sa vi

att se på omgivningen

på det sätt du brukar.

Du kommer att se mållinjen,

men du kan också lägga märke till

soptunnan där framme till höger,

eller människorna
och lyktstolpen till vänster.

Vi trodde att människor
som använde den strategin

skulle se distansen som längre.

Så vad blev resultatet?

När vi bad dem bedöma avståndet,

var den här strategin lyckad

för att ändra deras
perceptuella upplevelse?

Ja.

De som höll ögonen på målet

såg mållinjen som 30 procent närmare

än de som tittade sig omkring

som de brukade göra.

Vi tyckte det var fantastiskt.

Vi var väldigt glada, för det betydde

att den här strategin hjälpte

för att få träning att se enklare ut,

men den stora frågan var,

kunde den bidra till

att göra träningen bättre?

Kunde den också förbättra

kvaliteten på träningen?

I nästa steg sa vi till våra deltagare

att de skulle gå till mållinjen

med extra vikter.

Vi fäste vikter vid deras fotleder

som vägde 15 procent av deras kroppsvikt.

Vi sa att de skulle lyfta knäna högt

och gå snabbt mot mållinjen.

Vi gjorde den här speciella övningen

medelsvår,

men inte omöjlig,

som de flesta övningar

som faktiskt förbättrar vår kondition.

Så till den stora frågan:

Hjälpte det att hålla ögonen på målet

och att bara fokusera på mållinjen

för att ändra upplevelsen av träningen?

Det gjorde det.

Människor som höll ögonen på målet

sa efteråt att det krävdes

17 procent mindre ansträngning

av dem för att utföra träningen

än människor som tittade runt som vanligt.

Det ändrade deras subjektiva upplevelse

av träningen.

Det förändrade också träningen

rent objektivt.

De som höll ögonen på målet

rörde sig faktiskt 23 procent snabbare

än de som tittade runt som vanligt.

För att sätta det i perspektiv

är en 23-procentig ökning

som att byta in
din Chevy Citation från 1980

mot en Chevrolet Corvette från 1980.

Vi var så glada över det här,

för det betydde att en strategi

som inte kostar någonting,

som är lätt för folk att använda,

oavsett om de är i god form

eller kämpar för att bli det,

hade en stor effekt.

Att hålla ögonen på målet

gjorde att träningen såg lättare ut
och kändes lättare också,

även om människor jobbade hårdare

för att de rörde sig snabbare.

Jag vet att en god hälsa handlar om mer

än att bara gå lite snabbare,

men att hålla ögonen på målet

kan vara en ytterligare strategi

som du kan använda

för att få en hälsosammare livsstil.

Om du inte är övertygad än

om att vi ser världen genom vårt inre öga,

låt mig visa dig ett sista exempel.

Här är ett fotografi av en vacker gata
i Stockholm, med två bilar.

Bilen i bakgrunden ser mycket större ut

än bilen framför den.

I verkligheten

är bilarna lika stora,

men det är inte så vi ser det.

Betyder det att

våra ögon har löpt amok

och att våra hjärnor är en enda röra?

Nej, så är det inte alls.

Det är bara så våra ögon fungerar.

Vi kan se världen på annorlunda sätt,

och ibland kanske det inte

matchar verkligheten,

men det betyder inte
att en av oss har rätt

och en av oss har fel.

Vi ser alla världen
genom vårt inre öga,

men vi kan lära oss själva
att se den på ett annat sätt.

Jag har haft dagar

när saker har gått
fruktansvärt fel för mig.

När jag har fått nog, är sur, trött

och inte har hunnit med,

och jag liksom har ett svart moln

hängande över huvudet,

och sådana dagar

verkar det som om alla runt mig

också är hängiga.

Min kollega på jobbet verkar irriterad

när jag ber om

att få flytta en deadline,

och min vän ser frustrerad ut

när jag är sen till lunchen
för att ett möte drog ut på tiden,

och mot slutet av dagen

ser min man besviken ut

för att jag hellre går och lägger mig
än följer med på bio.

Och sådana dagar, när alla ser

upprörda och arga ut,

försöker jag påminna mig själv om
att det finns andra sätt att se dem på.

Kanske var min kollega förvirrad,

kanske var min bästa vän orolig,

och kanske kände min man empati istället.

Så vi ser alla världen

genom vårt inre öga,

och vissa dagar kanske det ser ut

som om världen är en farlig

och utmanande och oövervinnerlig plats,

men det behöver inte se ut så hela tiden.

Vi kan lära oss själva
att se den på ett annat sätt,

och när vi hittar ett sätt att få världen

att se trevligare och enklare ut,

kanske den faktiskt blir det.

Tack.

(Applåder)