Juan Enriquez: Kommer våra barn vara en annan art?

Genom människans evolution har flera versioner av människor samexisterat. Kan vi vara mitt i en uppgradering nu? På TEDxSummit tar Juan Enriques oss genom tid och rum till nutid -- och visar hur vetenskapen avslöjar bevis som tyder på att snabb evolution kan vara på gång.

Okej. Precis som alla bra historier,

börjar denna för länge, länge sedan

när det i stort sett inte fanns någonting.

Se här en komplett bild av universum

för ungefär 14 miljarder år sedan.

All energi är koncentrerad i en enda energipunkt.

Av någon anledning exploderar den,

och vi börjar få sådana här saker.

Så ni är nu ungefär 14 miljarder år in i detta.

Och de här sakerna expanderar och expanderar och expanderar

till dessa gigantiska galaxer,

och vi får biljoner sådana.

Och inom dessa galaxer

får vi de här enorma dammolnen.

Och jag ber er vara speciellt uppmärksamma

på de tre små spirorna

i mitten av den här bilden.

Om man tar en närbild på dem,

ser de ut så här.

Och det vi tittar på är pelare av damm

där det finns så mycket damm --

förresten, skalan här är en biljon vertikala engelska mil --

och det som händer är att det finns så mycket damm,

att det förtätas och smälter samman

och tänder en termisk kärnreaktion.

Så det du ser

är stjärnor som föds.

Detta är stjärnor som föds därute.

När tillräckligt många stjärnor bildas,

formar de en galax.

Denna råkar vara en särskilt viktig galax,

för det är här du är.

(skratt)

Och när man tar en närbild på denna galaxen,

finner man en ganska normal,

inte särskilt intressant stjärna.

Förresten, nu är vi ungefär två tredjedelar in i historien.

Så denna stjärnan uppkommer inte ens

förrän ungefär två tredjedelar in i denna historien.

Och det som händer sedan

är att det finns tillräckligt med damm över

för att det inte ska tändas till en stjärna,

utan det blir en planet.

Och detta är ungefär lite mer än fyra miljarder år sedan.

Och snart därefter

finns det tillräckligt med materia kvar

för att få en ursoppa

och den skapar liv.

Och livet börjar expandera och expandera och expandera,

tills det blir kaputt.

(skratt)

Men det som är riktigt konstigt

är att livet blir kaputt inte bara en eller två gånger,

utan fem gånger.

Så nästan allt liv på jorden

utplånas ungefär fem gånger.

Och medan ni tänker på det,

det som händer är att vi får mer och mer komplexitet,

mer och mer grejer

som man kan bygga nya saker av.

Och vi uppstår inte

förrän cirka 99,96 procent in i tiden för denna historien,

bara för att sätta oss själva och våra förfäder i rätt perspektiv.

Så i detta sammanhanget finns det två teorier för

varför vi alla finns till.

Den första teorin säger

att det är allt hon skrev.

Enligt den teorin,

är vi hela skapelsens

början och slut.

Och anledningen till de biljontals galaxerna,

triljarder planeter,

är att skapa något som ser ut som detta

och något som ser ut som detta.

Och det är meningen med universum;

och sedan planar det ut,

det blir inte bättre än så.

(skratt)

Det enda du kanske vill fråga dig är,

skulle detta kunna vara lätt arrogant?

Och om det är det --

och speciellt med tanke på att vi nästan utplånades.

Det fanns bara cirka tvåtusen av vår art kvar.

Några veckor till utan regn,

så hade vi aldrig sett några sådana.

(skratt)

(applåd)

Så kanske vi måste komma på en andra teori

om den första inte är bra nog.

Den andra teorin är: skulle vi kunna uppgradera?

(skratt)

Alltså, varför skulle man fråga sig något sådant?

Därför att det har varit minst 29 uppgraderingar hittills

av humanoider.

Så det visar sig att vi är uppgraderade.

Vi har uppgraderats gång på gång.

Och det visar sig att vi hela tiden upptäcker nya uppgraderingar.

Vi fann denna i fjol.

Vi fann en till för en månad sedan.

Och medan vi tänker på detta,

kan vi också vilja ställa frågan:

Varför finns det bara en enda människoart?

Skulle det inte vara riktigt märkligt

om man reste till Afrika och Asien och Antarktis

och fann exakt samma fågel --

speciellt med tanke på att vi samexisterat vid samma tid

som minst åtta andra versioner av humanoider

samtidigt på denna planeten?

Så det normala förhållandet

är att det inte bara finns Homo sapiens;

det normala förhållandet

är att ha flera versioner av människor som går omkring.

Och om det är sakernas normala tillstånd,

då kunde man fråga sig,

okej, om vi vill skapa något annan,

hur stor måste en mutation vara?

Jo, Svante Pääbo har svaret.

Skillnaden mellan människor och neandertalarna

är 0,004 procent av den genetiska koden.

Så stor är skillnaden

mellan två arter.

Detta förklarar de flesta nutida politiska debatter.

(Skratt)

Men när vi tänker på detta,

en av de intressanta sakerna

är hur små dessa mutationer är och var de äger rum.

Skillnad på människa och neandertalare

är spermier och testiklar,

lukt och hud.

Och det är de specifika gener

som skiljer mellan de två.

Så väldigt små förändringar kan ha stor betydelse.

Och medan vi tänker på detta,

fortsätter vi mutera.

Så för ungefär 10.000 år sedan vid Svarta Havet,

fick vi en mutation i en gen

som ledde till blå ögon.

Och detta fortsätter och fortsätter och fortsätter.

Och medan det fortsätter,

är en av de saker som kommer ske i år

att vi kommer upptäcka de första 10.000 mänskliga genomen,

därför att det har blivit tillräckligt billigt att göra gensekvenseringar.

Och när vi finner dessa,

kan vi komma finna skillnader.

Och förresten, detta är ingen diskussion som vi är förberedda på,

för vi har verkligen missbrukat vetenskapen här.

På tjugotalet trodde vi att där fanns riktigt stora skillnader mellan folkslag.

Detta baserades delvis på Francis Galtons arbeten.

Han var Darwins kusin.

Men amerikanska Carnegie-institutet,

Stanford, Amerikanska Neurologföreningen

tog detta riktigt långt.

Det exporterades och missbrukades verkligen.

Faktum är att det ledde till fullständigt avskyvärd

behandling av människor.

Så sedan fyrtiotalet har vi sagt att där finns inga skillnader,

vi är alla identiska.

Vi kommer få veta vid årets slut om det är sant.

Och medan vi tänker på det,

håller vi faktiskt på att finna saker

som "Har vi en ACE-gen?".

Varför skulle det spela någon roll?

Eftersom ingen har någonsin klättrat upp på en 8.000 meter hög topp utan syre

som inte har an ACE-gen.

Och om vi vill vara med specifika,

hur är det med en 577R-genotyp?

Jo, det visar sig att alla manliga olympiska idrottare som någonsin testats

bär på minst en av dessa varianter.

Och om det är sant,

leder det till några mycket komplicerade frågor

för olympiaden i London.

Tre möjligheter:

Vill vi att olympiaden ska bli en utställning

av riktigt hårt arbetande mutanter?

(Skratt)

Andra möjligheten:

Varför gör vi inte som i golf eller segling?

Eftersom du har den men du har den inte,

så ska jag ge dig en tiondels sekunds försprång.

Tredje versionen:

Eftersom detta är en naturligt förekommande gen

och du har den men du inte valde rätt föräldrar,

så har du rätt till en uppgradering.

Tre olika möjligheter.

Om dessa skillnader är skillnaden

mellan en olympisk medalj och en icke-olympisk medalj.

Och det visar sig att medan vi upptäcker dessa saker,

så gillar vi människor verkligen att förändra

vårt utseende, vårt beteende,

vad våra kroppar gör.

Och vi har ungefär 10,2 miljoner plastikkirurger i USA,

det är bara det att med de teknologier som kommer nu,

kommer dagens korrigeringar, förminskningar,

förstoringar och förbättringar

att verka som en barnlek.

Ni har redan sett Tony Atalas arbete på TED,

men denna förmåga att börja fylla

något som bläckstrålepatroner med celler

låter oss printa hud, organ

och en hel serie av andra kroppsdelar.

Och när dessa teknologier går framåt,

ser vi hela tiden detta, vi ser detta, vi ser detta --

2000, sekvensering av människans genom --

och det verkar som om inget händer,

innan det gör det.

Och vi är kanske nu i någon av de veckorna.

Och medan vi tänker på

dessa två killar som sekvenserade människans genom år 2000

och det statliga projektet som sekvenserade människans genom år 2000,

sedan hör vi inte mycket,

innan vi hör talas om ett experiment i fjol i Kina,

där de tar hudceller från denna mus,

tillsätter fyra kemiska ämnen,

förvandlar hudcellerna till stamceller,

låter stamcellerna växa

och skapar en komplett kopia av den musen.

Det är något stort.

Därför att i praktiken

betyder det att man kan ta en cell,

som är en pluripotent stamcell,

som är lite som en skidåkare på en bergstopp,

och att de två skidåkarna blir två pluripotenta stamceller,

fyra, åtta, sexton,

och sedan blir det så trångt

efter sexton delningar

att cellerna måste differentiera.

Så de åker ned för en sida av berget,

de åker ned för en annan.

Och när de väljer bana,

dessa blir till ben,

och så väljer de en annan bana och de blir till blodplättar,

och de blir makrofager,

och de blir T-celler.

Men det är riktigt svårt, när man väl åker nedför,

att komma upp igen.

Såvida man inte har en skidlift förstås.

Och vad de fyra kemiska ämnena gör

är att de tar vilken cell som helst

och tar dem hela vägen tillbaka uppför berget

så de kan bli till vilken kroppsdel som helst.

Och medan vi tänker på det,

vad det betyder är potentiellt

att vi kan återuppbygga en komplett kopia

av vilken organism som helst

från vilken som helst av dess celler.

Det visar sig vara något riktigt stort

därför att nu kan man ta, inte bara musceller,

utan också mänskliga hudceller

och förvandla dem till mänskliga stamceller.

Och så vad de gjorde i oktober

är att de tog hudceller, förvandlade dem till stamceller

och började förvandla dem till leverceller.

Så i teorin,

skulle man kunna odla fram vilket organ som helst från var och en av våra celler.

Här är ett andra experiment:

Om man kunde fotokopiera sin kropp,

skulle man kanske vilja ta med sina tankar.

Och en av de saker ni såg på TED

för ungefär ett och ett halvt år sedan

var denna killen.

Och han höll ett underbart tekniskt föredrag.

Han är professor vid MIT.

Men kortfattad det han sade

är att man kan ta retrovirus,

som tar sig in i mössens hjärnceller.

Man kan märka dem med protein

som lyser när man belyser dem.

Och man kan kartlägga de exakta stråken

när en mus ser, känner, rör vid något,

minns, älskar.

Och sedan kan man ta en fiberoptisk kabel

och belysa några liknande saker.

Och förresten, när man gör det,

kan man åskådliggöra det i två färger,

vilket betyder att man kan ladda ned denna information

som binär kod direkt till en dator.

Så vad är kontentan av det?

Jo, det är inte helt otänkbart

att en dag kommer vi att kunna ladda ned våra egna minnen,

kanske till en ny kropp.

Och kanske kan man ladda upp andra människors minnen också.

Och detta skulle kunna få bara en eller två

smärre etiska, politiska, moraliska implikationer.

(Skratt)

Bara en tanke.

Här är den sortens frågor

som håller på att bli intressanta frågor

för filosofer, för dem som styr vårt samhälle,

för ekonomer, för vetenskapsmän.

Därför att dessa teknologier går riktigt fort framåt.

Och medan vi tänker på det,

låt mig avsluta med ett exempel om hjärnan.

Det första stället man skulle förvänta sig

att se enormt evolutionärt tryck idag,

både för alla sinnesintryck,

som håller på att bli massiva,

och därför att organet är så plastiskt,

är hjärnan.

Har vi några bevis för att detta håller på att ske?

Ja, låt oss titta på något som förekomsten per tusen människor av autism.

Detta är hur det ser ut år 2000.

Detta är hur det ser ut 2002,

2006, 2008.

Detta är ökningen på mindre än ett decennium.

Och vi vet fortfarande inte varför detta händer.

Vad vi vet är, möjligen,

att hjärnan reagerar på

ett hyperaktivt, hyper-plastiskt sätt,

och skapar individer som är så här.

Och detta är bara en av diagnoserna som florerar.

Det finns också människor som är utomordentligt smarta,

människor som kan minnas allt de har sett i sina liv,

människor som har synestesi,

människor som har schizofreni.

Det finns allt möjligt runt om i världen,

och vi förstår fortfarande inte

hur och varför det sker.

Men en fråga som ni kanske vill ställa är,

håller vi på att se en snabb evolution av hjärnan

och hur vi processar information?

För när man tänker på hur mycket data som kommer in i våra hjärnor,

vi försöker ta in så mycket data på en dag

som folk brukade ta in under ett helt liv.

Och medan vi tänker på det,

finns det fyra teorier för varför detta sker,

plus en hel mängd andra.

Jag har inget bra svar.

Det behövs verkligen mer forskning om detta.

En möjlighet är snabbmatsfetischen.

Det börjar komma fram några bevis

för att fetma och kost

har något att göra

med genmodifiering,

vilket skulle kunna ha en effekt

på hur ett spädbarns hjärna fungerar.

En annan möjlighet är "sexy geek"-möjligheten.

Dessa tillstånd är högst ovanliga.

(Skratt)

(Applåd)

Men vad som börjar hända

är att eftersom dessa "geeks" slår sig samman,

eftersom de är högt kvalificerade inom datorprogrammering

och får bra betalt,

liksom andra mycket detaljorienterade sysslor,

att de koncentrerar sig geografiskt

och finner likasinnade partners.

Så detta är hypotesen om ordnat parande

av dessa gener som förstärker varandra

i dessa strukturer.

Den tredje, är detta för mycket information?

Vi försöker processa så många saker

att vissa människor blir synestetiska

och bara har stora skallar som minns allting.

Andra människor blir hyperkänsliga för mängden av information.

Andra människor reagerar med diverse psykologiska tillstånd

eller reaktioner på denna information.

Eller kanske är det kemiska ämnen.

Men när man ser en ökning

av den storleksordningen hos ett tillstånd,

så har man antingen inte mätt riktigt

eller så är det något som sker väldigt snabbt,

och det kunde vara evolution i realtid.

Här är kontentan.

Vad jag tror vi håller på med

är att vi håller på att förvandlas som art.

Och jag trodde inte det när Steve Gullans och jag började skriva tillsammans.

Jag tror vi håller på att förvandlas till Homo evolutis

som, på gott och ont,

inte bara är en hominid som är medveten om sin miljö,

det är en hominid som börjar att direkt och medvetet

kontrollera sin egen arts evolution,

och bakterier, växter, djur.

Och jag tror att en förändring i den storleksordningen

att dina barnbarn eller barnbarnsbarn

kan vara en art som är väldigt olik dig.

Tack så mycket.

(Applåd)