Din hjärna på datorspel

Hur påverkas hjärnan av datorspel med högt tempo? Kliv in i labbet med kognitionsforskaren Daphne Bavelier för att höra överraskande nyheter om hur datorspel, och till och med actionfyllda pang-pangspel, kan hjälpa oss att lära oss, fokusera och göra flera saker samtidigt. (Filmad på TEDxCHUV.)

Jag är hjärnforskare, och därför

är jag intresserad av hur hjärnan lär sig,

och jag är särskilt intresserad

av möjligheten att göra våra hjärnor
smartare, bättre och snabbare.

Detta är i detta sammanhang
som jag kommer att berätta för er

om datorspel. När vi säger datorspel,

tänker de flesta av er på barn.

Det är sant. Nittio procent
av alla barn spelar datorspel.

Men låt oss vara uppriktiga.

När barnen har lagt sig,
vem hittar vi framför deras PlayStation?

De flesta av er. Den genomsnittliga åldern
för en gamer är 33 år, inte åtta år

och faktum är att om vi ser

på den beräknade demografin
på datorspelande,

är morgondagens spelare

äldre vuxna. (Skratt)

Så datorspelandet
präglar hela vårt samhälle.

Det är uppenbarligen här för att stanna.
Det har en fantastisk inverkan

på vår vardag.

Reflektera över den här statistiken,

publicerad av Activision.
En månad efter releasen

av spelet Call of Duty: Black Ops,
hade det spelats

i 68 000 år

över hela världen, eller hur?

Skulle någon av er klaga om det gällde

linjär algebra?

Så vad vi frågar oss i labbet är,
hur kan vi utnyttja den kraften?

Nu vill jag ta ett steg tillbaka.

Jag vet att de flesta av er
har haft erfarenheten att komma hem

och hitta era barn spelande dessa typer av spel.

(Skottljud) Spelets syfte är att få

tag på dina fiender zombieskurkarna

innan de kommer åt dig.

Och jag är nästan säker på
att de flesta av er har tänkt,

"Kom igen, kan du inte göra
något mer intelligent

än att skjuta på zombies?"

Jag skulle vilja att du sätter
denna typ av reflexmässig reaktion

i samband med vad du skulle ha tänkt

om du hade hittat din tjej
när hon spelande sudoku

eller din pojke när han läste Shakespeare.

De flesta föräldrar skulle tycka
att det var fantastiskt.

Jag kommer inte att tala om
för dig att datorspelande

dag ut och dag in
faktiskt är bra för din hälsa.

Det är det inte,
och omåttlighet är aldrig bra.

Men jag kommer att hävda
att i rimliga doser,

har faktiskt exakt det spel
jag visade dig i början,

den sortens actionfyllda pangpang-spel

ganska kraftfulla effekter
och positiva effekter

på många olika aspekter av vårt beteende.

Det går inte en vecka utan några större

rubriker i media om ifall datorspel är

bra eller dåligt för dig.
Man bombarderas med det.

Jag skulle vilja lägga denna typ av
fredagskväll-i-baren-diskussion åt sidan

och få dig att faktiskt kliva in i labbet.

Vad vi gör i labbet är
att faktiskt att direkt mäta,

på ett kvantitativt sätt, vilka effekter

datorspel har på hjärnan.

Nu kommer jag att ge några exempel
från vårt arbete.

Ett första talesätt som jag är säker på

att ni alla har hört

är det faktum att alltför mycket skärmtid

försämrar din syn.

Det är ett uttalande om syn.

Det kanske finns
några synforskare bland er.

Vi vet hur man testar det uttalandet.

Vi kan kliva in i labbet
och mäta hur bra din syn är.

Och vet ni, gissa vad?
Människor som inte spelar en massa

actionspel, som faktiskt inte
spenderar en massa tid

framför skärmar, har normal,
eller vad vi kallar

korrigerande-till-normal syn. Det är okej.

Frågan är vad som händer
med de killar som faktiskt

hänger sig åt att spela datorspel
fem timmar per vecka,

10 timmar per vecka, 15 timmar per vecka.

Utifrån detta, borde deras syn
vara riktigt dålig, eller hur?

Gissa vad? Deras syn
är riktigt, riktigt bra.

Den är bättre än hos dem som inte spelar.

Och den är bättre på två olika sätt.

Det första sättet är
att de är faktiskt kan urskilja

små detaljer i ett rörigt sammanhang,

och det innebär att de kan läsa
det finstilta på ett recept

istället för att använda glasögon
kan du faktiskt göra det

med bara din syn.

Det andra sättet som deras syn
är bättre är att de

kan urskilja olika nyanser av grått.

Tänk dig att du kör i en dimma.
Då utgör det skillnaden

mellan att se bilen framför dig

och att undvika olyckan,
eller att hamna i en olycka.

Så vi utnyttjar faktiskt den kunskapen
för att utveckla spel

för patienter med nedsatt syn,
och att påverka

omskolningen av hjärnan
till att se bättre.

Uppenbarligen, när det gäller actionspel,

försämrar inte skärmtiden din syn.

Ett annat talesätt som jag är säker på
att ni har alla hört:

"Datorspel leder till uppmärksamhetsproblem
och större distraherbarhet."

Okej, vet vi hur man
mäter uppmärksamhet i labbet.

Jag tänker faktiskt ge er
ett exempel på hur vi gör det.

Jag kommer att be er att delta,

så ni måste faktiskt spela spelet med mig.
Jag ska visa er färgade ord.

Jag vill att ni ska ropa ut bläckets färg.

OK? Detta är det första exemplet.

[Stol]

Orange, bra. [Bord] Grön.

[Bräda] Publik: Röd.
Daphne Bavelier: Röd.

[Häst] DB: Gul.
Publik: Gul.

[Gult] DB: Röd.

[Blå] Publik: Gul.
DB: Gul.

Okej, ni fattar poängen, eller hur?

(Skratt)

Ni blir bättre, men det är svårt.
Varför är det svårt?

Eftersom jag införde en konflikt

mellan själva ordet och dess färg.

Hur bra er uppmärksamhet är
avgör egentligen hur snabbt

ni kan lösa denna konflikt,
så de unga killarna

som är i sitt livs form
klarade sig lite bättre

än vissa av oss som är äldre.

Vad vi kan visa är att
när man gör denna typ av uppgift

med människor som spelar mycket actionspel

löser de faktiskt konflikten snabbare.

Så uppenbarligen leder det inte

till uppmärksamhetsproblem
att spela de här actionspelen.

Faktiskt är det så
att de som spelar actionspel

har många andra fördelar
när det kommer till uppmärksamhet,

och en aspekt av uppmärksamhet
som också förbättras

är vår förmåga att spåra objekt i rummet.

Detta är något vi använder
hela tiden. När du kör,

använder du spårning, när du håller reda
på bilarna runt omkring dig.

Du håller också reda på fotgängaren,
den springande hunden,

och det är så du undviker olyckor
när du kör, eller hur?

Vi får människor att komma till labbet,

sitta framför en datorskärm,
och vi ger dem

små uppgifter som jag också
kommer att be er att göra.

Du kommer att se gula glada ansikten

och några sorgliga blå ansikten.

Det här är barn på skolgården i Genève
under en rast på vintern.

De flesta barn är glada.
Det är ju faktiskt rast.

Men några barn är ledsna (dvs blå)
eftersom de har glömt sin jacka.

Alla börjar flytta runt, och din uppgift

är att hålla reda på vem
som hade en kappa i början

och vem som inte hade det.
Jag kommer att visa dig ett exempel

där bara finns ett ledset barn.
Det är lätt eftersom du

faktiskt kan spåra det med dina ögon.
Du kan spåra och spåra,

och när det slutar röra på sig,
och ett frågetecken visar sig,

frågar jag dig om det här barnet
hade en jacka eller inte.

Var barnet gult eller blått från början?

Jag hör några gula. Bra.
Så de flesta av er har en hjärna. (Skratt)

Jag kommer nu att be er
att göra samma uppgift,

men nu blir det lite mer utmanande.
Det kommer att finnas tre blåa.

Flytta inte ögonen.

Var snäll och flytta inte ögonen.
Håll ögonen fixerade

och utvidga din uppmärksamhet. Det är det enda sättet

att faktiskt klara det.
Om du flyttar ögonen är det ute med dig.

Gul eller blå?

Publik: Gul.
DB: Bra.

Den typiska normala unga personen

kan hålla reda på tre eller fyra objekt.

Det är vad vi just gjorde.
Någon som spelar actionspel

kan hålla reda på sex till sju objekt,

vilket är vad som visas i denna video.

Där har ni de som spelar actionspel.

Lite mer utmanande, eller hur?

Gul eller blå? Blå.
Det finns en del människor

som är seriösa där ute. Japp. (Skratt)

Bra. Så på samma sätt som vi faktiskt ser

effekterna av datorspel
på människors beteende,

Kan vi använda hjärnavbildning
och titta på effekterna

av datorspel på hjärnan,
och vi hittar många förändringar,

men de största förändringarna sker faktiskt
hos de av hjärnans nätverk

som styr uppmärksamhet.
En del är parietala cortex

som vi säkert vet
styr uppmärksamhetens inriktning.

Den andra är frontalloben,
som kontrollerar

hur vi upprätthåller uppmärksamheten,

och en annan är främre cingulum,
som styr hur vi fördelar

och reglerar uppmärksamhet
och löser konflikter.

När vi avbildar hjärnan,
finner vi att alla tre

de här nätverken
faktiskt är mycket effektivare

hos människor som spelar actionspel.

Detta leder mig

till en ganska märklig upptäckt

i litteraturen om teknik och hjärnan.

Ni känner alla till multitasking.
Ni har alla alla misslyckats

med multitasking när ni kör

och plockar upp er mobiltelefon.
Dålig idé. Mycket dålig idé.

Varför? Eftersom när din uppmärksamhet
skiftar till mobiltelefonen,

förlorar du faktiskt förmågan
att reagera snabbt

på bilen som bromsar framför dig,
och därför blir det

mycket mer sannolikt
att du blir inblandad i en bilolycka.

Vi kan mäta den sorten kompetens i labbet.

Uppenbarligen ber vi inte folk
att köra runt och ser

hur många bilolyckor de hamnar i.
Det skulle vara ett lite kostsamt förslag.

Men vi designar uppgifter på datorn

där vi kan mäta, på millisekunden,

hur bra de är på att byta
från en aktivitet till en annan.

När vi gör det, ser vi faktiskt att folk

som spelar en massa actionspel
är riktigt, riktigt bra.

De byter riktigt snabbt, mycket snabbt.
De betalar en mycket liten kostnad.

Nu ber jag er att komma ihåg resultatet,

och ställa det i relation
till en annan grupp av teknologianvändare,

en grupp som faktiskt
är högt ansedda av samhället,

och det är människor
som ägnar sig åt multimedia-tasking.

Vad är multimedia-tasking?
Det är det faktum att de flesta av oss,

de flesta av våra barn,
är sysselsatta med att lyssna på musik

på samma gång
som de gör sökningar på webben

på samma gång som de chattar
med sina vänner på Facebook.

Det är en multimedia-skiftare.

Det gjordes en första studie
av kollegor vid Stanford,

som vi återskapade, som visade att

de människor som identifieras
som multimedia-skiftare

är riktigt urusla på multitasking.

När vi mäter dem i labbet
är de riktigt dåliga.

Är ni med? Så dessa slags resultat

leder till två huvudpoänger.

Den första är att alla medier
inte fungerar på samma sätt.

Man kan inte jämföra effekten
av multimedia-tasking

med effekten av att spela actionspel.

helt olika effekter
på olika aspekter av kognition,

perception och uppmärksamhet.

Även inom datorspel vill jag påstå

om dessa actionspäckade datorspel:

Olika typer av spel
har olika effekt på din hjärna.

Så vi måste faktiskt kliva in i labbet
och verkligen mäta effekten av varje spel.

Den andra lärdomen är
att allmänt accepterade sanningar

inte alltid stämmer.

Jag har redan visat det, till exempel att

trots en hel del skärmtid
har de som spelar actionspel

en väldigt bra syn.

Det som var verkligt slående
med dessa universitetsstudenter

som faktiskt rapporterar att de ägnar sig
åt en stor mängd multimedia-tasking

är att de är övertygade om
att de lyckades bra på testet.

När vi visar dem deras resultat
och de ser att de är dåliga

säger de saker som "Det är inte möjligt."

De har en slags magkänsla
att de lyckas riktigt, riktigt bra.

Det är ett annat argument
för att vi måste kliva in i labbet

och verkligen mäta
effekterna av tekniken på hjärnan.

När vi tänker på effekten
av datorspel på hjärnan

är det på sätt och vis mycket likt

effekten av vin på hälsa.

Det finns en del mycket dålig användning
av vin. Det finns en del mycket dåliga sätt

att använda datorspel.
Men när det konsumeras

i rimliga doser och vid rätt ålder,

kan vin vara mycket bra för hälsan.
Det finns faktiskt

specifika molekyler som har identifierats

i rött vin som leder till ökad livslängd.

Det fungerar på samma sätt med actionspel.

De har ett antal ingredienser
som faktiskt verkligen

kan påverka hjärnans plasticitet,
lärande, uppmärksamhet,

syn, och så vidare,
så vi arbetar på att förstå

vilka de aktiva ingredienserna är så att

vi sedan verkligen kan utnyttja dem
för att leverera bättre spel,

antingen för utbildning
eller rehabilitering av patienter.

Eftersom vi är intresserade av
att ha en inverkan på utbildning

eller rehabilitering av patienter
är vi faktiskt inte

så intresserade av hur ni som väljer

att spela datorspel
många timmar i sträck lyckas.

Jag är mycket mer intresserad av
att ta vem som helst av er

och visa att genom att tvinga dig
att spela ett actionspel,

kan jag faktiskt förbättra din syn,

oavsett om du vill spela
det spelet eller inte.

Det är poängen med rehabilitering
eller utbildning.

De flesta av barnen
går inte till skolan och säger,

"Vad bra, två timmars matte!"

Så det är svårigheten
med forskningen, och för att göra det,

måste vi ta ett steg till.

Och ytterligare ett steg
innebär att göra försöksstudier.

Så låt mig illustrera detta steg med

en aktivitet som kallas mental rotation.

Mental rotation är en uppgift
där jag ber er,

och återigen kommer ni
att få göra uppgiften,

att titta på denna form.
Titta noga på den, det är grundformen,

och jag kommer att presentera
fyra olika former för dig.

En av dessa fyra olika former
är faktiskt en roterad version

av denna form. Jag vill att du
ska berätta vilken det är:

första, andra, tredje eller fjärde?

Okej, jag hjälper dig. Den fjärde.

En till. Få igång hjärnorna. Kom igen.

Det är vår grundform.

Den tredje. Bra!
Detta är svårt, eller hur?

Anledningen till att jag bad er
att göra det är att

ni verkligen känner era hjärnor
anstränga sig, eller hur?

Det känns inte riktigt som
att spela meningslösa actionspel.

Vad vi gör i dessa försöksstudier är
att vi låter människor

komma till labbet
och utföra uppgifter som denna.

Sedan tvingar vi dem
att spela 10 timmars actionspel.

De spelar inte actionspel 10 timmar i rad.

De sprider ut träningen i 40-minuters-pass

spridda över flera dagar
under en period av två veckor.

Sedan, när de är klar med träningen,
kommer de tillbaka

några dagar senare och de testas igen
på en liknande typ av uppgifter

där de ska genomföra mentala rotationer.
Detta är forskning från en kollega i Toronto.

Vad de visade är, att inledningsvis

presterar försökspersonerna
som de förväntas prestera

med tanke på deras ålder.
Efter två veckors träning på actionspel

presterar de faktiskt bättre,

och förbättringen är kvar
fem månader efter

att ha gjort träningen.
Det är verkligen viktigt.

Varför? Eftersom jag sa
att vill vi använda dessa spel

för utbildning eller rehabilitering.
Vi behöver få effekter

som kommer att vara över tid.

Vid det här laget är det nog
en del av er som undrar

vad vi väntar på - varför släpper vi inte

ett spel som skulle vara bra
för uppmärksamheten hos min mormor

och som hon faktiskt skulle njuta av,

eller ett spel som skulle vara
bra på att återställa synen

hos mitt barnbarn
som har amblyopi, till exempel?

Vi arbetar på det,
men det finns en utmaning.

Det finns hjärnforskare som mig,

som börjar förstå vilka som är
de goda ingredienserna i spel

som främjar positiva effekter,
och det är vad jag kommer

att kalla broccoli-sidan av ekvationen.

Det finns en programvarubransch
på nöjessidan som är oerhört skickliga

på att komma på

tilltalande produkter
som du inte kan motstå.

Det är choklad-sidan av ekvationen.

Problemet är att vi måste
sätta samman de två,

och det är lite som med mat.

Vem vill egentligen äta
chokladdoppad broccoli?

Ingen av er. (Skratt)
Och ni har förmodligen haft

den där känslan, när man plockar upp
ett utbildningsspel

och känner att det inte är riktigt kul,

det är inte riktigt engagerande.
Så vad vi behöver

är egentligen ett nytt chokladmärke

som är oemotståndligt,
som du verkligen vill spela,

men som har alla ingredienserna,
de goda ingredienserna

som utvinns från broccolin
men som du inte känner igen

och som fortfarande fungerar
på din hjärna. Och vi jobbar på det,

men det kräver att hjärnforskare träffar

människor som tillverkar programvara
för nöjesbranschen,

och utgivare, det är människor
som inte vanligtvis träffas varje dag,

men det är faktiskt genomförbart,

och vi är på rätt spår.

Jag lämnar er med den tanken,

och tack för er uppmärksamhet.

(Applåder)