Uppfostra modiga tjejer genom att uppmuntra äventyrslustan
-
0:01 - 0:05När jag var liten var jag besatt
av Guinness Rekordbok. -
0:05 - 0:09Jag ville verkligen slå ett världsrekord.
-
0:09 - 0:11Det var bara ett problem:
-
0:12 - 0:14Jag var helt talanglös.
-
0:15 - 0:18Så jag bestämde mig för att slå
världsrekordet i något -
0:18 - 0:21som inte krävde några färdigheter alls.
-
0:22 - 0:25Jag bestämde mig för att
slå världsrekordet -
0:25 - 0:26i att krypa.
-
0:28 - 0:31(Skratt)
-
0:31 - 0:34På den tiden låg rekordet
på 12,5 engelska mil, -
0:36 - 0:39och av någon anledning
verkade det helt hanterbart. -
0:39 - 0:41(Skratt)
-
0:43 - 0:44Jag värvade min vän Anne,
-
0:44 - 0:48och vi bestämde oss för att vi
inte ens behövde träna. -
0:48 - 0:51(Skratt)
-
0:51 - 0:53När det var dags för vårt rekordförsök
-
0:53 - 0:57fäste vi möbeltassar på knäna
utanpå våra tur-jeans -
0:57 - 0:58och satte igång.
-
0:59 - 1:02Vi fick problem på en gång,
-
1:02 - 1:04för jeanstyget låg mot huden
-
1:04 - 1:05och började skava
-
1:06 - 1:08och snart hade vi sår på knäna.
-
1:09 - 1:10Efter flera timmar
-
1:11 - 1:12började det regna.
-
1:14 - 1:16Sedan gav Anne upp.
-
1:17 - 1:19Sedan blev det mörkt.
-
1:21 - 1:23Vid det laget var byxknäna blodiga
-
1:24 - 1:26och jag hallucinerade på grund av kylan
-
1:26 - 1:28och smärtan och enformigheten.
-
1:28 - 1:32För att ni ska förstå hur mycket
jag led kan jag berätta att -
1:33 - 1:37det första varvet runt skolans löparbana
tog 10 minuter. -
1:38 - 1:41Det sista tog nästan 30.
-
1:42 - 1:46Efter 12 timmars krypande
-
1:46 - 1:48slutade jag.
-
1:48 - 1:51Då hade jag krupit 8,5 engelska mil
-
1:52 - 1:56och missade världsrekordet
som låg på 12,5. -
1:56 - 2:00I många år trodde jag att det här
var ett totalt misslyckande, -
2:00 - 2:03men idag ser jag annorlunda på saken.
-
2:03 - 2:05För när jag försökte slå världsrekordet
-
2:06 - 2:07gjorde jag tre saker.
-
2:07 - 2:09Jag klev utanför min bekvämlighetszon,
-
2:09 - 2:12jag prövade min uthållighet
-
2:12 - 2:14och jag hittade tron på mig själv
-
2:14 - 2:16och mina egna beslut.
-
2:16 - 2:18Jag visste det inte då,
-
2:18 - 2:21men det där är inte tecken
på misslyckanden. -
2:21 - 2:24Det är tecken på mod.
-
2:25 - 2:281989, när jag var 26 år gammal,
-
2:28 - 2:30blev jag brandsoldat i San Francisco.
-
2:31 - 2:35Jag var den femtonde kvinnan
i en kår med 1 500 män. -
2:35 - 2:38(Applåder)
-
2:41 - 2:43Ni kan säkert föreställa er
-
2:43 - 2:46att många tvivlade på att vi
skulle klara av jobbet. -
2:46 - 2:51Trots att jag var en 177 cm lång,
68 kilo tung universitetsroddare, -
2:51 - 2:56som klarade 12 timmars knäsmärtor ...
-
2:56 - 2:57(Skratt)
-
2:57 - 3:01visste jag att jag skulle behöva
bevisa hur stark och vältränad jag var. -
3:01 - 3:02En dag fick vi ett larm
-
3:02 - 3:04och när min grupp kom dit
-
3:04 - 3:08böljade den svarta röken från
en byggnad på en bakgata. -
3:08 - 3:11Jag jobbade med en stor
kille som hette Skip. -
3:11 - 3:13Han höll i munstycket och jag
var precis bakom honom. -
3:13 - 3:15Det var en helt vanlig eldsvåda.
-
3:15 - 3:18Det var rökigt och hett
-
3:19 - 3:20och plötsligt
-
3:20 - 3:22exploderade något.
-
3:22 - 3:24Skip och jag flög baklänges,
-
3:24 - 3:27min mask hamnade på sned
-
3:27 - 3:29och ett ögonblicks förvirring följde.
-
3:29 - 3:32Sedan reste jag mig,
-
3:32 - 3:34fick tag i munstycket
-
3:34 - 3:37och gjorde vad en brandsoldat ska göra:
-
3:37 - 3:38Jag ryckte fram,
-
3:38 - 3:40slog på vattnet
-
3:40 - 3:42och bekämpade elden själv.
-
3:43 - 3:45Explosionen orsakades av
en varmvattenberedare -
3:45 - 3:48så ingen blev skadad och det
var egentligen ingen fara, -
3:48 - 3:51men efteråt kom Skip fram till mig och sa
-
3:51 - 3:53"Bra jobbat, Caroline,"
-
3:53 - 3:55med ganska förvånad röst.
-
3:55 - 3:57(Skratt)
-
3:58 - 4:01Jag blev förvirrad, för branden
hade inte varit så allvarlig. -
4:01 - 4:06Varför såg han så överraskad ut?
-
4:06 - 4:08Sedan förstod jag:
-
4:08 - 4:11Skip, som förresten var
en riktigt trevlig kille, -
4:11 - 4:14och en utmärkt brandsoldat,
-
4:14 - 4:17trodde inte bara att kvinnor
inte kunde vara starka. -
4:17 - 4:20Han trodde också att de
inte kunde vara modiga. -
4:21 - 4:22Och han var inte den enda.
-
4:24 - 4:26Vänner, bekanta och främlingar,
-
4:26 - 4:28män och kvinnor jag mötte
under hela karriären -
4:28 - 4:29frågade mig om och om igen,
-
4:29 - 4:33"Caroline, det är så mycket eld och fara.
-
4:33 - 4:35Blir du inte rädd?"
-
4:35 - 4:38Jag har aldrig hört en manlig
brandsoldat få den frågan. -
4:39 - 4:40Och det gjorde mig nyfiken.
-
4:41 - 4:44Varför väntade sig folk inte att
kvinnor skulle vara modiga? -
4:46 - 4:48Det började klarna
-
4:48 - 4:49när en vän klagade över
-
4:49 - 4:52att hennes lilla dotter
var en sådan fegis. -
4:52 - 4:54Jag började tänka på det,
-
4:54 - 4:56och visst, dottern var orolig av sig.
-
4:56 - 4:59Men föräldrarna var ännu mer nervösa.
-
5:00 - 5:03Det mesta de sa till henne när hon
var utomhus började med -
5:03 - 5:07"Var försiktig," "Akta," eller "Nej."
-
5:09 - 5:12Mina vänner var inte dåliga föräldrar.
-
5:12 - 5:14De gjorde bara samma sak som
de flesta andra föräldrar. -
5:14 - 5:18De varnar sina döttrar mycket mer
än de varnar sina söner. -
5:19 - 5:24Det finns en studie som, ironiskt nog,
innefattar en brandstång på en lekplats. -
5:24 - 5:29Forskarna såg att små flickor
väldigt ofta varnades -
5:29 - 5:32för riskerna med brandstången
av både mammor och pappor. -
5:32 - 5:36Och om flickorna ändå ville
leka på brandstången -
5:36 - 5:39var det väldigt troligt att
en förälder hjälpte till. -
5:39 - 5:41Men pojkarna?
-
5:41 - 5:44De uppmuntrades att leka på brandstången
-
5:44 - 5:47även om de själva var oroliga,
-
5:47 - 5:52och föräldrarna kom ofta med råd om hur
de skulle använda den på egen hand. -
5:53 - 5:57Vad sänder detta för budskap
till pojkar och flickor? -
5:58 - 6:02Jo, att flickor är sköra och
behöver mer hjälp, -
6:02 - 6:06medan pojkar kan och bör hantera
svåra uppgifter på egen hand. -
6:07 - 6:09Det lär oss att flickor ska vara rädda
-
6:09 - 6:12och att pojkar ska vara modiga.
-
6:13 - 6:16Det ironiska är att i den åldern
-
6:16 - 6:18är flickor och pojkar
väldigt lika fysiskt sett. -
6:18 - 6:21Flickor är faktiskt ofta starkare
fram till puberteten, -
6:21 - 6:22och mer mogna.
-
6:22 - 6:24Ändå beter vi vuxna oss som om
-
6:24 - 6:27flickor är bräckligare,
-
6:27 - 6:29behöver mer hjälp,
-
6:29 - 6:30och inte klarar av lika mycket.
-
6:31 - 6:34Det är budskapet vi lär oss som barn,
-
6:34 - 6:37och budskapet som genomsyrar
allt när vi växer upp. -
6:37 - 6:40Vi kvinnor tror på det, män tror på det,
-
6:40 - 6:41och gissa vad?
-
6:42 - 6:45När vi blir föräldrar för vi
det vidare till våra barn, -
6:45 - 6:46och så vidare.
-
6:47 - 6:49Nu hade jag svaret.
-
6:49 - 6:52Det här är varför kvinnor,
även som brandsoldater, -
6:52 - 6:54förväntas vara rädda.
-
6:54 - 6:57Det här är varför kvinnor ofta är rädda.
-
6:58 - 7:01En del av er kanske inte tror mig,
-
7:01 - 7:04men jag är inte emot rädsla.
-
7:04 - 7:08Jag vet att det är en viktig känsla
som finns för att skydda oss. -
7:08 - 7:11Problemet uppstår när rädslan blir
den främsta reaktionen -
7:11 - 7:14som vi lär flickor och
uppmuntrar hos dem -
7:14 - 7:16när något ligger utanför
deras bekvämlighetszon. -
7:18 - 7:20Jag var skärmflygare i många år.
-
7:22 - 7:24(Applåder)
-
7:24 - 7:26En flygskärm liknar en fallskärm
-
7:26 - 7:30och flyger väldigt bra,
-
7:30 - 7:33men jag vet att många tycker
att den liknar ett lakan -
7:33 - 7:34med fastknutna snören.
-
7:34 - 7:36(Skratt)
-
7:36 - 7:38Jag tillbringade mycket tid
uppe på bergstoppar -
7:38 - 7:40där jag fyllde lakanet med luft,
-
7:40 - 7:41sprang iväg och flög.
-
7:43 - 7:44Jag vet vad ni tänker nu.
-
7:44 - 7:47"Caroline, lite rädsla skulle vara
vettigt i det här fallet." -
7:49 - 7:51Och det har ni rätt i.
-
7:51 - 7:53Jag var rädd, det försäkrar jag.
-
7:53 - 7:54Men där uppe på berget,
-
7:54 - 7:57när jag väntade på precis rätt vind
-
7:57 - 7:59kände jag också så många andra saker:
-
7:59 - 8:01upprymdhet, självförtroende.
-
8:02 - 8:04Jag visste att jag var en bra pilot
-
8:04 - 8:07och att jag inte skulle ha varit där
utan rätt förutsättningar. -
8:07 - 8:10Jag visste hur härligt det skulle
kännas tusen fot uppe i luften. -
8:10 - 8:13Så ja, rädslan fanns där.
-
8:13 - 8:15Men jag såg den i vitögat,
-
8:15 - 8:18bedömde hur relevant den var
-
8:18 - 8:20och placerade den där den hörde hemma.
-
8:20 - 8:22För det mesta var det
-
8:22 - 8:26långt efter min upprymdhet,
min förväntan och -
8:26 - 8:27mitt självförtroende.
-
8:27 - 8:29Så jag är inte emot rädsla.
-
8:29 - 8:32Jag är bara för mod.
-
8:35 - 8:38Jag menar inte att alla flickor
ska bli brandsoldater -
8:38 - 8:40eller syssla med skärmflygning.
-
8:40 - 8:45Det jag menar är att vi lär våra flickor
att vara försagda, till och med hjälplösa, -
8:46 - 8:49och det börjar när vi varnar dem
för fysiska risker. -
8:49 - 8:52Rädslan vi lär oss och de
uteblivna erfarenheterna -
8:52 - 8:54följer med oss när vi blir kvinnor.
-
8:54 - 8:58och förvandlas till allt det där vi måste
hantera och försöker sluta med. -
8:58 - 9:00Vår tvekan inför att
göra våra röster hörda, -
9:00 - 9:03hänsynen vi visar för att bli omtyckta
-
9:03 - 9:06och vår brist på tilltro
till våra egna beslut. -
9:07 - 9:09Så hur blir vi modiga?
-
9:10 - 9:12Här är den goda nyheten.
-
9:12 - 9:14Mod är något man kan lära sig
-
9:14 - 9:16och som med allt annat
-
9:16 - 9:18behöver vi bara öva oss på det.
-
9:18 - 9:20Först och främst
-
9:20 - 9:21måste vi ta ett djupt andetag
-
9:21 - 9:23och uppmuntra våra flickor
-
9:23 - 9:26att åka skateboard, klättra i träd
-
9:26 - 9:29och klänga på den där
brandstången på lekplatsen. -
9:29 - 9:32Så gjorde min mamma.
-
9:32 - 9:33Hon visste det inte då,
-
9:33 - 9:36men forskarna har ett ord för det här.
-
9:36 - 9:38De kallar det riskfyllt lekande
-
9:38 - 9:42och undersökningar visar att det
är viktigt för barn, alla barn, -
9:42 - 9:45eftersom det lär dem att bedöma faran,
-
9:45 - 9:47att skjuta upp belöningar,
-
9:47 - 9:49uthållighet
-
9:49 - 9:50och självförtroende.
-
9:51 - 9:53Med andra ord,
-
9:53 - 9:56när barn är ute och gör modiga saker
-
9:56 - 9:59lär de sig värdefulla saker om livet.
-
10:01 - 10:05För det andra måste vi sluta varna
flickorna utan anledning. -
10:05 - 10:08Lägg märke till nästa gång du säger,
-
10:08 - 10:10"Akta dig, du kan bli skadad,"
-
10:10 - 10:12eller, "Gör inte så, det är farligt."
-
10:12 - 10:16Kom ihåg att det du egentligen
säger till henne är att -
10:16 - 10:18hon inte ska utmana sig själv,
-
10:19 - 10:21att hon faktiskt inte är tillräckligt bra,
-
10:21 - 10:23att hon borde vara rädd.
-
10:24 - 10:26För det tredje
-
10:26 - 10:29måste vi kvinnor också börja vara modiga.
-
10:30 - 10:33Vi kan inte lära våra döttrar det
förrän vi kan det själva. -
10:34 - 10:36Och en annan sak:
-
10:36 - 10:39rädsla och upprymdhet
-
10:39 - 10:41känns väldigt lika.
-
10:42 - 10:44Darrande händer, snabb puls,
-
10:44 - 10:46den nervösa spänningen.
-
10:46 - 10:47Jag slår vad om att många av er,
-
10:48 - 10:50sist ni trodde att ni var vettskrämda,
-
10:50 - 10:53kanske mest var upprymda,
-
10:53 - 10:55och nu har ni gått miste om tillfället.
-
10:56 - 10:57Så öva er.
-
10:58 - 11:01Och även om flickor borde vara
utomhus och lära sig att våga -
11:01 - 11:07förstår jag att vuxna inte vill
åka airboard eller klättra i träd, -
11:07 - 11:10så vi borde alla öva oss
-
11:10 - 11:12hemma, på kontoret
-
11:12 - 11:14och till och med här på att våga
-
11:15 - 11:17prata med någon vi verkligen beundrar.
-
11:18 - 11:22Slutligen, när din dotter till exempel
-
11:22 - 11:24sitter på cykeln högst upp
i en brant backe -
11:25 - 11:28och säger att hon är för rädd
för att cykla utför den, -
11:28 - 11:30lär henne hitta sitt mod.
-
11:31 - 11:35I slutänden kanske backen
faktiskt är för brant -
11:35 - 11:39men hon når den slutsatsen
genom mod istället för rädsla. -
11:40 - 11:44För det här handlar inte om
den branta backen. -
11:44 - 11:46Det handlar om livet som
ligger framför henne -
11:46 - 11:48och om att ge henne verktygen
-
11:48 - 11:50för att hantera och bedöma
-
11:50 - 11:54alla faror som vi inte
kan skydda henne från, -
11:54 - 11:57alla utmaningar som vi inte
kan vägleda henne genom, -
11:58 - 12:01allt som våra flickor här
-
12:01 - 12:02och i andra delar av världen
-
12:02 - 12:04kommer att möta i framtiden.
-
12:06 - 12:07Och förresten,
-
12:08 - 12:11idag ligger världsrekordet i att krypa...
-
12:11 - 12:14(Skratt)
-
12:14 - 12:17på 35,18 engelska mil,
-
12:19 - 12:22och jag skulle verkligen älska
att få se en tjej slå det. -
12:22 - 12:25(Applåder)
- Title:
- Uppfostra modiga tjejer genom att uppmuntra äventyrslustan
- Speaker:
- Caroline Paul
- Description:
-
Tuffa tjejer åker skateboard, klättrar i träd, röjer runt, ramlar, skrapar knäna, reser sig igen - och växer upp till modiga kvinnor. Lär dig hur du uppmuntrar lite produktivt risktagande och uppfostrar självsäkra flickor med hjälp av berättelser och råd från brandsoldaten, skärmflygaren och äventyraren Caroline Paul.
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 12:41
Lisbeth Pekkari approved Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Lisbeth Pekkari accepted Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Villemo Linngård Oksanen edited Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Villemo Linngård Oksanen edited Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Villemo Linngård Oksanen edited Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Villemo Linngård Oksanen edited Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure | ||
Villemo Linngård Oksanen edited Swedish subtitles for To raise brave girls, encourage adventure |