Varför jag tar med pianot ut på gatan... och upp i luften

Pianisten Daria van den Bercken blev förälskad i barockmusiken för klaverinstrument av Georg Friedrich Händel. Nu vill hon väcka samma passion hos andra. I sin föreläsning spelar hon oss genom den känslomässiga berg- och dalbanan i hans musik, medan hon svävar i luften tillsammans med sitt piano, åker på gatan med det, och givetvis spelar på scenen.

Nyligen flög jag över

tusentals människor i Brasilien

medan jag spelade musik
av Georg Friedrich Händel.

Jag körde också längs Amsterdams gator

och spelade återigen musik
av samma kompositör.

Låt oss ta en titt.

(Musik: Georg Friedrich Händel; Allegro,
framförd av Daria van den Bercken)

Daria van den Bercken: Jag bor där
på tredje våningen.

(Holländska) Jag bor där på hörnet.

Jag bor där, runt hörnet,

och ni är mycket välkomna.

Man: (Holländska) Låter det roligt?
Barn: (Holländska) Ja!

(Holländska) [Händel huskonsert]

(Applåder)

Daria van den Bercken:
Allt det här var verkligen

en magisk upplevelse
av hundratals anledningar.

Nu undrar ni kanske
varför jag har gjort så här?

Det är inte så typiskt för en musikers

dagliga liv.

Jag gjorde det för att jag
blev förälskad i musiken

och ville dela den med så många människor

som möjligt.

Det började för ett par år sedan.

Jag satt på soffan hemma med influensa

och surfade lite på nätet,

när jag upptäckte att Händel
hade skrivit musik

för klaverinstrument.

Nå, jag blev förvånad.
Jag visste inte det.

Så jag laddade ner noterna
och började spela.

Vad som sedan hände var

att jag gick in i ett tillstånd av ren,

förutsättningslös hänförelse.

Det var en upplevelse

av total vördnad för musiken,

och jag hade inte känt så på länge.

Det är kanske lättare att relatera till
när man hör det.

Det första stycket jag spelade igenom

började så här.

(Musik)

Det här låter väldigt
melankoliskt, eller hur?

Och jag vände sida, och det som kom sedan

var detta.

(Musik)

Nå, det här låter
väldigt energiskt, eller hur?

Inom loppet av ett par minuter,

och stycket är inte ens slut än,

så upplevde jag två
starkt kontrasterande karaktärer:

vacker melankoli och ren energi.

Och jag anser att dessa två element är

centrala mänskliga uttryck.

Och tack vare musikens renhet hör man det

väldigt effektivt.

Jag har givit många barnkonserter

för sju- och åttaåringar,

och vad jag än spelar,
vare sig det är Bach, Beethoven,

till och med Stockhausen,

eller jazzigare musik,

är de öppna för att lyssna på den,

verkligen villiga att lyssna

och har inga problem med att göra det.

Och när klasser kommer in

med barn som bara är några år äldre,

11, 12, kände jag att jag ibland
redan då fick problem

med att nå dem på samma sätt.

Musikens komplexa natur blev ett problem,

och andras åsikter -

föräldrar, vänner, media - börjar räknas.

Men de yngre ifrågasätter inte

sin egen uppfattning.

De är i ett tillstånd
av konstant förundran,

och jag är fast övertygad om
att vi kan fortsätta lyssna

som dessa sjuåringar,

också när vi vuxit upp.

Och det är därför jag har spelat

inte bara i konsertsalen

utan också på gatan,
på internet, i luften:

för att uppleva detta
tillstånd av förundran,

att verkligen lyssna,

och att lyssna förutsättningslöst.

Och jag skulle vilja bjuda in er

till att göra det nu.

(Musik: Georg Friedrich Händel; Chaconne i
G-dur, framförd av Daria van den Bercken)

(Applåder)

Tack.

(Applåder)